torsdag, juni 18, 2009

Nej Hans Dahlgren, jag tycker inte att Sverige behöver ett nytt liberalt parti

Hans Dahlgren skriver på Newsmill att socialdemokraterna borde inrätta en kriskommission och utforma en ny politik. Han tycker inte att rådslagsarbetet har resulterat i tillräckligt mycket omprövning av politiken. Dahlgren skriver:

Partiet behöver se över sin hållning kring frågan om valfrihet, sluta exempelvis demonisera friskolor. Lägga fram en närings- och arbetsmarknadspolitik värd namnet. Gå bort från fokus på att byta namn på myndigheter till att föreslå reformer som gynnar företagsamhet och skapa nya jobb i ett tjänstesamhälle. Se över skattesystemet och föreslå en skattereform som gynnar hårt arbete och utbildning, vilket på ett säkert sätt skulle finansiera våra ambitioner för vård, omsorg och skola. Istället väljer partiet idag att gräva ner sig i skattehöjarträsket tillsammans med Vänsterpartiet.

Mmm men tänk om det är tvärtom Hans Dahlgren? Tänk om vi inte ska bli ett parti som helt följer innerstadsväljarnas eller DNs ledarsidas kortsiktiga åsikter? Jag menar att ett politiskt parti hela tiden måste förhålla sig till Målet. Vilka vägar ska vi ta för att nå våra ideologiska mål? Om vi ser att friskolor bidrar till att skapa ett segregerat samhälle, då är det vår uppgift att berätta om det och underbygga vår politik med den sortens resonemang.

Det är klart att vi ska fortsätta vara det parti som bäst känner människors vardag. Men vi ska aldrig glömma att det som verkar rationellt för den egna familjen många gånger inte är rationellt för hela samhället - givet att man har ett mål som innefattar hela samhället.

Jag tycker det är raljant att skriva att vi ska "Gå bort från fokus på att byta namn på myndigheter...". Det är klart att vi på olika sätt har försökt forma samhällsapparaten på ett sätt som ökar förutsättningarna för att vår politik ska förverkligas på bästa sätt. Det har inneburit en hel del omstruktureringar av de statliga myndigheterna. Det är självklart att det blir så, regeringen ska implementera riksdagens beslut och har myndigheterna som sina verktyg. Varför förlöjliga detta?

Socialdemkraterna kan inte vara ett visionslöst parti som bara försöker hitta den mest pragmatiska vägen för att så många som möjligt ska rösta på oss. Vi måste vara ett parti som vet Varför vi väljer en viss politik, och som på så sätt kan visa på ledarskap och förtroende. Jag vill också att vi åker hem från kongressen med en klar utstakad väg mot framtiden. Jag hoppas att vi då har tagit viktiga beslut inom såväl näringspolitik och arbetsmarknadspolitik som skola och utbildning. Men jag ser inte att det betyder att vi ska göra en skattereform som ytterligare gynnar de som arbetar och har långa utbildningar, idag är det andra grupper som har det sämst. Det är dem vi ska fokusera på och lyfta.

Jag tror att hårt arbetande människor ser vikten av en stark arbetsrätt och en bevakad arbetsmiljö. Och jag tror att personer med lång utbildning inser att resurser måste fördelas i ett samhälle med stora klyftor. Om vi börjar utforma politik för att passa medelinkomsttagares plånböcker då är vi farligt ute.

Våra beslut måste bottna i en övertygelse om att ett annat samhälle är möjligt. Och inte genom att gå ut på Odenplan och be folk skriva upp på en lista vad de vill ha för att rösta på oss.

7 kommentarer:

Nanna sa...

Jättebra Gabriella!

Sedan kan man ju undra om vem den hårt arbetande människan som Hans Dahlgren vill gynna är. Medelålders män i chefspossition eller min svärmor som arbetar med äldre på Dalens sjukhus?

Jag är övertygad om att Chirins jobb är betydligt mer krävande är Hans, och ska hon gynnas bör skatterna snarast höjas så att vi kan satsa på hennes och hennes arbetskamraters lön, arbetsmiljö och kompetensutveckling.

/ Nanna

Linnea sa...

Gabbi, du är min idol! Bra skrivet!

Anonym sa...

Rebella står för det nya visionsfyllda i socialdemokratisk idé debatt - Det visar föreningen gång på gång.

Det är tråkigt att Hans Dahlgren har tagit åt sig av näringslivets egna "forskningsinstitut" Ratio. och gör deras propaganda till sanningar.

Tack Gabriella

Mia Päärni sa...

Härligt! Du har så rätt. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
"Men vi ska aldrig glömma att det som verkar rationellt för den egna familjen många gånger inte är rationellt för hela samhället - givet att man har ett mål som innefattar hela samhället."

unohansson sa...

Ett kortfattat embryo till förslag för att i framtiden undvika finanskriser och (ungdoms-) arbetslöshet. Finns det några som har synpunkter så får ni mer än gärna kritisera konstruktivt, kommentera och komplettera!

För närvarande finns det både finanskris och arbetslöshet. Inte minst finns det en omfattande ungdomsarbetslöshet. Det enklaste sättet för att minska – och kanske med tiden eliminera arbetslösgivarlösheten – är rimligen att helt slopa skatten på arbete och konsumtion. På så sätt skulle staten och myndigheterna exempelvis inte behöva lägga sig i privata avtal som fungerar i ömsesidigt samförstånd. Vem som vill skulle alltså kunna anställa vem man vill under kortare eller längre tid – allt enligt ömsesidiga avtal. Praktiskt taget all brist på anställningsvilliga arbetsgivare skulle rimligtvis ganska snart helt och hållet elimineras och försvinna.

Staten skulle då kunna omvandlas till en nattväktar-, infrastruktur-, miljöskydds- och medborgarintegritetsstat. Statsutgifterna skulle delvis kunna finansieras genom stämplingsavgifter, böter och liknande. Men framför allt med räntefria hypotekslån (bottenlån) som ett statligt låneinstitut skriver ut till ägare av befintliga fastigheter, lantbruk, skogsbruk och andra former av fast och permanent realkapital. Realkapitalet är på så vis med råge en fullgod säkerhet för den nyutskrivna penningmängden.
Istället för att betala ränta så amorterar sedan ägarna varje månad med ett belopp som minst motsvarar den aktuella räntan. Om ägaren blir sjuk eller trots allt blir arbetslös så bör det rimligtvis finnas regler för uppskov med amorteringen.

Ägaren av en villafastighet sparar på så sätt till sin egen pension, samtidigt som statens verksamheter finansieras med skuld- och räntefria pengar. En stor del av penningmängden skulle därmed inte vara bankränte- och skuldbaserad. De privata bankerna skulle dessutom inte behöva några garantier, utan både inlånarna, bankerna och finansmarknaden skulle konkurrera och spekulera helt på egen risk.

Varje lagom stor region skulle ha en helt egen valuta som kopplas till medlemsbaserade välfärdssystem. Denna valfria valuta skulle alltså fungera parallellt med den egna nationella valutan och andra nationella och federala valutor. Det skulle vara helt fritt att växla till sig regional valuta, men att växla från regional valuta till andra valutor skulle bara kunna göras via regionens växlingskontor, om det just för tillfället fanns just den valuta som man ville växla till.

Den regionala valutan skulle vara helt kontobaserad (inga sedlar eller mynt skulle finnas) och varje medlemskonto skulle reduceras med en demokratiskt beslutad procent varje natt (t.ex. 0,25 % varje natt kl. 4). Denna summa – reducerad med beslutad sjuk- och fattigdomsförsäkring – skulle direkt föras över till samma medlems medborgarkonto. Medborgarkontot skulle enbart få användas för att betala för regionens välfärdstjänster (vård, skola, omsorg…).

För att mer och mer bygga upp den regionala valutan skulle det finnas räntefria sparkonton med nationell valuta, där regionens näringsliv räntefritt skulle kunna låna nyutgiven regional valuta, med nationell valuta som säkerhet. Arbetande människor skulle utöver lönen i den nationella valutan, kunna välja att successivt få mer och mer som bonus i den regionala valutan.

Anonym sa...

bra start

Anonym sa...

mycket intiresno, tack