Är 30% till kvinnor och 70% till män en bra uppdelning?

Vår nya jämställdhetsminister tycker inte om att sätta etiketter på sig själv och vill därför inte kalla sig feminist. (Att klumpa ihop andra och dra generaliserande påståenden verkar hon inte direkt ha problem med) Hon är dock för jämställdhet (alltid nått) och hennes mål är följande: "Ett samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter och möjligheter. Ett samhälle där män och kvinnor delar på ansvar och makt."
Undrar vilken delning hon har tänkt sig? Hon i det "lilla" och han i det "stora"?

Svenska dagbladet har frågat ministrarna i den borgerliga regeringen om de är feminister. Det inte helt upplyftande resultatet är sex stolta feminister och 13 totalvägrare. Tre av de sex feministerna är folkpartister. Cecilia Malmströms motivering är intressant att jämföra med Nyamko Sabunis. "Det ingår i att vara liberal, motiverar EU-minister Cecilia Malmström (fp)."

Många av icke-feministerna framför att det är viktigare vad man åstadkommer än vad man kallar sig. Sedan när blev det ett motsatsförhållande? Den enda kopplingen mellan åtgärder och epitetet feminist som jag kan se är att det blir lättare att hitta rätt åtgärder om det finns någon tanke om hur problemet ser ut och vad det beror på.

Men, men jag lovar att fortsätta att granska den nya regeringens åtgärder för jämställdhet. De hittills beslutade åtgärderna som gör många kvinnor fattigare och mer otrygga är inte direkt upplyftande.