När män gör kvinnliga saker

Det slog mig i veckan när jag tittade på SVT:s "Debatt", att folk är livrädda för feminister. Eller åtminstone för vad feminister kan åstadkomma.
Debatten handlade om män som ammar (eller eventuellt kan komma att amma).
Jag hörde inte hela debatten men det som var återkommande var frågan ”varför måste vi bli helt lika?” Det är lika roligt varje gång någon säger att ”jag är för jämställdhet, men män och kvinnor kan inte bli helt lika och bör inte bli det heller”. Som inte inser att det är precis det som är det stora hindret för ett jämställt samhälle, att vi ser allt i termer av manligt och kvinnligt.

Ibland blir jag osäker, men jag antar att Maria Abrahamsson egentligen inte är ointelligent, utan att hon bara tycker det är roligt att framställa feminismen som något helt ologiskt. Hennes slutsatser är också som så ofta mycket märkliga. Hon tycker att ammande män inte är värda att debattera eftersom det finns så mycket viktigare saker att lyfta, till exempel oskäliga löneskillnader. Hon är orolig för att det bara skadar feministerna och att detta kommer leda till en backlash, för frågan om män som riktiga föräldrar är inte så viktigt. Hur orolig hon är för en feministisk backlash kan man ju undra… När folk blir jättearga för att en man gör något som de tycker ska vara förbehållet kvinnor (eller tvärtom), ja det är just då vi börjar diskutera de intressanta frågorna.

Journalisten Martin Halldin sa till skillnad från Maria Abrahamsson ett par kloka ord att om man sätter in amningen och föräldraskapet i en kontext så kan man se att det har varit avgörande för löneskillnaderna. Självklart är det så. Om vi kvinnor inte ansågs vara babymaskiner som inte hinner jobba och prestera på arbetsplatsen efter att vi har fått barn kanske vi sågs mer som en tillgång än en risk.

Sen kan man ju gå till sig själv. Även som feminist händer det ju att ens föreställningar om manligt och kvinnligt eller naturligt och onaturligt måste ifrågasättas. Alex Schulman sa i debatten att han blev äcklad av tanken på att se en annan man amma, och om jag ska vara helt ärlig kan jag förstå honom. Det är en spontan reaktion. Det intressanta blir ju då att fråga sig själv varför. Varför är det så hemskt? För att det är något män inte ska göra? Om de kan amma, precis som kvinnor, vad är det då för fel på att de gör det? Det enda svar jag kommer på är att det känns fel. För det är ju så det är med de här frågorna där man helst går på sin magkänsla, det finns inga vettiga förklaringar egentligen. Det handlar ju om att vi har lärt oss att det är ett av de mest kvinnliga och moderliga vi kan göra är att amma. Och om män också kan göra, vad blir det då kvar av det vår identitet som kvinnor och mödrar?