onsdag, november 15, 2006

Unga ombudsmän väcker tankar

Förra onsdagen befann jag mig ute på SSU:s kursgård Bommersvik för att hålla ett tre timmar långt pass om kön och organisation för SSU:s alla distriktsombudsmän som en del av en funktionärsutbildning. Jag kände mig mycket smickrad över att ha blivit tillfrågad förstås…och skitnervös.
Jag visste vad problemet var: SSU har en mycket sned könsfördelning bland sina ombudsmän och ordföranden. Från kursledningens sida hoppades man att jag skulle kunna medverka till att skapa större medvetenhet om de könsmönster som skapas och återskapas i den egna organisationen. Kanske skulle detta kunna bidra till att bryta könsmönstren? Ingen liten uppgift!
Undertecknad tillbringade många timmar på att återbesöka organisationsteorier för att förbereda mig inför kurspasset. Inom SSU finns numera en hyfsat god grundkunskap om genus och härskartekniker så det var fritt fram att fördjupa föreläsningen. Men då uppstår frågan vad är självklart och vad är kontroversiellt att påstå om kön och organisation för dessa unga ombudsmän? Kurspasset skulle förlora all relevans om jag skulle få deltagarna att känna sig trängda och i försvarsposition. En trängd lyssnare lyssnar inte alls är min erfarenhet.
Länge tvekade jag om huruvida jag skulle ta upp homosocialitet som ett exempel på kvinnofientlig organisationskultur. Skulle det vara för kontroversiellt? Jag beslöt mig för att chansa och blev belönad: deltagarna tyckte att det var intressant, tankeväckande och kanske till och med träffande. Fantastiskt tänkte jag förvånat. Här har det hänt något sedan man själv var aktiv i ungdomsförbundet!
Som avslutning lyfte jag hur man talar om jämställdhet och vad syftet för jämställdhet är. Bland annat nämnde jag faran i att tala om jämställdhet som något ofarligt och bra för alla. Om det är jämställdhetsarbetets premiss blir man lätt förvånad och står oförberedd när man möter på motstånd. Motstånd kommer man att möta menade jag då jämställdhet faktiskt inte alls är ofarligt utan istället bär på en inbyggd intressekonflikt mellan den som avstår och den som får. Detta påstående trodde jag var en självklarhet, men där hade jag bevisligen fel, för oj, oj, vilken diskussion det blev!
Jag fick veta att män minsann också vinner på jämställdhet och att dra slutsatsen att män skulle förlora på jämställdhet var att använda sig utav en förlegad maktanalys. Och det var inte för tjejerna det var viktigast att få sagt detta utan för killarna.
Där ser man hur lite man vet om vad som är självklart och vad som är kontroversiellt.

/Anna
- som fortfarande står för sin förlegade maktanalys

10 kommentarer:

Morgan Svahn sa...

Som en del av kursledningen vill jag bara påpeka att din föreläsning var något i hästväg Anna. Vilken snackis det blev och på den efterföljande ordförande/ombudsmanna-konferensen fann jag mig själv i att referera till din föreläsning i var och varannat påstående jag kom med.

För de flesta herrarna fortsatte det dock att vara lite svårt att ta deras förlust på affären trots fortsatta diskussioner i ämnet.

Johan Palusa sa...

Jag kan inte annat än att hålla med Morgan. Det var dags att den här diskussionen kom upp i vårt förbund, för ingen har vågat gå så djupt inpå feminismen och vår organisation (iallafall så länge jag varit aktiv). Sen hoppas jag bara att diskussionen inte dör ut med detta, utan att det du gjort har grott ett frö som kommer växa.
Återigen, tack för en underbar föreläsning

Aron sa...

För mig som står utanför: bygger inte socialdemokratin i sin nuvarande version på att "alla ska med"? Det förklarar väl varför det är svårt att ta till sig en mer "aggressiv" feminism som faktiskt hävdar att män (som grupp) kommer att förlora pengar, status och makt genom att tvingas släppa in kvinnor i de sammanhang där besluten fattas…

Joanna sa...

Jag hoppas också att diskussionen fortsätter, och att den inte dör ut i och med föreläsningens slut. Jag länkade därför till bloggen på vår ombudsmannalista.

För att kvinnor ska få makt, inflytande och plats i den offentliga debatten, på klubbmötet, i klassrummen och i de beslutande församlingarna krävs det inte bara att kvinnor uppmanas och uppmuntras att ta plats. Det krävs också att män aktivt lämnar plats och vidtar aktiva åtgärder för att så ska bli fallet. Det krävs att män aktivt är tysta, det krävs att män aktivt avböjer nomineringar, det krävs att män aktivt tar på sig mindre statusfyllda uppdrag och sysslor, det krävs att män aktivt lyfter fram kvinnliga företrädare. Män måste stanna upp och tänka, vänta finns det någon som är mer lämpad än jag? Och är det så att vi får en mer jämställd organisation om jag denna gång står tillbaka? Att ha varannan damernas handlar om att man ska tvingas leta efter kompetenta personer av båda könen. Det finns nästan alltid. På något sätt blir det bara så att man är lat och tar den person som är lik en själv, eller som man förväntar sig ska göra ett bra jobb. I mångas föreställningsvärld är en ordförande eller ombudsman för den delen fortfarande en man.
Killar kommer inte att tjäna på en mer jämställd värld. Killar kommer att förlora inflytande, makt, pengar och tid. Poltik handlar om intressen, samma människor som tjänar på Moderaternas politik är inte samma människor som tjänar på sossarnas politik. Det samma gäller jämnställdheten. Det finns en intressekonflikt där. Men, eftersträvar vi en jämlik värld kan vi inte nå det genom att lämna halva befolkningen utanför. Män har därför ett kollektivt ansvar för att vi kvinnor är kollektivt förtrycka och underordnade.

Vidare kan man kanske diskutera om män tjänar på det faktum att i en jämställd värld så vidgas normer, och fler män kommer säkerligen stanna hemma med sin barn och ta ett större ansvar. Men handlar det om makt och inflytande? Knappast. Det handlar om livskvalitet, moral och sunt förnuft. Då bortser man också från att makt, framför allt i en politsk organisation, är ett egenvärde i sig. Makt som måste omfördelas.

Joanna sa...

Aron: Jag skulle inte vilja säga att det är en feminism som "hävdar att män kommer förlora makt, inflytande och pengar.." Jag skulle vilja säga att det är en rätt objektiv sanning. Ska vi fortsätta ta SSU som exempel så kan vi konstatera att det finns 26 distriktsordföranden idag. Åtta av dessa är kvinnor. För att vi ska få, åtminstone numerärt, jämnställda ordförandeposter krävs det att minst fem manliga ordföranden avgår och aktivt lämnar plats åt en tjej. De torskar makt och inflytande i jämställdhetens namn.

anna s sa...

Morgan och Johan- tack så mycket. den finaste komplimang man kan få som föreläsare är ju att det man sagt kommer till användning.

Aron - just jämställdhet bygger på en övertygelse om att "alla ska med". Socialdemokraterna ser att som det är idag så är inte alla med. Till exempel kvinnor lämnas utanför styrelserummen, maktpositionerna och får lägre lön. För att kunna ändra på detta och på riktigt göra "alla ska med" till en sanning och alltså inkludera kvinnor måste män avstå den plats i styrelserummen, de maktpositioner och den löneskillnad som de har på kvinnors bekostnad. om alla oavsett kön har samma möjlighet att "vara med" kan vi tala om ett samhälle för alla - ett jämställt samhälle.

Mari sa...

Inse att ni män måste lämna ifrån er makten. Som Joanna skrev: fem måste avgå.

Vi prata om att kvinnor är komepenta och att männen håller varandra om ryggen därför är det fler män än kvinnor som sitter på VD poster. Men måste man inte börja hos sig själv först, innan man kan klaga på andra. Lever vi som vi lär?

Nej, verkligen inte. Nu måste vi skärpa oss!

Elias Cataño sa...

Hej. Jag var en av alla dessa distriktsombudsmän som fann passet otroligt givande. Precis som jag återgav efteråt fick jag en slags "aha-upplevelse" (precis som jag fick när jag fick upp ögonen för härskarteknikerna) av att få dessa nyttiga verktyg att analysera den verkligen som vi krasst lever i. Det e först när man kan se verkligheten och göra den uppenbar som man även kan se problem med densamma. Därefter kan man ju diskutera sig vidare till en lösning för dessa problem. Alltså: ett förbannat bra pass som en grund att stå på när man sedan väver in hur etnicitet, klass, sexualitet etc inverkar och samspelar.

Det är skönt att läsa Annas tankar om att diskussionen tog fart när man diskuterar om huruvida männen förlorar på jämställdhetsarbetet. Jag är kluven. Tror jag. Eller inte. Nja, jag vet inte. Nu låter det flummigt, men män behöver å ena sidan inte förlorar på detta om målet i sig självt är jämställdhet. Samtidigt å andra sidan kan man ju se att män förlorar på detta. Det beror kanske på vad man definierar som intresse, maktposition och var man placerar sig själv i denna analys. Eftersom passet dessvärre inte tog upp andra aspekter som omnämns ovan, så är det kanske svårt (åtminstone för den lyckligt lottade skara som var åhörare) att klart placera sig på intresse- och placeringsskalan. Det skiljer sig nog om man är blatte, tjej, arbetslös och dessutom gay än om man är svensk, kille, jobbar och råkar vara straight. För mig handlar det nog mer om att jag inte förlorar på detta, utan snarare vinner på det. Är jag "flumbulle" nu eller hänger ni/du (som läser detta) me? :)

Aron sa...

Anna – jag håller nog inte med om att jämställdhet bygger på ett "alla ska med". Snarare på ett tydligt konfliktperspektiv: 1) Idag har vi en struktur som gynnar män och missgynnar kvinnor. 2) På följande sätt kan vi göra villkoren bättre för kvinnor på bekostnad av mäns status, inkomst och makt. Sen kan detta medföra en hel del "mjuka" vinster för såna som mig, men det tycker iaf jag är svårare att sätta fingret på. Jag tror också att vi feministiska män gärna överdriver det vi som män kommer att vinna på ett jämställt samhälle. Då glömmer man att vi redan idag vinner enorm goodwill när vi tar ut föräldraledighet eller går ner på deltid för att kunna vara med barnen – sånt som kvinnor gör dagligen, utan att uppmärksammas för detta.

Aron sa...

Joanna – jag tror inte riktigt på det där med objektiva sanningar i politiken. Det är en farlig väg att vandra, och den leder till idéer om "den enda vägens politik" – må sedan den enda vägen vara nyliberal eller socialistisk.