Vad händer nu?

Ja, vad säger man? Jag är faktiskt inte så ledsen som jag trodde jag skulle vara, men det kanske beror på att jag inte förväntade mig något annat än förlust. Jag har förberett mig mentalt för detta under en längre tid, så jag har redan kommit till det där stadiet där man blir sugen på revansch.

Det finns en hel del som jag är kritisk till hur vi har hanterat, eller inte hanterat rättare sagt. Vad hände med integrationsfrågorna? Och vad hände med jämställdhetsfrågorna? För mig som feminist är det minst sagt oroande att vi har fått en borgerlig regering. Diskussionen kommer inte längre handla hur vi driver jämställdhetsfrågorna framåt, utan det kommer handla om vilka av borgarnas förslag som kommer göra mest skada. Vårdnadsbidraget? Färre "vab-dagar", dvs när man är hemma med sjukt barn? Barnomsorgspengen?

Är just nu hemma med en sjuk 1 1/2 åring som har hög feber och öroninflammation. Han började på dagis när han precis fyllt 1 år, och har säkert varit sjuk ett tiotal gånger sedan dess. Jag vet inte hur många dagar vi har vabat, men det skulle inte förvåna mig om vi redan var uppe i 15 dagar var (åtminstone sambon som fått ta det mesta...). I Sverige idag är det oftast kvinnorna som är hemma med sjuka barn. Tänk er då hur det kommer att se ut i de familjer där man förbrukat sina vab-dagar. Kvinnorna kommer med största sannolikhet ta ett ännu större ansvar för sjuka barn, och få en ännu sämre position på arbetsmarknaden. Detta spiller naturligtvis över på alla kvinnor oavsett hur deras livssituation ser ut. Arbetsgivarna kommer att förutsätta att kvinnor är borta mycket mer än män vilket naturligtvis försämrar deras möjlighet att få arbete och göra karriär.

Vårdnadsbidraget är kanske det mest bakåtsträvande förslaget som alliansen har lagt. Inte nog med att kvinnorna kommer att stanna hemma längre än de månader som föräldraförsäkringen ger, de kommer att göra det för ett par tusen kronor i månaden. En kvinna som stannar hemma och lever på vårdnadsbidrag blir ekonomiskt beroende av sin man/partner. Det som gör det hela riktigt osmakligt är att alliansen pratar om vårdnadsbidraget som om det vore en reform för att föräldrar ska kunna välja att vara hemma mer med sina barn. Vårdnadsbidraget kommer enbart att utnyttjas av fruar/partners till högavlönade män. Kvinnor som med största sannolikhet skulle ha varit hemma ändå. Med andra ord ska alliansen inför ett bidrag till höginkomsttagarnas hemmafruar.

Det kommer bli fyra långa år. Vi som är aktiva feminister kommer att ha mycket att jobba med. Nu gäller det att opinionsbilda så att vi får fler att inse det som vi har insett: ett modernt samhälle måste vara ett jämställt samhälle, annars är det inte en verklig demokrati.