Hej Carl Bildt

Igår på nyheterna sa du en grej som jag tyckte var jättekonstig! Apropå Maria Borelius köp av hushållsnära tjänster svart så sa du att "det svenska skattesystemet omöjliggör jämställdhet". Det visar uppenbarligen hur du ser på jämställdhet: att en annan kvinna ska komma och göra "din frus" jobb hemma - så att du slipper ta ditt ansvar. Jag kan inte förstå ditt uttalande på något annat sätt, och i så fall har du inte fattat ett jota! Jag har ett annat radikalt förslag: obligatoriskt vådnadsbidrag för alla män, tills vi fått ett jämställt utförande av hemarbete! vad säger du om det!

Sen har jag Magnus Ljungkvist redan på ett strålande sätt visat hur löjligt det är när Maria B säger att hon inte "hade råd" att köpa tjänsterna vitt. Men jag undrar en grej till: hon har hela tiden sagt att det var för att hon och hennes man hade delad ekonomi som HON inte kunde betala barnflickan som hade hand om DERAS GEMENSAMMA BARN. Är detta ett ytterligare tecken på hur högern tänker reformera familjepolitiken? Varje MOR tvingas SJÄLV betala sin barnomsorg, ifall hon vill jobba. Varför ska pappan betala det, när det egentligen är kvinnans ansvar?

detta är en galen värld, men jag vore tacksam för svar

vänliga hälsningar
Hanna

Jämställdhet- för den som har råd.

För er som har följt Rebellas blogg är det ingen nyhet att vi är starkt emot skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Anledningarna är flera men i korthet så tror vi inte att det ökar jämställdheten att män (återigen) kan köpa sig från ansvar, att det är djupt orättvist att det tas pengar från behovsprövad hemtjänst till att skattesubventionera de redan välbetaldas städning men också att en arbetsmarknad med låga löner och dåliga arbetsvillkor Alltid missgynnar arbetarklassens kvinnor.
Én skattesubentionering av hushållsnära tjänster kommer med andra ord att öka både klass- och könsorättivsor. Precis hur orättvist förslaget är och vem som faktiskt gynnas av högerregeringens politik kan man läsa hos Magnus, som gjort ett briljant inlägg här.

Hoppet ute i Reinfeldtland

Nä, det blev en kristdemokrat som socialminister. Jag skulle kunna använda fler ord om den saken, men kort och gott: Fan också.
Det blev nästan varannan damernas- Maud har i alla fall gjort en insats för jämställdheten. Men med tanke på att 6 av 10 kvinnor i regeringen benämns som "övriga" statsråd så ska vi nog inte hoppa för högt vad gäller tyngden på deras uppdrag. Återigen har vi både stats- och finansministrar som är män. Vad gäller ramarna och politikens dagordning så är det med andra ord intet nytt på könsfronten. Inte för att jag hade förväntat mig det, men det hade ju varit trevligt med någon slags glädjeämne även i en borgerlig regering.

Det finns alla skäl i världen att återkomma på ämnet, men nu ska jag ladda upp för Rebellas klubbhelg. Då ska det vässas både pennor och argument. På återseende!

Sista hoppet i Reinfeldtland.

Det minst dåliga vore Birgitta Ohlsson. Katastrof vore det med en kristdemokrat.
Om cirka en timme har vi ny regering. Jag håller tummarna..Hårt.

Vad händer nu?

Ja, vad säger man? Jag är faktiskt inte så ledsen som jag trodde jag skulle vara, men det kanske beror på att jag inte förväntade mig något annat än förlust. Jag har förberett mig mentalt för detta under en längre tid, så jag har redan kommit till det där stadiet där man blir sugen på revansch.

Det finns en hel del som jag är kritisk till hur vi har hanterat, eller inte hanterat rättare sagt. Vad hände med integrationsfrågorna? Och vad hände med jämställdhetsfrågorna? För mig som feminist är det minst sagt oroande att vi har fått en borgerlig regering. Diskussionen kommer inte längre handla hur vi driver jämställdhetsfrågorna framåt, utan det kommer handla om vilka av borgarnas förslag som kommer göra mest skada. Vårdnadsbidraget? Färre "vab-dagar", dvs när man är hemma med sjukt barn? Barnomsorgspengen?

Är just nu hemma med en sjuk 1 1/2 åring som har hög feber och öroninflammation. Han började på dagis när han precis fyllt 1 år, och har säkert varit sjuk ett tiotal gånger sedan dess. Jag vet inte hur många dagar vi har vabat, men det skulle inte förvåna mig om vi redan var uppe i 15 dagar var (åtminstone sambon som fått ta det mesta...). I Sverige idag är det oftast kvinnorna som är hemma med sjuka barn. Tänk er då hur det kommer att se ut i de familjer där man förbrukat sina vab-dagar. Kvinnorna kommer med största sannolikhet ta ett ännu större ansvar för sjuka barn, och få en ännu sämre position på arbetsmarknaden. Detta spiller naturligtvis över på alla kvinnor oavsett hur deras livssituation ser ut. Arbetsgivarna kommer att förutsätta att kvinnor är borta mycket mer än män vilket naturligtvis försämrar deras möjlighet att få arbete och göra karriär.

Vårdnadsbidraget är kanske det mest bakåtsträvande förslaget som alliansen har lagt. Inte nog med att kvinnorna kommer att stanna hemma längre än de månader som föräldraförsäkringen ger, de kommer att göra det för ett par tusen kronor i månaden. En kvinna som stannar hemma och lever på vårdnadsbidrag blir ekonomiskt beroende av sin man/partner. Det som gör det hela riktigt osmakligt är att alliansen pratar om vårdnadsbidraget som om det vore en reform för att föräldrar ska kunna välja att vara hemma mer med sina barn. Vårdnadsbidraget kommer enbart att utnyttjas av fruar/partners till högavlönade män. Kvinnor som med största sannolikhet skulle ha varit hemma ändå. Med andra ord ska alliansen inför ett bidrag till höginkomsttagarnas hemmafruar.

Det kommer bli fyra långa år. Vi som är aktiva feminister kommer att ha mycket att jobba med. Nu gäller det att opinionsbilda så att vi får fler att inse det som vi har insett: ett modernt samhälle måste vara ett jämställt samhälle, annars är det inte en verklig demokrati.

Alla folks frihet - hela världens fred! Rösta (S) den 17 september!

Nu har jag röstat. Och jag fick en klump i magen när jag gick mot vallokalen på Centralen. Ja, jag är sentimental. Men det kändes så stort. Det här valet är så viktigt. Och min röst spelar roll. Min och alla andras. Att vi använder vår rätt att vara med och bestämma Sveriges framtid.

Jag röstar på socialdemokraterna. Jag röstar på socialdemokraterna för att det är ett parti som drömmer om ett rättvist, jämlikt och jämställt samhälle. Som vill att alla ska få samma möjlighet att förverkliga sina drömmar och nå sina mål. Och det är ett parti som har solidariet som drivkraft. Jag tror på solidaritet för jag tror att vi människor ska vara på den här jorden tillsammans, stötta varandra och inte utnyttja varandra.

Kalla mig naiv men jag kommer att gråta av frustration om vi får en borgerlig regering om några veckor. En regering som har kortsiktiga, och ofta populistiska, politiska reformer på sin agenda. Jag behöver inte ta upp inrikesfrågorna om sänkta skatter och piskor istället för satsningar på de som har det svårt trots högkonjunkturen och jag tänker heller inte fördjupa mig i alliansens konservativa och antifeministiska politik utan jag vill ägna en rad åt att det här valet faktiskt inte bara handlar om Sveriges framtid. Utan om hela världens.

Igår var jag och lyssnade på ett samtal mellan Sveriges utrikesminister Jan Eliasson, Laila Naraghi, Sveriges ungdomsdelegat till FN och Alexander Gabelic, ordförande svenska FN-förbundet. Jan Eliasson är en utrikesminister med som brinner för fred och mänskliga rättigheter. Han är en utrikesminister med ett kontaktnät över hela världen efter sin tid som ordförande i FN:s generalförsamling. Jan Eliasson vet vad som händer i världen, han vet vilka som ska påverkas för att världen ska bli ett bättre samhälle för alla och han är högt respekterad i det internationella samfundet.

Sveriges röst i världen är otroligt viktig. Vi kommer alltid att stå upp för mänskliga rättigheter. Vi arbetar för fred, människors säkerhet och att människor ska ha mat och vatten. Detta gör vi på många sätt bland annat genom våra frivilligorganisationer och aktiva politiker på olika nivåer. Men vi ska inte förringa den makt som ligger i den svenska utrikesministerns knä. Vi ska inte förringa de möjligheter Jan Eliasson har att driva mänsklighetens intressen i EU och i FN och i nattliga samtal med världens ledare.

Den borgerliga alliansen har ingenting att komma med här. Det vi vet om deras internationella profil är att moderaterna vill sänka biståndet. Sänkta skatter är viktigare än solidaritet med utsatta människor.

Rösta på socialdemokraterna den 17 september. För alla folks frihet och hela världens fred!

Hushållsnära tjänster

Så var det sagt, en gång för alla.

Gabriella

Kvinnor fortsatt otrygga i ett blått Sverige

Jag läste att allianskvinnorna i stadshuset hade berättat att de lovade mer belysning i Stockholm för att kvinnor ska känna sig trygga. Det är jättebra att lysa upp gator och torg, därför har socialdemokraterna också arbetat mer medvetet med belysning och kommer att fortsätta med detta under mandatperioden.

Men det är fortfarande så att det farligaste för en kvinna inte är vägen hem, utan det är när hon väl stängt ytterdörren hon ska vara rädd. Den allra största delen av våld mot kvinnor sker i hemmet.

Det här våldet är svårt att komma åt. Det är jag villig att erkänna. Bra är det att vi nu mer medvetet arbetar med män som har slagit, att med hjälp av terapi och behandling få dem att sluta slå. Men det stora uppdraget för en politiker som vill minska våldet måste vara att attackera våldets orsaker.

Som jag ser det handlar mäns våld mot kvinnor om mäns självbild och relationen mellan män och kvinnor som bottnar i den könsmaktsordning vi har i vårt samhälle. Där pojkar och flickor fostras in i olika roller. För även om inte alla män slår så kan det inte vara en tillfällighet att så många fler män slår kvinnor än vad det är kvinnor som slår män.

Så länge den borgliga alliansen inte kan komma överens om orsakerna till mäns våld så kommer i alla fall inte jag sätta mycket tilltro till att kvinnofriden skulle öka under ett borgerligt styre.

Liberala debattörer (läs Maria Abrahamsson) har länge förlöjligat regeringens politik, och det får man förstå, men framförallt attackerar hon satsningar på genuspedagoger, jämställdhet i förskolan och annat som handlar om att just jobba med könsroller. Det är det här som förebygger mäns våld mot kvinnor. Och jag har lite svårt att förstå varför man vill förlöjliga detta. Men Maria tyckte ju inte heller att vi skulle dela ut pengar till kvinnojourerna så jag kanske inte ska ta henne som exempel.

Maud-man ska inte ljuga

Under ring p1 var det en kvinna från Chile som undrade vad Maud Olofsson tyckte om anhörighinvandring. Kvinnan som ringde ville att hennes mamma, som var 84 år, skulle få komma hit till Sverige.

Maud pratade sig varm om att invandrare skulle få svensk undervisning och att det skulle löna sig att jobba (just det, mamman var 84....). Men ringaren lyckades dra tillbaka diskussionen till vad hon egentligen frågat.

Jag är ingen expert på alliansens inställning till den svenska utlänningslagstiftningen men jag har då aldrig hört att de vill ändra asylregler, eller regler för invandringen. Maud kan ju självklart inte lova den här kvinnan att reglerna för anhöriginvandring ska förändras. Men för att ta hem diskussionen försäkrar Maud kvinnan att (ungefär) "alliansen vill ha en mycket mer generös inställning till invandring".

Var har alliansen gett uttryck för detta? Var har alliansen talat om anhöriginvandring?

Nej jag tror att det där var skitsnack. Maud försökte ragga en röst genom att försäkra kvinnan från Chile att hon var på hennes sida. Jag tycker det är ohederligt att försöka ge en bild av att man har en politik på ett område där man inte har någon politik. Helt enkelt.

Folkpartiet - makten framför allt?

Jag har idag lyssnat på ekots partiledarutfrågning, Lars Leijonborg stod på programmet. I slutet mådde jag riktigt illa. Vad är det för människosyn som har drabbat folkpartiet? Vad är det egentligen som har hänt med våra liberala motståndare? Persson sörjer Centerpartiets omvändning, jag måste säga att jag sörjer Folkpartiets.

Det som gjorde mig illamående var diskussionen om sjukförsäkringen. Å ena sidan sitter Leijonborg och talar om gymnasieläraren som inte ska behöva gå från hus och hem när hon blir sjuk, därför är hans parti för en takhöjning i försäkringen och hoppas få igenom den så småningom. På något konstigt sätt får han det att låta naturligt att alliansen för 2007 vill sänka nivån till 70% och samtidigt ta bort takhöjningen. Åtskilliga tusenlappar för Leijonborgs gymnasielärare.

Men som sagt, gymnasieläraren är det synd om tycker Leijonborg. Å andra sidan sker det ett överutnyttjande av sjukförsäkringen menar han. Det ska alliansen klämma åt med sin fräscha politik. Sänkta ersättningar som sagt, förändrad beräkningsgrund och bort med takhöjningen. Vilka är det som överutnyttjar?? Socialdemokraterna och Göran Persson får sig idag en stor slänga på DN Debatt. Saneringsåren under 90-talet har slagit hårt mot Sveriges kvinnor. Nedskärningar har inneburit ökade sjukskrivningar, framförallt när det handlar om stressrelaterade syndrom. Är det de här kvinnorna som Leijonborg menar? Är det de här kvinnorna som överutnyttjar sjukförsäkringen och som nu ska klämmas till och pressas ut på arbetsmarknaden, alternativt skickas till socialkontoret för att be om pengar?

Jag vill också nämna alliansen helt omänskliga förslag om att införa en avgift på 25 kronor för att köpa läkemedel. Det sker tydligen ett visst överutnyttjande där också. Jag vet inte, men jag har aldrig hört talas om någon som köper medicin bara för att det är så billigt? Medicin köper man när man är sjuk. Mest mediciner köper pensionärer och sjukskrivna. De ska nu få sig ännu en känga. Hörrnini sjukskrivna, sluta knapra piller och hugg i istället. Det är alliansens politik. Hörru Agda, sluta gnälla nu, ta hand om dina barnbarn istället.

Som Rebella vill jag avslutningsvis lyfta familjepolitiken. Jag var så nöjd igår när Hägglund gick ut och sa att han förväntade sig en överenskommelse i det blåa laget. Vårdnadsbidraget skulle Kd inte backa på och jag tänkte att då får de aldrig med sig Folkpartiet. Men se där hade jag tydligen fel.

Enligt Lars Leijonborg så verkar Fp inte ha något principiellt emot att staten subventionerar hemmafruar. I diskussionen tog Leijonborg inte ens ordet jämställdhet i sin mun. Hans enda invändning mot vårdnadsbidrag var att det inte skulle avgöras på kommunal nivå, det skulle vara en statlig angelägenhet. Han hade insikt nog att förstå att pengarna annars skulle tas från den kommunala barnomsorgen, en försämring för dagis och alltså en försämring för alla de som faktiskt vill jobba och inte vara hemma med sina barn.

Kan någon förklara var logiken, eller för den delen ideologin finns i Leijonborgs folkparti?? Å ena sidan är jobben det absolut viktigaste för alliansens politik. Och då vill de lösa det genom att subventionera att föräldrar är hemma och tar hand om sina barn. Det innebär dels en förälder mindre på arbetsmarknaden och dels ett mindre behov av förskolepersonal. Uppochnervända världen. Å ena sidan säger Leijonborg sig stå för ett parti med en modern familjepolitik och å andra sidan tycker att det är okej att kvinnor ska gå hemma, försörjda av sina män (för ingen ska tro att man kan leva på 2-3000 i månaden som vårdnadsbidraget ligger på).

En vän till mig sa att när man ger sig in i politik måste man vara beredd på att kompromissa. Men därför måste man också på förhand bestämma vilka frågor man för inget i världen är beredd att kompromissa med. Folkpartiet lär ha något annat motto på sin partiexpedtion.

//Gabriella