Hetaste diskussionen just nu verkar vara jämställdhetens och feminismens vara eller icke-vara. Jag har under helgens festligheter gång på gång hamnat i försvarsposition. Jag har försvarat allt från individuell föräldraförsäkring till feminism till Feministiskt initiativ och Tina Rosenberg. Framförallt har detta skett i diskussioner med män.
Det är helt uppenbart att jämställdhet mer och mer framställt som något radikalt, och framförallt som något vi kan välja eller inte välja. Inte som något vi alla har ett intresse av att sträva mot. Vatten på min kvarn om mäns ointresse får jag av den hedervärda tidningen Aftonbladets statistiskt säkerställda undersökning (nåja, jag vet...) om viktigaste valfrågorna uppdelat på kön.
http://www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,699945,00.html
Lägre bensinskatt och högre krav på livsmedelns kvalitet är mycket viktigare än lika lön för lika arbete. Så vet vi det.
Men jag kanske ska vara glad över att grabbarna i alla fall sätter sin fot i livsmedelsaffären.
/Gabriella
måndag, september 19, 2005
Vill män ha jämställdhet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
helt otroligt, det finns inte ens med bland deras tio mest prioriterade ämnen. vad är det för män som läser aftonbladet, kan man undra?
Gabriella,
Det är onekligen en intressant fråga: är män intresserade av jämställdhet?
Jag tror att vi lämnat fasen då det gällde striden om själva ordet feminism. Det var inte länge sedan som det var helt accepterat för killar inom vänstern att säga "jag är inte feminist utan humanist, alla människor räknas". Idag är detta en mycket kontroversiell ståndpunkt som få torde våga försvara. Istället är alla feminister.
När det kommer till faktiska frågor är allt emellertid som vanligt. Män är inte intresserade, inte pålästa, inte villiga att besluta. När det kommet till att besluta är det alltid någon annan princip som är viktigare än det feministiska perspektivet. Så länge det handlar om att fatta beslut i teoretiska frågor (dvs sådana som inte kostar pengar eller direkt hotar mäns intressen) går det att få igenom saker, men annars tar det stopp.
Män inom sosseriet förväntas ha lite koll på partiets historia, vems fel 90-talskrisen var och amerikansk inrikespolitik. Men det helt ok att inte veta något alls om genusforskning eller härskartekniker eller hur det ser ut i det socialdemokratiska partiet när det kommer till fördelningen av uppdrag mellan könen. Ibland kan ju ointresset utnyttjas (GP skrev ju under den där DN Debattartikeln om föräldraförsäkringen, om ni minns...), men eftersom män ändå röstar nej till förslag de inte vet något om är det ett problem.
Det är nog så att den feministiska kampen i allt högre grad kommer att gå ut över mäns intressen och att motståndet kommer att hårdna. Vi måste beskatta hårdare för att höja lönerna i offentlig sektor. Män kommer att få en långsammare löneutveckling och arbeta mer oavlönat om de ska ta ett lika ansvar för barn och hem. Kankse blir anti- eller icke-feminist en möjlig och attraktiv etikett att sätta på sig själv i den politiska debatten när att fler män ser sig direkt hotade av feminismen.
Gabriella,
Förstår situationen du beskriver när du måste försvara ALL feminism hela tiden, hamnar ofta där själv...det är inget kul.
Fast egentligen är det konstigt att vi fortfarande blir förvånade över bevis för att män inte är intresserade av jämställdhet. Har det någonsin funnits bevis som indikerat motsatsen egentligen? Är det kanske bara dags att inse att män är okunniga, ointresserade, motspänstiga och motarbetande i dessa frågor. Såg förresten härom veckan en film om sufragettrörelsen i USA och där fanns en scen där ALice Paul och gänget efter 50 års sufragettkamp försöker övertyga Wilson om att han ska driva frågan. Presidenten är mycket vänlig och förstående men säger, precis som maktmännen idag: tyvärr jag kan för lite om den här frågan, jag kan därför inte ta ställning eller driva bågot innan jag har läst in mig ordentligt. Och de amerikanska kvinnorna hade slagits för rösträtt sen inbördeskriget! (Då ger Alice Paul upp och går och blir "militant" enligt historiböckerna. Dvs ordnar tysta demonstrationer utanför Vita Huset...)
Ps. gillade artikeln i kommande Libertas. Bra att dryga typer som Hållö och jag själv får pisk ibland.
Jag är feminist och man och ser absolut inte lika lön för kvinnor och män som en viktig valfråga. Inte ens en valfråga faktiskt. Regeringen kan exempelvis direkt påverka bensinpriset eller besluta sig för att satsa resurser på att sänka arbetslösheten, men faktiskt inte (som tur är) bestämma vilka yrken människor väljer och vilka löner företag betalar ut (så länge det inte är direkt diskriminerande, och det har vi redan lagstiftning om).
Dessutom har jag svårt att tro att något parti skulle stå för åsikten att det är bra med olika lönenivåer för kvinnor och män (utom eventuellt F! kanske...)
Man kan se det från flera perspektiv, här är några av mina:
1) Feministiska rörelsen i Sverige har varit extremt dåligt på att betona (för att man inte håller med alternativt av ovilja) att män som grupp också har jättemycket att vinna på ett mer jämställt samhälle utan könsstereotyper (hur många män reflekterar över att det är unga pojkar som "toppar" självmordsstatistiken (kanske för att det är mer tabu för dem att prata om sina känslor?), hur det är unga män som dör för tidigt p g a "macho-kulturer" som leder till för stort riskttagande etcetera).
Det har från rörelsen varit en total fokusering på dels arbetsmarkanden och dels våld. Där kvinnor har dem större vinsterna att hämta. Inget konstigt att männen inte är så intresserade då. VI är alla egenintresserade varelser, kvinnor som män.
2) Arbetsmarknaden vad gäller lika lön för lika arbete är nästan uppnått. Givet andra faktorer tjänar kvinnor ungefär 98% av männen för lika arbete (när man justerat för sektor, utbildning, erfarenhet etc) se t ex SUsan Meyersons forskning från SU. Så varför bry sig? Det är nästan uppnått. Sedan kan det finnas andra typer av diskriminering på arbetsmarknaden som gör att kvinnor inte når toppositioner (det berömda "glastaket"). Men det är en annan sak. Lika lön för lika arbete av lika person har vi redan. Dem berömda 85% eller vad man brukar referera till är ju en helt ojusterad siffra som är ganska irrelevant i sammanhanget.
Vill män ha jämställdhet var frågan? en svag generalisering... men ändå blir mitt svar Nej. Män som grupp är priviligerade, tro mig, det är ett glidarliv att vara man jämfört med att vara kvinna. Så nej, män vill inte ge upp detta. Vill vi nå jämställdhet kan vi inte lita på att män frivilligt överger sin ingrottade privilegier. Positiv särbehandling och kvotering, sanktioner mot företag och organisationer som inte är har jämställdhet på alla nivåer, individualiserad föräldraförsäkring och mer jämställdhetsunderivsning i grundskolan är några sätt att få männen att ta ett steg tillbaka.
Skicka en kommentar