torsdag, juni 11, 2009

Plikten framför allt?

Tankar från en självutnämnd fokusgrupp*

På Unga S-kvinnor Rebellas möte i tisdags diskuterade vi valresultatet, i likhet med många andra partimedlemmar. Vi diskuterade i frågor kring varför vi själva röstat (eller inte röstat) på Socialdemokraterna samt vad vi förväntar oss som medlem i ett Socialdemokratiskt parti.

Detta är vad vi kom fram till:
Vi känner oss inte övertygande om partiets politik eller varför vi eller våra bekanta ska rösta på Socialdemokraterna, vi röstar på (S) av lojalitet och plikt och för att det inte riktigt finns något bättre alternativ. Detta är verkligen inget vi kan bygga ett starkt parti på. Vi upplever att partiet saknar både långsiktiga visioner och konkreta politiska åtgärder för ett mer rättvist och jämlikt samhälle, och att detta är något som måste åtgärdas snarast!

Det uppmärksammade uttalandet från partiledningen att detta val skulle varit framgångsrikt delar vi inte. En valrörelse kan aldrig vara en framgångsrik när medlemmar gråter över att ha blivit det fjärde partiet i huvudstaden och endast får en fjärdedel av rösterna i landet. Inte heller kan det vara en framgång när inte ens hälften av de röstberättigade går till valurnan. Men det är inte valorganisationen i sig som var problemet, många medlemmar gick lojalt ut och arbetade för Socialdemokraterna. Problemet var innehållet i budskapet.

De flesta av oss hade själva röstat på Socialdemokraterna, såklart. Men inte med entusiasm och förhoppningar om en bättre värld, eller åtminstone ett lite bättre EU. Visserligen tycker vi att ideologin är den rätta, men största anledningarna till att rösten gick till Socialdemokraterna var för många lojalitet och plikt. Vi gick till valurnan med en känsla av ovisshet. Vad vill egentligen Socialdemokraterna i EU? Det står inte någonstans på valaffischerna. Inte ens vi som valarbetade hade något riktigt bra och övertygande svar på detta. Det är klart att vi inte vill att EU ska styras av borgare, men vad vill vi då? ”Agera för förändring”. Ja, absolut, såhär kan vi ju inte ha det! Men vartåt bär det?


- Hvad vilja Socialdemokraterna?!

Det vi i Rebella kom fram till är att partiet saknar både långsiktiga visioner (som sträcker sig över mer än en mandatperiod) och kortsiktiga politiska åtgärder får att arbeta i visionens riktning. Vi saknar en maktanalys från partiledningens sida – var är klass, kön och etnicitet? ”Orättvisor är inte lösningen.” Nej, vem skulle påstå detta? Moderaterna? Sådana typer av valaffischer är onyanserade och fördummar valmanskåren och vinner definitivt inga röster.
Vad vill vi med välfärden? Tycker vi om det som sker runt om i landet och allra tydligast i Stockholm, med ökande privatiseringar inom både skola, vård och omsorg? Vad vill vi ha den offentliga sektorn till? Hur ska klyftorna mellan fattiga och rika minska? Hur jobbar vi för att förbättra miljön och klimatet?

Ett annat problem vi diskuterade var frågan om vem som egentligen är partiet? Får man inte uttala sig som ”Socialdemokrat” som gräsrot, utan att först kontakta med partiledning eller riksdagsrepresentanter så är vi ingen folkrörelse längre. Sociala medier handlar inte om att man från centralt håll ska skriva vad alla bloggare ska tagga denna vecka för att vinna media. Varje medlems livssituation och politiska vision, det som utgör grunden till vi engagerar oss politiskt, är inget en PR-byrå kan skapa skicka ut via massmejl. Det handlar om tillit till medlemmar, till sympatisörer som kanske inte ens betalar medlemsavgift men ändå känner sig som Socialdemokrater. Vi måste själva få uttrycka våra tankar och åsikter om valet, om partiet, om politik, om sin livssituation och vad som kan göras politiskt för att göra samhället mer rättvist och jämlikt.

Det är genom personligt engagemang, glöd, ilska och visioner vi vinner val. Om politiken - och med därmed också budskapet - innehåller detta blir det lätt att motivera både sig själv och andra varför det är viktigt att gå och rösta så att Socialdemokraterna vinner valet.


Rebella, genom Johanna Garefelt


* Rebella består av unga kvinnor med en hög andel som är akademiker. Just dessa grupper som i väldigt låg utsträckning gav (S) sin röst i valet och som dessutom var en av partiets ”målgrupper”.

10 kommentarer:

Joanna M sa...

Heja Johanna och ditt lysande första blogginlägg!

Din sammanfattning av mötet sammanfattar så otroligt väl vad jag också känner. Det gör att jag känner mig än mer besviken över att jag inte själv kunde vara med på mötet och diskutera, men också trygg i att jag har så många andra kloka tjejer som kan föra fram vad jag känner och tycker.

Mia Päärni sa...

Har inte hunnit med så många Rebella möten på sistone, men är väldigt glad att jag kom just den här gången. Det var skönt att få diskutera dessa frågor. Vilket vasst gäng! Bra sammanfattning av diskussionen också :-)

Unknown sa...

Klokt skrivet och tänkt! Till detta skulle jag vilja att vi la: sluta vara så ängsliga. Jag tror att vi har visioner och förslag till reformer. Mycket arbete har gjorts undet t.ex. rådslagen och otal olika handlingsprogram men det tänket, de förslagen, de drömmarna kommer aldrig fram i valprogram eller valaffischer. Det känns som om vi inte vågar föra fram vad vi tycker i ängslan över att andra ska tycka att vi är för mycket sossar, eller för lite sossar osv. Istället försöker vi göra så ofarliga att ingen kan reta sig på oss - men då glömmer vi bort att det leder till att ingen heller inspireras av oss.

Alexandra Einerstam sa...

Jag tror på konkret politik och inte bara en berättelse om Stockholm utan fler. Ta till exempel följande:
* Vi vill införa enhetstaxan igen
* Vi vill att månadskortet kostar 500
* Vi vill bygga bostäder.
* Vi ska rusta upp förorterna i klimatsmart anda.
* Det ska vara en skön mix mellan hyresrätter och bostadsrätter. Ekologiskt och klimatsmart byggande kommer att löna sig.
* Vi vill bygga ut kollektivtrafiken.
* Vi vill bygga ut cykelbanorna.
* Vi vill med ovanstående punkter göra Stockholm till världens miljöhuvudstad.

Gabriella sa...

Ja, jättebra sammanfattat. Jag vill hänga på Anna där, var är självförtroendet? Varför vågar vi inte vara sossar och stå för det vi tycker? Tror precis som du att det leder till att ingen inspireras. Jag tror vi hela tiden kan gå efter inre kompass - går jag själv igång på det här eller inte? Känner jag själv att det kokar i mig när jag säger detta eller inte?

Det ska ju för sjutton vara roligt med politik! Och det ska ju engagera!

Jag är superstolt över att vara sosse i den mening att jag är stolt över vår historia och vår ideologi, vår människosyn och vår tro på jämlikhet. Jag är också väldigt stolt över sossar runt om i landet som harvar på med förtroendeuppdrag, långa, inte sällan tråkiga, nämndmöten. Men jag är framförallt stolt över alla som engagerar sig i s-föreningar, ssu-klubbar, kvinnoklubbar, hbt-klubbar, studenklubbar och allt vad vi har, vår rikedom, vår bas, våra engagerade medlemmar som brinner, som värvar och som vill framåt.

Veronica Palm sa...

Jag läser med spänning och är så glad att ni finns!

Jag har idag skrivit en första tanke efter valet. http://veronica-palm.blogspot.com/

Nanna sa...

Hej,

Jag var bortrest i veckan och kunde därför inte vara med på mötet och tänkte passa på att vara lite provocerade.

Jag håller inte alls med om att detta var ett val där det var svårt att ta ställning. Det fanns två viktiga profilfrågor där detta valet var otroligt viktigt - arbetstagares rättigheter i Europa och den gemensamma miljö- och klimatpolitiken. Detta var också helt klart fokus på partiets kampanj.

Sedan hade vi usla och fula affischer men jag tror inte att det gjorde så mycket. Som parrentes kan jag berätta att valaffischerna i Wien var precis lite usla. Jag tror i stället att väldigt mycket av informationen till folk gick via media och där tycker jag att våra företrädare skötte sig rätt okej men inte tillräckligt för att mobilisera våra väljare.

Varför avgjordes det då i media? Jo för att vi var för lata - mest av allt jag själv. Om en procent av allt valarbete som läggs ned i en "vanlig" valrörelse lades ned här tror jag att det är en överdrift. Vissa jobbade på fantastiskt bra och kom kanske upp i 10 procent. De är värda all elloge. Den största kritiken mot partiet är väl i så fall att partiaktivisterna inte motivrats att göra mer och att planeringen inte började minst ett år innan.

Och till sist innan jag går på lunch.
Ingenting av samhällsförändring blir bättre av att beklaga sig över att vårt parti har lågt i tak. Det är väl bara att höja taket då. Vi får skriva insändare, ställa oss på torgen och göra den här bloggen till den mest spännande sosseblogen i stan.

Kram
Nanna

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Jag håller med Johanna Garefelt i stort. Vad jag tycker om EU och partigräddans inställning vet väl folk sedan förra inlägget.
Vad jag inte riktigt förstår är varför det under valrörelsen kommer ett sånt där ombudsmanna-peppigt inlägg om coola kandidater och efter valet en klarsynt analys om hur trist och i många fall dåligt partiet är i EU-frågan (och på andra sätt kanske).
Visserligen skrev inte Johanna det peppiga inlägget. Men hon har ju knappast blivit nersablad av folk som inte håller med. Inlägget sammanfattar också en kritisk atmosfär på mötet. Varför blir det en sån kovändning?
Jag både håller med och inte håller med Anna Schönbeck. Partiets ledning har beröringsskräck inför frågor som kan störa "marginalväljare", alltså typ höginkomsttagare ("medelklass"). Det har f d ministern Morgan Johansson berättat för mig personligen.
Men det är partiledningen och inte folkrörelsen. Det är viktigt att skilja på dessa.
När det handlar om EU-frågor finns också en annan avgörande aspekt: s-eliten har i maskopi med borgarna under flera år ansträngt sig för att hålla borta frågor om maktbalans mellan olika instanser (mellanstatlighet, överstatlighet, nationellt självbestämmande) från debatten. Därför blir debatten "halverad" då viktiga frågor inte "får" diskuteras enligt tyst övk. Läs Carl Tham i DN.

Gabriella sa...

Edvin - Det var jag som skrev peppinlägget och jag tycker fortfarande att Marita Ulfskog, Åsa Westlund och Evin Cetin var superbra kandidater att rösta på i EU-valet.

Att det däremot får människor utanför de politiska samtalen framstod som ett val mellan heintz och felix ketchup är en annan sak.

Så mitt peppinlägg speglade precis vad jag kände och fokuserade på när jag begav mig till valstugan.

Jag hade svårt att med känsla och tydlighet formulera de politiska alternativen i de frågor väljarna kom och frågade om. Däremot kunde jag med stor känsla och tydlighet plädera för dessa tre kompetenta kvinnor.

Och jag tycker nog att oavsett besvikelse på upplägg eller budskap i en kampanj så har man som partimedlem uppgifter i en valrörelse, och en sådan tycker jag är att försöka gjuta självförtroende och kämparanda i gruppen.

Så får man utvärdera när valet är över. Som vi gör nu.

Så det så!

/Hälsar superpepparn

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Gabriella:
Jag funderar på om jag ibland framstår som raljerande, spydig och dryg när jag inte alls menar det. Röstläge kan ju inte läsas. Nu är jag alltså inte det, var det inte förut heller.

Om du känner dig peppad vill jag inte minska din glädje även om jag själv inte alls delar den känslan inför den "demokratiska" farsen EP-valskampanjen.
De tre kvinnorna du tar upp är troligen kompetenta. Det är deras åsikter och lojaliteter som sannolikt är problemet. Marita får en presentkort i form av 1-plats för trogen tjänst som partisekreterare, liksom Inger Segelström fick 2004.
I SSU-studiecirkeln "Marxismen" finns Rosa Luxemburgs kritik mot Sovjets utveckling med. Jag tycker det är talande att ett citat om en styrande elitklick och applåderande okritiska medlemmar stämmer ganska bra på SAP. det är bara mord, hot och gisslantagning som inte med citatet.