Makten framför allt.

Ibland bara hittar man det. Det där som gör att man blir tvärförbannad över politiska motståndares hycklande, framförallt när makt sätts före rättvisa mellan könen. Eller hur ska man tolka folkpartiets helomvändning i familjepolitiken när följande stoltseras med i valplattformen 2002?

"Vi har talat klarspråk om jämställdheten, bland
annat när tilltänkta samarbetspartners ville att vi
skulle ge upp den för en familjepolitisk uppgörelse."

O fyra år senare är det "Allians", vårdnadsbidrag och såklart: Ministerposter.