Bra eller dåligt?

Jag vet att det förra blogg inlägget berörde detta som jag tar upp, men jag måste spinna vidare på det.

Gick in på socialdemokraternas hemsida för att se vad det stod om valrörelsen. Vi har gjort en fantastisk valrörelse. Så står det på socialdemokraternas hemsida. Fantastisk valrörelse, smaka på dom orden. Visst tänker man ”mycket bra valresultat” när man hör det? Jag fattar inte. Vad var det som är så fantastiskt? Antagligen att vi har jobbat mer med detta EU-parlamentsval än vi gjort med de tidigare valen. För det är också det enda som är fantastiskt med den här valrörelsen. Och visst har vi kämpat, det är inte det som är frågan.

Dagens Arena skriver om (s)trutsmentalitet. Du hittar artikeln här http://dagensarena.se/text/2009/06/strutsmentaliteten. De skriver bland annat ”Toppkandidaten Marita Ulvskog var lika glad hon och twittrade under söndagskvällen att hon var "nöjd med att vi krossade m-strategin att de skulle bli största parti. Och att sverigedemokraterna inte kom in. Två viktigaste målen!". De båda S-höjdarnas beteende är inte bara komiskt, det är framför allt en grov underskattning - för att inte säga förolämpning - av väljarnas intelligens.”

Jag tycker inte att det är ett dugg komiskt. Jag undrar snarare när socialdemokraternas viktigaste mål blev att moderaterna inte ska vara det största partiet? Eller att hindra sverigedemokraterna från att komma in i ett parlament? Det sistnämnda är visserligen viktigt, men det är inte därför jag är socialdemokrat.

Personligen tycker jag att det verkar finnas en utbredd ovilja att prata om misslyckanden. För detta var ett misslyckande. Lika mycket som våra dåliga opinions siffror är ett misslyckande. Jag kan inte skryta med att jag gick med i SSU när jag var 13 och att jag har varit aktiv i 40 år. Jag vet inte hur det var förr. Men så länge jag har varit aktiv i partiet har jag sett en tendens som är oroväckande och som inte är bra för en organisation. Man välkomnar inte kritik. Man välkomnar inte ifrågasättande. Om man lyfter en fråga som inte är typisk socialdemokratisk politik så blir man mest ignorerad. Eller tillrättavisad. Så har jag upplevt det. Jag tror inte att jag är den enda.

Vi måste bli ett parti där det är högt i tak. Där man vrider och vänder på vad vi står för, vilka visioner vi har, hur vi ska komma dit. Och där det är bra att ifrågasätta klassisk socialdemokratisk politik. Precis som Nanna var inne på i sin kommentar till det förra inlägget så hänger det också på oss att lyfta taket om det är för lågt. Det exakt vad vi tänker försöka göra.