Plikten framför allt?

Tankar från en självutnämnd fokusgrupp*

På Unga S-kvinnor Rebellas möte i tisdags diskuterade vi valresultatet, i likhet med många andra partimedlemmar. Vi diskuterade i frågor kring varför vi själva röstat (eller inte röstat) på Socialdemokraterna samt vad vi förväntar oss som medlem i ett Socialdemokratiskt parti.

Detta är vad vi kom fram till:
Vi känner oss inte övertygande om partiets politik eller varför vi eller våra bekanta ska rösta på Socialdemokraterna, vi röstar på (S) av lojalitet och plikt och för att det inte riktigt finns något bättre alternativ. Detta är verkligen inget vi kan bygga ett starkt parti på. Vi upplever att partiet saknar både långsiktiga visioner och konkreta politiska åtgärder för ett mer rättvist och jämlikt samhälle, och att detta är något som måste åtgärdas snarast!

Det uppmärksammade uttalandet från partiledningen att detta val skulle varit framgångsrikt delar vi inte. En valrörelse kan aldrig vara en framgångsrik när medlemmar gråter över att ha blivit det fjärde partiet i huvudstaden och endast får en fjärdedel av rösterna i landet. Inte heller kan det vara en framgång när inte ens hälften av de röstberättigade går till valurnan. Men det är inte valorganisationen i sig som var problemet, många medlemmar gick lojalt ut och arbetade för Socialdemokraterna. Problemet var innehållet i budskapet.

De flesta av oss hade själva röstat på Socialdemokraterna, såklart. Men inte med entusiasm och förhoppningar om en bättre värld, eller åtminstone ett lite bättre EU. Visserligen tycker vi att ideologin är den rätta, men största anledningarna till att rösten gick till Socialdemokraterna var för många lojalitet och plikt. Vi gick till valurnan med en känsla av ovisshet. Vad vill egentligen Socialdemokraterna i EU? Det står inte någonstans på valaffischerna. Inte ens vi som valarbetade hade något riktigt bra och övertygande svar på detta. Det är klart att vi inte vill att EU ska styras av borgare, men vad vill vi då? ”Agera för förändring”. Ja, absolut, såhär kan vi ju inte ha det! Men vartåt bär det?


- Hvad vilja Socialdemokraterna?!

Det vi i Rebella kom fram till är att partiet saknar både långsiktiga visioner (som sträcker sig över mer än en mandatperiod) och kortsiktiga politiska åtgärder får att arbeta i visionens riktning. Vi saknar en maktanalys från partiledningens sida – var är klass, kön och etnicitet? ”Orättvisor är inte lösningen.” Nej, vem skulle påstå detta? Moderaterna? Sådana typer av valaffischer är onyanserade och fördummar valmanskåren och vinner definitivt inga röster.
Vad vill vi med välfärden? Tycker vi om det som sker runt om i landet och allra tydligast i Stockholm, med ökande privatiseringar inom både skola, vård och omsorg? Vad vill vi ha den offentliga sektorn till? Hur ska klyftorna mellan fattiga och rika minska? Hur jobbar vi för att förbättra miljön och klimatet?

Ett annat problem vi diskuterade var frågan om vem som egentligen är partiet? Får man inte uttala sig som ”Socialdemokrat” som gräsrot, utan att först kontakta med partiledning eller riksdagsrepresentanter så är vi ingen folkrörelse längre. Sociala medier handlar inte om att man från centralt håll ska skriva vad alla bloggare ska tagga denna vecka för att vinna media. Varje medlems livssituation och politiska vision, det som utgör grunden till vi engagerar oss politiskt, är inget en PR-byrå kan skapa skicka ut via massmejl. Det handlar om tillit till medlemmar, till sympatisörer som kanske inte ens betalar medlemsavgift men ändå känner sig som Socialdemokrater. Vi måste själva få uttrycka våra tankar och åsikter om valet, om partiet, om politik, om sin livssituation och vad som kan göras politiskt för att göra samhället mer rättvist och jämlikt.

Det är genom personligt engagemang, glöd, ilska och visioner vi vinner val. Om politiken - och med därmed också budskapet - innehåller detta blir det lätt att motivera både sig själv och andra varför det är viktigt att gå och rösta så att Socialdemokraterna vinner valet.


Rebella, genom Johanna Garefelt


* Rebella består av unga kvinnor med en hög andel som är akademiker. Just dessa grupper som i väldigt låg utsträckning gav (S) sin röst i valet och som dessutom var en av partiets ”målgrupper”.