Män och arbetsgivare har ansvar för lönerna.

Det laddar upp sig för avtalsrörelsen. Just i år sammanfaller en stor del av förhanlingarna och det blir spännande att se hur det slutar, framförallt med tanke på att den blåa regeringen vill snuva löntagarna på tidigare avstått löneutrymme (arbetsgivaravgifterna) och höja a-kasseavgiten. Detta borde rimligtvis kompenseras i lönekuverten.
Men den blåa regeringen hävdar också att de ska få bukt med glappet mellan mäns och kvinnors löner, och anklagar tidigare socialdemokratiska regeringar för att inte ha gjort något åt detta glapp.
Jag kan delvis hålla med- det finns än så länge inget bra sätt att komma åt löneglappen politiskt. Det är möjligt att med lag sätta åt enskilda arbetsgivare som diskriminerar personer med lika eller likvärdiga arbetsuppgifter. Det är JämOs uppgift, och det regleras i jämställdhetslagen. Men det är som sagt enskilda arbetsgivare. Och eftersom de flesta arbetsgivare har kollektivavtalsenliga löner så drabbar denna formen av diskriminering hyfsat få. Det stroa problemet är skillanden mellan mans- och kvinnodominerade sektorer, som är betydligt svårare att lagstifta bort.
Här ligger ansvaret på arbetsmarknadens parter.
I dagarna har LO enats om att förbunden gemensamt ska prioritera kvinnolöner. Det betyder att de allra flesta mansdominerade sektorer får stå tillbaka i kraven på hur kakan ska delas. Den här strategin är inte ny, många har tänkt tanken förut- men det brukar slutar med att de mansdominerade förbunden backar. Och tyvärr så även denna gång. IFMetall var det enda förbundet som reserverade sig mot beslutet.
Jag förstår det pedagogiska problemet att förklara för medlemmar varför man står tillbaka- men kom igen nu, det är år 2006- även Metall borde ha snappat upp något av jämställdshetsdiskussionen? Det är inte så svårt som man vill att det ska vara.
Men det finns fler aktörer som har ett stort ansvar, men som sällan ges ansvar. Arbetsgivarna.
Varför vill inte Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer ena sig kring att ta bort klyftorna mellan mäns och kvinnors inkomster? Och varför diskuteras aldrig de samlade arbetsgivarnas ansvar?
Hur regeringen har tänkt att lösa problemet med löneglappet har jag fortfarande inte sett, men att de skulle bråka med sina kompisar på Svenskt Näringsliv har jag svårt att tro. Och, ja- att övriga män inom LO ska orka hela vägen fram vågar jag inte tro förräns jag ser det. Så mina förhoppningar är inte så höga, tyvärr.