onsdag, augusti 24, 2005

FIasko? Knappast

Ja Ebba Witt-Brattström har lämnat FI:s styrelse. Och det kanske var synd. Men att kalla utvecklingen i partiet för fiasko som vissa kvällstidningar väljer att göra tycker jag är otroligt arrogant. Det är lätt att som medlem i ett folkrörelseparti med hundraårig historia ifrågasätta deras trovärdighet utifrån det faktum att de ännu inte presenterat speciellt mycket konkret politik. Men det kommer kanske? Varför inte uppmuntra nya partier och glädjas över att den politiska debatten breddas. Precis som det är härligt med en borgerlighet som äntligen försöker diskutera praktiskt politik så är det väl en utmaning för socialdemokraterna att få diskutera feminism och jämställdhetsfrågor.

Ursula Berge en bra och insiktsfull debattartikel i dagens Aftonblad. Hon har helt rätt i att de etablerade partierna måste ta kvinnor på allvar, kvinnor har som bekant också rösträtt. Därför hoppas jag också att hon har fel när hon är rädd för att FI nu har sjabblat bort jämställdhetsfrågan som en av de viktigaste för den kommande valrörelsen.

11 kommentarer:

Mia Päärni sa...

Jag ska inte påstå att jag vet vad som händer i FI, men jag antar att en del av det som diskuterats i media stämmer. T ex det som Ursula Berge skrev om att det handlar om att försöka tillskansa sig makt och bevaka sina egna intressen. Så är det ju antagligen i alla etablerade partier, och någonstans hoppades jag på att FI skulle vara annorlunda. Å andra sidan kan man ju fråga sig själv varför man tycker att de ska vara "bättre" bara för att det är ett feministparti.

Det är nog så att Ebbas avhopp är en stor förlust för FI. Henne tror jag inte att många kunde placera i ett vänsterfack på samma sätt som man kan göra med t ex Gudrun Schyman. Hon hade kunnat höja FI:s trovärdighet som ett feministiskt parti snarare än ett vänster-feministisk parti.

Jag hoppas, trots att jag är aktiv socialdemokrat, att FI fortsätter. De behövs som ett påtryckningsmedel mot de etablerade partierna. Men jag är lite nervös... Det kan ju innebära att de "snor" en del röster från vänsterblocket men inte tillräckligt för att komma in i riksdagen, och då är det bara borgarna som vinner på det.

fredrik sa...

Fast kan man vara feminist om man inte är vänster? Ett feministiskt perspektiv - precis som ett klassperspektiv - kräver ju att man ser strukturer. Något som liberaler brukar ha svårt att göra. Vilket i sin tur leder till att en liberal feminism ofta fastnar i en "tjejer måste stå på sig mer"-syn. Och sedan kommer ju problemet med att överhuvudtaget verka (parti)politiskt utanför en vänster-högerskala.

Gabriella sa...

Fredriks fråga är ju på något sätt Frågan som aktualiserats i och med FI:s uttalade ambition att vara blocklöst. På något underligt sätt verkar det ju som även borgerliga feminister (?) erkänna strukturer just i det här fallet. Men det där är ju otroligt olika.

Jag tror att det är möjligt att vara ett feministiskt parti med medlemmar från både liberaler och mer vänsterorienterade. Men de kommer tvingas kompromissa otroligt mycket när de kommer till sakfrågor.

Veronica Palm sa...

Jag är inte nån stor anhängare av Fi. Och hoppas fortfarande att de gör som stödstrumporna och skrämmer upp lite i valrörelsen så att vi andra skärper till oss, men sen väljer att inte själva ställa upp till val. Dessvärre tvivlar jag på det, då det finns företrädare med mer uttalade maktambitioner i Fi...

Men det var inte det jag tänkte skriva. Jag tänkte kommentera Ebba W-B avhopp. Jag tror nämligen att det i alla de andra partierna finns de som nu sitter och myser och mumlar nått om "Så blir det när kärringarna försöker göra nått". Alltså ett generellt bakslag för kvinnor som försöker driva kvinnofrågor. Möjligt jag drar för stora växlar.

hanna sa...

Jag håller med fredrik! Har man sett strukturer som förtrycker kvinnor bör man ta hela konsekvensen av det, och då blir man vänster. skulle nån gång vilja ha ett längre samtal med birgitta olsson om det.

Pelle Rödin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Pelle Rödin sa...

Jag tror att det stora avbräcket för F! består i att media kan utmåla dem som en rörelse i kris, och börja göra kartor över alla avhoppare. D.v.s. behandla dem som (v). Men att folk hoppar av ju närmare partibildning de kommer är väl bara naturligt? När man måste definiera sig tydligare minskar utrymmet för bredd i en rörelse.

Flera intellektuella och intressanta socialdemokratiska personligheterna hoppade ju också av (eller uteslöts) i olika protester i början av 1900-talet, när SAP började formeras som ett parti som skulle kunna få makt på allvar - Carl Lindhagen, Kata Dahlström, Fabian Månsson etc. De var, och upplevdes som, litet udda, kom in politiskt litet från "fel" håll.

Men min poäng är: Är just Ebba W-B:s avhopp ett avbräck? Jag är långt ifrån säker på det. Jag tror att hon personifierar en uppfattning/fördom av /om en komponent inom den feministiska rörelsen som många, både kvinnor och män, tycker genuint illa om: feminismen som akademisk, snobbig, och en rörelse för övre medelklasskvinnor. Hennes samhällsställning som en del av den absoluta kultureliten spelar givetvis in i detta. Jag tror att Ebba utgjort en del av F!:s barlast snarare än en tillgång.

Jag tycker själv att Ebba verkar vara både intelligent och modig (hennes kritik mot kärnfamiljen, t.ex, visar på att hon är beredd att stå stenhårt för vad hon tror på även om det är inopportunt. Och jag förstår om ens uppfattning av Ebba W-B delvis beror på vilket kön och klassbakgrund man har. Men, om inte jag varit så in i döden partilojal som jag är, hade jag nog utgjort en del av F!:s målgrupp. (Måhända en liten del.) Och för mig har ett stort argument för att inte stödja F! nu försvunnit från den politiska arenan.

hanna sa...

gudrun &co kommenterar idag på www.feministisktinitiativ.se.

Erik sa...

Jag hoppas, över allt annat, att jämställdhetsfrågan HAR sjabblats bort inför valet! Den är oviktig i relation till andra större frågor som exempelvis bögars rättigheter, transpersoners rätt att klä sig vackert och inte minst lesbiska människors rättighet att vara just lesbianer. Detta är de absolut viktigaste frågorna inför valet - inte jämställdheten!

Boulderdash sa...

Till Pelle Rödin:

Allt behöver inte vara så svart och vitt som det oftast utmålas som i svensk politik. Med Bushiansk logik sägs det "är du inte vänster så är du höger!", och det tycker jag är ruskigt osympatisk. Politiken rymmer i praktiken betydligt fler dimensioner än så. Kolla exempelvis in artikeln jag länkar till nedan - den visar på ett bra sätt att den svenska politiska kartan bara är ett sätt att se på saken.

http://www.smedjan.com/etta.asp?sida=display&nr=1268

Pelle Rödin sa...

Que?? Du har säkert relevant kritik som skulle kunna vidga mina vyer, men jag förstår tyvärr inte_alls vad du menar. Maila direkt till mig så behöver vi inte ta plats på denna blog med detta. pellerodin@hotmail.com