onsdag, november 02, 2005

Dagen efter, men det finns hopp...

Någonstans känns det som om partistyrelsen ändå lyckades lura kongressen. När man läser Andnors uttalande "Nu kan föräldrarna med samma flexibilitet som tidigare själva fatta mer jämställda beslut. Det är ett tydligt nej till en ökad kvotering inom befintliga föräldrapenningmånader" så inser man att Andnor och Persson har fått precis som de ville.

Vad vi feminister fick var i alla fall en bra debatt, och en mängd bra argument för att fortsätta driva frågan. Om än möjligen något uppgivet ett par veckor framöver...

I dagens debatt sa Anna Sjödin att kongressen ibland fattar "något otydliga beslut" och hänvisade till gårdagen. Minnet av debatten, partistyrelsens agerande och beslutet kommer att leva kvar. Idag höll LO:s ordförande ett fantastiskt tal och fick kongressens hittills längsta stående ovation. Hon talar om ett arbetsliv för alla och hon talar om jämställdhet. Det finns hopp systrar!

/Gabriella

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill inte strö salt i såren men måste ställa mig frågan: hur kunde feministerna vika ner sig så fullständigt? På något annat sätt går det ju inte att tolka det. Jag är otroligt besviken. Varför inte löpa linan ut och ta en omröstning?
Feministiskt parti? Nja inte riktigt va.

Linnea sa...

Kan hålla med om att det kändes lite surt att det inte blev någon omröstning.
Men när känslorna lagt sig lite så finns också den poäng Anna lyfter fram här ovan- för fyra år sedan var den här frågan död inom (S). 2005 är den en stridsfråga på kongressen.
Att det inte drevs till omröstning förutsätter jag ,och fler med mig, kompenseras genom tydliga åtgärder för ett ökat uttag för män men också reformer för ökad jämställdhet på arbetsmarknaden. För om inget har hänt så kommer det att bli en kvotering nästa gång- och det tror jag att partiledningen (och regeringen) är väldigt medvetna om.
En votering hade snarare kunnat skada. En votering hade inte vunnits, utan snarare skapat sår som hade dödat frågan för ännu längre tid framöver.

Följ för övrigt här på bloggen gärna den rapportering som vi hoppas att Berit Andnor kommer att ge oss kontinuerligt om hur arbetet går med åtgärder.