kan man i alla fall inte anklaga SAP för att vara.
Igår fick vi veta att partistyrelsen säger nej till att gå mot en mer ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Att en helt individualiserad försäkring inte är aktuellt har den naiva jämställdhetskämpen tidigt fått inse.
Jag hoppas att partistyrelsen förväntar sig ett nederlag i den här frågan på kongressen i höst. Annars vet jag inte vad jag ska tro. Hur tror de att det känns för alla oss kvinnor och män, mer kvinnor än män, unga som gamla, mer unga än gamla som har sett detta som den nästa stora jämställdhetsreformen. Hur ska man kunna vara aktiv i ett parti som uppenbarligen tycker det är okej att staten subventionerar ett fortsatt icke jämställt förhållande mellan könen?
tisdag, augusti 30, 2005
Världens mest radikalfeministiska parti
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Första reaktionen är ju att det måste vara ett skämt.. Men, nej - förutom att (s) inte är kända som det radikalfeministiska partiet så är vi inte heller kända för att ha speciellt mycket humor i vår politik. ( Vilket iof nog är bra..)
Men ärligt talat - hur kan man komma fram till att ingen förändring ska ske??
Hur ska man kunna försvara en politik som inte försöker motarbeta ett av de grundläggande problemen i jämställdheten??
Och hur ska jag som person någonsin igen med stolthet deklarera öppet vilket parti jag sympatiserar med?
Men- det gäller väl bara att kämpa vidare. Vi måste jobba som bara den inför kongressen. Beslutet får inte bli enligt partistyrelsens förslag. Så enkelt är det.
En uppgift för oss Rebellor är att se till att Stockholms arbetarekommun, som faktiskt är hyfsat radikala i frågan, ser till att detta är en av de frågor som kongressdelegationen jobbar mest med.
Vägra ge upp!! Nu kör vi!
Och hur ska jag som person någonsin igen med stolthet deklarera öppet vilket parti jag sympatiserar med?
Linnea: Det är ju inte direkt första gången som Partiet fattat puckade beslut. Men det är ju det som gör det roligt. Ständig opposition! Känner du inte hur blodet börjar pumpas runt i systemet allt snabbare?
Om Partiet alltid gjorde som det borde skulle man ju kunna ägna sig åt något intressantare. Typ ha ett liv eller nått?
nej det suger faktiskt, men vi får väl hoppas att kongressen är klokare än partistyrelsen. ska vi åka ner och lobba??? fan att man ska vara tvungen o jobba, jag vill inte ha ett liv...
Visserligen har Partiet gjort dumma saker förr- men man blir argare när man berörs så direkt och faktiskt personligt.
Inte för att jag planerar att ta del av föräldraförsäkring den närmsta tiden, men den ordning som råder gör de facto att jag, och personer i samma livssituation, gentemot arbetsgivare o andra männniskor som har makt över hur mitt liv ska te sig faktiskt har en stämpel med "82%" i pannan som begränsar mina livsval genom mitt inflytande över arbetet, mina anställningsvillkor, mina möjligheter till ekonomisk självständighet och så vidare... Det är inte så kul att leva med den vetskapen. O att lägga tid på ett parti som faktiskt inte tänker göra något åt det problemet som är ganska stort för mig och övriga ,företrädelsevis unga kvinnor, känns faktiskt inte så väldigt lockande.
Men visst fan pumpar blodet snabbt idag.
Vi får väl lita på vår radikalfeministiska kongressdelegation... (iiik!!)
Dagar som dessa funderar jag faktiskt på att smyga in till medlemsarne och be honom radera mig ur registret.
Men men.. Det som inte dödar, stärker. Upp till kamp systrar!
Det är väl tur att vi inte är radikalfeministiska. Det har vi väl aldrig varit och ska väl aldrig bli. När blev vi det isåfall? Radikal feminism däremot, det låter lite bättre... Jag tvekar på att radikalfeminister skulle tycka att en indiviualisering av föräldraförsäkringen var något annat än en dimråda från patriarkatet. (Vilket det iofs kan bli om man tror att vi vunnit alla strider när en individualisering skett...)
För övrigt är jag sur på media, som under vintern/våren/sommaren visat på ett mycket effektivt att det finns ytterst få journalister som förstår sig på politik. Rubrikerna och notiserna om den här nyheten var ju skrivna som att partit har bestämt sig nu. Jag är ledsen över att behöva säga det här till partistyrelsen, men... det är inte ni som bestämmer om den här frågan...
Hade vi haft pigga journalister hade man snarare fokuserat på alla de som kommer att gå upp mot partit i den här frågan och då menar jag inte s-kvinnor. De ombud som är medlemmar där är ett piss i Klarälven mot alla j-a kommunalråd och annat som tar plats. Ja, tar plats i alla bemärkelser... Jag menar snarare de arbetarekommuner och partidistrikt, de LO-förbund samt så klart pissen i Klarälven typ s-kvinnor och SSU och så.
Det här var för övrigt första (nu ljög jag, andra, jag skrev ett annat rätt bittert svar på Morians blogg när han förfalskade SSUs idédebattshistoria) gången jag skrev nåt på en blogg. Jag börjar förstå tjusningen nu. Man rensar ut jävligt mycket bitterhet med ett sånt här inlägg...
Jag delar förstås allas frustration över att partistyrelsen är så konservativ. Men det som slår mig är - hur kan de vara så otaktiska? Här är vi på väg till val där jämställdhetsfrågorna kommer vara heta och så passar man bara i en utav de mest diskuterade frågorna. Göran Persson brukar ju sägas vara en taktiker av rang, hur hade han tänkt nu?
Som en som fortfarande tror att Göran är en taktiker av rang (när han anstränger sig) ska jag härmed presentera en alldeles hemmasnickrad spekulation:
Individualiserad föräldraförsäkring är inte populärt i väljarkåren. Däremot vet Göran att mycket starka krafter - LO centralt, s-kvinnor, SSU, s-studenter, Stockholms AK m.fl. - vill ha det. Precis som partiledningen visste att kongressen skulle landa i en folkomröstning om EMU men ändå valde att inte föreslå det, har Göran m.fl. sagt nej i vetskap om att de kommer behöva ändra sig. På så sätt vet pressen att Göran inte står bakom förslaget och det blir svårare för den borgerliga maktpakten att måla ut (s) som radikalfeminister i valrörelsen. Genom att lämna en offentlig brasklapp till det kommande beslutet om att individualisera föräldraförsäkringen får han ryggen fri inför de ganska stora skaror människor som inte vill detta.
Det enda som är oklart nu är hur starka krafterna för en individualiserad föräldraförsäkring är i partiet. Kommer det att sluta i en kompromiss om en pappamånad till, kommer LO-lösningen om 5-5-3 gå igenom eller kommer (osannolikt) hela försäkringen att individualiseras? Det beror på debattläget och lobbandet. Och där har vi alla en uppgift. Lovar skriva något på min blogg vad det lider, det är så mycket jag vill skriva...
Jo, såklart man är arg. Tror tyvärr att Peters analys bara stämmer delvis, nämligen att Göran (och ps) vet att folket inte vill ha en ökad individualisering av föräldraförsäkringen. Jag tror dessutom att Göran faktiskt inte vill ha den, och att han hoppas att det ionte kommer att gå igenom. Visst kommer det bli bråk, men jag tror att vi har ett mycket stort jobb framför oss att övertyga kommunalråd och andra kongressombud att det är en viktig fråga - ideologiskt och för att förbättra jämställdheten och rättvisorna på arbetsmarknaden.
Det är en viktig fråga för vår trovärdighet, men inte nödvändigtvis en valvinnare i sig. Däremot tror jag att det är för valresultatet att gå in i valrörelsen med lite ryggrad och vilja att faktiskt göra skillnad för människor...
jag har skrivit i min blogg också, http://martaaxner.blogspot.com/2005/08/besviken-p-partistyrelsen.html
Jag håller med dig Marta. Skrivit en kommentar på http://socialdemocracy.blogspot.com/2005/09/fegt-taktiserande-om-jmstlldheten.html.
Det som får mitt blodtryck på topp är motiveringen; det finns inget folkligt stöd. O va definieras då som folk? Ett raffinerat sätt att säga att jag inte tycker som ni. För om det inte räcker med kvinnoförbund, ungdomsrörelse, större delen av den övriga feministiska rörelsen i landet, LO, och ett par andra partier, vad krävs det då för att känna ett folkligt stöd?
Skicka en kommentar