Jag blir så förbannad när jag läser DN artikel om parterapi som förstärker könsrollerna (titta här http://www.dn.se/insidan/parterapi-kan-forstarka-konsrollerna-1.955857). Jag är inte det minsta förvånad, men ändå…
Där skriver de till exempel så här: ”Lisa och Linus är i 25-årsåldern och nyblivna föräldrar. De medverkar i ett program i SVT, där en psykolog och en coach hjälper par att hitta en fungerande relation. Deras bebis skriker, de är trötta och slitna och hade inte förväntat sig att det skulle vara så svårt att vara föräldrar som det faktiskt är. De är rädda att tappa bort sig själva när de ständigt fokuserar på barnet.
Trots att både Lisa och Linus beskriver samma problem så får de helt olika råd. Mamman uppmanas att acceptera att det är jobbigt att vara förälder och att hon får tid för sig själv senare. Pappan uppmuntras att inte glömma bort att ”bara vara Linus”, prioritera egen tid och träffa polarna. Programledarna påpekar själva att det kanske inte är så politiskt korrekt, men motiverar det med att de utgår från Lisas och Linus individuella behov.”
Jag behöver nog inte säga så mycket mer. Ni fattar varför jag blir så fruktansvärt provocerad. Man kanske inte får svära här men jag tar den risken. Vilket jävla sätt!
onsdag, september 23, 2009
Mammorna ska acceptera och förstå och papporna ska dricka öl
Posted by Mia Päärni klockan 20:04
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och vad är ditt alternativ?
Konkret.
Mia
Har du tittat på svt1;s "Den stora resan".
Tre sk urbefolkningar i Namibia, Indonesien och mitt ute i Stilla Havet får "besök" av tre svenska familjer.
Jag tycker programidéen kan diskuteras.
Oavsett detta har jag tittat på två av programmet.
Det mest bestående och övertydliga är den extrema uppdelningen i könsroller.
Uppdelningen är mer än extrem. Den är fundamental. Hela samhället genomsyras av själva uppdelningen.
Det går faktiskt så långt att jag upplever att "uppdelningen" är det bärande i alla tre kulturer.
Jag har intresserat mig i denna fråga sen några år tillbaka.
Jag påstår att att sexuell selektion eller om du så vill "att göra kön" antagligen näst "egoism/altruism" de starkaste kraftfälten i våra liv.
Jag påstår att det är döfött att bära på föreställningen att man kan utplåna "könsroller" eftersom det är en sån ofattbar central del av själva livet.
Jag tycker att vi istället skall satsa på att kvinnor och män kan blomma och få kreativt utlopp i sina liv samtidigt som vi får "göra kön".
Metoden är en fruktansvärt bra skola där vi satsar en oerhörd massa pengar på att lyfta fram alla människors starka och kreativa sidor.
Då får vi ett lyckligt samhälle.
Ni är inne på en återvändsgränd om ni tror "att göra kön" kan upphöra.
Det är att likna med en månghövdad hydra. Hugger man av ett huvud så växer det ut ett nytt på ett annat ställe.
Annars stannar nämligen utvecklingen.
Men det hindar inte mig om att hålla med om att råden som de fick var ganska kassa.
Jag och min fru har alltid delat på ansvaret för barnen men vi har tillåtit att våra könspreferenser vissa frihetsgrader.
Hon hjälper barnen med sociologi och jag med matematik och evolutionslära bara för att ta ett exempel.
MVH
Håhå jaja! Ja man blir verkligen betryckt. Men inte särskilt förvånad. Är det någon som vet hur det gick för det aktuella paret?
Vet inget om hur det gått för dem. Hade jag varit den akutella kvinnan och min man hade följt rådet hade jag skiljt mig :-
Till John: vad menar du? Förstår inte frågan.
Skicka en kommentar