måndag, augusti 03, 2009

Så kommer kanske äntligen den nya familjepolitiken!

S, V och MP gör nu gemensam sak och berättar om sina visioner för stjärnfamiljen, en programförklaring för en framtida familjepolitik som beaktar att många människor inte lever efter klassiska mamma-pappa-barn mönster.

De som har följt Rebella under året vet att detta är en politik vi har kämpat för och som nu ser ut att bli verkligen. Det är med glädje jag läser om ambitionen att öka antalet vårdnadshavare, se till så att förskolor har öppet också kvällar och helger, ge ensamstående rätt till insamination och se över möjligheten att överlåta föräldrapenning på andra personer än biologiska föräldrar med mera. Analysen känns modern och helt rätt - och det är inte utan att den polyamorösa relationen mellan de tre partierna i alla fall idag känns väldigt fruktsam!

Låt oss hoppas att de socialdemokratiska ombuden på kongressen i höst fattar beslut i den här andan - och bland annat bifaller Rebellas motion!

8 kommentarer:

Veronica Palm sa...

Trägen vinner ;).

andersbwestin sa...

Har du reflekterat över de icke önskvärda biprodukterna?

Dvs de där männen som du i nästa inlaga funderar över varför de inte "bryr sig" om barnen.

Tror du att de kommer att bry sig mer eller mindre i ditt tilltänkta samhälle.

Ekvationen samhället är inte enkel.

Biprodukterna väntar ständigt bakom hörnet.

Gabriella sa...

Anders - du får gärna utveckla. Jag förstår nog inte exakt vad du syftar på.

Veronica - jo, men ännu har vi inte vunnit partiet!

andersbwestin sa...

Jag ger dig följande reflektion.

Vetenskapen har snart kommit så långt (forskning pågår) att man på fullt allvar tror att det inom några decennier kommer att gå att "tillverka" manliga spermier ur kvinnors stamceller.

Mannen kommer i detta framtida samhälle att förlora den biologiska funktionen kopplat till avkomman.

Vilka kulturella och sociala effekterna kommer då att utvecklas.

Vilken funktion har mannen i detta framtida samhälle. Vad finns det att kämpa för. Vad skall en man sträva efter. Vad kommer det stora livsmålet att bli för mannen som kollektiv och individ.

Jag kan garantera dig att konsekvenserna blir mycket långtgående.

Kan du se effekterna.

Fri inseminering av ensamstående kvinnor är ett förstadium till detta. Männen som kollektiv kommer i ett underläge som kommer att skapa negativa bieffekter som du och andra likasinnade inte har reflekterat över.

Ännu färre män som har ansvar över avkomman leder till än mer våld och destruktivitet. Andelen bortvalda män kommer självklart att öka. Ingen vet hur mycket. Men i den urbana artificiella kultur som mer och mer växer fram kan det mycket väl bli en mycket hög andel män som inte har en strikt koppling till sin biologiska avkomma.

Mannen som "bulkcentral" för spermiedonation kommer självklart att skapa en kollektiv vanmakt.

Vad skapar vanmakt. Inga trevliga saker. (Huliganer, fotbollsfirmor, våld, gängbildningar, våldtäkter och andra obehagligheter.)

Ni feminister är så upptagna av att se sker ur ett kvinnligt rättviseperspektiv så att ni oftast totalt glömmer bort mannens biologiska funktion. Tvärtemot vad ni kanske tänker så tror jag att "kärnfamiljen" som moralisk idé är framväxt för att "tvinga mannen" till ökat ansvar för avkomman.

Nu finns en idé om att detta ideal är omodernt. Vad händer då med mansflocken. Vad skall dom hitta på om de inte behövs?

Det är bland annat detta som jag menar med biprodukter.

Kombinera detta med industrinedläggningar och arbetslöshet.

Inga mysiga tankar. Långt i horisonten ser jag Kongo och Talibaner.

Jag är själv "livrädd" för utvecklingen. Vad skall alla frustrerade män hitta på.

Däremot tycker jag att det skall finnas kvälls och nattdagis. Men det är en helt annan sak eftersom många människor jobbar hela dygnet.
Självklart måste vi stödja all skiftarbetande människor.

Gabriella sa...

Anders - tack för att du utvecklade. Jag förstår att du är orolig om det där är vad du tror kommer att hända. Jag tror inte det. Jag tror att många människor kommer att fortsätta leva ungefär som idag också i framtiden. Men därför ska vi också ha en lagstiftning och samhälleliga strukturer som stöttar och erkänner alla olika sätt att leva.

andersbwestin sa...

Gabriella
Ur min synvinkel är du blind för den utveckling som pågår.
Jag ser ett hårdnade, egocentrerat Sverige utvecklas. Självupptagna nyliberaler mixat med vänsterutopister som också i första hand är fokuserade på individer och subgrupper.
Jag kan tydligt se en extrem förändring mot en sexualiserad, kommersialiserad,machofixerad objektivviserad plastic-kultur.

Feminismen har kämpat för det motsatta. Men av någon anledning (som jag benämner biprodukter) blir det precis tvärtom.

Människan är ett däggdjur och ett flockdjur. Den härmar och läser av verkligheten.

Alla grupper är blinda för de kollektiva processerna som kanske kan sammanfattas av den moralfilosofiska insikten
"Allmänningens Dilemma" som ovillkorligen leder till dystopi när man i första hand är upptagen av närfältet och individperspektivet.

I den stund "vänsterdiskursen" låter bli att förstå sig på biologiska drifter och evolution och endast tillbedja "tabula rasa" så kommer obevekligen "biprodukterna" skapa större negativa konsekvenser än fördelar.

Hittills har min analys om samhället stämt. Redan för 20 år sedan förutsåg jag "internetsamhällets" baksidor i form av självupptagna Pirater.
Ingen jäkel bryr sig om vi.

Det är som en cirkel. Vänstern och nyliberalerna möter varandra i botten på cirkel.

Problemet med att stödja och stötta är att det samtidigt "legitimerar" . Det är vänsterideologins dilemma. Människan låter sig snabbt anpassas och utnyttja.

Stigmatisering är till slut det enda verktyg som kvarstår. Varje tillstånd överutnyttjas. I denna stund kvarstår endast stigmatisering eller möjligen kriminalisering.

Låt oss hypotetiskt anta att 50 % av kvinnorna i en framtid önskar insemenering.

Vad skall vi då göra?

Kan vi då undvika stigmatisering.

Har du någonsin reflekterat över vilka män som gärna blir spermadonatorer.

Jag är övertygat att flertalet av dessa kan betecknas som promiskuösa respektive ansvarslösa.

Med min moral och min människosyn råder det ingen tvekan. En man som inte tar ett livslångt ansvar för konsekvensen av sina spermier kan jag inte beteckna som något annat "fullständigt ansvarslös".

Det primära med livet är att ta ansvar för sin avkomma. Allt annat är teater och en representation i våra hjärnor.

Läs gärna Richard Dawkins " Den själviska genen" så kanske du kan se det mer i mitt långsiktiga perspektiv.

Kan du förklara en liten detalj för mig:

Hur kan man driva idén om individualiserad föräldraförsäkring samtidigt som man driver "fri insemination" för kvinnor.

I det ena politiska projektet är mannen extremt betydelsefull för barnens uppfostran.

I det andra politiska projektet helt meningslös.

Jag tar mig friheten att benämna detta schizofrent och antiintellektuellt.

För jag hoppas verkligen att "det feministiska vänsterprojekt" sätter barnen i första rummet.

Jag har dock på senare tid börjat bli ytterst tveksam.

"Vart kommer barnen in"

Har du läst Anknytningsteori ?

Om inte gör det?

PS!
På Haiti bor de vuxna männen med mödrarna och kvinnorna uppfostrar ensamma barnen.
Hur fungerar det på Haiti. Vilken välfärd existerar.

Männen är slöa och initiativlösa eftersom de inte har ett delaktigt ansvar för avkomman.
Den levnadsstandard vi har i detta land och västlandet beror i hög grad på att männen genom "lutheransk" moral "snällt" slitit ihop till familjens försörjning.
I andra kulturer sliter kvinnorna 20 h om dygnet medan männen tuggar cat eller dricker te.
DS!

Jag är själv att benämna som ateist men inser ändå att den "lutheranska moralen" har haft en stor inverkan på den manliga strävsamheten i vår kultur.

Det lustiga är att feminismen ständigt är blind för denna manliga strävsamhet och aldrig funderar över hur ekvationen ser ut.

Själv skulle jag vilja satsa miljarder på att lära folk att välja livspartner med avsikten att kunna ta ett livslångt ansvar för sin avkomma (barnen).

Har jag tur lever jag 30 år till så jag hinner kanske med att se vad som händer om ni får er vilja /önskan igenom.

MVH

Gabriella sa...

Hej Anders. Jag känner att vi befinner oss så väldigt långt ifrån varandra i hur vi tänker och resonerar så jag vet inte var jag skulle börja om jag skulle kommentera hela din text. Jag läser vad du skriver - jag förstår till viss del- men jag tänker inte som du.

Däremot ställde du en rak fråga och den vill jag försöka besvara:

"Hur kan man driva idén om individualiserad föräldraförsäkring samtidigt som man driver "fri insemination" för kvinnor.

I det ena politiska projektet är mannen extremt betydelsefull för barnens uppfostran.

I det andra politiska projektet helt meningslös.

Jag tar mig friheten att benämna detta schizofrent och antiintellektuellt."

Jag menar att i det fall två eller fler personer gemensamt har kommit överens om att utöka familjen med barn så ska dessa personer också ta hand om barnet. Det är orättvist på såväl ett individuellt som ett sturkturellt plan att det ena könet tar mer ansvar för det obetalda arbetet än det andra. För mig handlar mäns ansvar för barn om anknytning till barnet, men det handlar också om kvinnors frigörelse och möjligheter att skapa sig ett eget liv. Därför ska föräldraförsäkringen indivudualiseras.

Det är inte optimalt för människor att vara ensamstående med barn, det är ett tungt arbete som tar tid och kraft. Men i det fall en ensam person väljer att skaffa barn är det viktigt att samhället stöttar på olika sätt.

En man som ställer upp som spermadonator, eller en kvinna som donerar ägg gör en viktig insats. Jag kan aldrig hålla med dig om att det är ansvarslöst.

andersbwestin sa...

Gabriella

Du förstår delvis hur jag tänker men inte fullt ut.

Jag förstår detta. Jag är naturvetare/civing och inte ideolog. Jag har lagt de senaste tio femton åren på att försöka förstå människan genom att läsa evolutionslära, antropologi, evolutionspsykologi och liknande.

Men jag är också humanist och gift med en psykoterapeut och har tre barn. Jag har själv läst en stor mängd litteratur inom psykologi, familjeterapi och anknytningsteori och kopplat ihop detta med evolutionsläran.

Jag är en stark förespråkare för att män skall ta ansvar för sin avkomma. Jag blir vansinnig på män som "sviker" sina barn.

Men jag är helt övertygad om att den diskurs som du företräder är kontraproduktiv.

Helt enkelt därför att den ensidigt baseras på det sk "rättviseperspektivet" och den rådande genusfokuseringen.

(Jag påstår att den rådande diskursen "hjärntvättat" många feminister/kvinnor att ensidigt se kvinnan som offer/underordnad. Jag anser att detta är helt fel. Kvinnan har i mångt ett ständigt övertag över männen. Männens ständiga kamp och tävling om att få synas på miljoner av arenor är ett tydligt bevis för detta. Männen försöker bevisa sitt existensberättigande. Dessa försök tolkas/representeras som överordning. Helt enkelt därför att man inte tänker på "livets grundläggande mening")

Tyvärr är det så att verkligheten inte är rättvis. Ert ensidiga individualistiska genusperspektiv täcker inte in det sk funktionsperspektivet.

Livet går ut på att ta ansvar för avkomman. Inte att mätas i kronor och att vara statistiskt rättvist .

Ekonomisk intäkt är fullständigt otillräckligt som verktyg för det sk "funktionsperspektivet".

Det finns ingen koppling mellan det goda livet och den harmoniskt välfungerande avkomman och det faktum att män och kvinnor tjänar exakt lika mycket på en statistik gruppnivå.

Snarare är det så att om vi får ett samhälle där kvinnor och man tjänar exakt lika mycket (på statistisk gruppnivå)så har vi ett samhälle i "känslomässig obalans".

Kvinnan kan aldrig komma ifrån det faktum att kvinnan är bärare av en livmoder. Detta är den centrala kraften. Kvinnans makt och samtidigt hennes "börda". En börda som det moderna samhället gör allt för att utplåna.

Mannens liv handlar i stort om att energimässigt försöka kompensera avsaknaden av en livmoder.

Ett av verktygen i det moderna samhället är att försöka tjäna pengar. "Att göra kön - Sexuell påfågling"

Om du tycker detta låter snurrigt så kan jag väl enklast förklara att detta med att det i grunden handlar om "energi" och komplementära resurser. (evolutionsbiologi)

Jag hävdar fortfarande att spermadonatorer i strikt mening är promiskuösa. (ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv)
Dom vill sprida sina gener (livets grundläggande mening) men inte betala ansträngningen att vårda och ta ansvar. (sk evolutionära free riders)

Jag vet att det är provocerande. Men ur en grundläggande naturvetenskaplig synvinkel är det inget annat än promiskuöst.

Att du aldrig kan hålla med mig spelar ingen roll. Det är ändå som det är.

Att vilja sprida sina gener utan att ta ansvar för livet som följer därav är per definition promiskuöst.

Dessutom kollektivt smittsamt om det institutionaliseras genom riksdagens beslut.

Män som är promiskuösa och ansvarslösa på mer traditionellt sätt får automatiskt ett känslomässigt alibi och kan i en framtid svårligen stigmatiseras i sitt beteende.

Jag skriver om det goda livet och ansvarstagande även om du kanske tolkar det som det motsatta.

MVH