Arbetare är män - och helst vita och heterosexuella

Det verkar i alla fall så på många ställen i den allmänna debatten. När Agenda i går skulle se hur arbetare och tjänstemän såg på framtiden i samband med Mona Sahlins första tal som partiledare så represeterades grupperna av IF Metalls Stefan Löfvén respektive SACO:s Anna Ekström. Arbetare är alltså en man som jobbar i industrin. Varför var inte Ella Niia från Hotell- och restaurang där i stället? Sahlin pratar mycket om tjänstesektorn, kan då inte en kvinna som representerar ett förbund av arbetare i tjänstesektorn vara kommentatorn.

Det sägs ofta att socialdemokratin pratat för mycket om klass och inte sett andra typer av förtryck. Ett minst lika stort problem nu är att vi tittar på kön och etnicitet utan en klassanalys. De största förlorarna på det är kvinnorna i Handels, Kommunal och Hotell- och restaurang. Det är i de kvinnodominerade LO-yrkena som lönerna är som lägst, anställningsvillkoren som sämst och anställningarna som otryggast. Jag behöver väl knappast säga att människor födda utanför Sverige och utanför Europa också är överrepresenterade i dessa yrken.

En paradox som ofta förföljer mig är att när arbetarklassen mer och mer består av kvinnor och av personer med utländsk bakgrund då blir det ointressant eller i alla fall omodernt att titta på samhället utifrån en klassanalys. Så blir det när identitets- och normsnacket tar över från analyser av makt och ekonomi.

Den bristande diskussionen om klass, makt och kön har irriterat mig många gånger och jag har ofta tänkt att jag ska försöka skriva långa kloka texter. Tack och lov finns det andra som gör det. Skribenten och rebellamedlemmen Katrine Kielos skriver en mycket läsvärd gästblogg hos Promemorian.