Nä, det blev en kristdemokrat som socialminister. Jag skulle kunna använda fler ord om den saken, men kort och gott: Fan också.
Det blev nästan varannan damernas- Maud har i alla fall gjort en insats för jämställdheten. Men med tanke på att 6 av 10 kvinnor i regeringen benämns som "övriga" statsråd så ska vi nog inte hoppa för högt vad gäller tyngden på deras uppdrag. Återigen har vi både stats- och finansministrar som är män. Vad gäller ramarna och politikens dagordning så är det med andra ord intet nytt på könsfronten. Inte för att jag hade förväntat mig det, men det hade ju varit trevligt med någon slags glädjeämne även i en borgerlig regering.
Det finns alla skäl i världen att återkomma på ämnet, men nu ska jag ladda upp för Rebellas klubbhelg. Då ska det vässas både pennor och argument. På återseende!
fredag, oktober 06, 2006
Hoppet ute i Reinfeldtland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag jublar inte över att tio kvinnor blivit statsråd då det verkligen kan diskuteras hur "tunga" deras poster egentligen är.
För övrigt ser framtiden dyster ut - socialdepartementet åt KD och en skola som leds av Leijonborg och Björklund. Samt en integrations- och jämställdhetsminister som drivit en vansinning linje tillsammans med Mario Rojas. Och Carl Bildt gör come back och styr skeppet in i Nato.
Det kunde knappast blivit värre. Nä, dagens enda glädjande utnämning är Kristina Lugn i Svenska Akademin.
Ett ps bara.
Det finns faktiskt ett glädje-ämne. Även om det är ett "inte". Och det är att Maria Borelius inte får något att göra med familje- och jämställdhetspolitiken att göra.
Deppa inte ihop nu. Om fyra år är det fight igen.
Nädå, Alexander- inget hopdeppande här inte. Det är inte bara fight om fyra år, det är fight i fyra år.
Jennie, tack för de två glädjeämnena!Även om jag inte hoppar så högt över det sista heller: risken att Borelius blandar sig i familjepolitiken finns fortfarande- regeringen är kollektivt ansvarig för sina beslut....
Pensionssystemet är diskriminerande mot MÄN.
Innebär verkligen jämställd rättvisa att det skall vara samma villkor för båda könen, eller skall hänsyn tas till ålderspyramiden?
Alla vet att män inte lever lika länge som kvinnor, men ändå har vi exakt samma pensionsålder. På senaste åren har det talats om att kraftigt höja den åldersgränsen, till följd av att människor inte är tillräckligt "skröpliga" när de är 65 år.
Hur högt skall den åldersgränsen höjas, innan det blir för uppenbart att arbetande män bara betalar in till pensionssystemet, men aldrig får se röken av någon pensionsutbetalning?
Om man tittar på statistik från SCB (2005-12-31), så var 2.430.975 män (48.52%) och 2.579.738 kvinnor (51.48%) i gruppen 25-64 år. Och när man tittar på hur fördelningen ser ut för de som verkligen får ålderspension (65 år eller mer), så är det 678.503 män (43.34%) och 886.874 kvinnor (56.66%).
Vad det gäller ålderspensioner så är det alltså 31% fler kvinnor än män som får det, medan det i den arbetande gruppen bara är 6% fler kvinnor än män.
Skulle pensionsåldern höjas till 70 år, så blir det ju givetvis ännu mer diskriminerande mot män: finns 672.112 kvinnor (58,69%) och bara 473.004 män (41,31%).
Ja du, anonymous. Visserligen kan man resonera som du gör. Men då förutsätter ju det en massa andra saker:exempelvis att kvinnor betalar en btydligt mindre andel av rättssystemet eftersom brottslingar till väldigt hög andel är män, att den nya taxan för trafikförsärkring som Reinfeldt presenterade(där bilägarna betalar skadekostnader o rehabilitering för alla trafikolyckor) blir proportionell efter kön. Det är ju ingen nyhet att män står väldigt stora delar av trafikolyckorna. Sen borde ju även män stå för en större del av övriga socialförsäkringssystemen eftersom de tjänar mer än kvinnor.Och så vidare. Eller också kan vi ha ett system som vi står för gemensamt och solidariskt, men där vi också försöker rätta ut skevheter i makt. Exempelvis genom att män betalar en högre del av pensionerna, vilket kan tyckas rättvist med tanke på att kvinnors lägre pension i första hand beror på maktfördelningen på arbetsmarkanden samt att kvinnor i större utsträckning tar hand om familj och barn.
För att göra glädjen över den nya regeringen total kan jag berätta att vår handelsminister har för vana att arbeta med feministiska stolpskott som Marianne Ahrne och Rigmor Robert. En liten gnutta biologism var det enda som saknades för att ge Reinfeldts soppa den där härliga smaken av högerpopulism...
Skicka en kommentar