Idag recenseras Gellert Tamas nya bok "De apatiska". Jag skäms, jag skäms, jag skäms. Jag har skämts länge men än mer idag. Skäms för att jag satt på Statsrådsberedningen, förvisso som en timanställd brevsvarare, och på ett avfärdande sätt svarade på allmänhetens oroliga brev om att vi, i humanitetens föregångsland, utvisade dödligt sjuka barn.
Men det räcker inte med att skämmas och det räcker inte att som s-företrädare beskrivna i Tamas bok säga att det var så länge sedan att man inte längre minns eller att man inte vill ta i denna soppa.
Som medlem kräver jag att det socialdemokratiska partiet genast tillsätter en utredning kring hur det kunde komma sig att den socialdemokratiska regeringen medverkade i att sprida rasistiska myter kring de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar; att barnen simulerade, att föräldrarna tvingade dem eller att föräldrarna förgiftade dem. Utredningen ska förutom att klarlägga orsakerna också föreslå åtgärder för att det socialdemokratiska partiet inte ska bedriva dylik rasistisk politik igen.
Det är det bästa vi kan göra nu.
torsdag, oktober 01, 2009
Som medlem kräver jag en utredning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
kommenterar det hela på min blogg: http://joshlyman.blogspot.com/2009/10/glom-inte-bort-att-vara-stolta.html
Bra Kristina! Satt på tunnelbanan imorse med tårar i ögonen och en känsla av - ja, skam tror jag. Det är helt obegripligt. Jag vill också vet. Hur i hel-te kunde vi göra så där?
Håller helt med. Det är så fruktansvärt upprörande.
En sådan här grej visar väl inte minst att de politiska partierna måste sluta använda Sverigedemokraterna mot varandra som ett slagträ, och om de verkligen vill krossa rasismen, gör upp med dess strukturella rötter.
@Kristina:
Det är bra. Men borde man inte också titta på varför de som borde kunnat vara experter, dvs psykiatrin, inte visade sig kunna tillräckligt?
För varje undersökning kommer att luta sig tillbaka på "experterna". Och så länge psykiatrin inte har för vana att noggrant utreda omständigheter kring psykiska sjukdomar så lär man inte ha mycket att tillföra.
Man saknar kunskap och kompetens, men säger sig ändå vara "evidensbaserad". Hur har det kunna bli så? Det får återverkningar som vi sett här - och andra som jag tycker är mycket värre som inte alls har uppmärksammats.
Skicka en kommentar