Islamofob eller kvinnorättskämpe?

Agenda hade ett intressant inslag för ett par veckor sedan där bland annat två av våra partikamrater var med, Maria Hassan och Nalin Pekgul. Det handlade om hur kvinnor i Tensta som inte täcker sig i ”tillräcklig” utsträckning blir bespottade eller hotade. I förra veckan såg jag också att Nalin har skrivit en debattartikel i DN med ungefär samma frågeställningar. Det handlade mycket om det som jag anser är en av segregationens baksidor. På ett enkelt sätt skulle man kunna säga att det handlar om människor som lever i ett parallellt samhälle, där man lever efter värderingar som inte är samstämmiga med demokrati och mänskliga rättigheter, utan snarare bygger på gamla traditioner och religion.

Det finns personer som har erfarenheter och ett genuint engagemang och som hela tiden försöker lyfta dessa problem. Nalin har jag tidigare nämnt, Arhe Hamednaca är en annan (han har bland annat grundat Sharafs hjältar, här finns lite info för de som är intresserade). De som vågar prata t ex om att religiösa fundamentalister försöker begränsa människors frihet. Det är ett problem, men många drar sig för att diskutera detta, tyvärr.

Det exemplet som Nalin lyfte i sin debattartikel i veckan handlar om hur ungdomar i Rinkeby förhindrades att ha fest eftersom vissa inte tyckte det var förenligt med att vara en god muslim. Samma sak som Maria och Nalin vittnade om i Agenda, att tjejer inte får klä sig som de vill, får vi som rör oss mycket i dessa stadsdelar höra på flera håll. Eller berättelser om hur man lär sina barn att ”svenskhet” är något dåligt och att barnen inte får anamma det sättet att leva. Anledningen till att vi inte pratar mer om det här än vi gör är antagligen rädslan att bli utpekad som någon slags islamofob. Jag har viss förståelse för det, men jag tror inte heller att det är den enda förklaringen. När man inte har sett det här själv, när man inte hör berättelserna från personer som själva varit med om det är det antagligen väldigt svårt att gå in i de här diskussionerna. Det är i och för sig ett sundhetstecken eftersom det antagligen är personer som inte vill spä på rasismen i onödan. Men det leder också till att vi inte tar diskussionerna i den utsträckning som vi skulle behöva.

”Vi-och-dom-tänket” är ett problem oavsett vem som tänker det. Att tycka att man har ensamrätt om att sätta normer, bestämma vad som är rätt och fel. Det är ett problem när sverigedemokraterna driver den linjen, det är ett problem när religiösa fundamentalister driver den. Som Nalin skrev i sin debattartikel: ”En av de viktigaste frågorna i Europa är hur i ska få våra samhällen att hålla ihop och inte falla sönder av etniska och religiösa motsättningar”.

Hur man tar en debatt är naturligtvis viktigt, och där lyckas Nalin väldigt bra. Hon visar tydligt att hon inte har något emot islam i sig vilket men är också tydlig i sin kritik mot de islamister som anser sig ha rätt att begränsa människors fria val. Precis som Arhe gjorde i ett inslag på TV4 där han kommenterar det faktum att unga människor i t ex Rinkeby har rekryterats till att kriga för olika terrororganisationer i länder som Somalia. Han säger det så många inte vågar, att en del av de religiösa värderingar som finns i vårt samhälle inte är kompatibla med demokratiska värderingar.

För er som läser den här bloggen som inte känner mig: jag vet att även rasismen är ett stort problem. Skillnaden är att det är ett problem som de flesta etablerade politiker erkänner. Såg ett inslag från informationsmötet som hölls i Vellinge i samband med de ensamkommande flyktingbarnen, där en kvinna sa: ”I många av de här länderna som de här barnen kommer ifrån skjuter man ned varandra när man blir förbannad, i de här länderna gör man inte det. Och det är en kulturkrock som är ganska allvarlig”. (http://svtplay.se/v/1766674/rapport/upprorda_kanslor_i_vellinge)
I min familj har det skojats friskt om detta uttalande senaste tiden, men det är verkligen en varningssignal. Detta är ”vanliga” människor, och de uttalar sig på det här sättet, uppenbarligen utan att förstå hur absurt det låter.

Jag tycker det är dags att vi på allvar formulerar en problemanalys och en politik för detta, oavsett om det är ”svensk” rasism eller värderingar som inte hör hemma i ett demokratiskt och fritt samhälle som det handlar om. Frågan är hur? Ett rådslag är kanske bra men då blir det väl etablerade politiker som leder det och styr innehållet och jag antar att vi går miste om alla kloka åsikter som finns i och utanför partiet då. Någon som har en bra idé?

Till vilket pris som helst?

I SVT:s program existens diskuterades idag omskärelse av pojkar. Tydligen har regeringen beslutat att då det är en operation som inte är medicinskt motiverad så har landstingen rätt att ta betalt i valfri usträckning eller helt neka att utföra det. Jag ska inte gå in på den medicinska frågan som jag inte kan alls, men vill ta upp ett sätt att argumentera som gjorde mig otroligt upprörd. Några personer i det här inslaget menade att detta beslutet var dumt eftersom de vill omskära sina barn kommer göra det i vilket fall som helst. Om de inte får göra operationen i sitt landsting eller inte har råd att göra det så kommer de att gå till en läkare utan legitimation eller göra det själva. Vid sitt köksbord utan bedövning. I mina öron låter det helt vansinnigt. Vad är det för obehaglig argumentation? Man menar alltså att föräldrar för sin egen religiösa övertygelse är beredda att skada sina barn? Och om man tror det, hur kan man ens tänka sig att använda det som påtryckningsmedel? Så allt som folk gör, oavsett vad det är, ska samhället stötta och subventionera?

Jag har ingen aning om detta faktiskt har hänt någonstans, men jag förutsätter att alla vuxna som skulle varit inblandade i en sådan händelse, föräldrar och/eller andra, skulle bli både polisanmälda och straffade. Misshandel av barn är väl ändå olagligt fortfarande?

Vem arbetar mest? Kvinnor eller män?

I fredags kunde ostressade resenärer stanna till och ta del av Rebellas kampanj på Centralen. Temat var arbete/familj, betalt/obetalt arbete. Här är lite bilder från kampanjen!

För allas lika rätt - dela föräldraförsäkringen!

Nu pågår den socialdemokratiska partikongressen för fullt. 350 ombud är samlade för att fastslå den socialdemokraiska politiken. Vi är många som har längtat efter den här kongressen, längtat efter att sätta ner foten i en rad viktiga frågor: Hur ska morgondagens samhälle formeras? Hur förverkligar vi det livslånga lärandet och lägger grunden för ett framgångsrikt Sverige som konkurrerar med kunskap och kompetens? Hur säkerställer vi att människor inte hamnar utanför den trygghet som samhället ska erbjuda vid sjukdom och arbetslöshet? Hur ska vi lösa bostadskrisen i de stora städerna?

Det finns många frågor, stora och små, men tillsammans kokar de ner till hur vi bygger ett samhälle på solidaritet och med en ökad jämlikhet och rättvisa mellan människor.

För oss unga socialdemokratiska kvinnor är fördelningen av föräldraförsäkringen en viktig fråga. Många är de unga kvinnor och män som idag försöker utöva ett jämställt föräldraskap men där samhällets normer sätter begränsningar. Det finns mängder av arbetsgivare som höjer på ögonbrynen och sätter käppar i hjulet för de fäder som vill vara hemma längre än de två månader som anses vara "pappamånader". Samma arbetsgivare som därför väljer att premiera unga män framför unga kvinnor vid befodringar och kompetensutveckling eftersom de helt enkelt ses som en säkrare investering, någon man vet, eller tar för givet, kommer att satsa på jobbet framför familjen.

Många är också de unga kvinnor som därför inte vågar bli gravida innan de känner sig väl etablerade på arbetsmarknaden. Vi är rädda för att vår professionella utveckling ska avstanna och att vi ska tvingas välja mellan jobb och familj.

Det här är inte en ordning värdig ett modernt och jämställt samhälle. I ett sådant samhälle ska inte barnafödande få så olika konsekvenser för olika människor bara pga vårt kön.

Därför driver vi i Rebella en indiviudaliserad föräldraförsäkring. Tillsammans med många andra på den här kongressen vill vi åtminstone se att beslutet blir att nästa steg mot en helt indivudualiserad försäkring är en tredelning där varje förälder, i den mån vårdnadshavarna är två, får var sin tredjedel och där en tredjedel fortfarande går att överlåta.

Målet måste vara tydligt: Varje förälder är lika mycket förälder och varje förälder ska därför ha lika stor del av den ledighet med barnet som samhället erbjuder.

Möt oss i monter B02:42 där vi kan berätta mer om våra drömmar! Vi finns där under torsdag och fredag eftermiddag och kväll.

Rebella kommer också att finnas på Stockholms Central imorgon fredag mellan 13-16 för att prata om arbetslivet, föräldraskapet och hur fördelningen mellan betalt och obetalt arbete ser ut mellan män och kvinnor. Kom dit och svara på vår frågesport!

Svårt förnyelsearbete för regeringen Reinfeldt

Det förefaller som om regeringen Reinfeldt har det lite bekymmersamt i sina relationer till sina myndigheter.  För det första verkar det som om att myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tydligen hade arbetsuppgifter som INTE var ett resultat av sossekonspirationens jätteadministration. Till exempel visar det sig att det inte var så lyckat att minska arbetsförmedlarna med 500 stycken samtidigt som arbetslösheten fördubblades. De gjorde tydligen något mer än processa partipolitik! Vem hade kunnat tro det? Samtliga regeringens remissinstanser? Jaha, men dem kan man väl inte lyssna på.

Nu ett år efter nedskärningarna inser man att man behöver nyanställa 2000 personer och samtidigt överta Försäkringskassans rehabiliteringsarbete. Det är visserligen de som i regeringens närhet som säger att detta kommer att bli svårt att genomföra och att Arbetsförmedlingen kanske kommer att fullständigt bågna under uppgiften att ta hand om de 50 000 personer som utförsäkras nästa år. Men man kan ju inte hålla på att lyssna på negativa nejsägare när man håller på att förnya sosseträsket!

Men regeringen har också problem med arbetsförmedlarna själva. (Förutom att det behövda antalet är problematiskt.) De är för snälla!!! De ser inte till att tillräckligt många blir utslängda ur a-kassan. Men frukta inte, borgarna vet råd. Nu ska de utbilda ALLA arbetsförmedlare i A-kassereglerna. Oavsett kompetens eller anställningstid. ALLA ska sitta en halvdag och lyssna på en regelgenomgång. Det har nämligen visat sig att folk inte blir ifrågasatta dvs avstängda från a-kassan i den omfattning som beräknat. Vissa arbetsförmedlare säger visst att de sökande söker i hela landet trots att de sökande inte sökt alla jobb i Norrland som finns. De sitter där och tar HÄNSYN! Var i a-kassereglerna står det något om medmänsklighet? Regler är till för att följas och hör sen.

Nu finns det de som påstår att det kanske inte är arbetsförmedlarna som behöver kompetensutvecklas utan deras uppdragsgivare. Hmph! Måste vara en partitrogen sosse som kan komma fram till något sådant.

Det måste vara svårt att vara missförstådda förkämpar för förnyelsen i detta land korrumperat av socialdemokratin.

Helt naturliga skador

Det är intressant det här med graviditeter och barnafödande. Jag vet inte hur många av mina vänner och bekanta – inklusive mig själv – som har råkat ut för diverse komplikationer som t ex foglossning och skador vid förlossningen. Ändå envisas alla med att säga att det är naturligt. Men vad menar man egentligen? Vi har ju haft pest, stelkramp och digerdöden också, men det hittade vi botemedel mot. Men av någon anledning så fortsätter vi bara tycka att allt med barnafödande är naturligt. Jag har många gånger undrat om vi hade resonerat på samma sätt om det var män som stod för barnafödandet.

Fick en länk från en kollega idag, apropå att vi diskuterade detta ämne med hur naturligt det är med förlossningar, som berättar om en man i Australien som har fått testa på hur ont det gör med värkar. Ni kan läsa artikeln här http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5972797.ab

Han avbryter i alla fall experimentet efter tre timmar och enligt artikeln säger han:
Jag trodde att jag förstod vad ni går igenom. Det gör jag inte. Allt snack om att killar har högre smärttröskel än kvinnor är skitsnack. Kvinnor, ni vinner.

Jo, den tävlingen har jag alltid längtat efter att vinna...
Jag vet att det är många kvinnor som inte håller med mig, men jag skulle själv låta min man ta graviditeten, förlossningen och ammandet utan att tveka.

Människor är inte lika mycket värda?

Ibland undrar jag vad som har hänt med den politiska glöden i vårt land. Varför är det så sällan någon är arg? Varför talar vi så tillrättalagt hela tiden?

Hemlösheten ökar, många vittnar om ett samhälle som blir hårdare och hårdare, ungdomar är så frustrerade att de bedriver omfattande skadegörelse - många är de också som begår våldsbrott. Kvinnor misshandlas i hemmen. Flickor kontrolleras av män i sin närhet. Unga homosexuella får bryta med sina familjer för att kunna leva det liv de vill. Folk tigger på våra gator. De äldre tynar bort i brist på ordentlig omvårdnad. Listan kan göras hur lång som helst. Listan över saker och ting som inte är värdigt människan.

Varför ryter vi inte mer? Varför får vi inte nog? Varför strejkar vi inte? Varför demonstrerar vi inte?

Vad har passiverat oss? Vad har fått oss att acceptera att människor ges olika värde? För det är ju så det är. Hade människor anses ha samma värde så hade vi inte kunnat acceptera en samhällsordning som sorterar, diskriminerar, och avhumaniserar "den andre".

Effektivt = Vinst ?

En vårdcentral på Södermalm har lyckats göra en utdelning till aktieägarna på 10 miljoner förra året. Hur är det möjligt? Jo, för att landstinget bara fick ett enda sketet anbud när detta skulle läggas på entreprenad. Det var uppenbarligen ett dåligt anbud. Men det var ju det enda, så det gick till dem i alla fall. Fel nr 1. Man säljer ut allt man kan oavsett vilka anbud man får. Galet.

Ägaren ser inga problem med att skattepengar blir miljonvinster för ägarna. Enligt en av ägarna till just den här vårdcentralen är huvudpoängen att skattebetalarna får ut så mycket vård som möjligt för sina pengar. De blev mer effektiva, därför kunde de göra vinst. För skattebetalaren blev det ingen ökad kostnad. Fel nr 2. Så enkelt är det inte. Det där argumentet är rent skitsnack. För det första: jag älskar effektivitet. Det är bra och viktigt. Men vad är effektivitet för något? Och hur mäter man det i samband med vård och omsorg. Det är inte så jävla enkelt att det bara handlar om att korta ned besöken med halva tiden, så kan man ta emot fler patienter så har man helt plötsligt blivit mer effektiv.

Jag ser det så otroligt tydligt på min vårdcentral efter att man har infört vårdval-Stockholm-systemet. För att få någon hjälp överhuvudtaget måste man först gå dit. Göra ett läkarbesök.
”Jaha, du är förkyld?”
”Ja, det sa jag ju på telefon, har varit det ett par dagar och mår riktigt dåligt”
”Ok, men då gör vi så att du går hem och vilar så kommer du tillbaka på torsdag om det inte är bättre”
”Va?”
”Gå hem och vila och kom tillbaka om två dagar om det inte blivit bättre”
”Men det här kunde ni väl sagt på telefon? Jag kom ju hit helt i onödan, om ni inte ens tar en sänka”
Inte effektivt för mig. Dock för vårdcentralen som får pengar för varje besök jag gör. Ni förstår min poäng…

Sen det här med att skattebetalarna inte bryr sig om att det delas ut miljontals kronor i vinst till ägarna från verksamheter som finansieras med skattemedel. Fel nr 3. Vi bryr oss. Jag och många med mig vill inte leva i en värld där barnen på förskolan inte får mjölk att dricka eller frukt att äta för det kostar för mycket pengar. För man måste spara. För man måste göra vinst. Nej tack.

Som medlem kräver jag en utredning

Idag recenseras Gellert Tamas nya bok "De apatiska". Jag skäms, jag skäms, jag skäms. Jag har skämts länge men än mer idag. Skäms för att jag satt på Statsrådsberedningen, förvisso som en timanställd brevsvarare, och på ett avfärdande sätt svarade på allmänhetens oroliga brev om att vi, i humanitetens föregångsland, utvisade dödligt sjuka barn.

Men det räcker inte med att skämmas och det räcker inte att som s-företrädare beskrivna i Tamas bok säga att det var så länge sedan att man inte längre minns eller att man inte vill ta i denna soppa.

Som medlem kräver jag att det socialdemokratiska partiet genast tillsätter en utredning kring hur det kunde komma sig att den socialdemokratiska regeringen medverkade i att sprida rasistiska myter kring de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar; att barnen simulerade, att föräldrarna tvingade dem eller att föräldrarna förgiftade dem. Utredningen ska förutom att klarlägga orsakerna också föreslå åtgärder för att det socialdemokratiska partiet inte ska bedriva dylik rasistisk politik igen.

Det är det bästa vi kan göra nu.

Mammorna ska acceptera och förstå och papporna ska dricka öl

Jag blir så förbannad när jag läser DN artikel om parterapi som förstärker könsrollerna (titta här http://www.dn.se/insidan/parterapi-kan-forstarka-konsrollerna-1.955857). Jag är inte det minsta förvånad, men ändå…

Där skriver de till exempel så här: ”Lisa och Linus är i 25-årsåldern och nyblivna föräldrar. De medverkar i ett program i SVT, där en psykolog och en coach hjälper par att hitta en fungerande relation. Deras bebis skriker, de är trötta och slitna och hade inte förväntat sig att det skulle vara så svårt att vara föräldrar som det faktiskt är. De är rädda att tappa bort sig själva när de ständigt fokuserar på barnet.
Trots att både Lisa och Linus beskriver samma problem så får de helt olika råd. Mamman uppmanas att acceptera att det är jobbigt att vara förälder och att hon får tid för sig själv senare. Pappan uppmuntras att inte glömma bort att ”bara vara Linus”, prioritera egen tid och träffa polarna. Programledarna påpekar själva att det kanske inte är så politiskt korrekt, men motiverar det med att de utgår från Lisas och Linus individuella behov.”

Jag behöver nog inte säga så mycket mer. Ni fattar varför jag blir så fruktansvärt provocerad. Man kanske inte får svära här men jag tar den risken. Vilket jävla sätt!