Regnbågar som glädjer och stör

Idag är det äntligen dags för invigningen av årets Pridefestival. Det är 10:e året som festivalen arrangeras i Stockholm och jubiléet till ära så är Stockholm värd för Europride.
Min egen Pridedag började vid 04.59 då jag gick genom ett garage fullt av bussar vackert smyckade med regnbågsflaggor och stolt körde ut en regnbågsbuss på linje 2. Hela morgonen har antalet regnbågsflaggor i staden förökat sig stadigt på alla möjliga och omöjliga ställen. Flera passagerare har glatt uppmärksammat flaggorna, och en del har undrat vad de står för och varför vi har dem.
Men alla förare har inte varit lika glada och stolta som jag, och alla passagerare inte lika nöjda som mina. Ryktet säger att några förare inte ville hämta ut sina bussar alls, och passagagerare har muttrat surt över att de inte vill betala för att åka med en buss som flaggar för bögarna.
I fikarummet var det inte heller alla som var glada, mina mest politiska handlingar den kommande veckan kommer uppenbarligen att utspela sig på jobbet - inte i seminarierummet eller på festivalområdet. Men det kanske också är ifrågasättandet av homofoba uttalanden i fikarummet som är det mest viktiga, och på festivalområdet kan jag hämta energin och kraften för att ta diskussionen så snart det behövs.

Pridefestivalen stör, vilket också är meningen. En vecka om året fallerar den allmäna bilden av vad som är manligt och kvinnligt, vad och hur dessa män och kvinnor förväntas tycka, tänka och agera sexuellt. Det fantastiska med priden är att alla ges rätten att definiera sig själva, vilket också innefattar rätten att slippa bli definierade - en rätt som är självklar för alla som håller sig inom normen alla andra veckor på året. Men för den som faller ur normen är Priden en oas att andas ut på.
Till skillnad mot Hanne Kjöller tycker jag också just därför att det är helt rätt att journalister som inte respekterar denna enda veckas frizon ska kunna fråntas sin pressackreditering. Det hindrar inte någon från att skriva vad den vill i vilket fall, och precis som för oss som inte har pressackreditering är det fullt möjligt att vara på området med en vanlig festivalbiljett - även för journalister.

Om ett par timmar är det dags för årets invigning; från och med idag är det inte bara den tidigare supersvensson heteroschlagern som övertagits av LHBTQ-rörelsen - idag ger vi oss på det mest Svensson av allt: Allsång på Skansen!

Happy Pride!