Skillnad på vita och svarta pojkar

Jag är absolut inte den första att reagera. Men visst är den anmärkningsvärt att rapporteringen kring 23åringen från Husby som blivit knivhuggen till döds förra veckan inte överhuvudtaget är att jämföra med rapporteringen efter att Riccardo Campogiani blivit sparkad till döds på Kungsholmen förra året.

Unga män dödar andra unga män.

Skillnaden är att den ena pojken kom från segregerade väletablerade svenska områden medan den andre heter Ahmed och bor i en av Stockholms mest invandrartäta segregerade områden.

Ungdomarna i Husby vill genomföra en manifestation för att protestera mot gatuvåldet. Något säger mig att vi inte kommer att få se partiledare och andra namnkunniga där. Något säger mig att vi kommer att få erfara att det är skillnad på folk och folk.

Men jag kanske blir positivt överraskad. Jag hoppas det.

Seger för egyptiska kvinnor

Ekots Cecilia Uddén rapporterar att en man dömts till fängelse för sexuella trakasserier i Egypten för första gången.

"26-åriga Noha el Ostaz från Kairo lyckades släpa mannen som antastade henne till polisstationen.

– Han stack ut sin hand genom fönstret på sin bil och tog tag i mitt bröst, sedan körde han samtidigt som han höll i mig så jag skulle falla. Sedan tittade han på mig och skrattade.

Noha el Ostaz är den första sexuellt trakasserade kvinna som lyckas dra en man inför domstol.

Istället för att reagera med den skam som annars är vanlig bland egyptiska kvinnor, blev Noha ursinnig när en man i en pickup trängde upp henne mot en husfasad och grabbade tag i hennes bröst."

Även om man får lov att säga att straffet var lite väl hårt - 3 år (i egyptiskt fängelse...), så säger jag bara som Kairobo under vintern: rätt åt honom. Ska åka ner om fyra veckor och får väl se om gatuklimatet förbättrats något, även om det är osannolikt. 83 procent av de egyptiska kvinnorna har blivit utsatta för sextrakasserier, enligt en färsk undersökning. Osäker på vad siffran kan vara i Sverige, förstås. Men intressant enligt samma undersökning att två tredjedelar av alla egyptiska män medger att de då och då trakasserar kvinnor sexuellt. Den politiska korrektheten har inte nått Kairo...

Papa Dee och patriarkatet

Läser om domen i fallet Papa Dee v/s samhället och rättvisan. Har inte läst hela domen och ska därför inte uttala mig i skuldfrågan. Men jag tycker det är glädjande att läsa den analys som domaren Göran Nilsson och en nämndeman gjort nämligen:

”..det går inte heller att bortse från att Andrea Wahlgren enträget har skuldbelagt sig själv på ett sätt som är verklighetsfrämmande men som är typiskt för många kvinnor som blivit utsatta för våld av en närstående man.”

Detta är precis detta vi i Rebella länge kämpat för. Att domarkåren och nämndemännen ska ha kunskaper om hur en kvinna som utsätts för våld kan reagera. Ett misshandelsförhållande handlar inte bara om att en man kommer hem och bankar frun i huvudet med ett blockljus då och då. Misshandeln börjar ofta med en systematisk nedbrytning av kvinnans liv, själ och personlighet. Kvinnan knyts till mannen och tror tillslut att han vet mer om hur hon ska leva sitt liv än hon själv.

Det skulle kunna vara så att Andrea Wahlgren verkligen tror att det som Papa Dee säger har hänt verkligen var så det gick till. Eller så är det så att hon anar att det kan vara på ett annat sätt men vet att hon ju är så sjuk och skadar sig själv och behöver tas om hand (Papa Dees ord) att det nog är sannolikt så det gick till. Eller så var det hon själv som bankade ett blockljus i huvudet. Eller så är det helt enkelt så att Papa Dee trots sin lena utstrålning faktiskt är en man med ungefär samma syn på kvinnor som Anders Eklund eller Haga-mannen. Den misshandlande mannen är inget odjur. Han är en av oss. Kanske kan vi förstå det lite mer efter den här historien.

Våld i hemmet är oerhört svårt att få en dom på. Det är svårt nog när en kvinna hävdar att en man slagit henne och vittnen saknas. Det är självklart ännu svårare när kvinnan dessutom inte vill föra talan.

Men rättvisan måste hitta medel för att finna sanningen. Och ett litet hopp tänds i mig när jag läser de skiljaktigas mycket insiktsfulla uttalande.

Mer finanskris - var tog Tobinskatten vägen?

Är det någon som vet vart kravet på Tobinskatt tog vägen, alltså den där skatten på valutaspekulation som Attac pratade om för några år sedan? Vore inte den frågan lämplig att fundera på igen efter de senaste veckornas krisande? Och vart tog förresten Attac vägen - de borde ju upp på fötter igen. Eller har de (också) vikit sig för en världsordning där marknaden skapar kris, politikerna får ta fram krispaket för att i sin tur hoppas på att de som verkligen bestämmer - finanshajarna - ska godkänna?
En annan värld måste verkligen vara möjlig!

Finanskris=utjämningspolitik?

Klubbmöte oktober

Idag har vi i Unga S-kvinnor Rebella haft det månatliga klubbmötet. Mötet inleddes med en feministisk gnällrunda och vi var förbannade allt från dåliga biografer, ogenomtänkta politiska dumheter till fenomenet Sarah Palin.

Som första diskussion på dagordningen behandlade vi bloggen och vår hemsida. Förutom att vi beslutade oss för att läsarna på bloggen ska få del av vår verksamhet genom en sån här rapport varje månad så tänker vi oss en uppfräschad och tillgänglig hemsida inom en snar framtid (håll utkik!).

Utöver det diskuterades kommande verksamheter och slutligen hade Ina och Nanna tagit med artiklar om föräldraskap och Lattemammor. Det slutade i en diskussion om förväntningarna på den jämställda, moderna mamman och hur lätt det är att leva upp till dem. Men även vem hon är - är lattemamman ett medelklassfenomen och var hamnar den ensamstående undersköterskan i alla dessa förväntningar?

Vid 8 avslutade vi för kvällen och återses för nästa möte den 6 november.
Tack ni som var med för ett bra möte - och ni andra: vi ses nästa gång.