Anna funderade kring manliga feminister. Jag undrar varför många kvinnor i min omgivning är så otroligt fientligt inställda mot kvinnorörelsen. Jag skulle vilja förstå varför andra kvinnor är så upprörda, irriterade och stör sig så otroligt på den feministiska rörelsen.
Naturligt vore det med ett motstånd från män. Eller i alla fall lättare att förstå.
Är det så enkelt som att de har ett annat politiskt ideal? Eller är det så att de känner att ”kvinnorörelsen” har gått ifrån dem. Dessa kvinnor var en gång en del av 68-rörelsen och brände sina bh:ar men nu känner det att diskussionen utvecklas för snabbt och för lång. Eller är det så att många kvinnor känner att de delar den feministiska analysen och att de också bär på en avsky mot mansvärlden. Men för dem är detta så tabu och utanför det politiskt korrekta så istället förnekar man och förlöjligar?
Jag inser att detta har en koppling till tankarna kring "elitfeminism". Jag tror att det i min fråga också ligger en besvikelse. Jag är ledsen över att kvinnor ska racka ner på andra kvinnor som försöker driva kvinnorörelsen framåt. De rackar ner på ett sätt som de inte gör på män som är radikala i andra frågor. Det finns en ton i diskussionerna och en inställning som så perfekt passar in i den patriarkala ordningen och det är väl egentligen det som gör mig frustrerad.
fredag, augusti 12, 2005
Det kvinnliga motståndet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
är inte detta ett paradexempel på när man just får svaret "jag är inte feminist, men" och sen en utgörelse om det man faktiskt anser, och där jag skulle vilja säga att många nog kvalificerar sig som feminister. vet inte om det är för att ordet är så laddat, jag har själv aldrig tyckt att det var så farligt att kalla sig feminist. men eftersom det i ordet ligger en utmaning mot många (frf allt män) så är det nog så att många kvinnor är lite rädda att ta det steget. jag själv är lite kluven - visst är det viktigt att många kallar sig feminister, och att de politiska partierna gör det, tycker jag är bra, men ordet får samtidigt inte urvattnas. som visett nedan är det vissa som tror att det räcker att kalla sig feminister, utan att ta steget fullt ut, och det är inte heller bra. så jag vet inte - vad är bäst, att vara många eller att vara farlighetsklassade?
självklart med en reservation, till vad du kanske egentligen menade, gabriella. det vore självklart bättre om alla kvinnor ville stödja kvinnorörelsen, oavsett om de kallar sig feminister eller inte.
Skicka en kommentar