måndag, november 12, 2007

Slösa inte bort min tid

Att vara feminist och dessutom vara öppen med det innebär att man får ta en hel del diskussioner. Om jag ska vara helt ärlig så är jag sjukt trött på det för tillfället. Det är framförallt två saker som stör mig. Det första är att jag inser att det blir inte bättre med tiden och att unga killar inte är speciellt jämställda. Visst ser man skillnader generationer emellan, men ibland blir jag fundersam över hur långt vi egentligen har kommit.

Det andra är att det är så få som kan ta en seriös diskussion om frågor kring feminism och/eller jämställdhet. Alltför ofta förlöjligar folk mig för det jag tror på, även personer som jag respekterar och tycker om i vanliga fall. Oftast kan jag nonchalera idiotiska kommentarer, jag förstår att det handlar om osäkerhet, okunskap och massa annat. Och jag kan ta att folk skämtar om frågor som de vet att jag är engagerad i eftersom det är ett sätt att få igång en diskussion utan att behöva vara för allvarlig.

Men ibland undrar jag vad det är för taskig attityd män har. Vad är det som gör att de inte tycker att de behöver ha något respekt för mig och för vad jag tycker? Jag har insett att det är många som blir provocerade av att jag bekänner sig till feminismen, men varför tycker män att de kan bete sig hur de vill, raljera och vara nedlåtande i vilken utsträckning som helst? Varför tycker män att de har rätt att med en nedsättande ton fråga mig "huuur kan du tycka...?" Eller vad ger dem rätt att bli aggressiva och skälla ut mig? Jag har verkligen försökt att hitta exempel på när kvinnor har gjort så, men det är väldigt få. Det är nästa uteslutande män som pratar med mig på det sättet, trots att jag ständigt möter kvinnor som inte alls håller med mig. Jag säger inte att det är så här för alla, det här är min erfarenhet.

Så ärligt, om du inte är intresserad av att prata på riktigt, slösa inte bort min tid. Om du inte kan hålla dig till en normal samtalston, prata inte med mig. Och om du är en sån som vill förlöjliga mig eller prata nedsättande med mig och du tror att du vinner något på det, lägg ned. Du kommer bara göra mig ännu mer övertygad om att jag har rätt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Nu ska jag berätta något som få av dem som är unga idag vet om: Jag är alltså nästan 65 idag, och när jag var ung träffade jag ALDRIG jämnåriga män som uttalade sig som unga män kan göra idag om kvinnor och om feminism (fast det kallades inte feminism då utan vi kallades för "kvinnosakskvinnor"). Tvärtom var alla män i min generation klart för jämställdhet mellan könen och kritiska till den tidigare generationens diskriminering av kvinnor.

Sedan gick det många år, och idag har dessa unga män i många fall förvandlats till ärkekonservativa och åtminstone smygantifeministiska gubbar. Men de flesta är ändå inte lika antifeministiska som dagens unga män.

Så unga kvinnor - ni bedrar er om ni tror att er generations unga män är mycket mer jämställda än min generations män var när vi var unga.

Ska jag säga vad jag tror om saken, så handlar det om ekonomi. I min ungdom satsade staten pengar på utbyggnaden av skolor, universitet och offentlig sektor och det fanns hur mycket jobb som helst. Idag är det annorlunda och därför upplever unga män framåt och energiska kvinnor som mycket mer hotande än de var i min ungdom. Det handlar helt enkelt om konkurrens om jobben och pengarna.

När krubban är tom bits hästarna, som ordspråket säger.