Dagis, dagis och skatt

Eller förskola heter det ju egentligen. Mina tankar har i alla fall kretsat runt denna fantastiska möjlighet för mig och min son en hel del den senaste tiden.

I Tyskland sprids skrämselpropaganda om de svenska förskolorna och jag kan inte annat än hålla med skolverkets sakliga konstaterande. Det är lite underhållande att läsa olika kommentarer från folk som inte har en aning om hur det ser ut på dagis. Det finns en massa vandringssägner om hur hemskt det ska vara. De har väldigt lite med verkligheten att göra. När både jag och Deniz var sjuka förra veckan fick jag än en gång klart för mig hur mycket förskolan betyder för honom. Framåt söndagen när han frisknat till klättrade han bokstavligen över väggarna. Fem dagar hemma med mamma gjorde honom understimmulerad. Vi kan inte hemma ge honom allt det många bra leksaker, helt barnsäkra utrymmen och en massa kompissar innebär.

Men den springande punkten är ändå att vi får de förskolor som vi prioriterar att ha och är berädda att betala för. Vi fick ett medelande från vår sons dagis igår. Barngrupperna ökar med ett barn per grupp från och med i januari. I hans småbarnsgrupp blir de återigen 14 barn, i mellangruppen blir de 16 och i storbarnsgruppen 18 barn. Orsaken är ingenting annat än att den nya borgerliga majoriteten i Stockholm och Farsta prioriterar sänkt skatt före bra verksamhet. Det aktiva och mödosamma arbete för bättre kvalitet och mindre barngrupper i förskolan som vi socialdemokrater drev i majoritet under förra mandatperioden försvinner för 30 öre. Det är inte ens så att vi småbarnsfamiljer får del av skattesänkningen eftersom dagisavgiften samtidigt höjs. Det enda vår familj får är en nedskuren verksamhet. Förskolan är en fantastisk möjlighet för barn men då måste vi politiker våga ge de resurser som krävs istället för att sänka skatten för de som redan har.