Jag är nervös. Jag är jättenervös.

För om inte alltför länge fattar socialdemokraternas partikongress beslut om föräldraförsäkringen. Om den ska individualiseras och delas lika mellan föräldrarna, om den ska tredelas med en del vikt åt vardera förälder eller om den helt enkelt ska fortsätta på samma spår som idag.

Jag har försökt följa debatten så gott det har gått. Först via svt24, till dom slutade sända 18.00 och sedan via telefonrapporter från en vän som får webbTV att fungera bättre än på min dator.

Många har sagt väldigt bra saker... Jag blir fånigt glad när äldre män (gubbar) går upp och hetsigt argumenterar för en individualisering av föräldraförsäkringen för att vi måste få ett jämställt samhälle. Det är himla kul att få alla sina fördomar emotsagda! Men människor har också varit uppe i talarstolen och sagt sådant som att vi inte kan "tvinga" män att vara med sina barn, att det inte alltid "passar" att dela föräldraförsäkringen, och att föräldrarna därför "själva måste få välja".

Vi är ett feministiskt parti. Så står det i alla fall i partiproggrammet som det beslutades om på förra partikongressen. Därför tycker jag det är sorgligt att det inte är fullkomligt självklart för vårt parti att ställa sig för det som troligtvis är den viktigaste jämställdhetsreformen som kan göras just nu. Att det finns uppfattningar om att män som valt att skaffa barn överhuvudtaget kan uppleva det som ett tvång att spendera tid med, och ta hand om, dessa. Att det är okej att välja bort delar av sitt föräldraskap för att det inte passar. Och att man inte tycker att ett system som kategoriskt diskriminerar halva befolkningen bör ändras på.

Men kanske är vårt parti inte bara feministiskt i ord, utan också i handling, och kommer ställa sig bakom en ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Kanske är det så att den största delen av vårt parti är feminister, precis som jag, och delar min världsbild i även denna fråga, precis som de gör i frågor om arbetsrätt, skolan eller något annat.

Jag är inte helt säker på vad jag tror, men jag kommer sitta här hemma och hoppas så att jag nästan spricker!!

Stor kram till alla duktiga rebellor på kongressen...