Sluta gnälla och tänka nytt - visst, men först...

Regeringen kom till makten genom att lova väljarna fler jobb och minskat utanförskap. Men väljarna fick inget av det. Under de senaste fyra åren har arbetslösheten stigit och de sociala klyftorna har ökat dramatiskt. Regeringen har vänt ett budgetöverskott på 70 miljarder kronor till ett underskott på 100 miljarder kronor. Regeringen finansierar sina skattesänkningar med lånade pengar. Regeringen har gjort 25 000 personer som arbetade i vården arbetslösa. Regeringen har delat ut tre miljarder kronor till Jobbcoacher, en åtgärd som varken kvalitetssäkrats eller följts upp. Det har lockat till sig lycksökare som erbjudit arbetslösa kristallterapier och hypnos. Regeringen slopade byggstödet och byggandet av smålägeneheter har minskat med 40% trots att behovet går upp. Klyftorna mellan mäns och kvinnors löner har ökat med över 1000 kr i månaden. De enorma skattesänkningarna har framförallt gått till män och till rika, medan kvinnor och fattiga drabbas av nedskärningarna i välfärden.

Nu har jag sagt det, nu ska jag börja fokusera framåt. Rödgrön regering, nya möjligheter.

Kolla också på: Regeringens största fiasko någonsin, Männen tjänade på regeringens politik, När feministen får bestämma så blir de rika männen vinnare, Borg: helt uteslutet, Låginkomsttagare gynnas igen enligt Alliansen, och även kvinnor tydligen!

Borgerlig jämställdhetspolitik drabbar kvinnor

Sveriges regering leds av moderaterna, och de har den senaste tiden börjat prata om könsmaktsordningen. "Könsmaktsordningar består trots de ansträngningar som har gjorts för ökad jämställdhet mellan könen. Vi politiker måste göra mer för att förbättra jämställdheten”, säger man i sitt nya jämställdhetsprogram. Moderaternas finansminister Anders Borg är den förste på posten att kalla sig feminist. I Almedalen 2007 talade han också om att jämställdheten var en av de viktigaste politiska frågorna. Partisekreterare Per Schlingman har öppnat för möjligheter till kvoteringar till bolagsstyrelser. Moderaterna vill framstå, och framstår i folks ögon allt mer, som jämställdhetens försvarare.

Men jag menar att de snackar skit. Vi som vill ha jämställdhet borde inte rösta (M).

Regeringen har bland annat tagit fram ett handlingsprogram för jämställdhet på arbetsmarknaden. Det består av 68 åtgärder som presenteras i skrivelsen ”En jämställd arbetsmarknad – regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet” . Ett särskilt tydligt exempel på att de snackar skit är de insatser som riktas mot småföretagarsektorn.

Ett tungt vägande av de strategier de ska använda sig av, påhejade av Timbro (artikel av Eva Westerberg i Livets ords tidning Världen idag), är att förbättra möjligheterna att starta företag inom vård och omsorg. Detta, menar man, skulle särskilt gynna kvinnor eftersom det är vanligt att man startar ett företag inom samma bransch som man är verksam inom.

Men en majoritet av småföretagarna inom vård och omsorg är ju män!

Om problemet för kvinnors företagande verkligen vore att det är svårt att starta företag i de sektorer där många kvinnor jobbar så skulle vi idag se att en majoritet av företagarna där leddes av kvinnor. Att de istället är underrepresenterade även här, där kvinnorna dominerar mer än kanske någon annan stans på arbetsmarknaden, talar sitt tydliga språk om att problemet ligger någon annanstans.

Moderaterna förklär alltså sina ambitioner till privatisering av vård och omsorg till en jämställdhetsfråga, ytterligare belägg ges av Sveriges Kvinnolobby i den analys av regeringens höstbudget från 2009 som släpptes för några dagar sedan. De ifrågasätter möjligheterna att starta företag i sektorn generellt. En jämförelse görs med elmarknaden, och likheten består i behovet av infrastruktur. Istället för att begränsas av elnätet, som entreprenörer på elmarknaden, behöver entreprenörer på hälso- och sjukvårdsområdet ha tillgång till sjukhus och vårdcentraler.

Den privatdrivna vården i Sverige domineras kraftigt av fem stora koncerner. Fyra av dem ägs av riskkapitalbolag.

Risken för att ett fåtal företag delar upp även en ytterligare utökad privatiserad marknad mellan sig är uppenbar. Det är dessutom en utveckling som inte kommer att bidra till ökad jämställdhet.

På samma sätt som Sverigedemokraterna använder kvinnor som slagträ för att minska invandringen (genom att hävda att "invandrare" är ojämställda och inte passar in här) så använder alltså moderaterna kvinnor och kvinnors företagande som en ursäkt för ökad privatisering av vård och omsorg.

Klyftorna mellan fattiga och rika ökat dramatiskt sedan högeralliansen tog över regeringsmakten i början av mandatperioden. Samma effekt syns även i det att män fått mer och kvinnor fått mindre, inte minst på grund av att 57 procent av skattesänkningarna gått till män. Den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns årliga löner har ökat med 12 800 kronor, det vill säga mer än tusen kronor i månaden.

Staten behöver arbeta för att jämna ut de osakliga löneskillnader som finns mellan män och kvinnor om vi ska nå jämställdhet. En lång rad analyser som genomförts sedan 2006 visar att den Moderatstyrda regeringens budgetar gjort precis tvärtom. De snedvrider jämställdheten mer än vad de rättar till.

Moderaterna använder alltså jämställdheten som argument för politik som missgynnar kvinnor. Och på samma sätt som vi behöver vara vaksamma på att inte stötta Sverigedemokraternas rasistiska och religionsfobiska jämställdhetsretorik måste vi medvetet undvika att stötta politik som ökar ojämlikheten även om den är förklädd i jämställdhetsargument. Och det gäller oavsett vem som driver politiken.

Detta är ett redigerat utdrag ur mitt kapitel i en valantologi som inom kort ska ges ut av Broderskaps förlag.

Därför är vi med i Rebella

Klicka på ordmolnet så blir det större!

Den borgerliga regeringen tar från kvinnor och ger till män

Vill tipsa om Malin Dahlströms artikel i Gotlands tidningar "Alliansen missgynnar kvinnor".

Hon skriver bland annat att 57 procent av skattesänkningarna som genomförts har gått till männen, 43 procent till kvinnorna enligt riksdagens utredningstjänst och att löneskillnaderna ökat. Sedan 2006 har skillnaden mellan kvinnor och mäns årliga löner ökat med 12 800 kronor, det är mer än tusen kronor i månaden - enligt budget skulle män bara ha dragit ifrån med ytterligare 900 spänn i månaden, så man har ju lyckats över förväntan med att minska jämställdheten.

I Almedalen för två år sedan talade finansminister Anders Borg (M) om att jämställdheten var en av de viktigaste politiska frågorna. Och man kan ju helt klart undra hur jämställdhet plötsligt ska uppstå om regeringens politik ger motsatt effekt mot den önskade.

Jag skrev om moderaternas "jämställdhetspolitik" för några månader sedan här. Schyman förutspådde detta redan 2007 genom att kolla borgerlighetens framlagda budget, och nu har det alltså visat sig bli precis så, den moderatstyrda regeringen tar från kvinnor och ger till män och Borg hoppas kanske fortfarande att jämställdheten ska lösa sig av sig själv.

Hur går det med jämlikheten post-obligatorie?

En av de enskilt största faktorerna för jämlikheten i samhället är lika tillgång till utbildning, utbildning gör chanserna till klassresa mycket större och utbildning kompenserar för dåliga utgångslägen.

En av de enskilt största faktorerna för att högskolan i Sverige idag är så pass jämställd är på grund av att en sadelmakardotter från Visby, Betty Pettersson, stred för att få dispens av kungen från förbudet för kvinnor att studera. Hon fick dispens och blev den första kvinna att ta studentexamen och akademisk examen och trots att hon blev grovt trakasserad av männen, inte minst på studentnationen, bevisade hon att kvinnors hjärnor lämpade sig för högre studier, något som ledde till att kvinnoförbudet hävdes i akademin. Detta har de senaste 100 åren förändrat Sverige i grunden.

Idag är runt 60% av de högskolestuderande kvinnor, kvinnor har genomgående bättre betyg, tar fler högskolepoäng och tar i högre utsträckning ut sina examina. Men ändå får män fortfarande högre löner, de har lättare att komma in på doktorandutbildningar och ju längre tiden går, desto lättare har de att komma vidare i sina akademiska karriärer.

Personer vars föräldrar inte pluggat vidare är fortfarande kraftigt underrepresenterade i akademin liksom killar med utländsk bakgrund. Andelen med utländsk bakgrund går att jämföra med hur den svenska befolkningen ser ut, men om man kompenserar för utbildningsbakgrund så ser man att invandrare i Sverige har högre utbildning än svenskfödda. Det betyder alltså att det borde varit många många fler med invandrarbakgrund som pluggar vidare! Barn till invandrade akademiker pluggar mindre än barn till svenskfödda akademiker och barn till invandrade icke-akademiker pluggar i ännu mindre utsträckning än barn till svenskfödda icke-akademiker.

En stor anledning till detta är att högskolan inte är jämlik. Högskolans rekryteringsinsatser går främst till skolor där det är lättare att rekrytera studenter (dvs innerstadsskolor om vi pratar Stockholm), extra språk på gymnasiet ger pluspoäng - men inte om det är ditt hemspråk (jag har alltså förtur om jag kan svenska, engelska och tafflig tyska jämfört med någon som kan svenska, engelska och flytande kinesiska), kurslitteraturen beskriver män som avtalsskrivare i tunga industrier och kvinnor som hemmafruar, män med svenska namn som norm och personer från balkan som kriminella, transpersoner och kvinnliga filosofer som något som bara existerar i sagorna och högskolornas examinationsformer är ofta anpassade till en viss typ av studenter.

I detta finns några väldigt viktiga organisationer. De kallas studentkårerna och jobbar med utvärderingar. De jobbar med att ta hand om tjejer som utsatts för sexuella trakasserier och använda informationen om vad som förekommit för att jobba förebyggande, kårerna granskar litteraturen och påpekar bristerna, kårerna ser till att der finns studentrepresentanter i tusentals organ runt om på högskolorna och universiteten i Sverige. Regeringen har nu bestämt att kårerna ska avskaffas sakta men säkert i och med avskaffandet av kårobligatoriet.

På Uppsala studentkår, där jag jobbade som jämlikhetsansvarig för ett par år sedan, är det troligt att jämlikhetsansvarig är en av de första anställda som ryker, om man ska kunna upprätthålla basfunktionerna. Kårerna kommer istället för att ta in medlemsavgift få finansiering från staten, en finansiering som per student kommer att ligga på ungefär en femtedel av vad sveriges frimärksungdom får per medlem och år i statligt stöd. Högskolorna behöver kårerna i detta arbete. Att jämlikhetsarbetet, i synnerhet det förebyggande, kommer att försämras kraftigt i och med att kårerna tvingas tillbaka är oundvikligt. Frågan är om regeringen ser detta som en seger eller som ett nödvändigt ont för att värna föreningsfriheten, den föreningsfrihet som Europadomstolen slagit fast inte på något sätt äventyras av kårobligatoriet.

Här finns ett lästips om jämställdhets och jämlikhetsarbete i högskolevärlden. Eller närmare bestämt "10 år av jämlikhetsarbete vid Uppsala studentkår".

Behåll ebo och utforma en politik för etnisk jämlikhet

Samhället står inför flera utmaningar med en ökande bostadsbrist, en etnisk boendesegregation och en etnisk diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden som försämrar invandrades möjligheter. Inget av detta löses med hårdare krav på invandrade eller ett avskaffande av ebo.

Istället för att rikta de politiska förslagen mot dem som nyligen kommit till Sverige bör vi socialdemokrater fokusera våra förslag på att motverka den etniska diskrimineringen i samhället. - Politiska förslag för att bygga bort den etniska boendesegregationen. Kommunernas stora utmaning är att planera och bygga så att den etniska bostadssegregationen minskar. Här finns det massor för kommunerna att göra men än så länge är inte mycket tänkt eller gjort. - Politiska förslag för att motverka att kommunala och privata bostadsbolag diskriminerar de som har en mörkare hudfärg eller ett utländskt klingande efternamn. - Politiska förslag för att arbetsgivare ska se till kompetens och inte hudfärg, namn eller accent. - Politiska förslag för att myndigheter ska behandla alla boende i Sverige lika.

Det är dags att utforma en politik för jämlikhet oavsett hud- och hårfärg.