tisdag, april 11, 2006

Vi behöver inte sån skit.

När man trodde att det inte kunde bli värre. När man trodde att alla som tycker om att häva ur sig nedsättande, reaktionära och rentutsagt korkade saker om feminism redan hade gjort det. Då kom Linda Skugge.

I dagens kolumn i expressen gör Linda Skugge det (uppenbarligen enligt henne och expressen) rafflande uttalandet: Nu slutar jag kalla mig feminist!
Är någon förvånad? Att Linda Skugge inte är feminist kunde vi ha tänkt ut med lillfingret för länge sedan... Det är inte det som är det intressanta.

Det vi däremot undrar över är varifrån detta uppenbarligen enorma behovet att klanka ner på de som faktiskt vill kalla sig feminister kommer ifrån? Vad är det hos Linda Skugge som gör att hon behöver bemöta de unga tjejer som sett upp till henne med förlöjligande uttalanden som "De vill ha stöd i sin utsatta situation som dårpippis." De unga tjejer som faktiskt höjer sin röst, försöker uttrycka sin person och som vill någonting. Att säga att de som inte har lust att ställa upp på alla ideal om hur man ska se ut sabbar för sig själva och aldrig kommer få en karriär, varför är det viktigt Linda Skugge?

Tyck vad du vill Linda Skugge. Sitt på din kammare och omhulda dina småborgerliga ideal hur mycket du vill. Men förringa inte de som har lyft på sin bakdel, höjt sin röst och faktiskt vill förändra något här i världen! Trampa inte på systerskapet! Skugge uppmanar tjejer: "Ta för er och hjälp varandra". Men hon tycker uppenbarligen att det är helt i sin ordning att hon får trampa och spotta på de som inte är precis som hon.

Att Linda Skugge inte vill kalla sig Feminist? Det rör oss inte i ryggen. Det tackar vi snarare för. Det är uppenbart att det här är Linda Skugges riktiga sida, och att det som kommit i närheten av feministiska ansatser bara var ett olyckligt misstag. Men ge fan i att förringa oss! Du må inte vara feminist, men alliera dig inte med patriarkatet.

Vi startar härmed Skugge-uppropet. Klipp ut Linda Skugges krönikor och skicka tillbaka dem till henne. Visa att ni står upp för systerskapet, mot patriarkalt, splittrande skräp.

Linda Skugge
c/o Expressen
Gjörwellsgatan 30, Stockholm
105 16 Stockholm

Tack Linda Skugge, men nej tack. Vi behöver inte sån skit.

torsdag, april 06, 2006

Fp försöker locka min röst är jag rädd.

För en liten stund sedan kom jag hem efter att ha varit iväg ett par timmar. På vägen hem till mig från bussen måste jag passera en ganska stor park. Den är upplyst med gatlyktor , mängden buskar där någon kan gömma sig är ganska få och en mängd lägenheter har sina fönster rakt ut mot parken. Att något skulle hända mig i just min park är till synes ganska osannolikt.
Men oavsett det så tycker jag att det är obehagligt att gå genom parken så snart det blivit mörkt. Jag är på inget sätt ensam om olika former av trygghetsstrategier som att hålla nycklarna hårt i fickan, mobilens knapplås av och ha total koll på den som går bakom och framför. Vi är ganska många kvinnor som har samma strategi, det är jag övertygad om. (Jag såg att kvinnan framför mig ikväll hade det, hon vände sig oroligt om ett par gånger innan hon var säker på att jag inte var man, då slappnade hon av och lugnade tempot.)
Många kvinnor med mig lever med en inpräntad rädsla för att det varsomhelst kan dyka upp en galen vådltäktsman. I vilken buske som helst, så snart det blir mörkt.

I en folder jag fick hem i brevlådan häromdagen så vill Folkpartiet att jag ska besvara frågan "Är du trygg?" och några andra enkätfrågor. Om jag skickar in enkäten kan jag vinna en biobiljett.
Folkpartiet utlovar olika åtgärder för att kvinnor ska känna sig tryggare i det offentliga rummet.
Och ja, det är en viktig demokratifråga att känna sig trygg. Min frihet begränsas för att jag är otrygg.

Men är det verkligen i min upplysta park som det är mest rationellt att jag känner mig otrygg?
Nej.
Min park är betydligt tryggare än mitt hem.
Andelen kvinnor som utsätts för våld utomhus av en okänd gärningsman är en bråkdel av de som blir utsatta för våld inomhus av någon de känner.
Så vilka är det jag borde vara rädd för? Jo- det är manliga grannar, manliga vänner, pojkvänner och manliga släktingar.
Jag ifrågasätter inte att det händer att kvinnor blir våldtagna av okända män utomhus, jag ifrågasätter inte heller att det är något av det vidrigaste en kvinna kan bli utsatt för.

Däremot ifrågasätter jag Folkpartiets kampanj. Och framförallt frontfiguren Birgitta Ohlsson. Hon borde veta bättre. Genom Folkpartiets kampanj förstärks en av de myter som är absolut farligast för kvinnor: Myten om vådltäktsmannen.
Våldtäktsmannen framställs gärna som en ond, galen man som på något sätt är psykiskt rubbad. Som en outsider. Någon som inte kan vara vem som helst.
Men det är väldigt sällan det är just den mannen som våldtar. Men när vi har en bild av vem som är "en riktig våldtäktsman" så är det mycket, mycket svårare att lita till den egna känslan av att det är fel, att någon har gått över gränsen. För oftast är det "en helt vanlig kille", och det är ju inte "helt vanliga killar" som våldtar. Det är ju ingen "riktig" våldtäkt när det inte är en ensam galning som överfaller mig.
Folkpartiets kampanj vaggar in kvinnor i en falsk trygghet. En farlig trygghet.

måndag, april 03, 2006

Om inte Fotbollsförbundet vill

så har jag några andra möjliga metoder för Sverige att visa att vi inte tycker att slavhandel är riktigt okej:

Fotbollsförbundet hänvisar till tittarna, säger att fotbollsentusiasterna kommer att bli så besvikna om inte Sverige är med. Jag har svårt att tänka mig en enda fotbollsentusiast som tycker det är viktigare att Sverige spelar fotbolls VM än att att människor inte säljs som slavar. Därför är det fullt möjligt, och ännu mer kraftfullt, om vi alla säger NEJ till fotbolls VM. Vi åker inte dit, vi köper inga sponsrade produkter, och - framförallt- vi bojkottar sändningarna. Det skulle göra mig otroligt stolt över Sverige.

Men, vi kanske faller till föga. Det är så lätt att dra ner persiennerna och slå på tv:n i smyg. Därför föreslår jag att public service bestämmer sig för att inte sända matcherna. Så, enkelt.

Undrar vad Lagrell skulle säga då.

Brasklapp: Det är lätt för mig att säga det här, jag är helt ointresserad av fotboll. Men jag har ändå svårt att se att någon skulle säga att fotboll är viktigare än människor. Och jag har också svårt att tro att Sveriges val att bojkotta tävlingen ett år skulle diskvalificera oss för all framtid. Eller? Ni som förstår er på denna internationella sportpolitik får gärna förklara. Jag skulle vilja att den som menar att den inte skulle kunna ställa upp på en sådan här bojkott att förklara varför.

För som jag ser det skulle detta vara ett litet steg för den sportintresserade men ett stort steg för mänskligheten och den internationella solidariteten.