fredag, september 09, 2005

Perspektiv på Generaldirektörer

Diskussionen om utnämningen av generaldirektörer är återigen het. Men som vanligt har medierna så bråttom om att få bästa bilden på Persson - gärna en där han framstår som enväldig härskare - att de glömmer mer kvalificerade analyser, ur exempelvis ett jämställdhetsperspektiv.

Bollen är i luften och smashen hade varit enkel. Men ingenstans ser jag någon som tagit tillfället i akt att påpeka att regeringen 1995 satte som mål att könssammansättningen i gruppen generaldirektörer ska vara 50-50. Och med tanke på att det i dag är ungefär en tredjedel av generaldirektörerna som är kvinnor så borde varje ny utnämning vara en kvinna om målet ska uppnås.

Men icke sa nicke. Patriarkatet härskar vidare.

2 kommentarer:

Linnea sa...

Det är verkligen pinsamt att inte lyckas med en sån målsättning. 10 år är inte direkt en snäv tidsram. Usch vad trött man blir..

Mattias sa...

Att varje ny generaldirektör som utses ska vara kvinna är inte realistisk. Det hade det inte varit om det varit omvänt heller. Det går inte att reformera ett samhälle bara genom att knäppa med fingrarna.

Och hur ska det gå till? Jag har då ingen aning om hur det ska gå till, annat än att börja jämställdhetsarbetet redan i förskolan. Våra könsroller börjar att skapas i unga år, så låt oss börja där. Tyvärr så finns det ett stort problem i vägen för ett jämställt samhälle...föräldrarna (och lärarna också så klart).

De nuvarande generationern är redan så präglad av den nuvarande situationen, att jämställdhetsarbetet kan ses som två steg fram, ett steg bak. För vi GÅR framåt, även om många hävdar motsatsen. Men det går jäkligt långsamt, det kan jag hålla med om.

Men det är som med demokrati i Ryssland. Folket blev besviket att de inte fick samma välstånd som i väst efter att ha bytt statsskick, efter att ha varit kommunistiskt under så lång tid.

Jag gissar att det kommer ta 30-50 år innan vi sett någon större förändring i Rysslands välstånd. Men jag har ingen utbildning i statskunskap, så jag kan inte uttala mig om det. Nu svävade jag ifrån ämnet lite, men vad min undermening är så är det att varken du eller jag kommer att få uppleva det samhälle vi drömmer om. Det kommer komma först efter vår och våra barnbarns barns osv. död.

Tråkigt? Ja, men så är det.