Fler borde fällas!

idag kommer ERK:s (Etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam) fällningar för 2006. Mycket lärorikt att titta och se hur kvinnor fortfarande framställs i Sverige, år 2006. Roligast är Jysk bäddlager som marknadsför rosa och blå pyjamasar till pojkar och flickor och dessutom en svart pyjamas med självlysande skelett som tydligen bara pojkar kan ha.
Titta på alla fällningarna här.
Det tråkiga är hur liten roll fällningarna troligen spelar. Eftersom flera av reklamerna är sådant man ser dagligen, borde man verkligen vara mer på alerten och anmäla. Fler fällningar, eller någon typ av sanktionsmöjlighet skulle nog göra det mer sällsynt med halvnakna kvinnor som slickar sig om munnen i annonser för klockor, bilar och annat.

Det är skillnad på barn och barn

Nu har den nya borgerliga majoriteten i landstinget lagt fram sin första budget. Den kommer att göra vårt län mer orättvist och uppdelat. Ett av de tydligaste förslagen handlar om att återinföra avgifter i barnsjukvården. Nu kommer det återigen att vara så att familjer med små ekonomiska marginaler tvingas välja mellan att åka till akuten med sitt sjuka barn eller att ha pengarna till något annat nödvändigt i familjen.

Syftet med det här är ju dels att få in mer pengar så att de kan sänka skatten på sikt och dels att få bort "överkonsumtion". Det är alltså för många fattiga som lusar ner barnakuterna med sina barn i onödan.

Filippa Reinfeldt har flera gånger under förra mandatperioden talat om svårt sjuka barn som måste få komma till akuten. Det som upprörde henne var att sjuka barn som hörde till Danderyds sjukhus om nätterna fick åka en kvart extra för att komma till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag kan förstå att föräldrarna till de i snitt fem barnen per natt som fick en längre resväg tyckte illa om det. När man har ett sjukt barn vill man inte fundera på en massa ovidkommande saker - som resvägen eller om pengarna räcker. De barnen och föräldrarna är det synd om. De kan Filippa hålla brinnande tal för. Men att en massa barn nu stängs ute och får vänta på vården av ekonomiska skäl ger hon tydligen blanka faan i.

Det är skillnad på barn och barn.

prostitutionsdebatt med fel förtecken

har lite bråttom, så bara några tips rörande Petra Östergrens nyutkomna bok.
Kajsa Ekis Ekman diskuterar den på ett bra sätt här , loksom Katrine Kielos här och sist kan rekommenderas en läsning av Jenny W:s weblogg för lite tankar från den som gärna vill ta debatten med Östergren men tydligen inte får chansen.

Unga ombudsmän väcker tankar

Förra onsdagen befann jag mig ute på SSU:s kursgård Bommersvik för att hålla ett tre timmar långt pass om kön och organisation för SSU:s alla distriktsombudsmän som en del av en funktionärsutbildning. Jag kände mig mycket smickrad över att ha blivit tillfrågad förstås…och skitnervös.
Jag visste vad problemet var: SSU har en mycket sned könsfördelning bland sina ombudsmän och ordföranden. Från kursledningens sida hoppades man att jag skulle kunna medverka till att skapa större medvetenhet om de könsmönster som skapas och återskapas i den egna organisationen. Kanske skulle detta kunna bidra till att bryta könsmönstren? Ingen liten uppgift!
Undertecknad tillbringade många timmar på att återbesöka organisationsteorier för att förbereda mig inför kurspasset. Inom SSU finns numera en hyfsat god grundkunskap om genus och härskartekniker så det var fritt fram att fördjupa föreläsningen. Men då uppstår frågan vad är självklart och vad är kontroversiellt att påstå om kön och organisation för dessa unga ombudsmän? Kurspasset skulle förlora all relevans om jag skulle få deltagarna att känna sig trängda och i försvarsposition. En trängd lyssnare lyssnar inte alls är min erfarenhet.
Länge tvekade jag om huruvida jag skulle ta upp homosocialitet som ett exempel på kvinnofientlig organisationskultur. Skulle det vara för kontroversiellt? Jag beslöt mig för att chansa och blev belönad: deltagarna tyckte att det var intressant, tankeväckande och kanske till och med träffande. Fantastiskt tänkte jag förvånat. Här har det hänt något sedan man själv var aktiv i ungdomsförbundet!
Som avslutning lyfte jag hur man talar om jämställdhet och vad syftet för jämställdhet är. Bland annat nämnde jag faran i att tala om jämställdhet som något ofarligt och bra för alla. Om det är jämställdhetsarbetets premiss blir man lätt förvånad och står oförberedd när man möter på motstånd. Motstånd kommer man att möta menade jag då jämställdhet faktiskt inte alls är ofarligt utan istället bär på en inbyggd intressekonflikt mellan den som avstår och den som får. Detta påstående trodde jag var en självklarhet, men där hade jag bevisligen fel, för oj, oj, vilken diskussion det blev!
Jag fick veta att män minsann också vinner på jämställdhet och att dra slutsatsen att män skulle förlora på jämställdhet var att använda sig utav en förlegad maktanalys. Och det var inte för tjejerna det var viktigast att få sagt detta utan för killarna.
Där ser man hur lite man vet om vad som är självklart och vad som är kontroversiellt.

/Anna
- som fortfarande står för sin förlegade maktanalys

Könsmärkta chips??

Tack Estrella! Fantastiskt att ni tagit fram särskilda chips till tjejmiddagar! Tjejerna kommer bli sååå lyckliga när de får äta delight fullkornschips på lördag. Jag kanske till och med slipper laga middag!
Ja, ovanstående är ironi. Och Ja, som feminist är jag smärtsamt medveten om att världen ständigt delas upp mellan könen. Det syns i smått och stort: På arbetsmarknad, i politiken, i klädaffärerna, i magasinhyllan på pressbyrån. Och så vidare.
Men det har än så länge funnits en frizon: Mataffärer. Mat (både skräp o vanlig) har varit hyfsat könsneutral än så länge.
Nu är det slut på kurragömman: Maten är hittad av könsdelningen. Det börjar visserligen med skräpmaten, eller snacksen kanske är ett bättre ord- men snart kan vi nog se hur det kryper sig framåt. Det är bara en tidsfråga innan köttfärs finns i grovmalen mansvariant och finmalen tjejvariant.
Den här världen är galen!

Män och arbetsgivare har ansvar för lönerna.

Det laddar upp sig för avtalsrörelsen. Just i år sammanfaller en stor del av förhanlingarna och det blir spännande att se hur det slutar, framförallt med tanke på att den blåa regeringen vill snuva löntagarna på tidigare avstått löneutrymme (arbetsgivaravgifterna) och höja a-kasseavgiten. Detta borde rimligtvis kompenseras i lönekuverten.
Men den blåa regeringen hävdar också att de ska få bukt med glappet mellan mäns och kvinnors löner, och anklagar tidigare socialdemokratiska regeringar för att inte ha gjort något åt detta glapp.
Jag kan delvis hålla med- det finns än så länge inget bra sätt att komma åt löneglappen politiskt. Det är möjligt att med lag sätta åt enskilda arbetsgivare som diskriminerar personer med lika eller likvärdiga arbetsuppgifter. Det är JämOs uppgift, och det regleras i jämställdhetslagen. Men det är som sagt enskilda arbetsgivare. Och eftersom de flesta arbetsgivare har kollektivavtalsenliga löner så drabbar denna formen av diskriminering hyfsat få. Det stroa problemet är skillanden mellan mans- och kvinnodominerade sektorer, som är betydligt svårare att lagstifta bort.
Här ligger ansvaret på arbetsmarknadens parter.
I dagarna har LO enats om att förbunden gemensamt ska prioritera kvinnolöner. Det betyder att de allra flesta mansdominerade sektorer får stå tillbaka i kraven på hur kakan ska delas. Den här strategin är inte ny, många har tänkt tanken förut- men det brukar slutar med att de mansdominerade förbunden backar. Och tyvärr så även denna gång. IFMetall var det enda förbundet som reserverade sig mot beslutet.
Jag förstår det pedagogiska problemet att förklara för medlemmar varför man står tillbaka- men kom igen nu, det är år 2006- även Metall borde ha snappat upp något av jämställdshetsdiskussionen? Det är inte så svårt som man vill att det ska vara.
Men det finns fler aktörer som har ett stort ansvar, men som sällan ges ansvar. Arbetsgivarna.
Varför vill inte Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer ena sig kring att ta bort klyftorna mellan mäns och kvinnors inkomster? Och varför diskuteras aldrig de samlade arbetsgivarnas ansvar?
Hur regeringen har tänkt att lösa problemet med löneglappet har jag fortfarande inte sett, men att de skulle bråka med sina kompisar på Svenskt Näringsliv har jag svårt att tro. Och, ja- att övriga män inom LO ska orka hela vägen fram vågar jag inte tro förräns jag ser det. Så mina förhoppningar är inte så höga, tyvärr.

Sabunis prioriteringar?

Nyamko Sabuni får i ekots lördagsintervju frågan om hur hon ställer sig till att regeringens förslag om förändrignar i a-kassan främst kommer att slå mot kvinnor, detta enligt regeringen självt i Budgetpropositionen 2007.

Sabuni viftar bort diskussionen och menar att budgeten i sin helhet bidrar till ökad jämställdhet eftersom citat, "det som skapar ojämställdhet är kvinnors utanförskap".

Nej Nyamko Sabuni, det är inte utanförskapet som skapar det ojämställda samhället, däremot kan ojämställdhet leda till kvinnors utanförskap. Jag vill inte märka ord, kanske var det så hon menade. Det jag reagerar på är att vår jämställdhetsminister inte stödjer den streaming-metod som regeringen använt sig av som innebär att alla förslag ska analyseras också i ett jämställdhetsperspektiv. Om regeringen lägger fram ett förslag som slår snett och förstärker skillnaderna mellan könen så anser jag att en jämställdhetsminister inte ska vifta bort den slutsatsen utan visa att det är allvarligt och borde rättas till.

Sabuni råkade också säga fel, hoppas jag, istället för att prata om att människors skatter sänks så sa hon att de nu bedriver en politik där sänkta löner kommer att leda till fler jobb. Så kanske är Sabuni främst nyliberal, därefter på sitt sätt väldigt radikal när det gäller synen på olika etniska grupper i Sverige och så småningom en förespråkare för kvinnors och mäns lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

En sådan ordning kan vara helt okej, men det är beklagligt att hon då får ansvar för att driva jämställdhetsfrågor.

Reinfeldts män

Tio av tjugotvå statsråd var kvinnor. Ja, det är ju nästan lika många män som kvinnor. Förutom att det var två fler män. Elva män och elva kvinnor hade varit mer jämt.

Så gick drevet och två av kvinnorna fick avgå. Så var de åtta kvinnor och tolv män.

Så får vi då namnet på en ny handelsminister, en man.

Så nu står det tretton åtta till Reinfeldts män.

Ja det är svårt det här med jämställdhet. Och kanske inte så viktigt heller, eller vad säger du Fredrik?

Det är fegt att slå på den som redan ligger!

Faktiskt.
Det lärde i alla fall jag mig tidigt i skolan, utan att det fanns ett särsklit ämne för ordning och uppförande á la Jan Björklund.
Tyvärr verkar de skolor som vår borgerliga regering gått i inte ha lyckats lära ut detsamma, det kan de inte ha gjort eftersom hela det borgerliga budgetförslaget drabbar de som redan har det sämst.
Varför ska de arbetslösa betalas av de arbetslösa?
På vilket sätt skaffar det fram nya jobb?
De utlovade skattseänkningarna går till de som har de högsta lönerna, medan de som har de lägsta lönerna får minst. Det är också dessa lågavlönade som får ett sämre anställningsskydd, och försämrat skydd mot ofrivillig deltidsanställning. För att inte tala om en sämre sjukförsäkring.
Det bevisade sambandet mellan deltidsarbete, låg inkomst och risken för sjukskrivning gör det hela ännu mer cyniskt.
Samtidigt anser sig överklassen med inkomster på många miljoner inte ha råd att betala skatt och vettiga löner till den som tar hand om deras skit, eller för den delen om deras barn.

Efter en stunds vaccum mellan valresultat och budget vet vi nu med säkerhet att det inte finns något nytt i högerns politik. Den sparkar neråt och slickar uppåt, precis som förut.
Men jag tänker i alla fall inte tyst låta dem sparka. Det finns mycket att göra, men till att börja skriver jag på namninsamlingen Rör inte vår A-kassa.
Gör det du också!

Kvinna som partiledare ett måste.

Idag skriver Rebellas vice ordförande Anna Schönbeck, tillsammans med fyra sidoorganisationer till (s), på DN-debatt om vikten av att välja en kvinna till partiordförande. Artikeln hittas här.