Reaktionär ny familjebok

Till hjälp för alla nyblivna småbarnsmammor som inte får ekvationen barn-perfekt relation-karriär att gå ihop har nu Linda Nyberg skrivit en bok som Expressen fått en förtitt på. Det viktigaste innehållet är att mamman ska "ta det lite lugnt" och tagga ner på ambitionerna. Mamman alltså. Ingenstans nämns att barnet (ofta) har en förälder till - förutom att man också ska tagga ner på ambitionen att vara en perfekt älskarinna åt sin man. Istället är det extra viktigt att sluta tro att man försvinner från arbetsmarknaden om man är borta ett år. Istället får man veta att MAMMAN är extra viktig för barnet just i 7-8 måndadersåldern. Var finns barnets pappa i detta? När ska de få rådet att tagga ner? När statistiken visar att just småbarnspappor jobbar mest av alla. När det är belagt att just när barnen kommer börjar kvinnor ta mer ansvar för även resten av hemmet. Jag betackar mig för Linda Nybergs analyser. Så länge de inte inkluderar båda föräldrarna kan det vara, faktiskt.

Hur julstämnda är ni?

Efter en kort tur tur i Frankrike är jag nu tillbaka i världens mest jämställda land och det känns ganska skönt faktiskt. Men något som slår mig är hur högtider förstärker våra könsroller. Fundera nu en stund över vilka förberedelser du har gjort inför julen?

Det är klart att man ofta struntar i så väl pynt som kakbak när det inte finns några barn i hushållet men lite julstämning tycker de flesta om. Därför bjuder vi på glögg, vi myser med tända ljus och vi går kanske en promenad på julmarknaden. Men jag tycker ändå det verkar vara så att jul för mina tjejkompisar innebär en del föreberedelser, och därmed stress. Man vill gärna köpa uttänka julklappar, organisera någon sorts julklappskväll med de närmaste vännerna och som sagt gärna bjuda hem olika konstellationer i vänkretsen på glögg. Mina killkompisar vandrar genom december och de enda extrauppgifter som julen ger dem är att de ska köpa några julklappar. Och att köpa dem så sent som möjligt verkar vara någon sorts sport.

Nu har jag grovt generaliserat. Det finns säkert killar i min generation som på helt eget bevåg la lutfisken i blöt den 9 december. Men jag tycker ändå¨att alla ni som läser det här ska reflektera lite över hur arbetsdelningen har tett sig såhär inför julen. För vi vet ju att om du börjar ansvara för att moster får sitt julkort så kommer det ansvaret vila på dig tills döden skiljer er åt. Det finns mycket fint med julen, men det finns också mycket stress och överkonsumtion. Låt oss försöka ta det så lugnt som möjligt. Men låt oss också vara uppmärksamma på varandras behov. För det är inte så att bara för att en person tycker det ska vara en julstjärna i fönstret på det gemensamma hemmet så är det den personen som också ska sätta upp den.

"I varje man bor en självgod, onanerande bebis"

Jag kan inte beskriva den. Den måste ses!
Valerie Jean Solanas SKA fanimej bli president i Amerika.
Och Simon Norrthon spelar Andy så att man viker sig tredubbel. Antingen måste han ha varit precis sån, eller så gör Norrthon sitt eget lilla konstverk.

Boka biljett bums!

Det behövs mer än fler poliser

Vill bara genom bloggen välkomna alla intresserade till vårt seminarium i kväll!


Mäns våld mot kvinnor – Det behövs mer än fler poliser

Varje dag misshandlas och dödas kvinnor av män. Oftast sker våldet inom familjen eller av någon närstående. Vad måste samhället göra för att avskaffa mäns våld? Vi unga socialdemokratiska kvinnor vill formulera ett alternativ till den borgerliga alliansens politik. Vi tror att det behövs mer än fler poliser.

Medverkande:
Carina Ohlsson – socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande i Sveriges Kvinnojourers riksförbund, SKR.
Lina Ploug – ordförande i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS Martin Halldin – genusvetare och journalist på tidningen ETC
Moderator: Nanna Wikholm – ordförande Unga S-kvinnor Rebella

• Onsdag 6 december kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 • Fri entré

Dagens bästa gubbar

Det här med gubbar är ett fantastiskt fenomen. Dagens två bästa gubbar har egentligen inget gemensamt förutom att de är just gubbar. Och därmed har de vissa gemensamma nämnare- framförallt den totala oförmågan att dra slutsatser av det som händer runt omkring dem.
Dagens gubbe nummer ett är Sven-Otto Litorin som i dagens Aftonblad är skeptisk till den "nya typen av skatteplanering" som det innebär att man kan betala in nästa års A-kassa redan nu och därmed slippa betala höjningen nästa år. Med bakgrund av alla skandalministrar som har skatteplanerat in i minsta detalj för unna sig lyx som ingen vanlig människa någonsing kan få råd med blir Sven-Ottos uttalande sjukt cyniskt. Och framförallt fattar han inte själv hur illa det rimmar med hur hans kompisar har betett sig- varför ska överklassen men inte arbetaren få skatteplanera?
Dagens gubbe nummer två är Göran Persson. Debatten om ny partiledare är i full gång i de flesta partiföreningar, partidistrikt och i medier. En enda enighet verkar råda: Ingen av toppkandidaterna är män. Det kommer bli en kvinna. Vad gör gubben då? Jodå, i dagens DN talar han glatt om hur bra det varit för miljöpartiet med både en man och en kvinna i ledningen.
Lite cyniskt skulle man kunna tro att gubben vill ha en gubbe till på plats, för säkerhets skull. Bara ifall att (den kvinnliga) partiledaren skulle behöva lite "extra hjälp".

Olala! Du var mig en läcker liten biff...!

För några veckor sedan var jag och några till och hälsade på landet Tunisien. Tunisien var ett bra land med både trevliga människor, vattenpipor och poolområden. Dock när man åker till sydligare breddgrader så slås man ju nästan alltid av detta tämligen... intressanta sätt män har att bemöta kvinnor på. Vart man än går, hur man än ser ut, så ska varenda liten gubbe/kille/karl man möter göra något form av ljud eller gest av karaktären olala...

Vad är grejjen med detta frågar jag mig? Är det för att jag som 27årig tjej ska känna mig smickrad och uppskattad när en avdankad farbror, tre äpplen hög och fyra tunnor bred kommenterar mitt utseende? Är det meningen att jag ska sträcka på ryggen och känna mig som en "riktig kvinna" när jag hör de ljuden?

Nää. Jag tror inte det. Jag tror faktiskt inte att den tre äpplen höga gubben tror att jag blir glad för hans kommentarer. Jag tror inte att han tror att jag blir ledsen heller. Jag tror helt enkelt att han skiter fullkomligt i vad jag tänker, tycker eller känner när han gör som han gör. Precis som när vi lockar på katter "kissmismissljudet" jollmrar med spädbarn eller ropar till oss byrackan -Vi skiter fullständigt i hur de uppfattar våra ljud. Vi gör de bara, för det är så vi har lärt oss att umgås med katter, hundar, griskultingar och bäbisar.

Jag och mina vänner funderade en stund om vi skulle ropa på de tunisiska männen på samma sätt som de ropade på oss. Vi försökte faktiskt. EN gång. Aldrig mer.

Kan män vara föräldrar?

Idag tar kvinnorna tar ut runt 80 % av all föräldraledighet, de går ned i arbetstid när barnen är små, är oftare hemma med sjuka barn och utför den största delen av det obetalda arbetet. Att många kvinnor och män väljer på detta sätt påverkar oss alla.

Men vad är det som gör att kvinnors och mäns val skiljer sig åt i så stor utsträckning? Är kvinnor helt enkelt bättre lämpade att ta hand om barn? Eller är det männen som inte kan? Jag har träffat många kvinnor och män som faktiskt tror att det är på det sättet. Och visst kan det vara så - vi har väl alla sett de där exemplen som har bekräftat våra fördomar? Tänk er till exempel en lördag på stan och ni går för att äta lunch. Där sitter en familj med två barn bredvid er, båda barnen är trötta och griniga och vill till "maaaaamma"! Pappan försöker tafatt ta något av barnen som skriker ännu högre efter sin mamma. Han tittar nervöst runt omkring sig och försöker försäkra alla andra om att han inte gör illa dem...

Varför har vi gjort en så stor grej av att det är skillnad? Det är ju skillnad. Skillnaden heter närvaro. Varför skulle en person som inte umgås med sina barn veta hur han/hon ska hantera dem? Varför skulle barnen ty sig till en person de inte känner? Hur ska en förälder som inte har lärt sig att vara förälder kunna vara det?

Min erfarenhet som förälder har bekräftat allt jag nämnde ovan. Eftersom jag var sjuk efter förlossningen var min sambo hemma längre än de två obligatoriska veckorna. Dessutom fick han helt själv ta hand om vår son, det "enda" jag gjorde var att amma. Under resten av min föräldraledighet var jag iväg ganska ofta på kvällarna och helgerna. Jag gick på möten, tränade, träffade kompisar eller något annat. Då fick de vara ensamma. När min sambo sen skulle ta över och vara hemma med vår son gick allt jättesmidigt, och det är ju inte så konstigt.
När de hade varit hemma tillsammans några månader fick jag ett nytt jobb. Jag var där nästan ett år och jobbade mycket under den tiden, vilket innebar att jag träffade min son väldigt lite. Det märktes tydligt på vår relation. När hans pappa och jag var tillsammans valde han alltid att gå till pappa om han slog sig, var ledsen eller ville något. Det var bättre när vi var själva, men hela tiden fick man höra "pappa", paaappa". Han gick till ytterdörren så fort han hörde något och undrade om pappa hade kommit hem. Det var jättejobbigt. Jag blev ledsen och till och med arg på honom! Ibland gick jag bara därifrån för att jag inte klarade av att hantera det, precis som att min son var en vuxen människa som medvetet försökte såra mig.

Detta är inte över än. Jag måste hela tiden tänka på att inte vara borta för mycket, för att inte radera de framsteg som vi har gjort. Min slutsats av detta är att man inte automatiskt blir förälder för att man är kvinna, det krävs en viss insats. Precis som för män.

För varenda dag som går blir jag mer och mer övertygad feminist. Det var i och för sig länge sedan jag var osäker på om jag ville kalla mig själv för feminist, men ju mer erfareheter jag får desto mer inser jag hur våra uppfattningar om män och kvinnor präglar allt i våra liv. Vi förväntar oss vissa saker, ett visst beteende beroende på om de är män eller kvinnor.

Min sambo ringde till jobbet häromdagen och sa att han hade fått en lapp på dagis med rubriken "pepparkaksgubbe eller stjärngosse?". Vi kom fram till att när han lämnar vår son på dagis imorgon måste han fråga dem varför han bara får välja mellan att vara pepparkaksgubbe eller stjärngosse? Han kanske vill vara lucia? För mig är det ett exempel på hur vi begränsar oss på grund av kön.

Jag önskar verkligen att vi har kommit så långt om 30 år att mina eventuella barnbarn får välja att vara precis vad de vill. Jag hoppas att vi har blivit ett jämställt land på, där vi alla kan göra fria val på riktigt.

Trista tankar i juletider

Ibland slås man av hur kort samhället verkar ha kommit på vägen mot jämställdhet och medvetande. Sedan drygt ett halvår har jag arbetat på ett Företag. Det skiljer sig ganska mycket från mitt tidigare arbete inom vården där en majoritet av medarbetarna, och även av de nära cheferna, var kvinnor. Inte för att detta gjorde allting perfekt på något sätt, men vissa strukturer blev inte så framträdande.

Det första jag konstaterade var att alla mina fördomar om företag och klimatet på dessa bekräftades. I kundtjänst där jag arbetar är vi uteslutande kvinnor, företrädesvis i tjugoårsåldern. Bland de andra medarbetarna på kontoret är medelåldern något högre och könsfördelningen hyfsat jämn. Vår chef är en man, liksom alla andra som innehar någon form av chefsposition ända upp till VD´n med stigande ålder och statusmage följande rangordning.

Det kan ju ses som en väldigt naivitet från min sida att bli överraskad av detta. Snarare handlade det nog om att få ett så tydligt exempel på könsmaktsordningen rakt framför ansiktet och inse att de finns framför alla andras ansikten också (det är det här vi har försökt påpeka så länge, ser ni inte?!) utan att de egentligen ser något knasigt i bilden.

Ja, men okej då kan man komma fram till sedan. Det här med att inte se problemet är ju faktiskt en del i det vi försöker bekämpa och är man inte feministiskt upplyst, eller vad man nu ska kalla det, så är det ju inte självklart att uppmärksamma strukturer. De är ju lite luddiga, och männen kanske är chefer för att de är så himla kompetenta. Eller något.

Nu närmar sig julen, och därmed också det årliga julbordet på Företagets bekostnad. Förra årets julbord var uppenbarligen i många avseenden en trevlig tillställning har jag fått veta, då fallenheten för skvaller är ganska stor. En inte så trevlig företeelse var dock en av de Manliga Medarbetarnas stora intag av alkoholhaltiga drycker, vartefter han helt sonika började ta en majoritet av de kvinnliga medarbetarna på brösten.

Detta är inte det enda denna Manlige Medarbetare har företagit sig inom området sexuella trakasserier. Han gjorde sådana närmanden mot en kvinnlig kollega att hon till slut bytte avdelning. Mer än att hon fick flytta på sig så verkar inga åtgärder ha vidtagits.

Nu tycker man ändå att folk borde börja reagera! Det handlar ju inte längre om flummiga strukturer och annat tjafs, utan rent fysiska påhopp och kränkningar... Men nej. Allt fortlöper som om inget vore fel, eller att det i alla fall inte finns så mycket att göra åt saken. Man blir lite besvärad, för det är ju inte riktigt lämpligt, men låter det stanna vid det.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta. Jag är mest arg. Och människor som glatt kvittrar om att Sverige faktiskt är väärldens mest jämställda land kan ju gå och gömma sig... eller en borgerlig regerning som tycker att lägga ner JämO är en käck idé.

Men vi behövs i alla fall systrar. Det kan vi ju konstatera.

Fler borde fällas!

idag kommer ERK:s (Etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam) fällningar för 2006. Mycket lärorikt att titta och se hur kvinnor fortfarande framställs i Sverige, år 2006. Roligast är Jysk bäddlager som marknadsför rosa och blå pyjamasar till pojkar och flickor och dessutom en svart pyjamas med självlysande skelett som tydligen bara pojkar kan ha.
Titta på alla fällningarna här.
Det tråkiga är hur liten roll fällningarna troligen spelar. Eftersom flera av reklamerna är sådant man ser dagligen, borde man verkligen vara mer på alerten och anmäla. Fler fällningar, eller någon typ av sanktionsmöjlighet skulle nog göra det mer sällsynt med halvnakna kvinnor som slickar sig om munnen i annonser för klockor, bilar och annat.

Det är skillnad på barn och barn

Nu har den nya borgerliga majoriteten i landstinget lagt fram sin första budget. Den kommer att göra vårt län mer orättvist och uppdelat. Ett av de tydligaste förslagen handlar om att återinföra avgifter i barnsjukvården. Nu kommer det återigen att vara så att familjer med små ekonomiska marginaler tvingas välja mellan att åka till akuten med sitt sjuka barn eller att ha pengarna till något annat nödvändigt i familjen.

Syftet med det här är ju dels att få in mer pengar så att de kan sänka skatten på sikt och dels att få bort "överkonsumtion". Det är alltså för många fattiga som lusar ner barnakuterna med sina barn i onödan.

Filippa Reinfeldt har flera gånger under förra mandatperioden talat om svårt sjuka barn som måste få komma till akuten. Det som upprörde henne var att sjuka barn som hörde till Danderyds sjukhus om nätterna fick åka en kvart extra för att komma till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag kan förstå att föräldrarna till de i snitt fem barnen per natt som fick en längre resväg tyckte illa om det. När man har ett sjukt barn vill man inte fundera på en massa ovidkommande saker - som resvägen eller om pengarna räcker. De barnen och föräldrarna är det synd om. De kan Filippa hålla brinnande tal för. Men att en massa barn nu stängs ute och får vänta på vården av ekonomiska skäl ger hon tydligen blanka faan i.

Det är skillnad på barn och barn.

prostitutionsdebatt med fel förtecken

har lite bråttom, så bara några tips rörande Petra Östergrens nyutkomna bok.
Kajsa Ekis Ekman diskuterar den på ett bra sätt här , loksom Katrine Kielos här och sist kan rekommenderas en läsning av Jenny W:s weblogg för lite tankar från den som gärna vill ta debatten med Östergren men tydligen inte får chansen.

Unga ombudsmän väcker tankar

Förra onsdagen befann jag mig ute på SSU:s kursgård Bommersvik för att hålla ett tre timmar långt pass om kön och organisation för SSU:s alla distriktsombudsmän som en del av en funktionärsutbildning. Jag kände mig mycket smickrad över att ha blivit tillfrågad förstås…och skitnervös.
Jag visste vad problemet var: SSU har en mycket sned könsfördelning bland sina ombudsmän och ordföranden. Från kursledningens sida hoppades man att jag skulle kunna medverka till att skapa större medvetenhet om de könsmönster som skapas och återskapas i den egna organisationen. Kanske skulle detta kunna bidra till att bryta könsmönstren? Ingen liten uppgift!
Undertecknad tillbringade många timmar på att återbesöka organisationsteorier för att förbereda mig inför kurspasset. Inom SSU finns numera en hyfsat god grundkunskap om genus och härskartekniker så det var fritt fram att fördjupa föreläsningen. Men då uppstår frågan vad är självklart och vad är kontroversiellt att påstå om kön och organisation för dessa unga ombudsmän? Kurspasset skulle förlora all relevans om jag skulle få deltagarna att känna sig trängda och i försvarsposition. En trängd lyssnare lyssnar inte alls är min erfarenhet.
Länge tvekade jag om huruvida jag skulle ta upp homosocialitet som ett exempel på kvinnofientlig organisationskultur. Skulle det vara för kontroversiellt? Jag beslöt mig för att chansa och blev belönad: deltagarna tyckte att det var intressant, tankeväckande och kanske till och med träffande. Fantastiskt tänkte jag förvånat. Här har det hänt något sedan man själv var aktiv i ungdomsförbundet!
Som avslutning lyfte jag hur man talar om jämställdhet och vad syftet för jämställdhet är. Bland annat nämnde jag faran i att tala om jämställdhet som något ofarligt och bra för alla. Om det är jämställdhetsarbetets premiss blir man lätt förvånad och står oförberedd när man möter på motstånd. Motstånd kommer man att möta menade jag då jämställdhet faktiskt inte alls är ofarligt utan istället bär på en inbyggd intressekonflikt mellan den som avstår och den som får. Detta påstående trodde jag var en självklarhet, men där hade jag bevisligen fel, för oj, oj, vilken diskussion det blev!
Jag fick veta att män minsann också vinner på jämställdhet och att dra slutsatsen att män skulle förlora på jämställdhet var att använda sig utav en förlegad maktanalys. Och det var inte för tjejerna det var viktigast att få sagt detta utan för killarna.
Där ser man hur lite man vet om vad som är självklart och vad som är kontroversiellt.

/Anna
- som fortfarande står för sin förlegade maktanalys

Könsmärkta chips??

Tack Estrella! Fantastiskt att ni tagit fram särskilda chips till tjejmiddagar! Tjejerna kommer bli sååå lyckliga när de får äta delight fullkornschips på lördag. Jag kanske till och med slipper laga middag!
Ja, ovanstående är ironi. Och Ja, som feminist är jag smärtsamt medveten om att världen ständigt delas upp mellan könen. Det syns i smått och stort: På arbetsmarknad, i politiken, i klädaffärerna, i magasinhyllan på pressbyrån. Och så vidare.
Men det har än så länge funnits en frizon: Mataffärer. Mat (både skräp o vanlig) har varit hyfsat könsneutral än så länge.
Nu är det slut på kurragömman: Maten är hittad av könsdelningen. Det börjar visserligen med skräpmaten, eller snacksen kanske är ett bättre ord- men snart kan vi nog se hur det kryper sig framåt. Det är bara en tidsfråga innan köttfärs finns i grovmalen mansvariant och finmalen tjejvariant.
Den här världen är galen!

Män och arbetsgivare har ansvar för lönerna.

Det laddar upp sig för avtalsrörelsen. Just i år sammanfaller en stor del av förhanlingarna och det blir spännande att se hur det slutar, framförallt med tanke på att den blåa regeringen vill snuva löntagarna på tidigare avstått löneutrymme (arbetsgivaravgifterna) och höja a-kasseavgiten. Detta borde rimligtvis kompenseras i lönekuverten.
Men den blåa regeringen hävdar också att de ska få bukt med glappet mellan mäns och kvinnors löner, och anklagar tidigare socialdemokratiska regeringar för att inte ha gjort något åt detta glapp.
Jag kan delvis hålla med- det finns än så länge inget bra sätt att komma åt löneglappen politiskt. Det är möjligt att med lag sätta åt enskilda arbetsgivare som diskriminerar personer med lika eller likvärdiga arbetsuppgifter. Det är JämOs uppgift, och det regleras i jämställdhetslagen. Men det är som sagt enskilda arbetsgivare. Och eftersom de flesta arbetsgivare har kollektivavtalsenliga löner så drabbar denna formen av diskriminering hyfsat få. Det stroa problemet är skillanden mellan mans- och kvinnodominerade sektorer, som är betydligt svårare att lagstifta bort.
Här ligger ansvaret på arbetsmarknadens parter.
I dagarna har LO enats om att förbunden gemensamt ska prioritera kvinnolöner. Det betyder att de allra flesta mansdominerade sektorer får stå tillbaka i kraven på hur kakan ska delas. Den här strategin är inte ny, många har tänkt tanken förut- men det brukar slutar med att de mansdominerade förbunden backar. Och tyvärr så även denna gång. IFMetall var det enda förbundet som reserverade sig mot beslutet.
Jag förstår det pedagogiska problemet att förklara för medlemmar varför man står tillbaka- men kom igen nu, det är år 2006- även Metall borde ha snappat upp något av jämställdshetsdiskussionen? Det är inte så svårt som man vill att det ska vara.
Men det finns fler aktörer som har ett stort ansvar, men som sällan ges ansvar. Arbetsgivarna.
Varför vill inte Svenskt Näringslivs medlemsorganisationer ena sig kring att ta bort klyftorna mellan mäns och kvinnors inkomster? Och varför diskuteras aldrig de samlade arbetsgivarnas ansvar?
Hur regeringen har tänkt att lösa problemet med löneglappet har jag fortfarande inte sett, men att de skulle bråka med sina kompisar på Svenskt Näringsliv har jag svårt att tro. Och, ja- att övriga män inom LO ska orka hela vägen fram vågar jag inte tro förräns jag ser det. Så mina förhoppningar är inte så höga, tyvärr.

Sabunis prioriteringar?

Nyamko Sabuni får i ekots lördagsintervju frågan om hur hon ställer sig till att regeringens förslag om förändrignar i a-kassan främst kommer att slå mot kvinnor, detta enligt regeringen självt i Budgetpropositionen 2007.

Sabuni viftar bort diskussionen och menar att budgeten i sin helhet bidrar till ökad jämställdhet eftersom citat, "det som skapar ojämställdhet är kvinnors utanförskap".

Nej Nyamko Sabuni, det är inte utanförskapet som skapar det ojämställda samhället, däremot kan ojämställdhet leda till kvinnors utanförskap. Jag vill inte märka ord, kanske var det så hon menade. Det jag reagerar på är att vår jämställdhetsminister inte stödjer den streaming-metod som regeringen använt sig av som innebär att alla förslag ska analyseras också i ett jämställdhetsperspektiv. Om regeringen lägger fram ett förslag som slår snett och förstärker skillnaderna mellan könen så anser jag att en jämställdhetsminister inte ska vifta bort den slutsatsen utan visa att det är allvarligt och borde rättas till.

Sabuni råkade också säga fel, hoppas jag, istället för att prata om att människors skatter sänks så sa hon att de nu bedriver en politik där sänkta löner kommer att leda till fler jobb. Så kanske är Sabuni främst nyliberal, därefter på sitt sätt väldigt radikal när det gäller synen på olika etniska grupper i Sverige och så småningom en förespråkare för kvinnors och mäns lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

En sådan ordning kan vara helt okej, men det är beklagligt att hon då får ansvar för att driva jämställdhetsfrågor.

Reinfeldts män

Tio av tjugotvå statsråd var kvinnor. Ja, det är ju nästan lika många män som kvinnor. Förutom att det var två fler män. Elva män och elva kvinnor hade varit mer jämt.

Så gick drevet och två av kvinnorna fick avgå. Så var de åtta kvinnor och tolv män.

Så får vi då namnet på en ny handelsminister, en man.

Så nu står det tretton åtta till Reinfeldts män.

Ja det är svårt det här med jämställdhet. Och kanske inte så viktigt heller, eller vad säger du Fredrik?

Det är fegt att slå på den som redan ligger!

Faktiskt.
Det lärde i alla fall jag mig tidigt i skolan, utan att det fanns ett särsklit ämne för ordning och uppförande á la Jan Björklund.
Tyvärr verkar de skolor som vår borgerliga regering gått i inte ha lyckats lära ut detsamma, det kan de inte ha gjort eftersom hela det borgerliga budgetförslaget drabbar de som redan har det sämst.
Varför ska de arbetslösa betalas av de arbetslösa?
På vilket sätt skaffar det fram nya jobb?
De utlovade skattseänkningarna går till de som har de högsta lönerna, medan de som har de lägsta lönerna får minst. Det är också dessa lågavlönade som får ett sämre anställningsskydd, och försämrat skydd mot ofrivillig deltidsanställning. För att inte tala om en sämre sjukförsäkring.
Det bevisade sambandet mellan deltidsarbete, låg inkomst och risken för sjukskrivning gör det hela ännu mer cyniskt.
Samtidigt anser sig överklassen med inkomster på många miljoner inte ha råd att betala skatt och vettiga löner till den som tar hand om deras skit, eller för den delen om deras barn.

Efter en stunds vaccum mellan valresultat och budget vet vi nu med säkerhet att det inte finns något nytt i högerns politik. Den sparkar neråt och slickar uppåt, precis som förut.
Men jag tänker i alla fall inte tyst låta dem sparka. Det finns mycket att göra, men till att börja skriver jag på namninsamlingen Rör inte vår A-kassa.
Gör det du också!

Kvinna som partiledare ett måste.

Idag skriver Rebellas vice ordförande Anna Schönbeck, tillsammans med fyra sidoorganisationer till (s), på DN-debatt om vikten av att välja en kvinna till partiordförande. Artikeln hittas här.

Hej Carl Bildt

Igår på nyheterna sa du en grej som jag tyckte var jättekonstig! Apropå Maria Borelius köp av hushållsnära tjänster svart så sa du att "det svenska skattesystemet omöjliggör jämställdhet". Det visar uppenbarligen hur du ser på jämställdhet: att en annan kvinna ska komma och göra "din frus" jobb hemma - så att du slipper ta ditt ansvar. Jag kan inte förstå ditt uttalande på något annat sätt, och i så fall har du inte fattat ett jota! Jag har ett annat radikalt förslag: obligatoriskt vådnadsbidrag för alla män, tills vi fått ett jämställt utförande av hemarbete! vad säger du om det!

Sen har jag Magnus Ljungkvist redan på ett strålande sätt visat hur löjligt det är när Maria B säger att hon inte "hade råd" att köpa tjänsterna vitt. Men jag undrar en grej till: hon har hela tiden sagt att det var för att hon och hennes man hade delad ekonomi som HON inte kunde betala barnflickan som hade hand om DERAS GEMENSAMMA BARN. Är detta ett ytterligare tecken på hur högern tänker reformera familjepolitiken? Varje MOR tvingas SJÄLV betala sin barnomsorg, ifall hon vill jobba. Varför ska pappan betala det, när det egentligen är kvinnans ansvar?

detta är en galen värld, men jag vore tacksam för svar

vänliga hälsningar
Hanna

Jämställdhet- för den som har råd.

För er som har följt Rebellas blogg är det ingen nyhet att vi är starkt emot skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Anledningarna är flera men i korthet så tror vi inte att det ökar jämställdheten att män (återigen) kan köpa sig från ansvar, att det är djupt orättvist att det tas pengar från behovsprövad hemtjänst till att skattesubventionera de redan välbetaldas städning men också att en arbetsmarknad med låga löner och dåliga arbetsvillkor Alltid missgynnar arbetarklassens kvinnor.
Én skattesubentionering av hushållsnära tjänster kommer med andra ord att öka både klass- och könsorättivsor. Precis hur orättvist förslaget är och vem som faktiskt gynnas av högerregeringens politik kan man läsa hos Magnus, som gjort ett briljant inlägg här.

Hoppet ute i Reinfeldtland

Nä, det blev en kristdemokrat som socialminister. Jag skulle kunna använda fler ord om den saken, men kort och gott: Fan också.
Det blev nästan varannan damernas- Maud har i alla fall gjort en insats för jämställdheten. Men med tanke på att 6 av 10 kvinnor i regeringen benämns som "övriga" statsråd så ska vi nog inte hoppa för högt vad gäller tyngden på deras uppdrag. Återigen har vi både stats- och finansministrar som är män. Vad gäller ramarna och politikens dagordning så är det med andra ord intet nytt på könsfronten. Inte för att jag hade förväntat mig det, men det hade ju varit trevligt med någon slags glädjeämne även i en borgerlig regering.

Det finns alla skäl i världen att återkomma på ämnet, men nu ska jag ladda upp för Rebellas klubbhelg. Då ska det vässas både pennor och argument. På återseende!

Sista hoppet i Reinfeldtland.

Det minst dåliga vore Birgitta Ohlsson. Katastrof vore det med en kristdemokrat.
Om cirka en timme har vi ny regering. Jag håller tummarna..Hårt.

Vad händer nu?

Ja, vad säger man? Jag är faktiskt inte så ledsen som jag trodde jag skulle vara, men det kanske beror på att jag inte förväntade mig något annat än förlust. Jag har förberett mig mentalt för detta under en längre tid, så jag har redan kommit till det där stadiet där man blir sugen på revansch.

Det finns en hel del som jag är kritisk till hur vi har hanterat, eller inte hanterat rättare sagt. Vad hände med integrationsfrågorna? Och vad hände med jämställdhetsfrågorna? För mig som feminist är det minst sagt oroande att vi har fått en borgerlig regering. Diskussionen kommer inte längre handla hur vi driver jämställdhetsfrågorna framåt, utan det kommer handla om vilka av borgarnas förslag som kommer göra mest skada. Vårdnadsbidraget? Färre "vab-dagar", dvs när man är hemma med sjukt barn? Barnomsorgspengen?

Är just nu hemma med en sjuk 1 1/2 åring som har hög feber och öroninflammation. Han började på dagis när han precis fyllt 1 år, och har säkert varit sjuk ett tiotal gånger sedan dess. Jag vet inte hur många dagar vi har vabat, men det skulle inte förvåna mig om vi redan var uppe i 15 dagar var (åtminstone sambon som fått ta det mesta...). I Sverige idag är det oftast kvinnorna som är hemma med sjuka barn. Tänk er då hur det kommer att se ut i de familjer där man förbrukat sina vab-dagar. Kvinnorna kommer med största sannolikhet ta ett ännu större ansvar för sjuka barn, och få en ännu sämre position på arbetsmarknaden. Detta spiller naturligtvis över på alla kvinnor oavsett hur deras livssituation ser ut. Arbetsgivarna kommer att förutsätta att kvinnor är borta mycket mer än män vilket naturligtvis försämrar deras möjlighet att få arbete och göra karriär.

Vårdnadsbidraget är kanske det mest bakåtsträvande förslaget som alliansen har lagt. Inte nog med att kvinnorna kommer att stanna hemma längre än de månader som föräldraförsäkringen ger, de kommer att göra det för ett par tusen kronor i månaden. En kvinna som stannar hemma och lever på vårdnadsbidrag blir ekonomiskt beroende av sin man/partner. Det som gör det hela riktigt osmakligt är att alliansen pratar om vårdnadsbidraget som om det vore en reform för att föräldrar ska kunna välja att vara hemma mer med sina barn. Vårdnadsbidraget kommer enbart att utnyttjas av fruar/partners till högavlönade män. Kvinnor som med största sannolikhet skulle ha varit hemma ändå. Med andra ord ska alliansen inför ett bidrag till höginkomsttagarnas hemmafruar.

Det kommer bli fyra långa år. Vi som är aktiva feminister kommer att ha mycket att jobba med. Nu gäller det att opinionsbilda så att vi får fler att inse det som vi har insett: ett modernt samhälle måste vara ett jämställt samhälle, annars är det inte en verklig demokrati.

Alla folks frihet - hela världens fred! Rösta (S) den 17 september!

Nu har jag röstat. Och jag fick en klump i magen när jag gick mot vallokalen på Centralen. Ja, jag är sentimental. Men det kändes så stort. Det här valet är så viktigt. Och min röst spelar roll. Min och alla andras. Att vi använder vår rätt att vara med och bestämma Sveriges framtid.

Jag röstar på socialdemokraterna. Jag röstar på socialdemokraterna för att det är ett parti som drömmer om ett rättvist, jämlikt och jämställt samhälle. Som vill att alla ska få samma möjlighet att förverkliga sina drömmar och nå sina mål. Och det är ett parti som har solidariet som drivkraft. Jag tror på solidaritet för jag tror att vi människor ska vara på den här jorden tillsammans, stötta varandra och inte utnyttja varandra.

Kalla mig naiv men jag kommer att gråta av frustration om vi får en borgerlig regering om några veckor. En regering som har kortsiktiga, och ofta populistiska, politiska reformer på sin agenda. Jag behöver inte ta upp inrikesfrågorna om sänkta skatter och piskor istället för satsningar på de som har det svårt trots högkonjunkturen och jag tänker heller inte fördjupa mig i alliansens konservativa och antifeministiska politik utan jag vill ägna en rad åt att det här valet faktiskt inte bara handlar om Sveriges framtid. Utan om hela världens.

Igår var jag och lyssnade på ett samtal mellan Sveriges utrikesminister Jan Eliasson, Laila Naraghi, Sveriges ungdomsdelegat till FN och Alexander Gabelic, ordförande svenska FN-förbundet. Jan Eliasson är en utrikesminister med som brinner för fred och mänskliga rättigheter. Han är en utrikesminister med ett kontaktnät över hela världen efter sin tid som ordförande i FN:s generalförsamling. Jan Eliasson vet vad som händer i världen, han vet vilka som ska påverkas för att världen ska bli ett bättre samhälle för alla och han är högt respekterad i det internationella samfundet.

Sveriges röst i världen är otroligt viktig. Vi kommer alltid att stå upp för mänskliga rättigheter. Vi arbetar för fred, människors säkerhet och att människor ska ha mat och vatten. Detta gör vi på många sätt bland annat genom våra frivilligorganisationer och aktiva politiker på olika nivåer. Men vi ska inte förringa den makt som ligger i den svenska utrikesministerns knä. Vi ska inte förringa de möjligheter Jan Eliasson har att driva mänsklighetens intressen i EU och i FN och i nattliga samtal med världens ledare.

Den borgerliga alliansen har ingenting att komma med här. Det vi vet om deras internationella profil är att moderaterna vill sänka biståndet. Sänkta skatter är viktigare än solidaritet med utsatta människor.

Rösta på socialdemokraterna den 17 september. För alla folks frihet och hela världens fred!

Hushållsnära tjänster

Så var det sagt, en gång för alla.

Gabriella

Kvinnor fortsatt otrygga i ett blått Sverige

Jag läste att allianskvinnorna i stadshuset hade berättat att de lovade mer belysning i Stockholm för att kvinnor ska känna sig trygga. Det är jättebra att lysa upp gator och torg, därför har socialdemokraterna också arbetat mer medvetet med belysning och kommer att fortsätta med detta under mandatperioden.

Men det är fortfarande så att det farligaste för en kvinna inte är vägen hem, utan det är när hon väl stängt ytterdörren hon ska vara rädd. Den allra största delen av våld mot kvinnor sker i hemmet.

Det här våldet är svårt att komma åt. Det är jag villig att erkänna. Bra är det att vi nu mer medvetet arbetar med män som har slagit, att med hjälp av terapi och behandling få dem att sluta slå. Men det stora uppdraget för en politiker som vill minska våldet måste vara att attackera våldets orsaker.

Som jag ser det handlar mäns våld mot kvinnor om mäns självbild och relationen mellan män och kvinnor som bottnar i den könsmaktsordning vi har i vårt samhälle. Där pojkar och flickor fostras in i olika roller. För även om inte alla män slår så kan det inte vara en tillfällighet att så många fler män slår kvinnor än vad det är kvinnor som slår män.

Så länge den borgliga alliansen inte kan komma överens om orsakerna till mäns våld så kommer i alla fall inte jag sätta mycket tilltro till att kvinnofriden skulle öka under ett borgerligt styre.

Liberala debattörer (läs Maria Abrahamsson) har länge förlöjligat regeringens politik, och det får man förstå, men framförallt attackerar hon satsningar på genuspedagoger, jämställdhet i förskolan och annat som handlar om att just jobba med könsroller. Det är det här som förebygger mäns våld mot kvinnor. Och jag har lite svårt att förstå varför man vill förlöjliga detta. Men Maria tyckte ju inte heller att vi skulle dela ut pengar till kvinnojourerna så jag kanske inte ska ta henne som exempel.

Maud-man ska inte ljuga

Under ring p1 var det en kvinna från Chile som undrade vad Maud Olofsson tyckte om anhörighinvandring. Kvinnan som ringde ville att hennes mamma, som var 84 år, skulle få komma hit till Sverige.

Maud pratade sig varm om att invandrare skulle få svensk undervisning och att det skulle löna sig att jobba (just det, mamman var 84....). Men ringaren lyckades dra tillbaka diskussionen till vad hon egentligen frågat.

Jag är ingen expert på alliansens inställning till den svenska utlänningslagstiftningen men jag har då aldrig hört att de vill ändra asylregler, eller regler för invandringen. Maud kan ju självklart inte lova den här kvinnan att reglerna för anhöriginvandring ska förändras. Men för att ta hem diskussionen försäkrar Maud kvinnan att (ungefär) "alliansen vill ha en mycket mer generös inställning till invandring".

Var har alliansen gett uttryck för detta? Var har alliansen talat om anhöriginvandring?

Nej jag tror att det där var skitsnack. Maud försökte ragga en röst genom att försäkra kvinnan från Chile att hon var på hennes sida. Jag tycker det är ohederligt att försöka ge en bild av att man har en politik på ett område där man inte har någon politik. Helt enkelt.

Folkpartiet - makten framför allt?

Jag har idag lyssnat på ekots partiledarutfrågning, Lars Leijonborg stod på programmet. I slutet mådde jag riktigt illa. Vad är det för människosyn som har drabbat folkpartiet? Vad är det egentligen som har hänt med våra liberala motståndare? Persson sörjer Centerpartiets omvändning, jag måste säga att jag sörjer Folkpartiets.

Det som gjorde mig illamående var diskussionen om sjukförsäkringen. Å ena sidan sitter Leijonborg och talar om gymnasieläraren som inte ska behöva gå från hus och hem när hon blir sjuk, därför är hans parti för en takhöjning i försäkringen och hoppas få igenom den så småningom. På något konstigt sätt får han det att låta naturligt att alliansen för 2007 vill sänka nivån till 70% och samtidigt ta bort takhöjningen. Åtskilliga tusenlappar för Leijonborgs gymnasielärare.

Men som sagt, gymnasieläraren är det synd om tycker Leijonborg. Å andra sidan sker det ett överutnyttjande av sjukförsäkringen menar han. Det ska alliansen klämma åt med sin fräscha politik. Sänkta ersättningar som sagt, förändrad beräkningsgrund och bort med takhöjningen. Vilka är det som överutnyttjar?? Socialdemokraterna och Göran Persson får sig idag en stor slänga på DN Debatt. Saneringsåren under 90-talet har slagit hårt mot Sveriges kvinnor. Nedskärningar har inneburit ökade sjukskrivningar, framförallt när det handlar om stressrelaterade syndrom. Är det de här kvinnorna som Leijonborg menar? Är det de här kvinnorna som överutnyttjar sjukförsäkringen och som nu ska klämmas till och pressas ut på arbetsmarknaden, alternativt skickas till socialkontoret för att be om pengar?

Jag vill också nämna alliansen helt omänskliga förslag om att införa en avgift på 25 kronor för att köpa läkemedel. Det sker tydligen ett visst överutnyttjande där också. Jag vet inte, men jag har aldrig hört talas om någon som köper medicin bara för att det är så billigt? Medicin köper man när man är sjuk. Mest mediciner köper pensionärer och sjukskrivna. De ska nu få sig ännu en känga. Hörrnini sjukskrivna, sluta knapra piller och hugg i istället. Det är alliansens politik. Hörru Agda, sluta gnälla nu, ta hand om dina barnbarn istället.

Som Rebella vill jag avslutningsvis lyfta familjepolitiken. Jag var så nöjd igår när Hägglund gick ut och sa att han förväntade sig en överenskommelse i det blåa laget. Vårdnadsbidraget skulle Kd inte backa på och jag tänkte att då får de aldrig med sig Folkpartiet. Men se där hade jag tydligen fel.

Enligt Lars Leijonborg så verkar Fp inte ha något principiellt emot att staten subventionerar hemmafruar. I diskussionen tog Leijonborg inte ens ordet jämställdhet i sin mun. Hans enda invändning mot vårdnadsbidrag var att det inte skulle avgöras på kommunal nivå, det skulle vara en statlig angelägenhet. Han hade insikt nog att förstå att pengarna annars skulle tas från den kommunala barnomsorgen, en försämring för dagis och alltså en försämring för alla de som faktiskt vill jobba och inte vara hemma med sina barn.

Kan någon förklara var logiken, eller för den delen ideologin finns i Leijonborgs folkparti?? Å ena sidan är jobben det absolut viktigaste för alliansens politik. Och då vill de lösa det genom att subventionera att föräldrar är hemma och tar hand om sina barn. Det innebär dels en förälder mindre på arbetsmarknaden och dels ett mindre behov av förskolepersonal. Uppochnervända världen. Å ena sidan säger Leijonborg sig stå för ett parti med en modern familjepolitik och å andra sidan tycker att det är okej att kvinnor ska gå hemma, försörjda av sina män (för ingen ska tro att man kan leva på 2-3000 i månaden som vårdnadsbidraget ligger på).

En vän till mig sa att när man ger sig in i politik måste man vara beredd på att kompromissa. Men därför måste man också på förhand bestämma vilka frågor man för inget i världen är beredd att kompromissa med. Folkpartiet lär ha något annat motto på sin partiexpedtion.

//Gabriella

Kristdemokraterna

I dessa tider när blått försöker verka rött och grönt ibland brunt så är det väl skönt att man i alla fall kan lita på att Kristdemokraterna är lika konsvervativa och kristdemokratiska som vanligt.

I sitt så kallade garantibevis strör de sina moralkakor omkring sig. Samhället har blivit så ohederligt och den svenska skolan bryter ner ungdomarnas moral, därför ska vi inrätta cermonier och den svenska skolan ska genomsyras av västerländsk humanism. Jättebra. Det blir säkert himmelriket på jorden.

Men det bästa är väl ändå detta med äktenskapets bevarande. Äktenskapet är den stabilaste samlevnadsformen menar Kd och ska bevaras i sin nuvarande form. Två små frågor har jag då;

1 Blir den mindre stabil om man inkluderar alla i den normen? Är bögar och flator mindre stabila än andra människor?

2 Och ärligt talat, om vi vill ha ett stabilt samhälle borde vi väl inrätta lag på singelskap. Inget tjafs alls liksom. Mer stabilitet får man väl leta efter.

Nä. Kristdemokraterna är ett parti för trångsynta, konservativa, gammalmodiga och kvinnofientliga moralister. Sån tur är finns det inte så många sådana i Sverige.

Nu firar vi Pride.

//Gabriella

Det är dags

Så här i sommarvärmens stiltje tillbringar jag min tid med (om jag inte jobbar Coops grönsaksdisk förstås) med att återuppta gamla bekantskaper, som till exempel den här dikten av Märta Tikkanen:

Det är dags
för oss
att skrota ner
vårt dåliga samvete systrar

dethär samhället
lever
på vårt dåliga samvete

man behöver inte alls
besvära sig med
att förtrycka oss
så länge vi nogsamt
förtrycker oss själva

Det får räcka nu

Nu är det dags
att skrota ner
vårt dåliga samvete systrar

Det är så sant som det är sagt. Dikten pekar verkligen ut en av de viktigaste förklaringarna till att vi fortfarande inte har kommit längre i kampen för jämlikhet mellan kvinnor och män. Patriarkatet bärs till stor del upp av oss kvinnor själva, av vårt dåliga samvete, med vårt samtycke.
Det är nog inte för mycket sagt att påstå att det är en feministisk kampdikt och bra är den. Den är bra därför att den blottar könssamhället i sin trista vardaglighet. Den vardag där vi kvinnor sliter ut oss för att döva det dåliga samvetet. Vi är aldrig så bra mödrar, arbetskamrater, partners, älskarinnor, döttrar och vänner som vi tycker att vi ska vara. Vi vet att det är omöjliga ideal vi försöker uppnå men vi försöker ändå: och därför är vi dömda att ständigt misslyckas, och för varje misslyckande minskar självkänslan.

Dags att damma av den gamla parollen Skippa skulden syster!

Vägra skämmas över att ha barnen kvar på dagis klockan fem! Vägra skämmas för din kropp!
Vägra ta ansvar för din partners känslor – människan är vuxen och får säga själva vad hon/han vill! Vägra ha dåligt samvete för att du går hem från jobbet i tid, även om allt inte är klart! Det är chefens ansvar att anpassa arbetbörda efter arbetstid.Vägra låta dig begränsas och beskäras av andras krav på dig, sätt dina egna gränser!

Saudiarabien har inte i VM att gora!

Sitter och slokollar pa Saudiarabien-Spanien sahar i sista omgangen av gruppspelet av herrfotbolls-vm. saudierna kommer att aka ut, men det ar inte bara darfor de inte har i VM att gora. Ett land som aldrig skulle stalla upp med ett motsvarande damlandslag skulle fasen inte fa vara med i nagon som helst herrsport! Apartheid som apartheid. Funkade det pa sydafrika, sa kanske det funkar nu med!

//hanna, fran ett soligt sicilien

Varför?

På tal om våldtäkter och den seglivade myten om den "sjuke våldtäktsmannen" rekommenderas Katarina Wennstam artikel i Dn idag. Läs, bli arg och tänk till...

Feministiska studenter

Undertecknad Rebella befinner sig för tillfället på Socialdemokratiska studentförbundets årliga kongress, som i år äger rum i Linköping. Följ gärna kongressen via kongressbloggen.

Studentförbundet är precis som Rebella en radikal och feministisk röst i arbetarrörelsen. Mer än en femtedel av kongressens motioner behandlar jämställdhetsfrågor och kongressen har bland annat beslutat att verka för att partiet arbetar för att en statlig utredning tillsätts för att föreslå en definition av pornografi och ta fram förslag på lagstiftning som begränsar och kriminaliserar pornografi.

Yeah säger jag....

//Gabriella

Varför blev Ben en han?

Igår när jag rotade runt på mammas vind så skedde en länge efterlängtad återförening. Mer än 15 år har gått sedan jag separerades från mina två absolut bästa vänner när jag var riktigt liten: Mjukishunden Julia och Nalle Ben. Lyckan är total, men jag är också fylld av dåligt samvete: det är jag som bär ansvaret för vännernas miserabla bostadsförhållande (eller vad ska man kalla en svart plastsäck på en kall vind?) de senaste 15 åren.
Men det är aldrig försent att försöka bli en bättre människa- jag ska göra allt för att Ben och Julia ska trivas i sin nya bostad (min säng..).
Det som förbryllar mig just nu är just Nalle Bens könskodning.
"Ben" är egentligen ett annat ord Lisbeth. Men eftersom Lisbeth är ganska svårt för ett litet barn att säga var mitt namn för min dagmamma Lisbeth kort och gott "Ben". Nalle Ben är också en present från Lisbeth. Med andra ord borde Nalle Ben med vuxenspråk egentligen heta Nalle Lisbeth, ett namn som klart klingar femininum. En annan feminin markör hos Nalle Ben är klädseln: en spetsprydd gul- och vitrutig klänning, ett klädesplagg som i vår tid och plats är en av de främsta markörerna för femininum. (Mycket tänkvärt om klänningar och kön skrev Magnus här för ett tag sedan)
Men likväl är, och har, Nalle Ben alltid varit en han. När jag pratar om Nalle Ben så benämner jag honom förbryllande nog med ord som just honom och han.
Barn kan inte skilja på han och hon, det är något som vi lär oss på vägen. Något måste ha lärt mig att Ben är en han. Men vilken av Bens markörer är det som gjorde honom till en honom? Är nallar i sig så sammankopplade med maskulinum att en nalle blir en han oavsett kvinnliga markörer som klänning? Eller är namnet Ben (som inte enligt någon annan än just ett barn har minsta liknelse med Lisbeth) så omöjligt att koppla till femininum att Ben måste vara en han?
Men framförallt så är det väl just detta som är poängen: Jag kan inte sluta klura på varför Ben blev en han.
För ett barn kan Nalle Ben helt oproblematiskt vara både en han och bära klänning, namnet Ben kan symolisera både en han (som nallen) och en hon (som Lisbeth) utan att det förvirrade mig ett dugg i tvåårsåldern. Och utan att det spelade någon roll, det var Bens och Lisbeths funktion som var det viktiga, könet hade inte en gnutta av betydelse.
Men för mig i 25-årsåldern är den queera nallen Ben enormt förbryllande. Under de år som gått sedan Nalle Ben gjorde sin entré i mitt liv har jag blivit så till den milda grad indoktrinerad av vad kön ska vara och hur kön ska markeras att Nalle Ben blir helt obegriplig. Det är så sorgligt att han inte längre får vara bara Nalle Ben: vännen i den fina klänningen som tröstar, värmer och som alltid, alltid finns där.
Varför måste vår besatthet av kön förstöra så mycket? Kan vi inte för en gångs skull lära av barn, istället för att tvinga på dom vårt tvångsmässiga görande av kön i alla möjliga och omöjliga sammanhang?

Vad hände med sex på lika villkor?

Igår diskuterades på Debatt om Folkhälsoinstitutets nya rapport om ungdomars sexualvanor. Rapporten konstaterar bland annat att gruppsex, One-night Stands, samkönat sex, KK-relationer (förkortning för knullkompis, dvs kompisar som har sex men inte är ett par) och analsex är mer accepterat bland unga idag än tidigare.
I debatten utkristalliserades två linjer: Den ena att detta sexualbeteende är skadligt för unga människor, det kan leda till problem med närhet. Den andra att detta inte alls är dåligt, det är bra att sexualiteten blivit mindre skamlig.
Av någon anledning så är det just här som diskussioner om sex (framförallt när det gäller unga) brukar hamna. Å ena sidan hävdas det positiva i att utforska sin kropp och sin åtrå, å andra sidan kan det leda relationssvårigheter och övergrepp.
Jag håller med båda sidor, men egentligen ingen.
För nä, jag tror inte att analsex eller gruppsex alltid sker med lika grad av initiativ och nyfikenhet från de inblandade. Eller att alla KK-relationer är en jämnbördig överenskommelse, många hjärtan har krossats när hoppet om en framtida relation "på riktigt" dog. Och ja, sex som inte sker med fullständigt samtycke kan orsaka enormt mycket smärta för den som gjorde något den egentligen inte ville.
Jag är också övertygad om att majoriteten av de som upplever den smärtan är unga tjejer, som har fått sin sexualitet definierad av och för någon annan. En sexualitet där kravet att behaga någon annan blir viktigare än att känna efter vad man själv vill.

Men många som jublar över den befriade sexualiteten glömmer just det.
Igår hyllade en av debattörerna porr som ett sätt för unga att lära sig mer om sex. Men porr är inte alls på lika villkor. Porr är (i absolut majoritet av fallen) skapat av och för män, där det är mäns initiativ som räknas och kvinnor som passivt behagar. Den undersökning som folkhäsloinsitutet gjort säger också att det är högkonsumenter av porr som i större utsträckning har analsex, gruppsex och fler tillfälliga sexuella relationer. Och så fick moralisterna vatten på sin kvarn.

Men det är inte tillfälliga sexuella relationer, många sexpartners, analsex eller gruppsex som är skadligt. Det är sex som inte sker på lika villkor som är skadligt. Och det är det vi borde prata om.
Det är helt fantastiskt att unga människor njuter av sin kropp, lever ut sin åtrå och vågar bryta mot heteronormens tvåsamhets- och könsfundamentalism.
Slicka, sug, smek och njut hur mycket som helst, hur ofta som helst, med hur många som helst. Men det är bara du själv som har tolkningsföreträde för din egen åtrå och för vad din kropp ska vara med om. Ingen annan. De är bara när du själv verkligen vill som det är okej.
Och det är aldrig någonsin okej om din eller dina partners inte vill.

Individuell föräldraförsäkring för ökad jämlikhet

Så har Dokument inifråns Femini(s)terna äntligen sänts. Det blev väl intressant och jag ser debatten på kongressen som ett steg framåt. Men jag känner att jag måste kommentera argumenten om att det skulle finnas en motsättning mellan individuell föräldraförsäkring och att värna de kvinnor som svårast att få ekonimin att gå ihop. Ursäkta men det är ju precis tvärt om. En av de viktigaste poängerna med en individuell föräldraförsäkring är att det kan förbättra villkoren för arbetarklassens kvinnor.

Det ojämställda uttag vi har idag resulterar i att kvinnor får låga löner, deltid, osäkra anställningar och låg pension. Kvinnors arbetsmarknad är organiserad för att kunna hantera mycket frånvaro. Ska vi kunna ändra på det måste det bli ett mer jämställt ansvar för hem och barn, och ett av de viktigaste redskapen för att åstadkomma det är individuell föräldraförsäkring. Detta har till exempel Handelsanställdas förbund insett. De beslutade på sin kongress förra veckan att driva en tredelning av föräldraförsäkringen och att på sikt verka för att den ska vara individuell.

Om vi vill att föräldraförsäkringen ska värna de familjer som har minst marginaler borde man driva att procentsatsen höjs till 90 %. Det är mycket mer effektivt än att bevara ett system som ger kvinnor lägre löner och pensioner under resten av livet.

Det viktigaste skälet för en individuell försäkring togs tyvärr inte upp så mycket i programmet. Det handlar om barnets rätt till en nära relation med båda sina föräldrar. Föräldraskapet är individuellt och inte kollektivt eller överskrivningsbart. Föräldraförsäkringen borde spegla detta.

/ Nanna

Och ja, vi tror att det är bra om män är hemma med sjuka barn, går på föräldramöten och följer med till tandläkaren. Vi tror till och med att det är något de flesta svenska män vill.

Hur man förstör en folkfest

Kungsträdgården lördag eftermiddag. Det blåser sand överallt men solen skiner och barnen är glada. Hopptorn och utklädda musikanter. Internationella familjedagen ser jag efter ett tag att det är.

Jaha, tänkte jag. Så hyllar vi kärnfamilj och heterosexuell kärlek som vanligt. Men sen tänkte jag att nej, det är ju faktiskt upp till var och en vad den vill fira. Ansiktsmålning och ponnyridning är ju knappast normbärande.

Men så ser jag dem. Mitt bland lotterier och godis. Gula fula tröjor, litet bord med ett fåtal broschyrer och så uppkopierade A5 med webbadressen bevaraaktenskapet.nu.

Och jag blev så jäkla ledsen. Genom sin närvaro lägger de en kall, isande och exkluderande stämning på hela kalaset. Varför får de vara där? Hur kan Stockholms stad, som jag antar anordnade detta, tillåta att de står där med sin smörja? Det lilla bordet och de gula intoleranta normkramarna får lägga ribban på en folkfest som skulle kunna varit en hyllning till föräldrar och barn, men som nu istället blir en manifestion för konservatism och trångsynthet.

Att våldta en prostituerad

Två prostituerade kvinnor har på senare tid misshandlats och våldtagits i området kring Malmskillnadsgatan. Bland annat DN rapporterar.
Metro också.

Vid fikabordet på jobbet togs diskussionen upp huruvida det var relevant eller inte att skriva att det var prostituerade kvinnor som utsatts. Det är ju inte så att man brukar skriva "apotekare våldtagen" eller "hårfrisörska misshandlad". Eller brukar man det? Är jag blind?

Min spontana reaktion var att det är onödigt att skriva att det är prostituerade som blivit utsatta. Det spelar liksom ingen roll. Ett brott är begått, av en man mot en kvinna. Vi har alla samma anledning att oroa oss/reagara mot våldet.

Men å andra sidan är det bra att våldet mot prostituerade synliggörs. Det är inte många år sedan man ansåg att en prostituerad inte kunde våldtas. Det är säkert många som än idag är av den åsikten. Samtidigt som våldet är vanligt förekommande och man frågar sig hur det kom sig att just de här brotten uppmärksammades.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Vad tycker ni?

Stackars karlar?

Igår kunde vi läsa om hur 70% av de nästan 100 anmälningar som kommit in till JämO på grund av den nya lagen mot könsdiskriminering kommer ifrån män. Ska vi då dra slutsatsen att män är mer diskriminerade på grund av sitt kön än kvinnor?

Nej, självklart inte. Men hur kan det ha blivit så här då? Jag tror att förklaringen ligger dels i den självklarhet det finns för en man att reagera vid tillfällen där hans egna rättigheter (de han själv har fått lära sig hela livet att han ska ha) blir beskurna och dels i att många kvinnor tänker att "ja men vad skönt. Nu finns det en lag och då förväntar jag mig att den efterlevs". Att inte så många ens känner till lagen eller vet att man kan anmäla fall av könsdiskriminering förklarar säkert också en del av den förhållandevis låga anmälningsfrekvensen. Inte ens 100 fall av könsdiskriminering på ett halvår, någon som tror att det stämmer?

På något sätt är det här skrattretande. Det är klart att lagen gäller för båda könen, men det är ju ingen tvekan om att den har införts för att kvinnor i så många sammanhang diskrimineras just för att de är kvinnor. Det handlar inte om det triviala i att gå till frissan, det handlar om att kvinnor inte får lån för att starta företag eller att inte det stöd de behöver från vårt välfärdssystem. Bara för att de är kvinnor och inte anses vara seriösa företagsledare eller förväntas kunna städa och diska själva.

Jag inser också att vi i och med olika åldersgränser befäster könsroller och att kvinnor såväl som män förlorar på det här. Men jag tycker det är patetiskt att det är männen som direkt springer till JämO och beklagar sig för att de inte får rabatt på Viking line. Det är synd om människorna.

Vi behöver inte sån skit.

När man trodde att det inte kunde bli värre. När man trodde att alla som tycker om att häva ur sig nedsättande, reaktionära och rentutsagt korkade saker om feminism redan hade gjort det. Då kom Linda Skugge.

I dagens kolumn i expressen gör Linda Skugge det (uppenbarligen enligt henne och expressen) rafflande uttalandet: Nu slutar jag kalla mig feminist!
Är någon förvånad? Att Linda Skugge inte är feminist kunde vi ha tänkt ut med lillfingret för länge sedan... Det är inte det som är det intressanta.

Det vi däremot undrar över är varifrån detta uppenbarligen enorma behovet att klanka ner på de som faktiskt vill kalla sig feminister kommer ifrån? Vad är det hos Linda Skugge som gör att hon behöver bemöta de unga tjejer som sett upp till henne med förlöjligande uttalanden som "De vill ha stöd i sin utsatta situation som dårpippis." De unga tjejer som faktiskt höjer sin röst, försöker uttrycka sin person och som vill någonting. Att säga att de som inte har lust att ställa upp på alla ideal om hur man ska se ut sabbar för sig själva och aldrig kommer få en karriär, varför är det viktigt Linda Skugge?

Tyck vad du vill Linda Skugge. Sitt på din kammare och omhulda dina småborgerliga ideal hur mycket du vill. Men förringa inte de som har lyft på sin bakdel, höjt sin röst och faktiskt vill förändra något här i världen! Trampa inte på systerskapet! Skugge uppmanar tjejer: "Ta för er och hjälp varandra". Men hon tycker uppenbarligen att det är helt i sin ordning att hon får trampa och spotta på de som inte är precis som hon.

Att Linda Skugge inte vill kalla sig Feminist? Det rör oss inte i ryggen. Det tackar vi snarare för. Det är uppenbart att det här är Linda Skugges riktiga sida, och att det som kommit i närheten av feministiska ansatser bara var ett olyckligt misstag. Men ge fan i att förringa oss! Du må inte vara feminist, men alliera dig inte med patriarkatet.

Vi startar härmed Skugge-uppropet. Klipp ut Linda Skugges krönikor och skicka tillbaka dem till henne. Visa att ni står upp för systerskapet, mot patriarkalt, splittrande skräp.

Linda Skugge
c/o Expressen
Gjörwellsgatan 30, Stockholm
105 16 Stockholm

Tack Linda Skugge, men nej tack. Vi behöver inte sån skit.

Fp försöker locka min röst är jag rädd.

För en liten stund sedan kom jag hem efter att ha varit iväg ett par timmar. På vägen hem till mig från bussen måste jag passera en ganska stor park. Den är upplyst med gatlyktor , mängden buskar där någon kan gömma sig är ganska få och en mängd lägenheter har sina fönster rakt ut mot parken. Att något skulle hända mig i just min park är till synes ganska osannolikt.
Men oavsett det så tycker jag att det är obehagligt att gå genom parken så snart det blivit mörkt. Jag är på inget sätt ensam om olika former av trygghetsstrategier som att hålla nycklarna hårt i fickan, mobilens knapplås av och ha total koll på den som går bakom och framför. Vi är ganska många kvinnor som har samma strategi, det är jag övertygad om. (Jag såg att kvinnan framför mig ikväll hade det, hon vände sig oroligt om ett par gånger innan hon var säker på att jag inte var man, då slappnade hon av och lugnade tempot.)
Många kvinnor med mig lever med en inpräntad rädsla för att det varsomhelst kan dyka upp en galen vådltäktsman. I vilken buske som helst, så snart det blir mörkt.

I en folder jag fick hem i brevlådan häromdagen så vill Folkpartiet att jag ska besvara frågan "Är du trygg?" och några andra enkätfrågor. Om jag skickar in enkäten kan jag vinna en biobiljett.
Folkpartiet utlovar olika åtgärder för att kvinnor ska känna sig tryggare i det offentliga rummet.
Och ja, det är en viktig demokratifråga att känna sig trygg. Min frihet begränsas för att jag är otrygg.

Men är det verkligen i min upplysta park som det är mest rationellt att jag känner mig otrygg?
Nej.
Min park är betydligt tryggare än mitt hem.
Andelen kvinnor som utsätts för våld utomhus av en okänd gärningsman är en bråkdel av de som blir utsatta för våld inomhus av någon de känner.
Så vilka är det jag borde vara rädd för? Jo- det är manliga grannar, manliga vänner, pojkvänner och manliga släktingar.
Jag ifrågasätter inte att det händer att kvinnor blir våldtagna av okända män utomhus, jag ifrågasätter inte heller att det är något av det vidrigaste en kvinna kan bli utsatt för.

Däremot ifrågasätter jag Folkpartiets kampanj. Och framförallt frontfiguren Birgitta Ohlsson. Hon borde veta bättre. Genom Folkpartiets kampanj förstärks en av de myter som är absolut farligast för kvinnor: Myten om vådltäktsmannen.
Våldtäktsmannen framställs gärna som en ond, galen man som på något sätt är psykiskt rubbad. Som en outsider. Någon som inte kan vara vem som helst.
Men det är väldigt sällan det är just den mannen som våldtar. Men när vi har en bild av vem som är "en riktig våldtäktsman" så är det mycket, mycket svårare att lita till den egna känslan av att det är fel, att någon har gått över gränsen. För oftast är det "en helt vanlig kille", och det är ju inte "helt vanliga killar" som våldtar. Det är ju ingen "riktig" våldtäkt när det inte är en ensam galning som överfaller mig.
Folkpartiets kampanj vaggar in kvinnor i en falsk trygghet. En farlig trygghet.

Om inte Fotbollsförbundet vill

så har jag några andra möjliga metoder för Sverige att visa att vi inte tycker att slavhandel är riktigt okej:

Fotbollsförbundet hänvisar till tittarna, säger att fotbollsentusiasterna kommer att bli så besvikna om inte Sverige är med. Jag har svårt att tänka mig en enda fotbollsentusiast som tycker det är viktigare att Sverige spelar fotbolls VM än att att människor inte säljs som slavar. Därför är det fullt möjligt, och ännu mer kraftfullt, om vi alla säger NEJ till fotbolls VM. Vi åker inte dit, vi köper inga sponsrade produkter, och - framförallt- vi bojkottar sändningarna. Det skulle göra mig otroligt stolt över Sverige.

Men, vi kanske faller till föga. Det är så lätt att dra ner persiennerna och slå på tv:n i smyg. Därför föreslår jag att public service bestämmer sig för att inte sända matcherna. Så, enkelt.

Undrar vad Lagrell skulle säga då.

Brasklapp: Det är lätt för mig att säga det här, jag är helt ointresserad av fotboll. Men jag har ändå svårt att se att någon skulle säga att fotboll är viktigare än människor. Och jag har också svårt att tro att Sveriges val att bojkotta tävlingen ett år skulle diskvalificera oss för all framtid. Eller? Ni som förstår er på denna internationella sportpolitik får gärna förklara. Jag skulle vilja att den som menar att den inte skulle kunna ställa upp på en sådan här bojkott att förklara varför.

För som jag ser det skulle detta vara ett litet steg för den sportintresserade men ett stort steg för mänskligheten och den internationella solidariteten.

När män är skrattretande

Härskartekniker kan vara svåra att identifiera, i mer politiskt korrekta sammanhang så ser ju män ofta till att inte vara alltför uppenbara. Alla har de ju ofta fått en duvning i grundläggande härskartekniker och har insett att de bör förhålla sig till dem för att inte få gubbstämpel.

Utom ibland, och då känns mer skrattretande än upprörande.


Trevlig helg.

Pornografi och prostitution

Jag var på ett spännande seminarium om prostition och pornografi i helgen. Titeln var "Är staten en man" och doktoranden Max Waltman från Stockholms universitet (statsvetare) gick igenom likheterna mellan prostitutionsindustrin och porrbranschens och hur staters inställning till fenomenen kan vara. Hans slutsats är egentligen kort och gott att om Sverige som stat har förbjudit handel med sexuella tjänster så är det ologiskt att vi inte också på något sätt reglerar pornografin.

De som deltar i framställandet av porr är ofta kvinnor som rekryteras från prostitutionsindustrin Porrfilmer spelas inte sällan in under hot om våld, eller under våld. Kvinnorna misshandlas, drågas, förnedras. Framför eller bakom kameran.

Vad Waltman talade mycket om var också de effekter som pornografi får i samhället. Han refererade till studier som gjorts av vad män som tittat på porr tror att kvinnor blir upphetsade av, njuter av etc. Vissa hävdar i diskussioner om porr att den behövs för att unga killar ska mogna i sin sexualitet. Jag tror att det är just porren som gör att de inte gör det.

Det är skillnad på porr och porr och som politiker tänker jag inte döma människor för att de tänder på förnedring eller våld. Men som politiker reagarar jag på när en människas önskan om våld tvingar en annan människa att utföra handlingar den aldrig skulle gjort om den inte vore i en beroendeställning. Och jag reagarar när kränkande och förnedrande porträtt av ett kön som redan är underordnat sprids i media.

Vi kan inte låta diskussionen om att hitta en perfekt juridisk definition av porr stoppa oss i kampen om att bekämpa denna avskyvärda gren av det patriarkala näringslivet.

Det handlar inte moralism sa Max, det handlar om jämställdhet.

Och vi ska inte förbjuda porr. Vi kan hitta andra lösningar. Men som porrindustrin ser ut idag är det ansvarslöst och inte försvarbart att bara säga "människor (MÄN) kommer alltid vilja ha porr, det är dumt att tro något annat"

Jag tror inte heller något annat. Men jag skulle önska att vi (vi som i socialdemokrater) kunde komma överens om två saker:

Porr som har framställts under våld eller hot om våld ska bekämpas

Porr som reproducerar underordningen av kvinnor ska bekämpas


Bilden kan nyanseras, analysen fördjupas. Och jag har medvetet talat om den porr som framställs för män med kvinnor. Men någonstans måste vi börja.

Vi kan inte låta mäns perverterade efterfrågan på filmer som varken kan kallas sex eller erotik förstöra fler kvinnoliv.

Rebellas debut i Svt

Den uppmärksamme kunde igår kväll skönja Rebellas banderoll "Systerskap är makt" när "miljöminister" Charlotte Ekeblad talade på Första maj i Stockholm.

Cool!


Gabriella

Religiös feminism?

Upptäckte under gårdagens demonstaration en helt ny variant av Feministisk inriktning, mer bestämt en som ser himmelriket som befrielsen.
Kampvapnet för denna nya gren synes vara sång.

(Mel: Du kan få min gamla cykel)

Du kan inte våldta kvinnor när du dör,
du kan inte våldta kvinnor när du dör.
För där uppe hos Maria
där är alla kvinnor fria.
Du kan inte våldta kvinnor när du dör.
Refr:
Macho-rajraj
macho, macho raj
Macho-rajraj
macho, macho raj
Macho-rajraj
macho, macho-rajraj
macho, macho-rajraj
Macho, macho, raj.


Hehe.
Cynism är klart underskattat, mer sånt :-)

Liberal feminism var det ja

Jag vill inte avsluta diskussionen i förra inlägget om manlighet. Men jag måste bara få sprida en del av Åsa Petersens kommentar från alliansens Norrlandsturné:

"Leijonborg är också kul när han ska berätta hur antalet kvinnor ska öka i näringslivets topp. ”Man måste våga erkänna att alla kvinnor inte har förmånen att träffa en bra man som hjälper henne”, säger han. Skatterabatt på hushållstjänster behövs för att människor ska kunna ”köpa sig förbi konflikter om exempelvis städning.” Det är skrattretande och sorgligt på samma gång. Inte ett ord från folkpartiledaren om att män måste ta större ansvar hemma när kvinnor tar större ansvar på jobbet. Så var det med den liberala feminismen."

Läs hela henns ledare här.

Manlighet

Jo visst, vi har alla läst "Med uppenbar känsla för stil" men jag kan inte sluta faschineras av det ologiska beteende jag ibland möter bland mina manliga bekanta. Nyligen berättade en killkompis om hur en kompis till honom sovit över, hans själv sov i sin 1,60 säng medan kompisen fick ligga i en liten soffa med fötterna på en fåtölj. Inte en sekund hade tanken slagit honom att de kunde dela säng.

Är inte det här märkligt? Jag tycker det är så otroligt svårt att förstå. Hur kan man ligga i en jättestor säng där nästan tre personer skulle kunna ligga utan att röra varandra medan ens kompis sover i en soffa och fåtölj? För mig blir det nästan mer en fråga om gästfrihet än sexualitet. Men jag inser ju att sexualitet i det här sammanhanget påverkar gästfriheten.

Snälla, berätta hur ni tänker! Det finns säkert massor med tjejer också som skulle agerat likadant. Men jag är ju ganska säker på att det finns fler män som inte ens tänker tanken att upplåta sängplats än det finns kvinnor. Är ni rädda? Reflekterar ni över ert beteende i de här situationerna? Vad är det farligaste som kan hända? Jag förstår, men samtidigt förstår jag inte alls hur moderna killar kan underkasta sig den här sortens machogrej.

Och visst är det kul att jämföra med när två killar däckar i en säng tillsammans. Då är det liksom inga problem... för då var man inte medveten om vad man gjorde när man la sig där.... Då kan man inte anklagas för att tända på andra män. Men framförallt, man är kanske också trygg i att man är för full för att upptäcka att man kanske gör det....

Jämställdheten sliter på svenska kvinnor

Ja, Metros löp idag slår fast att svenska kvinnor blir slitna på grund av att vi har en högre jämställdhet i Sverige än i andra europeiska länder.

EEEEhhhh. Antitesen "bristen på jämställdhet gör att svenska kvinnor mår bra" borde då vara en lika adekvat rubrik. Och jag vet inte. Kanske är det tvärtom? Kanske är det så att det är bristen på jämställdhet i hemmen i kombination med en ökad jämställdhet i arbetslivet som gör att svenska kvinnor är trötta. Och läser jag noga så förstår jag någonstans att det ju faktiskt är det som är essensen i artikeln. Men ärligt talat, skriv då om det. Sätt då rubriken "Svenska män är orsaken till kvinnors försämrade hälsa"

Ur artikeln: "Svenska kvinnor får betala ett högt pris för jämställdheten". Jag skulle kanske valt att skriva: "Svenska kvinnor får betala ett högt pris för bristen på jämställdhet"

Jag vet inte jag. Men jag tycker kanske inte reportern Anders Göransson har gjort världens bästa reportage.

Man blir så matt.

Härligt SL

SL har tvingat Lindex att göra om sin kampanj för att de ska få ha den i Stockholms kollektivtrafik. Bra SL! Det här är ett tydligt exempel på hur marknaden själv kan agera ansvarsfullt. SL vet att annonsplatsen är attraktiv och vet samtidigt att de har ett antal kunder som uppskattar att de tar ett ansvar för vad som marknadsförs på reklamplats och hur detta görs.

Om fler bolag skulle agera på liknande sätt så behöver politiken inte lägga sig i. Lagstiftning är vad vi tar till när ingenting annat fungerar. Jag hoppas att SL:s avantgardism kan inspirera och att deras ansvarsfulla agerande sprids. Ett samhälle som av sig själv går steg för steg mot att eliminera kränkningar är ett mer mänskligt samhälle. Där skulle jag trivas.

Vi i Unga s-kvinnor Rebella har motionerat till Stockholms arbetarkommun om att de kommunala bolagen ska ta just detta ansvar. Att Stockholmare ska slippa kränkande och diskriminerande reklam på sina gemensamma ytor. Med tanke på SL:s beslut så känns detta som en en tanke helt rätt i tiden.

I Marocko med en Man

jaha, jag antar att ni alla undrar hur det var på semestern ;)
jo, min första tripp till mellanöstern i manligt sällskap gick alldeles utmärkt. kommentarerna från män på gatan uteblev nästan helt (bara vid två tillfällen när jag råkat förirra mig iväg från min blonde beskyddare var det någon som sa nåt). blickarna fanns kvar, men det där utdragna idoga stirrandet uteblev. alla de där upplevelserna med tonårspojkar som satt i ring runtom Karin och mig och glodde på stranden i Libanon kändes plötsligt absurda. Eller alla tusen kommentarer och inviter från bazarer i Marrakech eller Damaskus. Eller att bli totalignorerad av kyparna på ett café i Amman på kvällen, eftersom vi tydligen var en anomali i det helmanliga sällskapet. Nu hade jag ju någon med mig som kunde provsmaka vinet och ta notan, och oj vad skoj vi tyckte det var när jag betalade och skötte snacket (när det var franska som gick lättast).
Nu hade jag en klart definierad plats och funktion - jag var på besök i deras land som appendix till en karl, och därmed naturligtvis inmutad. Där jag tidigare kännt att jag uppenbarligen haft en lapp i pannan där det stod "sexuellt tillgänglig" - vilket blir orsaken till att alla man möste bara måste prova att berätta vad vacker jag är, även om objektet i fråga stirrar argt framför sig - kunde jag slappna av, titta på folk, kosta på mig att vara trevlig och så vidare. Lite tråkigt att färre spontant börjar prata, men väldigt skönt att slippa vakta sig hela tiden så man inte ler för mycket eller svarar ja på för många frågor i rad - vilket kanske eventuellt kan tolkas som en invit.
Ja, jag antar att man kan tycka att jag får skylla mig själv som åker dit - tidigare alltså, utan beskyddare. Men det är så mycket som är spännande, vackert och vänligt i den här delen av världen också. Tja, vad som kanske inger hopp är att detta faktiskt var första gången jag såg inhemska par som höll varandra i handen eller satt och pratade tätt ihop på caféer i någon större utsträckning. Det finns nog hopp, bara landets män lär sig att kvinnor också måste få ha en plats i det offentliga rummet. Hoppas det, så jag kan åka dit med mina dotterdöttrar och känna att de blir behandlade som vilka människor som helst, och inte som västerländska kvinnor.

Trängselavgiften som kvinnors revansch?

Den politiska debatten i Stockholm, till viss del även nationellt, har präglats av trängselavgiftsförsöket som startade för några dagar sedan. Imorgon är julehelgerna för denna gången slut- hur trängeslsystemet klarar prövningen med alla Stockholmare på väg till och från jobb, skola mm en helt vanlig dag ska bli spännande att se.
Jag håller tummarna för att allt fungerar, jag tror att trängselavgifter är en positiv miljöåtgärd.
Som feminist är det ju dessutom intressant att hitta jämställdhetvinklar inom alla politiska debatter och händelser.
Med några ( kanske lite långsökta, men dock) resonemang har även trängselvagifter potential som jämställdhetsreform.

I det konsekventa isärhållandet av kön som finns inom alla företeelser så har bilar tillfallit män. Ett utmärkt exempel är det nya bilmagasin som lanserades i höstas.
Reklamskyltar i hela staden gav oss budskapet "Bilar är hårda. Män är mjuka." "Maskulint initiativ- varannan vecka" och så vidare.
Magasinet riktades tveklöst till män- för bilar anses vara en manlig angelägenhet. Denna manliga kod för bilar är djupt rotad, trots att väldigt många kvinnor har körkort och bil.
Den manliga normen är klart dominerande även i synen på själva framförandet av bilen- körning:
Kvinnor kuggar i större utsträckning än män sin uppkörning, med motiveringen att de är för försiktiga och "för fega". Samtidigt är det unga män, som kör enligt den manliga normen, som är överrepresenterade i orsaken till trafikolyckor. (Snälla Vägverket, det stavas Genusanalys...)

Om vi återvänder till Stockholmstrafiken så är även här den manliga dominansen tydlig. Den som har köat på diverse infartsleder vet hur det brukar se ut: Ensamma män i majoriteten av bilarna. Samtidigt är andelen kvinnor med barnvagn på tunnelbanor och bussar högre än det omvända.

Kvinnors inkomst utgör fortfarande ungefär 80% av männens. Med alla dessa män i köerna kan med andra ord trängselavgifterna ses som en utjämning, inte av själv inkomsten, men av den disponibla inkomsten. Män får i större utsträckning betala för sitt bilkörande- hur mycket pengar män har att röra sig med varje månad kommer så lite närmre kvinnors nivå. (Exakta siffror tänker jag inte räkna ut- men den som gillar matte är varmt välkommen att informera mig.)

Att trängselavgiften inte är tänkt i första hand som jämställdhetsfråga är tydligt. Det är trots allt en hel del kvinnor som kör bil, och de betalar precis som sina manliga vägkamrater trängselavgift.
Men med en viss förändring så kan trängeslavgiften utvecklas till en radikal jämställdhetsreform, om kvinnor som grupp undantas från trängselavgiften.
Något att fundera över när vi vunnit folkomröstningen?

Den är i alla fall Queer.

Varning: Denna text kan orsaka våldsamma reaktioner för personer med kristdemokratisk eller liknande värdegrund...

Det är väl ingen nyhet för våra läsare att Rebella blev väldigt upprörda över det nederlag vi led i föräldraförsäkringsfrågan på den socialdemokratiska kongressen, tidigare i höst.
Så länge ingen har tagit upp ämnet för diskussion så har bitterheten kunnat hållas i schack, men ikväll vällde ilskan upp igen när jag läste boken "Vems valfrihet? - Debattbok för en delad föräldraförsäkring" (Valet av kurslitteratur tar tyvärr ingen hänsyn alls till min känslomässiga balans och harmoni)

I boken läser jag åter om hur föräldraförsäkringskonstruktionen sabbar för kvinnor på arbetsmarknaden, hur medvetna alla är om det problemet och framförallt hur otroligt lite mod det finns att förändra. Jaja, ni har hört det förr.

Det finns dock ljuspunkter:
Säga vad man vill om nuvarande system- men det är åtminstone Queert.
Dagens föräldraförsäkring är faktiskt en utav de minst heteronormativa delarna av familjepolitiken.
Idag finns det två möjligheter att ta ut föräldraledighet: som vårdnadshavare och som förälder. Dessa behöver inte alltid vara samma person utan kan bli upp till 4 personer som kan ta ut föräldraledighet.
Exemplet i boken är Marika, Jessika, Nichlas, Jörgen och August. Marika och Niclas är biologiska föräldrar till August. Jörgen är partner med Niclas och Jessika är partner med Marika. I den konstruktionen är Marika och Nichlas, som biologiska föräldrar, vårdnadshavare till August medan Jessika och Jörgen, i egenskap av partners till vårdnadshavarna, föräldrar till August.
På det sättet har alla fyra tagit ut föräldraledigt, och August har den dubbla tryggheten av fyra föräldrar istället för två.
Att Queerheten i försäkringen inte är något medvetet kan lätt konstateras vad gäller exempelvis arvsrätt och rättigheter för Jessika och Jörgen vid eventuell skilmässa/skilsmässor, tyvärr.
Men att misstag kan leda till det mest fantastiska har många konstaterat före mig. I det här fallet en spricka i den annars så solida kärnfamiljskonstruktionen, en familjebild som feminister länge har kritiserat som en av de främsta kvinnofällorna.

Att jag fick en del tröst av denna upptäckt innebär i och för sig inte att jag har ändrat åsikt i sakfrågan. Jag tycker fortfarande att föräldraförsäkringen ska delas rakt av utan möjlighet till överskrivning. Däremot bör det finnas undantag som möjliggör att andra barn, precis som August, kan ha fler än två föräldrar.

Ett framtida beslut om föräldraförsäkringen i feministisk anda får inte underminera HBT-personers rätt att bilda familj och rätten till föräldraskap oavsett sexuella preferenser. Feminismen och HBT-rörelsen får aldrig glömma att alliera sig med varandra i kampen för en fri sexualitet.

Kom igen nu landstinget- vilket århundrade lever ni i?

Igår kväll blev en nära vän till mig faster (Grattis!).
Efter 14 timmar av kamp vågade sig den lille äntligen ut. Liten och liten- 5 kilo är rätt häftigt.
Mamman var såklart helt utmattad, och så även Pappan- som naturligtvis inte upplevt tillnärmelsevis samma sak, men som varit nervös och maktlös över att se barnets mamma kämpa sig igenom förlossningen av deras gemensamma barn.

Det är nämligen så i det här århundradet att pappor vill, och förväntas vara, något mer än en person i periferin, de är Föräldrar och därmed med i Hela processen.

Det här verkar dock ha gått vissa (läs Landstinget) förbi.
Barnet anländer 19.30. Klockan 01.30 blir pappa utkörd från BB av personalen.
Han får inte lov att stanna kvar. Det finns inte plats för pappor på BB.

Grattis Landstinget! Ni har just missat hela poängen med en av de största jämställdhetdiskussionerna det här århundradet- hur vi ska få män att ta samma ansvar för hem och barn.
Vad ger ni föräldrar för signaler egentligen?
Jo, att det är mamma som i första hand är förälder, pappa förpassas till vice förälder.

Mamma tar mer ansvar för det obetalda arbetet, pappa tar hand om det betalda.
Mamma hamnar efter i löneutveckling, pappa tjänar mer.
Mamma får lägre pension och sämre möjlighet att leva ett självständigt liv än pappa.

Och så sluts cirkeln. Igen, och igen.