Idag är det inte kul att vara Fredrik Reinfeldt. Det är klart det är en stor tragedi att bli av med en kompetent medarbetare. Och samtidigt har hela den här processen varit väldigt pinsam.
Själv har jag haft lite svårt att förstå varför det är Schenström som får all skit. Varför inte reportern på TV 4 har halats i offentligeheten lika mycket.
Frågan har två sidor, och i det ena fallet har reportern gjort bort sig minst lika mycket. Det handlar om att makten umgås med varandra, media och politik är tätt sammanflätade och sådana här möten är väl iofs ganska vanliga, precis som Anna Sjödin skrev i en debattartikel. Därför kan tillställningar som Almedalsveckan ibland mest kännas som eliternas eget kalas där man tävlar om att tycka man själv är viktig. Och här tycker jag det är mer allvarligt att den granskande makten smeker den politiska. Men visst, de kanske har varit bästa polare länge, reportern och statsssekreteraren? Annars har jag svårt att förstå hur Pihlblad tänkte när de satte sig på krogen ihop. Vem skulle ha förtroende för hans "objektiva" granskning om det kom ut att han umgicks med statsministerns närmsta kvinna?
Men den andra frågan har handlat om den nationella krishanteringen. Schenström hade de facto jour när hon svepte vin på ett söderhak. Och här håller jag inte längre med Anna Sjödin. Man ska ta det jäkligt lugnt med alkoholen när man har offentliga uppdrag. Självklart är också politiker och makthavare människor. Men ska man dricka sig berusad så gör man det när man är helt ledig och ser till att man gör det i privata miljöer.
Så ett ett i dåligt omdöme. Ändå är det Schenström som förlöjligas på ett helt annat sätt än Pihlblad. Hade det sett likadant ut om en manlig statssekreterare hade umgåtts med en kvinnlig reporter? Jag tror inte det. Då tror jag reportern hade fått så mycket mer skit. Men vad vet jag.
Avslutningsvis, rubriksättningen. Schenströms kompis pratar om hur mycket Schenström har jobbat, hur hon har dedikerat sitt liv till Reinfeldt och moderaterna. Och här får kompisen förklara hur man märkt att hon har offrat sitt privatliv:
(reportern:)Hur har det märkts?
(kompis:) – Hon har ju inte varit nere på Stureplan en enda gång om man säger så. Även om man har försökt få med henne dit. Det har aldrig gått.
Ja. Som sagt. Det märks på olika sätt att man jobbar för mycket... Men någon kanske borde talat om för polaren att Schenström, möjligen otippat för den moderata gräddan, föredrar Söder...
lördag, november 03, 2007
Olika mått på att jobba mycket
Posted by Gabriella klockan 09:35
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar