Ikväll tog jag mig tid att slänga iväg ett av de där mailen man (jag) allt för sällan skriver. Ett sånt där mail som gör att man (jag) inte bara surar och upprörs i tysthet utan faktiskt agerar och ifrågasätter. Det borde man (jag, vi) göra oftare. Jag återkommer med eventuellt svar. Och kvällens uppmaning till er är att göra samma sak. Ta er tid, ifrågasätt, kritisera, agera!
Mail skickat till redaktör Johannes Klenell:
Hej Johannes och redaktionen,
Igår fick jag hem er "Antologi för vuxenserier och illustrerade noveller, volym 93". Då jag gillar era seriealbum började jag mycket nyfiken bläddra. Jag kommer dock inte längre än till försättsbladet innan jag hinner bli lite sur. Jag ser att det i redaktionen (inklusive dig som redaktör) sitter sex män och en (!) kvinna. Mycket märkligt och lite upprörande tänker jag och bläddrar vidare till nästa sida. Där börjar jag räkna på könsfördelningen hos de medverkande tecknarna. 19 män och 10 kvinnor. Hur kommer det sig? Finns det verkligen så ont om kvinnliga och kompetenta redaktionsmedlemmar? Finns det verkligen inte fler kvinnliga serietecknare? Vad gör/har ni gjort för att få en jämnare känsfördelning?
Jag har tidigare läst era feministiska seriealbum (t.ex. av Liv Strömqvist) och sett er som ett progressivt och feministiskt bokförlag. Jag har i många, många år varit medlem i Ordfront. Jag blir dock lite tveksam nu och ställer mycket mig mycket frågande till ett fortsatt medlemskap. Jag förväntade mig mer av både Ordfront och Galago, och jag ställer högre krav på en förening som jag är med i av kulturellt politiska skäl än vad jag gör av böckerna jag köper på Pocket Shop i väntan på nästa tåg.
Jag ser fram emot ditt svar!
Med vänlig hälsning
Joanna
söndag, juli 13, 2008
Vardagsaktivism
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
25 kommentarer:
Med risk för att framstå som rättshaverist till vänster p g a antalet kommentarer ser jag bara ett potentiellt problem med Rebella.
Det är om ni taggar ner på kritiken. Då ni inte gjort det och inte verkar vara på väg dit är det alltså inget problem.
Såna kommentarer som denna, Joanna, är bra. Det är bra att aldrig ge sig förr än allt - ALLT - är perfekt. Det gäller även redaktioner och illustratörer/tecknare.
Ett önskemål från en flitig läsare:
Keep up the good writing (=ta inte bloggsemester)
43% kvinnor, om man räknar på sidantalet. 27 sidor Lena Ackebo är mer än 1 sida Jeffrey Brown, om man säger så. Men visst, siffran är under 50%...
Helt riktigt, det krävs fler kvinnor som kan lyfta fram typiskt kvinnliga ämnen, som att föda barn och sånt
Alla männen på Galago är ju feminister. Ska inte det räknas in på något sätt?
Hej!
När man ska skriva den här typen av låga kommentarer tycker jag att man ska vara lite mer diskret, då det är ganska lätt att spåra både IP-nummer och varifrån alla besökare till det här forumet kommer. :)
/Joanna, som i det här fallet är rätt stolt över att vara "töntig S-kvinna" :)
Man kan alltså knyta ihop mitt första löjlinlägg med det andra anonyma inlägget (som jag inte vet vem som skrivit) samt med ditt inlägg om äckelstället Burmeister nedan. Könsorgansräkningsfeminism funkar nästan aldrig. Tänk om Galago skulle besluta sig för att bättra på kvoteringen genom att anställa två bikinibrudar med silikonbröst. Tänk om det var just därför Burmeister gjorde det. Jag tror jag skriver mer om det på rätt plats när jag tänker efter.
(Könsfördelningen i Galagoredaktionen är förvisso en aning ögonbrynshöjande, det kan jag inte förneka.)
Joannas kommentar kom till medan jag skrev min senaste. Ip-snacket fick mig att fnissa. Det är ju inte som att jag hotat någon. Och vad är det som är så lågt med min kommentar och den andra anonyma? Är det inte berättigade frågor kanske?
Hej!
Jag tyckte att "Helt riktigt, det krävs fler kvinnor som kan lyfta fram typiskt kvinnliga ämnen, som att föda barn och sånt" var en rätt låg kommentar. Jag syftade inte på övriga kommentarer.
Jag har följt debatten i gästboken med både spänning och humor. :) Jag tycker ju dock nästan alltid att det är roligare att en konstruktiv diskussion.
Vad gäller "könsorgansräkningsfeminism" så ser jag faktiskt poängerna i att ha just lika antal av varje kön. Jag tror nämligen inte att det är något problem att hitta kompetenta tjejer om man ser till att leta lite. Män väljer män, och tvingas man leta aktivt efter tjejer för att uppnå numerär jämställdhet så öppnar det för mer plats åt kompetenta tjejer, vilket forum den än gäller- redaktioner, styrelser, kontor, osv.
Vi måste sluta träffas på det här sättet.
Visst har du helt rätt, men problemet som jag ser med könsorgansräkning är att den är svår att alltid få ihop med annat tänkande. Fel kvinna på fel plats kan ibland ha en direkt antifeministisk inverkan. Som på Burmeister alltså.
Som sagt, en av sex i en redaktion stämmer ju till viss eftertanke. Men har inte seriernas innehåll någon betydelse?
Ursäkta att jag skojade bort diskussionen förut, jag är lite splittrad. Men jag vidhåller att mitt anonyma löjlinlägg har ett viktigt seriöst innehåll.
Jag tycker att det är ett rätt schysst sätt att träffas på.
Könsorgansräkning behöver väl inte betyda fel kvinna på fel plats, även om det i en del fall kan göra det. (Även om det i Burmeisterfallet inte handlar om det. Jag var själv där under Almedalsveckan och såg inte särskilt många halvnakna män).
"Könsorgansräkning" leder kanske snarare till att det blir precis rätt kvinna på rätt plats, till skillnad från när män väljer random män.
Jo jo. Jo jo visst. Nu kommer vi hamna i en loop om vi fortsätter tror jag. Det jag vill ha fram är att räkningen inte är idiotsäker. Ofta intressant, men ofta missvisande. Att som vem det nu var, (Boethius?) sitta och räkna ansikten i dagstidningar är rent stoll eftersom (objektifierande) kvinnobilder ju ofta används för att sälja grejer.
Jag vet inte vad du menar med halvnakna män, men jag tror kort sagt inte världen skulle bli en bättre plats om män skulle tryckas ner i samma skit som kvinnorna sitter i även om en tid av ombytta roller skulle vara ett lämpligt straff.
Det tror inte jag heller.
Loop vill man inte hamna i. Framförallt inte om man läser om vad som precis hänt på Liseberg. Så vi kan avsluta här och konstatera att jag har rätt och du fel. :)
Det är ditt privilegium som bloggens innehavare, så ok då. Jag knyter näven i fickan som en rödmosig fackombudsman.
Bra så. Jag tycker om att ha rätt.
Det är för övrigt inte jag som är blogginnehavare. Det är min förening som är det.
Joanna har rätt, mr Lundkvist.
När du använder ordet "könsorgansräkning" innebär det härskartekniken förlöjligande.
Det är inte vagina och penis som räknas utan de genus som kopplas samman med genitalierna.
Det är oerhört viktigt att det är minst 50% kvinnor för att de ska få det utrymme de förtjänar.
Stå på dig joanna. Du har inte bara rätt, du har Rätt med stort R.
Som en av de tre stadigvarande redmedlemmarna kan jag avslöja: Johannes Klenell talar ständigt (och då menar jag så gott som varje dag) om:
1: att vi bör få in fler kvinnliga medlemmar i redaktionen.
2: att det är absolut viktigt med en könsfördelning i innehållet av Galago (idealiskt 50% av varje -eller nåt, procentantalet kan ju inte alltid vara jämt fördelat).
Att det i Galago 93 är 46% kvinnor (om man räknar högt.. eller beroende på hur man räknar) är väl knappast något att klaga på om man jämför med tidigare fördelning per innehåll.
Samtliga på red (vill jag påstå utan att kunna fråga för tillfället) är feminister. Vi önskar alla fler kvinnor till redaktionen.
Vad gäller "redaktionen" så är fördelningen onekligen skev. Jag undrar dock hur aktiva vissa som namedroppats i redaxrutan i realiteten är?
Vad gäller min kommentar ovan, så tycker jag att du var onödigt snål emot Galago, genom att räkna till antalet medverkande och inte såg till själva utrymmesplatsen de tilldelats.
Det är dock lätt att bli hemblind och man ska naturligtvis inte bli lat på de här områdena.
F.ö. är det ett intressant spörsmål, vad som är att föredra i medverkandestatistiken: en antifeministisk kvinna eller en feministisk man? Statistik eller sak - eller är det ett & samma?
Marcus:
Hej, hej och tack för din kommentar. Jag fick ett mycket bra svar av Johannes som jag tyckte var både sakligt och medvetet. Även om ni internt i redaktionen aktivit jobbar på och pratar om vikten av en jämn könsfördelning så tror jag att det är bra och viktigt med ständiga påminnelser om vikten av det fortsatta arbetet. Nu verkar ju ni ta det ansvaret rätt bra själva, men jag tror inte att det är situationen på de flesta redaktioner. Hade fler personer agerat blåslampor genom mail till redaktörer, företagsledare, styrelseordföranden, osv så kanske situationen hade sett annordlunda ut?
GS: Du har såklart en poäng. Jag borde kanske också räknat sidantalet, men precis som jag hävdat ovan så tycker jag att det finns många poänger med att eftersträva just numerär jämställdhet. Att en av tjejerna fått mycket plats i boken gör ju inte att det är fler tjejer som får utrymme, syns, hörs och växer som serietecknare. Det är eftersträvandet av just den numerära jämställdheten som gör att man kanske anstränger sig lite extra och letar mer aktivt efter duktiga kvinnliga serietecknre. Om man trots att man letar aktivt efter tjejer inte hittar några, så krävs det kanske att man funderar på att andra åtgärder. Vad kan göras för att lyfta kvinnliga serietecknare? Vad kan göras för att kvinnliga serietecknare ska våga publicera? Kan man hitta ett forum där kvinnliga serietecknare kan peppa varandra? Osv.
Att få möjligheten att bre ut sig emellanåt, är ju att verkligen tas på allvar som serietecknare, än att bara tilldelas någon ensida eller två.
Hur som, det har hänt mycket på det här området i serievärlden de senaste 10 åren. Snart är vi där, men kvinnliga serieförläggare växer inte på trän; serieskapar-återväxten är långt framskriden, jämförelsevis.
Instämmer med g.s, att bre ut sig är en bra sak för en tecknare (nu råkar det dock vara en etablerad kvinnlig sådan i fallet Ackebo i nr. 93) och när det gäller antalet sidor i övrigt i tidskriften Galago har den ett fast antal. Tar man å andra sidan Karolina Bång som exempel i nr. 93 kan man se att hon både fått ta plats (10 sidor är mycket för en debutant) och fått en uppmuntran som ny serieskapare i en mansdominerad genre.
Att inte ta med tex. Ackebo eller Bång för den delen bara för att få upp antalet kvinnliga serieskapare per nummer till c:a 50% vore ju synd. Man skulle tvingas ta bort längre historier till förmån för kortare, och det utan hänsyn till kvalitet? Eller bara koncentrera sig på kortare historier? Inte heller det en bra idé tro jag.
Om forum och pepp för kvinnliga serieskapare (som nämndes i seriechocks gästbok): det behövs utan tvekan, hoppas att Galago och andra så som Hjälp! (om de inte kidnappas av Lindström-gubbighet) osv. kan bidra och att tex. serieskolan i Malmö gör nåt åt saken.
De kanske kunde göra ett nummer av Galagon med en gästredaktion beståendes av typ sex tjejer och en kille. Själv har jag funderat i flera år över vilka tjejer som skulle kunna vara serieredaktörer och pratat med flera tjejer om detta och ingen har känt sig manad. Jag är dock övertygad om att det kommer komma kvinnliga serieredaktörer förr eller senare (ifall inte seriemediet upphör att existera i Sverige om några år). På Schibsted som bland annat ger ut Marveltidningarna jobbar det bara kvinnor och några få gubbar. På seriedelen är det nog bara en gubbe, när jag tänker efter, och kanske 8 kvinnor.
På serietidningen Hjälp är vi tre killar och en tjej, så skicka gärna ett brev till oss också, info (snabel-a) kartago.se och glöm inte att prenumerera!
Det är naturligtvis bra om grusgången är krattad och fri från farthinder & annan bråte som är i vägen (att inga "bildat mur" fri- eller ofrivilligt), men sedan behövs det faktiskt någon som tar platsen självmant och med självklarhet.
Sen kan det också bli lite snett med för tidig överhype, om någon minns Ink Angels och Karolina Ramqvists sågning i DN av deras utställning på Serieteket. Materialet var kort sagt inte bra nog, även om de lyckades fixa bra mediarespons.
Vad består muren av då? Att alla arbetstillfällen redan är tagna och att förlagen inte konstant ser till att ha råd att ha en tjänst ledig för den dag personen med rätt kön eller etnisk bakgrund kommer in genom dörren?
Sen måste denna person vara en så kallar eldsjäl, som mer än gärna jobbar för två personer fast för en halv månadslön. Det handlar ju ändå om att få mindre betalt än en lokalvårdare, även om credden att vara serietidningsredaktör nästan är lika stor som för att moppa golv.
Vad jag menar är att det är rätt korkat ekonomiskt sett att satsa på att bli serieredaktör, så därför är det inget jag rekommenderar om det verkligen inte är något man måste göra för att inte bli galen.
Plus den jobbiga sitsen att man då och då måste refusera sina kompisars inskickade grejer. Hur kul är det på en skala?
Kul med så många kommentarer! Klockan är alldeles för sent men i morgon ska jag (äntligen, antar att ni knappt kan bärga er...!) delge er mina tankar!
Skicka en kommentar