Bloggen har flyttat

Rebella finns på nätet mest genom vår blogg, men vi saknade ändå en hemsida. Därför har vi flyttat bloggen hit till http://rebellabloggen.wordpress.com/ och på köpet fått en ny fin hemsida där vi fortsätter analysera politik och samhällsfenomen med progressiva feministiska glasögon, driva jämlihet och systerskap och dit vi hoppas att alla våra läsare och många nya följer med oss.

Detta gäller om du är:

Läsare
Klicka här och gå direkt till vår nya sida.

Bloggare Länka till vår nya sida, genast!

Rebella
Registrera dig på wordpress och hör av dig till styrelsen (eller webbansvarig Anna Ardin) och börja blogga.

Kvinna
Bli medlem i Rebella.

Man
Stöd vår kamp, till exempel genom att kontakta vår kassör Sara Gunnerud för att få kontonummer.

Har Aftonbladet fler sexköpskällor som de inte publicerat? En grammatisk analys av chefredaktörens blogg

Så här skriver Aftonbladets chefredaktör Jan Helin på sin blogg om Aftonbladets ställningstaganden kring publiceringen av sexköpsanklagelserna mot Littorin, ett inlägg som han snyggt döpt till Sex, lögner och Littorin:

"Under några veckors tid har Aftonbladet undersökt uppgifter som handlar om att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin brutit mot sexköpslagen och köpt sex. I början på denna vecka hade vi tillräcklig substans i uppgifterna kring ett fall för att konfrontera Littorin med dem för en kommentar eller dementi."

Uppgifterna kring ETT fall. Inte uppgifterna kring fallet. Ett fall. En strikt grammatisk analys säger mig att ordvalet innebär att det finns flera fall. Är det bara ett enda fall hade det varit mer naturligt att använda bestämd form för substantivet: "Uppgifterna kring fallet."

Vi lägger sällan mer mental energi på språket än vi behöver, och bestämd form är det enklaste, vanligaste, det förväntade sättet att uttrycka sig om det bara är ett enda fall Aftonbladet har uppgifter om.

Att Jan Helin inte väljer den grammatiska konstruktionen är såklart inte bevis för att det finns mer än ett fall, men det är ett tecken, något som borde följas upp. Någon borde alltså fråga Aftonbladet om de haft kontakt med andra personer som sagt liknande saker om Littorin. Varför uttryckte sig annars Jan Helin på det här sättet?

Jan Helin fortsätter:
"Den 30-åriga kvinnans berättelse är trovärdig. Hon har ingen vinning av att berätta det hon berättar. För ovanlighetens skull finns också ett antal tekniska omständigheter vad gäller datatrafik och telefonnummer som styrker hennes berättelse. Det finns i detta läge inget skäl att tro att hon inte talar sanning. Men hennes historia är en anklagelse om brott mot en minister och det är självklart helt grundläggande pressetik att Littorin får bemöta dem.

Aftonbladet konfronterade Littorin på flygplatsen i Visby i tisdagskväll. Han har alla möjligheter att redan där kommentera eller dementera våra uppgifter. Istället springer han ifrån Aftonbladets reporter och upprepar: Inga kommentarer."

För ovanlighetens skull finns det också ett antal tekniska omständigheter. Här låter det återigen som att det finns andra källor, andra fall. Här är dock ordvalet och de grammatiska konstruktionen inte riktigt lika konstiga som ovan. Helin kanske inte syftar på Littorinfallet här, utan att det generellt sett är ovanligt med tekniska omständigheter när någon kontaktar redaktionen om påstådda sexköp.

Om det finns andra källor skulle det kunna förklara regeringens valhänta och panikartade reaktioner när de konfronterades med Aftonbladets påståenden. De visste inte vad som skulle komma fram.

Nu verkar regeringens krishanterare vara mer säkra på att Aftonbladet inte har fler uppgifter de är tillräckligt säkra på för att publicera, och därför vågar PR-maskineriet låta Littorin komma till tals i DN.

Till sist vill jag bara säga att det här bara är mina egna spekulationer. Grundade i min magkänsla, kompetens i pragmatisk textanalys*, erfarenhet av hur andra politiker hanterat liknande anklagelser och formuleringarna i chefredaktörens krönika. Både Littorins och regeringens reaktioner, och formuleringarna i Jan Helins blogginlägg tyder på att vi ännu inte vet allt om den här historien.

*Jag är examinerad språkkonsult i svenska och använder funktionell textanalys som arbetsverktyg när jag språkgranskar texter för att göra dem mer begripliga och effektiva.

Andra som skriver om Littorinskandalen: Jinge, Kulturbloggen1,Kulturbloggen2, Johan Westerholm, Röda berget

AB1, AB2, SvD, Exp

Reinfeldts samvetslögn på presskonferensen i onsdags

Vi vet nu att Sven Otto Littorin berättade om sexköpsanklagelserna för Fredrik Reinfeldt redan i tisdags kväll. Det betyder att Reinfeldt inte var sanningsenlig på presskonferensen på Rosenbad i onsdags. Då sa Fredrik Reinfeldt så här om Littorins skäl att avgå:

"Han har till mig som skäl för sin avgång (eh) angivit samma grund (paus) privata skäl (paus) med samma ord och beskrivningar som han har, nu på morgonen, angivit till media, och jag har stor respekt för det beslutet."

Se klippet på Aftonbladet.se

Inget i det här citatet signalerar att Reinfeldt visste att det fanns andra anledningar till att Littorin avgick än vad som då kommit fram i media. Tvärtom säger han rakt ut att han fått samma information som allmänheten.

Reinfeldt och Schlingmann har i andra sammanhang hävdat att Littorins formuleringar på presskonferensen går att tolka som att de inbegriper sexköpsanklagelserna. Men på presskonferensen går Reinfeldt längre än så. Han säger rätt ut att Littorin använt samma ord och formuleringar till honom som till media. Och ändå var det ingen journalist som tolkade Littorins ord i onsdags som att han var anklagad för sexköp.

Ljög Reinfeldt på presskonferensen? Ja, det var väldigt nära i alla fall. Åtminstone om man utgår från att Reinfeldt och Littorin talar samma språk som vi andra.

För övrigt hoppas jag att den tjej som säger sig ha sålt sex till Littorin mår bra i dag, och att hon inte blir smutskastad av media eller allianspolitiker utan att hennes uppgifter får prövas av åklagare och domstol. Jag är tacksam att hon ville och vågade berätta om det hon varit med om.

Fler som skriver om Littorinskandalen: HBT-sossen Alexandra Einerstam, Peter Högberg, Kulturbloggen

Johan Westerholm skriver bra om Reinfeldts märkliga ledarskap och allmer tydliga sprickor i den glänsande fasaden.

Läs också Moderaternas förra informationschef som skriver på Newsmill om Moderaternas interna kultur att backa upp sina män, men skopa ut sina kvinnor, apropå Reinfeldts märkliga uttalande i dag om att han utgår från att Littorin talat sanning när han till Reinfeldt förnekade att han köpt sex.

Uppdatering söndag 09:45: Även DN kritiserar Reinfeldt för att mörka sanningen på nyhetsplats, och skriver i en huvudledare "Littorins avgång reser dock besvärande frågor om statsministerns och hans före detta arbetsmarknadsministers syn på sanningen." Jag är ibland kritisk till DN:s rapportering, men i dag visar redaktionen att de också kan utkräva ansvar av regeringen.

Rapport om välfärdens framtida finansiering - eller hur Timbro försöker skapa intryck av att representera politisk konsensus

I eftermiddag släpper tankesmedjorna Timbro och Arena idé en gemensam rapport om välfärdens framtida finansiering på ett seminarium i Almedalen. Det här samarbetet är minst sagt ovanligt – Timbro är ju finansierade av Svenskt Näringsliv, och Arena Idé är en mer vänsterorienterad tankesmedja.

Båda tankesmedjorna uttycker en frustration över att inga politiska partier ”tar i” frågan om hur vi ska hantera de utmaningar vi står inför med en alltmer åldrande befolkning som, enligt tankesmedjorna, också kommer att ställa krav på bättre tillgänglighet och högre kvalitet i vård och omsorg. De har därför tillsatt en tvärpolitisk kommissionen som nu släpper en rapport, och med den vill de starta en debatt i frågan.

Jag ser fram mot att läsa rapporten i eftermiddag. Men redan nu har jag läst direktivet (instruktionen eller utgångspunkterna) till kommissionen, och börjar med en text- och innehållsanalys av den. För som vi ska se finns det många intressanta saker redan där.

När jag läste direktivet förvånades jag över att man upprepade gånger skriver att rapporter och utredningar pekar på olika problem med att finansiera vård och omsorg i framtiden, utan att tala om vilka rapporter och utredningar man bygger sina påståenden på, och vem som står bakom dem. Kanske är de bara slarviga med källhänvisningarna, men det kan också vara något mer uttänkt bakom det hela. Svepande hänvisningar till ”rapporter och utredningar” får det att låta som att alla forskare och sakkunniga kommit fram till samma sak. Men det kan ju vara så att de rapporter man hänvisar till är partsinlagor, skrivna med en dold agenda. Då använder man retoriska knep för att ge intrycket ”Alla vet det här, alla vet egentligen vad som behöver göras, men ingen tar i frågan”.

Om man vill etablera sin egen åsikt som konsensus, det sansade och vettiga alternativet som alla är överens om, och har närmast obegränsat med resurser kan man göra så här:

1. Låt några närstående kollegor och vänner på diverse högerorienterade och näringslivssponsrade institut, tankesmedjor och arbetsgivarorganisationer skriva rapporter och utredningar som för fram din lösning som den enda rätta.

2. Hänvisa till dessa rapporter som allmänt vedertagna fakta och konsensus i frågan.

3. Hitta en organisation på motståndarsidan som vill samarbeta med dig, och tillsätt en tvärpolitsk arbetsgrupp/kommission som får i uppgift att gå igenom redan existerande underlag (se ovan) och utifrån dessa göra en bedömning om vad som behöver göras.

4. Presentera resultatet som politisk konsensus.

Det Timbro vill att vi ska missa är såklart att konsensus mellan tankesmedjor inte är konsensus mellan blocken.

I direktivet finns tecken på att kommissionens rapport bör förespråka behovsprövad välfärd – att bara de med störst behov får hjälp av staten, vi andra får ordna saken själva. (Se vad jag gjorde där, ett påstående utan belägg, citat eller hänvisning. Känns inte lika trovärdigt, eller hur?)

Timbro och Arena Idé har gett kommissionen i uppgiften att undersöka ”vilka andra åtgärder än skatter” som behövs för att säkra framtidens välfärd. Kommissionen ska alltså uttryckligen INTE ha skattefinansierad välfärd som ett alternativ. Det är ganska anmärkningsvärt, skulle jag säga. En mer öppen formulering hade varit ”bedöma om skatter kan finansiera vård och omsorg även i framtiden och, om det inte verkar möjligt, hur alternativen skulle kunna se ut”.

Direktivet listar några alternativ till hur vi kan lösa frågan om det ökade behovet av vård och omsorg i framtiden:

1. Flera arbetade timmar i ekonomin. (Genererar mer skatteintäkter.)

2. Tjänsterna utförs effektivare.

3. Omprioritering inom offentlig sektor (så att vi lägger en större del av pengarna på omsorg, och spar in på annat).

4. Överför ett större ansvar för finansieringen till medborgarna själva.

5. Lägga större ansvar för socialförsäkringarna på arbetsmarknadens parter.

6. Lägga större ansvar på anhöriga.

Ingenstans nämns alltså skattefinansiering som ett alternativ. Punkt 4 och 5 liknar vad man gjort i pensionssystemet, där man också gett förmånlig beskattning för att underlätta ökat eget ansvar.

Jag är faktiskt förvånad över att direktivet är så snävt och så tydligt föregriper kommissionens arbete. Men förhoppningsvis har kommissionen ändå arbetat självständigt, och man hoppas ju att de vänsterorienterade medlemmarna förstår bättre än att ge politisk legitimitet till radikalt nyliberala förslag. Jag ser den här rapporten som ett försök att flytta fram positionerna för marknadiseringen av välfärden. Om det är syftet är det väldigt effektivt att starta med att lansera lösningar för hur det ska göras. Då slipper man debatten om ifall marknadiseringen över huvud taget behövs.

Dags att exportera förbudet mot köp av sexuell tjänst!

Den 1 januari 1999 införde Sverige under en socialdemokratisk regering, som första land i världen, en lagstiftning som kriminaliserade köp, men inte försäljning, av sexuella tjänster.

Farhågorna inför lagens införande var många, bland annat att gatuprostitutionen skulle flytta sig under jord och att det därmed skulle bli svårare att hjälpa de prostituerade ur prostitutionen och att de prostituerade skulle få en otryggare tillvaro. Nu, drygt tio år senare har lagens effekter utretts. På punkt efter punkt visar utredningen att lagen har varit effektiv.

Det internationella intresset för hur lagen fungerar är stort. Men bara också i Norge (från och med 2009) har en liknande lag införts. Nu är det dags för Sverige att låta lagen gå på export. Draghjälp i exporten kan vi få av att den storsäljande amerikanska boken Half the sky, som behandlar frågor om trafficking, våld mot kvinnor och mödradödlighet. I boken förespråkar författarna den svenska sexköpslagen efter att de studerat hur den globala handeln med kvinnors kroppar fungerar.

De borgerliga riksdagsledamöterna Fredrik Federley (C), liksom Centerns ungdomsförbund, och Camilla Lindberg (Fp) argumenterar för att lagen ska avskaffas då den slår hårdast mot de prostituerade. Den utredning som nu gjorts visar att dessa farhågor inte besannats. Det är uppenbarligen dags för Federley och Lindberg att ändra åsikt.

Så vad kom den igår publicerade utredningen fram till. Jo, detta:

Prostitutionen i gatumiljö har halverats. Det förekom ungefär lika mycket gatuprostitution i de tre huvudstäderna i Danmark, Norge och Sverige innan förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes i Sverige, men att det därefter skett en kraftig ökning av antalet kvinnor i gatuprostitutionen i både Danmark och Norge. Personerna i gatuprostitutionen uppskattades år 2008 vara tre gånger så många i både Danmark och Norge som i Sverige.

Internetprostitutionen har de senaste fem åren ökat i Sverige liksom i Danmark och Norge. Omfattningen av denna prostitutionsform är dock större i våra grannländer och det finns ingenting som tyder på att det skulle ha skett en större ökning av prostitutionen på Internet i Sverige än i dessa jämförbara länder. Detta talar mot att förbudet skulle ha medfört att gatuprostitutionen i Sverige bytt arena till Internet. Mot den här bakgrunden menar utredningen att man bör kunna dra slutsatsen att den halvering av gatuprostitutionen som skett i Sverige utgör en reell minskning av prostitutionen i Sverige.

Förbudet mot köp av sexuell tjänst har också motverkat etableringen av organiserad kriminalitet i Sverige. Människohandel för sexuella ändamål är en växande form av allvarlig ekonomisk brottslighet i stora delar av världen. Även om utredningen menar att det är svårt att bedöma den exakta omfattningen av människohandel för sexuella ändamål i Sverige anses etableringen av denna typ av kriminalitet ha betydligt mindre omfattning här än i andra jämförbara länder. Enligt Rikskriminalpolisen är det uppenbart att förbudet mot köp av sexuell tjänst fungerar som en barriär för människohandlare och kopplare som överväger att etablera sig i Sverige.

Förbudet mot köp av sexuell tjänst har också en normativ effekt. Det har skett en markant förändring av inställningen till köp av sexuella tjänster som i tiden sammanfaller med kriminaliseringen av sexköp. Det finns numera ett starkt stöd för förbudet mot köp av sexuell tjänst i Sverige.

Förbudet har också visat sig ha en avskräckande effekt på sexköpare. Enligt undersökningar som gjorts i Sverige i tiden efter kriminaliseringen har andelen män som uppger att de vid något tillfälle köpt sex minskat och färre män verkar köpa sex i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Ett antal av de tillfrågade i en undersökning från 2008 uppgav också att förbudet hade påverkat dem så att de slutat köpa sex.

Och till sist, utredningen har inte kunnat finna att kriminaliseringen negativt drabbat de personer som utnyttjas i prostitution.

Äntligen förslag för ett mer jämställt bemötande vid barnens födsel!

Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting presenterade igår förslag för att genom vården stärka föräldraskapet för den som inte föder barnet. Det här är efterlängtad politik, Rebella har i många år drivit frågor om bemötande såväl vid förlossning som innan och efter. Om vi vill att alla föräldrar ska känna sig lika mycket föräldrar måste de också betraktas så av de samhälleliga institutuionerna.

Sossarna, ditt alterntiv för ett jämställt föräldraskap, presenterar fem förslag:

1. Första natten-garanti på BB
2. Maxtaxa för pappa/partner vid långa sjukhusvistelser
3. Låt pappor/partners äta på sjukhuset under förlossningen
4. Jämställdhetsutbilda personalen i mödravården
5. Föräldrautbildning för båda föräldrarna


Läs mer om förslagen här:

Moderata riksdagsledamöter tipsar lobbyister och påverkare om hur man påverkar politiker

På Politikerbloggen kan man läsa att de två moderata riksdagsledamöterna Sofia Arkelsten och Anna König Jernmyr haft ett träningsläger för politiker, lobbyister och organisationer i hur de bäst kan påverka politiker i Almedalen. Fast de kallar det inte för träningsläger, utan ett "informellt möte".

Är det inte viktig del av PR-företagens affärsidé att underlätta för sina kunder att komma i kontakt med, och påverka politiker? Man kan fråga sig varför moderata riksdagsledamöter konkurrerar med en bransch som skapar arbetstillfällen. Borde inte Sofia Arkelstens och Anna König Jernmyrs framfart rent av anmälas till Konkurrensverket som otillbörlig offentlig konkurrens med det privata näringslivet? Om man kan få råden gratis kommer ju ingen att betala dryga pengar för dem. Äh, jag skämtar, klart att det inte var gratis att vara med på den här träffen.

Moderaternas svängdörrar mellan politiken, PR-branschen och påverkarorganisationer som Svenskt Näringsliv är ett välkänt faktum. Men att sittande riksdagsledamöter ser det som sitt uppdrag att hjälpa påverkarna tar problemet till en ny nivå.

Helt otroligt att det här ska måste sägas egentligen, men tydligen behövs det: Det är skillnad mellan att vara folkvald riksdagspolitiker och betald lobbyist. Anna och Sofia och alla andra i riksdagen är där för att bevaka folkets intressen. Riksdagsledamöter borde rimligen vara vaksamma på lobbyisternas agenda, och göra allt för att inte låta sig påverkas. Inte handleda en utvald grupp påverkare i hur politiker lättast låter sig övertalas och hur ekonomiskt mäktiga särintressen ska göra för att få ännu mer makt och inflytande.

Den här coachningsträffen illustrerar tyvärr hur långt lobbismens framfart har nått i Sverige.

Fast jag kanske färgad av min egen politiska grundsyn. Kanske får den mig att tycka att det är folket som ska styra landet, via de representanter vi väljer i allmänna val där allas röster väger lika tungt.

Moderaterna är mer en toppstyrd PR-maskin än en demokratisk gräsrotsrörelse, och de kanske faktiskt tycker att den som har stora ekonomiska resurser också ska ha större makt att bestämma över oss andra. Så har ju Moderaterna tyckt tidigare, när de var emot allmän rösträtt och ville behålla det tidigare valsystemet. Där hade ju den med stort ägande fler röster än den som ägde lite, och den som var fattig fick inte rösta alls. Moderaterna kanske fortfarande tycker så innerst inne. I så fall borde de våga säga det rakt ut istället för att låtsas stå för demokrati, men samtidigt skapa gräddfil efter gräddfil för sina rika vänner.

Som det är nu har vi ett samhälle där det bara några få har möjlighet att påverka, och där den som har mest pengar, bjuder på den smaskigaste lunchen och skriker högst vinner.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det verkar vara dags att lyfta upp lobbyismen och påverkarna i ljuset. Låt oss se vad som pågår bakom stängda dörrar, och vem som ger PR-företagen i uppgift att försöka påverka beslut i en viss riktning. Annars har vi inte en demokrati värd namnet.

Läs gärna Sandro Wennberg som skriver om problemet med hemliga lobbygrupper.

Har du läst eller skrivit saker på det här temat? Tipsa oss gärna i kommentarsfältet!

Rebellor ger Niklas Wykman svar på tal om ekonomisk jämlikhet

I onsdags skrev Moderata ungdomsförbundets ordförande en artikel på Newsmill där han försöker lansera Moderaterna som det parti som står för ekonomisk jämlikhet. Några Rebellor tillsammans med ett par andra unga socialdemokratiska kvinnor ger Wykman svar på tal på Newsmill. http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/17/jamlikhet-kraver-handling-inte-tomma-ord

Så här skrev vi.

Ekonomisk jämlikhet är ett viktigt värde för Moderaterna, menar Niklas Wykman. Vi undrar varför det är så stor skillnad mellan vad moderater säger att de står för, och vad de faktiskt gör.

Under onsdagen 16 juni kunde vi på Newsmill läsa Niklas Wykmans försök att lansera Moderaterna som det parti som står för ekonomisk jämlikhet. Wykman skriver: "Alliansregeringens skattepolitik har varit den största jämlikhets- och jämställdhetsreformen i Sverige sedan förskolan infördes." Vi tycker det är lite magstarkt att kalla skattesänkningar för de rika för en jämlikhetsreform.

Men det är roligt att Wykman tar just förskolan som exempel. Förskolan är viktig för kvinnors jämlikhet, eftersom den gör det möjligt att arbeta heltid när barnen är små. Men Moderaterna motarbetade förskolans utbyggnad.

Faktum är att Moderaterna röstade mot i princip varje jämlikhets- och jämställdhetsreform under de senaste 100 åren, inklusive den allmänna rösträtten. Så tillåt oss att bli lite misstänksamma när moderater plötsligt säger att de brinner för ekonomisk jämlikhet.

För ett tag sen diskuterade några av oss att det var svårt att tydliggöra Sverigedemokraternas rasistiska agenda eftersom de döljer sig bakom på ytan ofarliga formuleringar. Då sa en av våra smarta medlemmar så här: "Utgå inte från vad de säger, titta på vad de faktiskt gör. Och vad de vill göra om de får makten. Vad får det för konsekvenser? Om det får rasistiska konsekvenser är det rasistisk politik, vad de än kallar det." Det angreppssättet har hjälpt oss mycket, och på samma sätt analyserar vi nu Moderaternas konservativa politik.

Vad döljer sig bakom de snygga formuleringarna om ekonomisk jämlikhet, och de glansiga reklambudskapen? Vad har ni i praktiken gjort nu när ni har styrt Sverige i nästan fyra år? Vad blir konsekvenserna? Vem gynnas, och vem får betala priset för att de rika blir rikare?

När vi tittar på den moderata politiken den här mandatperioden ser vi tydlig skillnad mellan ord och handling.

Niklas Wykman skriver "Genom att rikta stora skattesänkningar till de med lägst inkomster har inte minst kvinnor, ungdomar och invandrare fått större trygghet." Här häpnar vi, ärligt talat, över Wykmans skamlöshet. Stora skattesänkningar till de med lägst inkomster?

Den rikaste tiondelen av befolkningen har fått 23 procent av skattesänkningarna. Inte ens 7 procent av skattesänkningarna har gått till den fjärdedel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Familjen Reinfeldt har sedan 2006 fått sänkt skatt med 125 000 kr. Hur har det skapat större ekonomisk jämlikhet och trygghet för kvinnor, ungdomar och invandrare?

Samtidigt har myndigheters bedömningar av vem som har rätt till stöd har stramats åt. Välfärden har urholkats när kommuner och landsting fått sämre ekonomi. Antalet vuxna i skolan blir färre, barngrupperna blir större och äldreomsorgen försummas. Enligt Konjunkturinstitutet har 33 000 välfärdsjobb försvunnit. Är det någon som på fullt allvar tror att dessa 33 000 personer inte behövs i skolor och förskolor, på vårdcentraler och äldreboenden? Kvinnor drabbas särskilt hårt när välfärden inte fungerar eftersom de ofta tar en större del av ansvaret för familjen och vården av anhöriga. Hur ger det kvinnor större trygghet?

En halv miljon svenskar har lämnat a-kassan sedan avgifterna kraftigt höjdes. Arbetsförmedlingen tillåts inte ge aktiv hjälp till unga utan jobb de första tre månaderna, trots att vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet. Hur ger det ungdomar större trygghet?

Om ni moderater verkligen brinner för jämlikhet och vill stärka kvinnor, unga och invandrare borde ni rimligen omfördela resurser så att de som redan har mycket bidrar mer till dem som inte har samma möjligheter. Men så har ni inte gjort. I praktiken har er konservativa politik gått i helt motsatt riktning. Inkomstskillnaderna och fattigdomen har ökat i snabb takt under er tid vid makten. De redan rika har blivit ännu rikare medan skyddsnätet för oss andra har försämrats drastiskt.

Det stora gapet mellan ord och handling visar att ni moderater är riktigt skickliga på att manipulera genom språket. Vi socialdemokrater är inte lika bra på det. Vi vill inte ens vara lika bra på det. Men vi borde kanske vara bättre på att sätta fingret på vad ni egentligen gör när ni låtsas vara socialdemokrater.

Ni tar över våra ord och ge dem ett helt annat innehåll. Ni menar inte samma sak med ekonomisk jämlikhet som vi socialdemokrater gör. Ni menar något annat, och hoppas att folk inte ska kräva att få veta vad.

Vi vet i alla fall vad vi menar med ekonomisk jämlikhet, och är inte rädda för att stå för det. För oss är ekonomisk jämlikhet att alla ska ha makt att påverka sitt liv, och ha samma möjligheter att utveckla sina förmågor och göra drömmar till verklighet.

För att det ska bli verklighet och inte bara en teoretisk möjlighet måste vi omfördela resurser i samhället. Både mellan individer och över olika delar av livet. Vi vet att jämlikheten inte kommer av sig själv, och att det krävs en aktiv politik för att nå målet om ekonomisk jämlikhet.

Ni moderater kan prata om ekonomisk jämlikhet, ni kan försöka låta som sossar. Men när er politik gynnar de rika på bekostnad av oss andra finns det bara en slutsats man kan dra. Ni vill inte ha ekonomisk jämlikhet. Då skulle ni ha gjort helt andra saker den här mandatperioden.

Det ni har gjort signalerar istället att ni tycker att ojämlikhet är rätt bra. Våga stå för det.

Emilia Bjuggren
Kristina Persdotter
Sara Gunnerud
Sanna Vent
Alexandra Einerstam
Catti Ullström

DN:s propagandaknep på nyhetsplats

Hur många följde dagens partiledardebatt i riksdagen i direktsändning? Inte så många tror jag, inte utanför den grupp som själva är politiskt aktiva. Betydligt fler tar del av andra mediers rapportering OM debatten. Och då får de en rättvisande och balanserad bild, utan bakomliggande agenda. Eller? Kanske inte.

När jag läste den här artikeln i DN:s nätupplaga reagerade jag på anföringsmarkörerna. De är tydligt vinklade till Sahlins nackdel, och Reinfeldts fördel. Anföringsmarkörer är verb och andra ord som journalisterna använder för att markera vad någon säger i en artikel eller intervju, och hur det sägs. De här orden kan även användas för att påverka läsarnas attityder om personerna i artikeln, i positiv eller negativ riktning.

Vissa ord som betonade och lyfte fram har inbyggd trovärdighetsmarkör. Sanningshalten i det som sägs ifrågasätts inte. Andra ord fungerar tvärtom, som hävda, anser och uppgav. Här signalerar ordvalet att vi inte kan lita på det som sägs. Så vilka ord används i DN:s rapportering från partiledardebatten? Här är alla anföringsverb och andra liknande ord från den del av artikeln som refererar debatten. Jag har markerat trovärdighetsmarkörer med T och misstroendemarkörer med M.

Reinfeldt:
lyfte fram T
sade
tog upp T
sade
ställde x mot y T
sade
betonade T
pratade
tog upp T
sade

Sahlin:
anklagade M
sade
uppgav M
hävdade M
enligt M
sade
anser M

Trenden är tydlig. Reinfeldt framställs som trovärdig och Sahlin framställs som att man inte ska lita på vad hon säger.

Ett annat knep för att höja någons trovärdighet i en artikel är att journalisten beskriver vad som sägs snarare än citerar vad som sägs. På så sätt går tidningens egen röst in som garant för att det som påstås verkligen stämmer. Den fördelen ger DN till Reinfeldt men inte till Sahlin, de har nästan bara långa citat i den del som handlar om vad Sahlin sa i debatten.

De flesta läsare kommer inte reflektera över det jag tar upp här, men deras attityder kommer att påverkas - i den riktning borgerliga DN vill. Det är exakt så propaganda är tänkt att fungera, att påverka våra attityder utan att vi tänker på det.

Att ha en politisk agenda är inte fel. Men att en av våra största dagstidningar är tydligt vinklad på nyhetsplats är inte ok. Fria och oberoende medier som granskar makten är viktigt för demokratin. Tydligen behöver vi även någon som granskar medierna.

Uppdatering: Analysen bygger på den version av artikeln som fanns på DN:s webbplats 10:30. De har tyvärr för vana att uppdatera artiklar utan att markera vad som är ändrat och tillagt. Jag ser att artikeln nu innehåller den senare delen av debatten. Den delen är inte med i min snabbanalys.

Oproffsiga proffs med kassa attityder

Alla människor är lika inför lagen? Eller? Det borde rimligtvis även innebära att få skydd och stöd från de myndigheter som ska upprätthålla vår lagstiftning.

DN rapporterar idag om att endast tre av landets 21 polisdistrikt har rutiner för att skydda våldsutsatta kvinnor (artikeln verkar bara finnas i en pytteversion på hemsidan, den är längre i papperstidningen). Och det är inte så att kunskapen inte finns, det har satsats stort på vidareutbildning. Istället är det "en attitydfråga".

Nu är det ju inte bara denna typ av brott som "utreds 'oproffsigt'" som artikeln uttrycker det. Det är ju sedan länge känt att t.ex. våldtäktsbrott i väldigt liten utsträckning går till domstol. Det vore ju en sak om detta enbart berodde på brottets komplicerade natur, men det förekommer även där bristande polisarbete. Till exempel visar forskning att man ofta inte ens tar in misstänkta personer eller möjliga vittnen till förhör i våldtäktsbrott. Inte ens när det finns en utpekad gärningsman alltså.

Kanske är det även så att det där är upp till "enskilda polisers värderingar och magkänsla"? Jamen gud så bra. Blir jag utsatt för ett brott (alltså inte vilket som helst utan ett som främst drabbar kvinnor), så verkar det helt enkelt vara så att jag får hoppas på det bästa.

Rättssäkerhet my ass.

Kravallturismen

I torsdags publicerade Expressen en debattartikel som jag har skrivit. I artikeln kritiserar jag regeringsmedlemmarna för att kravallturista. Dvs att göra studiebesök ute i förorten när det kastas sten. Lite förenklat.

Detta ledde också till att jag fick debattera den med Nyamko Sabuni i ett program på P1. Artikeln kan ni läsa här och inslaget kan ni lyssna på här.

Tjejbaciller och rosa stövlar

Ibland är det så svårt att säga rätt saker. Som idag, när min son som är 5 år gammal sa till mig: ”mamma den där killen sa – jag gillar inte att tjejer leker soldater. Det sa han för att tjejer inte kan vara soldater”. Jag hade så klart ingen aning om vart det här kom ifrån eller vad han menade. Utan att hinna tänka efter sa jag: ”men tjejer kan väl också vara soldater. Det är ju ingen skillnad på tjejer och killar”. Nåt i den stilen. Sen började jag fundera på vad han egentligen sa, han pratade ju om soldater. Pratade han om krig? Jag hann inte tänka så långt förrän han kontrade med: ”Ja precis, det är ingen skillnad. Han sa nog så för att han inte ville ha baciller”.

Sen när vi kom till dagis så hade vi inga regnkläder på plats, så då föreslog personalen att vi skulle ta lånekläderna. Men det gick inte hem hos min son. För lånestövlarna var rosa, och tanken på att ha rosa stövlar på sig var så hemsk att han började gråta när jag envisades med att han skulle ha dem. Och när jag frågade: ”vad är det för fel på rosa?” tittade han bara på mig med anklagande blick. Det bästa jag kunde komma på var: ”rosa är ju en jättecool färg”.

Sen gick vi hem och hämtade hans blå stövlar med spindelnät istället. Suck.
Det var mycket enklare att vara feministmamma när han var tre.

Kvinnors smärta ignoreras

Läste om ett program som uppdrags granskning har gjort om vestibulit och hur kvinnor får felaktiga råd om hur det ska behandlas. Jag blir så ledsen. Inte bara för att delar av sjukvården inte kan något om ett tillstånd som är så besvärlig för så många, utan också för att det fortfarande är ett problem. När jag började definiera mig själv som feminist, för kanske 11-12 år sedan, var det en av de första saker jag skrev en insändare om. Just för att det i detta fall blir så uppenbart, att kvinnors sjukdomar inte räknas. Det är så absurt att man inte lägger ned resurser och engagemang både i att förstå vad vestibuliten beror på men också hur man ska behandla den samt hur man ska sprida kunskapen inom sjukvården. Över 30 000 kvinnor lider av svåra smärtor i underlivet. Och det är bara här i Sverige, i jämställdhetens förlovade land.

Rebella firar och kräver på första maj

På första maj kommer Rebella att fira vunna segrar och kräva mer av samhället och politiken!

Vi kommer att synas i Socialdemokraternas demonstration med snygga plakat där baksidan visar en reform vi är stolta över och framsidan visar nästa steg som kommer när vi rödgröna vunnit valet.

Så många som möjligt av oss kommer att vara klädda i tidstypiska kläder från de olika positiva reformernas genomförande.

Följ med oss under följande paroller!

1913 Allmän pensionsförsäkring
2013 samma skattesats för lön och pension

1919 8-timmars arbetsdag
2011 Heltid en rättighet, deltid en möjlighet

1921 Kvinnor får rösträtt
2010 Äntligen en kvinna som statsminister

1946 Allmän sjukvårdsförsäkring
2012 Avgiftsfri sjukvård för alla barn

1946 Fria skolmåltider
2011 Skolfrukost i Stockholm

1949 Meddelarfrihet ger ökad insyn och rättssäkerhet
2012 Meddelarfrihet i all offentlig verksamhet - även den som drivs
av privata företag

1960 Lag om lika lön för lika arbete
2020 Ingen löneskillnad mellan män och kvinnor i samma yrke

1970 Barnomsorg för alla barn
2012 Barnomsorg på kväller och helger

1974 Betald föräldraledighet
2014 Jämställd föräldraledighet

Schema för första maj med Unga S-kvinnor Rebella:
12.00 picnic och samling i Humlegården

13.00 mer allmän samling och tal av bland annat Gabriella Graditsky Svenson, Rebella och ordförande för S-kvinnor i Stockholm

14.00 demonstrationståget avgår

15.00 tal på Norra bantorget

Kvällen fest med övriga arbetarrörelsen på Färgfabriken

---

För mer information
Kristina Persdotter, ordförande Rebella
0767 64 66 76

För fattiga eller för rika?

”De med högst inkomster har gynnats mest av regeringens politik så här långt.” Så skriver Dagens Nyheter idag (9/4 2010). Jag är inte förvånad. Däremot undrar jag vad varför Moderaterna har så svårt att bekänna färg?

”Fördelningspolitiken är viktig för att vi ska ha ett bra samhälle som har bra sammanhållning.” Man skulle kunna tro att det är Mona Sahlin som citeras, men det är det inte. Det är Anders Borg. Och då undrar man ju vad han menar?

Han menar att deras politik visserligen ger de som har mest pengar ännu mer pengar i plånboken men att jobbskatteavdraget har skapat väldigt många jobb. Det i sin tur gynnar låginkomsttagarna. För då får de jobb. Hmmm. Men en låginkomsttagare har väl redan jobb? Jag trodde problemet var att det är en person som tjänar lite pengar.

Det är klart att arbetslösheten är ett problem. Men jag tror inte på det samhälle Anders Borg säger att han vill skapa. Ett samhälle där fler jobbar men där fler har väldigt låga löner. Även det är problematiskt och framförallt skapar inte det den sammanhållning som han pratar om.

Tittar vi på Stockholm så är det dessutom så att allmännyttan i innerstan har sålts ut till stora delar och det lämnar låginkomsttagarna med ett fåtal alternativ för sitt boende. Segregationen har väl aldrig varit större än idag. Intressant att han pratar om sammanhållning samtidigt som de verkar göra allt de kan för att skikta människor efter inkomst.

Sluta gnälla och tänka nytt - visst, men först...

Regeringen kom till makten genom att lova väljarna fler jobb och minskat utanförskap. Men väljarna fick inget av det. Under de senaste fyra åren har arbetslösheten stigit och de sociala klyftorna har ökat dramatiskt. Regeringen har vänt ett budgetöverskott på 70 miljarder kronor till ett underskott på 100 miljarder kronor. Regeringen finansierar sina skattesänkningar med lånade pengar. Regeringen har gjort 25 000 personer som arbetade i vården arbetslösa. Regeringen har delat ut tre miljarder kronor till Jobbcoacher, en åtgärd som varken kvalitetssäkrats eller följts upp. Det har lockat till sig lycksökare som erbjudit arbetslösa kristallterapier och hypnos. Regeringen slopade byggstödet och byggandet av smålägeneheter har minskat med 40% trots att behovet går upp. Klyftorna mellan mäns och kvinnors löner har ökat med över 1000 kr i månaden. De enorma skattesänkningarna har framförallt gått till män och till rika, medan kvinnor och fattiga drabbas av nedskärningarna i välfärden.

Nu har jag sagt det, nu ska jag börja fokusera framåt. Rödgrön regering, nya möjligheter.

Kolla också på: Regeringens största fiasko någonsin, Männen tjänade på regeringens politik, När feministen får bestämma så blir de rika männen vinnare, Borg: helt uteslutet, Låginkomsttagare gynnas igen enligt Alliansen, och även kvinnor tydligen!

Hög tid att dela lika

Jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen har ingen effekt. Det visar Försäkringskassans färska utvärdering. Resultatet är att papporna har tagit ut exakt lika många dagar innan som efter jämställdhetsbonusens införande. När 18 månader gått har papporna tagit ut 44 dagar i genomsnitt medan mammorna i genomsnitt tagit ut 250 dagar.

Utvärderingen av jämställdhetsbonusen visar alltså att en jämn fördelning av föräldraledigheten mellan kvinnor och män inte kommer till stånd med hjälp av ekonomiska incitament.

Det verkar inte vara pengarna som är grejen, utan mer seglivade föreställningar om vem som är mest lämpad att ta hand om barn och vem som ska satsa på jobbet. Men den ojämna fördelningen av föräldraledighet mellan män och kvinnor får allvarliga konsekvenser, för kvinnor främst på arbetsmarknaden och för män främst på hemmaplan.

Kvinnors arbetsmarknadssituation är betydligt sämre än mäns. Omräknat till heltidslön motsvarar kvinnors löner 84 procent av mäns löner. Och ser man till att kvinnor oftare jobbar deltid så är löneskillnaderna än större.

Lönegapet mellan män och kvinnor beror på flera saker. En del av skillnaden beror på att många kvinnor arbetar i yrken där lönen är lägre än i yrken där många män arbetar. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att kvinnodominerade arbeten systematiskt värderas lägre än mansdominerade arbeten.

En annan del av skillnaden i mäns och kvinnors löner beror på kvinnors större frånvaro från arbetet på grund av föräldraledighet och vård av barn med mera. Män får också oftare arbetsledande befattningar än kvinnor, trots att män inte har högre utbildning än kvinnor. Till sist beror löneskillnaderna på ren lönediskriminering, alltså att kvinnor och män får olika lön trots att de utför samma arbete.

Vi har kunskapen om att kvinnor tappar i lön jämfört med män när de är föräldralediga, att de förbigås när mer välavlönade tjänster och chefspositioner ska tillsättas, att de efter föräldraledigheten oftare jobbar deltid och att kvinnor inte ses som lika pålitlig arbetskraft som män.

Så har det varit länge. Lönegapet ligger stabilt på 16 procent. När det är uppenbart att det ojämna uttaget av föräldraledighet leder till sämre arbetsvillkor för kvinnor så måste vi tänka nytt, och samhället kan inte fortsätta subventionera en så ojämn fördelning föräldraledigheten.

Män förlorar också på den ojämnt fördelade föräldraledigheten. Män ses inte som lika bra föräldrar som kvinnor. Män behöver få bättre förutsättningar att vara närvarande föräldrar liksom deras barn behöver få chansen att växa upp i mer jämställda familjer som inte är fastnaglade i hämmande könsroller.

En individualiserad föräldraförsäkring där varje förälder får sin del av föräldraledigheten är därför en viktig reform för jämställdhet - i arbetslivet och på hemmaplan.

En individualiserad föräldraförsäkring skulle innebära ett stort steg mot ett samhälle där män förutsätts ta lika stort ansvar som kvinnor för sina barn, och där män och kvinnor betraktas som lika goda arbetstagare och får lön därefter.

Deabttartikeln publiceras idag på SVT debatt: http://svt.se/2.35188/1.1942011/hog_tid_att_dela_lika?lid=puff_1942011&lpos=rubrik

Borgerlig jämställdhetspolitik drabbar kvinnor

Sveriges regering leds av moderaterna, och de har den senaste tiden börjat prata om könsmaktsordningen. "Könsmaktsordningar består trots de ansträngningar som har gjorts för ökad jämställdhet mellan könen. Vi politiker måste göra mer för att förbättra jämställdheten”, säger man i sitt nya jämställdhetsprogram. Moderaternas finansminister Anders Borg är den förste på posten att kalla sig feminist. I Almedalen 2007 talade han också om att jämställdheten var en av de viktigaste politiska frågorna. Partisekreterare Per Schlingman har öppnat för möjligheter till kvoteringar till bolagsstyrelser. Moderaterna vill framstå, och framstår i folks ögon allt mer, som jämställdhetens försvarare.

Men jag menar att de snackar skit. Vi som vill ha jämställdhet borde inte rösta (M).

Regeringen har bland annat tagit fram ett handlingsprogram för jämställdhet på arbetsmarknaden. Det består av 68 åtgärder som presenteras i skrivelsen ”En jämställd arbetsmarknad – regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet” . Ett särskilt tydligt exempel på att de snackar skit är de insatser som riktas mot småföretagarsektorn.

Ett tungt vägande av de strategier de ska använda sig av, påhejade av Timbro (artikel av Eva Westerberg i Livets ords tidning Världen idag), är att förbättra möjligheterna att starta företag inom vård och omsorg. Detta, menar man, skulle särskilt gynna kvinnor eftersom det är vanligt att man startar ett företag inom samma bransch som man är verksam inom.

Men en majoritet av småföretagarna inom vård och omsorg är ju män!

Om problemet för kvinnors företagande verkligen vore att det är svårt att starta företag i de sektorer där många kvinnor jobbar så skulle vi idag se att en majoritet av företagarna där leddes av kvinnor. Att de istället är underrepresenterade även här, där kvinnorna dominerar mer än kanske någon annan stans på arbetsmarknaden, talar sitt tydliga språk om att problemet ligger någon annanstans.

Moderaterna förklär alltså sina ambitioner till privatisering av vård och omsorg till en jämställdhetsfråga, ytterligare belägg ges av Sveriges Kvinnolobby i den analys av regeringens höstbudget från 2009 som släpptes för några dagar sedan. De ifrågasätter möjligheterna att starta företag i sektorn generellt. En jämförelse görs med elmarknaden, och likheten består i behovet av infrastruktur. Istället för att begränsas av elnätet, som entreprenörer på elmarknaden, behöver entreprenörer på hälso- och sjukvårdsområdet ha tillgång till sjukhus och vårdcentraler.

Den privatdrivna vården i Sverige domineras kraftigt av fem stora koncerner. Fyra av dem ägs av riskkapitalbolag.

Risken för att ett fåtal företag delar upp även en ytterligare utökad privatiserad marknad mellan sig är uppenbar. Det är dessutom en utveckling som inte kommer att bidra till ökad jämställdhet.

På samma sätt som Sverigedemokraterna använder kvinnor som slagträ för att minska invandringen (genom att hävda att "invandrare" är ojämställda och inte passar in här) så använder alltså moderaterna kvinnor och kvinnors företagande som en ursäkt för ökad privatisering av vård och omsorg.

Klyftorna mellan fattiga och rika ökat dramatiskt sedan högeralliansen tog över regeringsmakten i början av mandatperioden. Samma effekt syns även i det att män fått mer och kvinnor fått mindre, inte minst på grund av att 57 procent av skattesänkningarna gått till män. Den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns årliga löner har ökat med 12 800 kronor, det vill säga mer än tusen kronor i månaden.

Staten behöver arbeta för att jämna ut de osakliga löneskillnader som finns mellan män och kvinnor om vi ska nå jämställdhet. En lång rad analyser som genomförts sedan 2006 visar att den Moderatstyrda regeringens budgetar gjort precis tvärtom. De snedvrider jämställdheten mer än vad de rättar till.

Moderaterna använder alltså jämställdheten som argument för politik som missgynnar kvinnor. Och på samma sätt som vi behöver vara vaksamma på att inte stötta Sverigedemokraternas rasistiska och religionsfobiska jämställdhetsretorik måste vi medvetet undvika att stötta politik som ökar ojämlikheten även om den är förklädd i jämställdhetsargument. Och det gäller oavsett vem som driver politiken.

Detta är ett redigerat utdrag ur mitt kapitel i en valantologi som inom kort ska ges ut av Broderskaps förlag.

Rebella bebis

Så här såg Leo ut idag. Visst har han en fin body!? Den fick jag till Lucas när han föddes för 5 år sedan. Då var vi inte så många i Rebella. Nu är vi så många att det nog inte går att ge presenter till alla som får barn. Lite tråkigt för dem som inte kan stoltsera med denna fantastiska body men kul att föreningen har blivit så stor.

Moderaterna och kvinnorna

Hörde ett resonemang i nyhetssoffan imorse om att moderaterna måste vinna fler kvinnor. Och att de med olika frågor försöker locka till sig dem. Antar att det plötsliga intresset för jämställdhetsfrågor handlar om det. Men det kanske inte räcker? Kanske är det så att de inte tilltalas av moderaternas viktigaste fråga, dvs skattesänkningar? Kanske tycker de att de sänkta skatterna slår för hårt för att det ska vara värt det? Även de som själva vinner några kronor på det. Har lagt ut ett längre inlägg om skillnader och moderaternas politik på min egen blogg som ni hittar här.

Prestationsprinsessor och Glidarkillar

Har följt DN:s artikelserie om skolan och det som de kallar ”prestationsprinsessor” och ”glidarkillar”. Det handlar om att tjejerna mer eller mindre sliter ut sig i sin strävan att få höga betyg medan killarna slappar och antar att det ordnar sig ändå. Idag läste jag några av reaktionerna från läsarna. Många tycker att man i artiklarna haft en tendens att skuldbelägga flickorna. Jag är beredd att hålla med. Det är lite lustigt att det uppmärksammas så till den grad som det görs idag. När killarna halkar efter, då är alla jätteintresserade av att lösa ”problemet” och det låter som att det är tjejerna som är problemet. Det är klart man ska se även killar som mår dåligt, men det mest intressanta vore väl att diskutera varför vi behandlar killar och tjejer så olika? Och trots att betygen är högre för tjejerna är det fortfarande killarna som dominerar klassrummen totalt och tjejerna som mår sämst. Men det verkar inte lika många bekymra sig för.

Nu växer rubrikerna om jämställdhet – för en dag räcker inte, vi vill ha alla!

8 dagar efter 8 mars – men vad har egentligen hänt med jämställdheten? Unga S-kvinnor Rebella uppmärksammar den bristande jämställdheten i Stockholm, Sverige och världen i en aktion på Hötorgets konserthustrappa under lunchtid på tisdagen.

- En dag för jämställdheten räcker inte. Vi vill att alla dagar präglas av jämställdhetsarbete och har satt så stora rubriker som frågan förtjänar, säger Kristina Persdotter, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella. Välkomna att läsa!

Vad: Unga S-kvinnor Rebella läser XXL-tidningar.

Plats: Konserthustrappan, Hötorget

Tid: tisdag den 16 mars, kl 11.30-12.00

Jan Ericson (M): "Kvinnor i bolagsstyrelser är ett lyxproblem"

Via Alliansfritt Sverige

Vikten av att byta perspektiv

Idag hade jag tänkt avnjuta en middag med Rebellorna, men den värsta nackspärren ever verkar sätta stopp för det. Men ett inlägg på bloggen går ju att göra ändå. När jag bläddrade i tidningen idag - innan jag insåg att det var internationella kvinnodagen - tänkte jag faktiskt i mitt stilla sinne "oj, vad många artiklar det är om kvinnor och jämställdhet och sånt idag". Sen kom jag på vilken dag det var, det förklarar ju saken. Det är trist att vi fortfarande lever i ett medialt klimat som är sådant att man reagerar när det finns flera inlägg om kvinnor och deras situation världen runt om.

Jag har tidigare skrivit om massvåldtäkter i krig, som är ett extremt uttryck för det kvinnoförtryck som finns världen över. Det finns inga exakta siffror men bara i Kongo kan det handla om 200 000 kvinnor (och barn) som blivit våldtagna under det 14 år långa kriget. Och då är det ofta ofattbart brutala våldtäkter. När man läser om kvinnorna i Kongo så är det svårt att vara positiv. Då känns det som att det är så fruktansvärt mycket kvar som behöver förändras.

I det perspektivet har vi i Sverige kommit en bit på väg. Jag och min sambo bråkar inte om hur vi ska vara hemma med vår lilla bebis som är 7 veckor gammal, det är självklart att vi delar rakt föräldraledigheten rakt av. Däremot har vi svårt att hålla sams när vi pratar om RUT eftersom vi tycker olika. Så jag försöker se diskussionerna om hushållsnära tjänster från den ljusa sidan. Det är antagligen en viktig fråga i vår vardag, en vardag som är så få förunnat. Ibland är det bra att komma ihåg det, hur fantastiskt bra vi har det på många sätt.

Vill ni att samvetet alltid ska stå över lagen, eller gäller det bara ibland?

Idag alla tidningar om det FRUKTANSVÄRDA att sossarna drar av för hushållsnära tjänster trots att vi är emot att de finns. Och bloggosfären har fullkomligt exploderat av indignerade personer, inte minst borgare, som liksom tidningarna skriker hycklare.

Jag blir så jäkla förbannad. Lagar stiftar vi för att de ska gälla alla – oavsett vad man tycker om dem personligen. Vem kräver av moderaten som var emot avgiftssänkningen på det lokala äldreboendet att han ska betala in extra när han själv hamnar där? Vem kräver att MUF:arna ska gå i skolan på första maj bara för att de driver att det inte ska vara helgdag i Sverige? Varför ska inte alla borgare få indragen semesterrätt bara för att de konstant röstat emot alla utvidgningar av semesterlagen?

Ingen!

Nej, just det, för lagar är till för alla, och sossar som tjänar mycket har också råd att betala skatten om det skulle vara så. Men skatt fungerar inte om den är frivillig, därför tycker vi socialdemokrater inte att vi ska ha frivillig skatt. Det är ingen som helst motstättning att dra av hundratusentals kronor för hushållsnära tjänster och samtidigt propagera för att detta avdrag inte borde få göras.

Tvärtom är det hedrande när människor argumenterar och driver politik emot vad som gynnar deras egen plånbok. Där har vi också en skillnad mellan blocken. Att ideologi handlar om vilket samhälle vi vill se och inte bara om mitt eget allra bästa.


Jag har också skrivit samma sak på min egen blogg.

Fungerande tunnelbana och tryggare förskola vill den här småbarnsmamman ha

Ja, idag har de rödgröna partierna gått ut med det tydliga beskedet att avdraget för hushållsnära tjänster inte hör hemma i en framtidsinriktad politik för jobb och jämlikhet. Det känns väldigt bra!

Som heltidsarbetande småbarnsmamma har jag inte råd med att samhället prioriterar missriktade, dyra och ojämlikhetsskapande åtgärder - även om de påstås gynna mig. Jag prioriterar en trygg förskola och fungerande kollektivtrafik så vansinnigt långt före skattefinansierad rabatt på städning. Det är viktigt i vår familjs vardag.

Jag känner mig väldigt trygg med mina barns förskola. Jag vet att de trivs och utvecklas där, men jag vet också att det skulle kunna vara ännu bättre om det inte alltid sparades in på vikarier. En "lätt" besparingspost när resurserna inte räcker till är att sällan ta in vikarier. Sådant blir resultatet när Moderaterna m.fl. prioriterar skattesänkningar för välfärd. Ett annat resultat av den borgerliga politiken är att man nu planerar för barngrupper med ett barn mer än det officiella målet.

För att få vardagen att fungera är vi i den här staden helt beroende av att kollektivtrafiken och tunnelbanan fungerar. Då duger det inte att ha för liten snöröjningsbudget och hoppas att snön ska smälta bort ibland så att man slipper snöröja. Då duger det inte att sänka landstingsskatten i stället för att satsa på kollektivtrafiken och sjukvården.

Avdraget för hushållsnära tjänster har en massa nackdelar. Det är dyrt, fördelningspolitiskt uselt, motverkar produktivitet och återskapar av ojämlikhet mellan män och kvinnor. En av de få fördelar som nämns, vissa barnfamiljers stress, kan lösas på betydligt bättre sätt med t.ex. tryggare förskola och fungerande tunnelbana. Det känns oerhört skönt att kunna börja diskutera väsentligheter i stället.

Raka vägen till helvetet

Tittade precis på Kalla Fakta på TV4 som gjorde ett inslag från Rinkeby. Där följde de Kadafi Hussein som arrangerar fester. Han har blivit hotad till livet. Det finns nämligen en grupp extrema muslimer som anser att man inte ska gå på fest. Åtminstone inte kvinnorna. De har gjort sitt bästa för att stoppa festerna.

Reportern säger att de inte har hittat någon som vill ställa upp på intervjuer och visa sitt ansikte, men två kvinnor som är anonyma berättar hur de hindras från att gå på festerna. En av dem berättar även om en taxichafför som vägrade köra dem eftersom de var på väg till fest. Han tyckte han hade rätten att stoppa dem från att gå på fest. För unga tjejer, bland annat i Rinkeby, är detta vardag. De är inte fria att leva sina liv som de vill. De hotas med att de kommer till helvetet om de t ex går på fest. Det finns många liknande historier, som berättas anonymt, eftersom nästan ingen vågar ställa upp av rädsla för hot och förföljelse.

Kadafi Hussein menar på att politikerna skiter i Rinkeby. Vi som är politiskt aktiva vet att det inte är sant, men jag förstår honom. Det finns många unga kvinnor och män som hindras att leva sina liv som de själva vill av människor som inte accepterar att vi lever i ett demokratiskt och fritt samhälle. Det finns inga enkla lösningar, men vi kan åtminstone börja diskutera detta som det problem det är och ta tydlig ställning för allas rätt att fritt leva sina egna liv.

(s) måste fortsätta ta avstånd från pigavdraget!

Jag blir lite orolig över socialdemokratins otydlighet kring subventionen av hushållsnära tjänster. Friska människor får gärna betala andra för att ta hand om hem och hushåll men vi ska inte använda gemensamma skattemedel till ändamålet. Den rödgröna alliansen har tidigare varit tydliga med att detta inte är en angelägen prioritering för en regering som vill använda skattemedel till att öka jämlikheten i samhället. Nu har Miljöpartiet börjat tvivla. Jag hoppas att (s) kommer att vara lika tydliga som Vänsterpartiet i den här frågan.

Grundtanken i en marknadsekonomi är att människor med sina pengar visar vad de tycker att olika produkter och tjänster är värda, och att de företagare som inte lyckas ta ut de priser man behöver för att täcka produktionen helt enkelt får lägga ner.

Vissa varor och tjänster kan sedan subventioneras för att man av olika skäl anser varan/tjänsten vara viktig och priset för högt trots ett stort behov eller stor efterfrågan. Vanligen märker vi detta när vi går till tandläkaren eller när vi åker buss. Genom att betala skatt kan avgifter för nödvändiga ting hållas nere. Vilka ting som anses nödvändiga är helt enkelt politiska beslut.

En vara som den sittande regeringen har ansett viktig att subventionera är hushållsnära tjänster. Alltså att någon kommer hem till dig och exempelvis städar. Du betalar ungefär halva priset, resten står staten för.

I intervjun frågar man städfirman ungefär ”men är det inte bara rika människor som anlitar er”? ”Nej” svarar hon, ”det är pensionärer, barnfamiljer, singlar och par". Som om pensionärer och barnfamiljer per definition är fattigt folk? Så är det självklart inte. Ålder eller familjestatus säger i princip ingenting om vilken klasstillhörighet man har. Även om du får tjänsten subventionerad handlar detta om hundratals, kanske tusentals, kronor i månaden och det är inte en prioritering man gör om pengarna knappt räcker till det nödvändigaste.

Även om jag i många sammanhang kan känna avsmak mot användningen av hushållsnära, då det ofta handlar om att män köper sig fria från att ta ansvar i hemmet, så är jag inte emot tjänsten som sådan. Men folk ska betala vad det kostar!

Hej Moderat, roligt att du hittat hit!

Du verkar tro att svenska folket ser en enorm skillnad mellan att Socialdemokraterna regerar med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och vi nu säger att vi jobbar för en samregering med precis samma partier.

Jag tror inte att folk tycker det är så annorlunda, och väljarna är smarta nog att inte gå på era försök att skrämma upp människor med "Hjälp, kommunisterna kommer ta över!".

En sak som talar för min tes är att opinionssiffrorna för S inte rasat sedan vi presenterade det rödgröna alternativet. Om det är som du säger, och svenska folket absolut inte vill ha Vänsterpartiet i en samregering, borde ju opinionssiffrorna visa massivt stöd för det borgerliga blocket. I praktiken är det ju inte så.

Det borgerliga blocket har ju inte haft stöd av en majoritet av svenska folket sedan september 2006. Bara ett par veckor efter senaste riksdagsvalet förlorade den borgerliga regeringen väljarnas stöd. Så fort Göran Persson hade packat sina pärmar och tömt skrivbordet i Rosenbad ville svenska folket åter ha en rödgrön regering ledd av Socialdemokraterna.

Därför tycker jag det låter utmärkt när du säger att ni tänker ägna valrörelsen åt att "bara visa på alternativet". Faktum är att det passar oss perfekt.

Den är nämligen bara ni som tjänar på att blanda ihop korten och få det att se ut som att det är små skillnader mellan hur våra partier ser på samhället.

Personligen hade jag gissat att ni gärna vill få oss Socialdemokrater att tro att vi måste gå till höger för att vinna valet, samtidigt som ni fortsätter att vara låtsassossar.

En valrörelse där alternativen är tydliga för väljarna är bra för de rödgröna. Så jag tycker vi kommit till ett bra läge här, du och jag. En sak bara. Kan vi vara överens om att vi håller oss till fakta?

Metakommentar: Det här är egentligen ett svar på en kommentar till mitt förra inlägg "Tankar om moderat valstrategi". Det blev lite långt för en kommentar, så jag gjorde ett inlägg istället. I citatet från den kommentaren har jag anpassat grammatiken till meningsbyggnaden i mitt inlägg.

Tankar om moderat valstrategi

Det kan inte vara lätt att vara Moderat i den här valrörelsen, partiet är i en knivig situation. Moderaterna är ju vana att sitta och muttra i den bekväma oppositionssoffan och klaga på vad andra gör. Inte behöva stå till svars för vad de själva gjort de senaste fyra åren. Så vad göra, vad göra?

Tack och lov har Moderaterna ett ledarskap som tycker PR är viktigare än väl underbyggda lagförslag, så det är bara att luta sig tillbaka på gamla tekniker. "Nu vet jag!", utropar Moderatstrategen, "vi låtsas helt enkelt att 2010 är 2006!"

Här är sex steg i det jag gissar är den Moderata valstrategin.

1. Sänk förväntningarna på det egna partiet, och höj förväntningarna på Socialdemokraterna och de rödgröna. Beställ gärna en opinionsundersökning som visar extra stort gap mellan blocken. Vänta ett tag och fira sedan en seger när nästa omgång opinionsundersökningar visar mer normala nivåer (fortfarande med stooor skillnad mellan blocken). Håva in Moderat-vänliga rubriker i DN i stil med "De rödgröna tappar försprånget" och "Alliansen knappar in på oppositionen".

Moderatstrategerna hoppas att detta räcker för att folk ska tänka "Nu ökar Moderaterna igen, mina grannar och jobbarkompisar tycker alltså de är bra igen. Då kanske jag också ska göra det."

2. Gör allt för att etablera de rödgröna som ett troligt men farligt regeringsalternativ. Då kan Moderaterna sätta sig i den bekväma oppositionssoffan igen och helt enkelt gå i opposition mot oppositionen. Genom att flytta allt fokus till att ifrågasätta de rödgröna, slipper Moderaterna själva bli ifrågasatta.

3. Ta för i helvete inte ansvar för något! Det skulle ju betyda att politiken faktiskt kan göra skillnad, och det skulle gå helt emot Moderaternas grundidé.

4. Skyll allt som Moderaterna gjort och inte gjort på en av två saker: Den förra socialdemokratiska regeringen, eller globaliseringen och den ekonomiska krisen.

5. Låt Propagandaminister Per Schlingmann få fria händer att sno hela socialdemokratiska partiprogrammet och låtsas att Moderaterna kommer driva politik för jämställdhet, rättvisa och solidaritet. Håll tummarna för att ingen frågar varför det är så stor skillnad mellan vad Moderaterna säger och vad de i praktiken gör när de har makten.

6. Insistera på att upp är ner och krig är fred. Sänkta skatter för höginkomsttagare ökar rättvisan i samhället, och jämställdhet kommer automatiskt när vi bara ser enskilda individer. Vägra befatta dig med objektiva fakta och andra tråkigheter.

Tillgängliga och otillgängliga ministrar

Sedan Haiti ödelades av jordbävningen har jag sett biståndsministern på TV var och varannan dag. Inte bara för att kommentera vad Sverige gör för att hjälpa Haitierna, utan också för att prata om katastrofen i största allmänhet, vad det internationella samfundet gör, etc. När det handlar om en situation som den svenska regeringen har mycket lite ansvar för kan ministern alltså vara hur tillgänglig som helst.

Annat är det när någon vill diskutera saker som regeringen faktiskt har ansvar för. Då är det ofta plötsligt rent omöjligt för en minister att hitta tid för en intervju.

Det här tycker jag är ett stort problem med den borgerliga regeringen - deras genomgående ovilja att ta ansvar, och stå till svars för sitt ledarskap. Maud Olofsson är ett talande exempel på hur ministrar använder media som PR-megafon. Är det obekväma frågor som folk vill ha svar på vägrar hon helt enkelt att ställa upp.

Till viss del har regeringen kommit undan med detta genom att skylla på att de är så upptagna med "riktigt arbete" att de inte har tid för intervjuer i media. Men den senaste veckan har tydligt visat att det handlar mer om ovilja och egenintresse än tidsbrist.

Att politiker är tillgängliga för att svara på allmänhetens frågor är viktigt för att medborgarna ska ha förtroende för deras ledarskap. När regeringen genomför förändringar utan att förklara varför det är nödvändigt eller vägrar kommentera det som händer växer bilden att de som styr landet inte bryr sig om hur det går för människor i vårt samhälle. Sverige förtjänar en regering som tar ansvar. Det är dags att vi börjar kräva det.