fredag, januari 19, 2007

Tre myter om Sahlin

Egentligen ska man väl inte skriva två inlägg om samma sak med kort mellanrum men kommentarerna kring valberedningens beslut att föreslå Mona Sahlin som socialdemokraternas nästa partiledare har gjort mig så upprörd så måste jag bara göra några korta kommentarer.

"Mona Sahlin är inte förstahandsvalet" (och skulle därmed ha ett lågt stöd i partiet och inte heller få ett stöd och därför misslyckas)

Nej, Mona var inte den som stod överst på distriktens nomineringslistor. Men hon är inte en nödlösning. Partimedlemmarna hade ett antal möjliga kandidater att ta ställning till och prioritera. Tyvärr hade vi inte så jättemånga och förhoppningsvis har vi lärt oss något av detta och lagt grunden för en organisationsförändring. Men Mona fanns hela tiden med bland dem alternativen. Det gjorde till exempel inte jag. Jag hade varit en riktig nödlösning. Men Mona Sahlin har länge varit en av socialdemokratins främsta företrädare och tanken att hon skulle bli vår nästa partiledare har aldrig varit någon medlem främmande.

"Mona är föreslagen bara för att hon är kvinna"
Kravet från stora delar av socialdemokratin att vår nästa ledare ska vara en kvinna är inte något sorts märkligt krav som har gjort att vi varit tvugna att leta bland bottenskrapet för att hitta en ny partiledare.

Det har egentligen varit en självklarhet att vår ledare ska vara en kvinna. Under de år som Persson lett det här partiet har det hänt mycket, vi har bland annat blivit ett feministiskt parti och jämställdhetsfrågor har fått en mycket mer framträdande plats än tidigare. Också i det svenska samhället har synen på könen förändrats och moderniserats. Men, vi har möjligen en mer patriarkal kultur i vårt parti än i exempelvis våra danska eller franska systerpartier och de progressiva krafterna valde därför att vara tydliga med att det nu var dags för en kvinna. Jag gjorde detta för att inte centrala företrädare skulle kunna välja att ignorera denna elefant i vardagsrummet. Genom att vara tydliga och mediala i detta krav så har det varit väldigt svårt, och för en gångs skull kontroversiellt, att föreslå en man.

"Med Mona kommer socialdemokraterna förlora valet 2010".
Det är väl härligt med alla dessa proffstyckare som 3,5 år i förväg kan förutspå en valutgång? Kan inte de också berätta för mig hur mitt engagemang i partiet kommer att påverka valet 2018? Kanske är det mest MUF som passar på att vara dryga men jag blir bara så matt.

8 kommentarer:

Linnea sa...

Det är klart du inte skulle va en nödlösning! Sluta upp med jantelagandet ;-)

Catti Ullström sa...

"Kravet från stora delar av socialdemokratin att vår nästa ledare ska vara en kvinna är inte något sorts märkligt krav som har gjort att vi varit tvugna att leta bland bottenskrapet för att hitta en ny partiledare."

Tack. Jag ar sa trott pa att hora, och lasa, att s last sig i sitt krav pa kvinnlig ordforande.

Maria sa...

Varken Tage Erlander eller Göran Persson var förstahandsval på sin tid, har jag hört. Det är något att lyfta i det här sammanhanget!

Dessutom tycker jag att påståenden om att denna stora folkrörelse skulle föreslå en nödlösning till toppen är både fräcka och puckade.

Pennskaftet sa...

Resonerandet i media går inte ihop för fem öre. Monar var inte första handsvalet, och hon blev föreslagen bara för att hon var kvunna? Då måste jag få ställa två frågor till spekulanterna:

Hade Margot Wallström också blivit föreslagen pga av sitt kön? Vilken manligkandidat hade inte tillhört bottenskrapet om han blivit föreslagen, om nu Mona gör det?

Gabriella sa...

Jag tror att hade Margot tackat ja så hade debatten haft helt annat fokus. Då hade det mer handlat om att vi helgonifierat henne för att hon var utomlands etc.

Mer intressant är hur medier och tyckare ställt sig till om säg Mona tackat nej och man då valt sig till Nuder eller Östros. HAde de då handlat på en första, resp andraplats i prioritering och fått en egen prioriteringsordning som män eller hade de då varit en 5e handsval?

Den här sortens synpunkter kommer ju oftast uteslutande från folk som inte är med i det här partiet. Vilket gör att man heller kanske inte känner till hur vi förhåller oss till personer, processer, nominering och val.

Joanna sa...

Alltså, jag tycker att det är svårt det här med Mona. Jag tycker att det är bra att att du Gabriella bemöter myterna i media om Mona, våra interna processer och om hon är första- eller femtehandsval. (Debatter som såklart inte skulle förts på samma sätt om det var en man) Du gör en klar och tydlig markering där som jag tycker är viktigt.
Men jag tycker att det är svårt att glädjas riktigt över att Mona är föreslagen. (Mina två, personliga, förstahandsval var Carin tätt följt av Ulrica.)
Mona var en av de stora tänkarna på det politiska 90-talet och bakom de enorma nedskärningarna i offentlig sektor. Vad gjorde det för kvinno/klasskampen? Monas mest frekvent använda ord på presskonferensen var "nyfiken". Vad är det egentligen vi ska vara nyfikna på? Alternativa driftsformer? (Vad gör det för kvinno/klasskampen?) En "ny" tjänstesektor/låglönesektor? (Vad gör det för kvinno/klasskampen?) Osv osv.

Ja, jag tycker att det är svårt. Hon står i så många frågor långt ifrån mig.
Samtidigt, jag ser fram emot en ny och radikal familjepolitik. Jag ser fram emot en ny och radikal HBT politik. Jag ser fram emot ett (förhoppningsvis) öppnare och bredare ledarskap.
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Vet inte riktigt vad jag tycker eller om jag gläds.

Och, som avslutande fråga. En fråga som inte riktigt diskuterats tycker jag. Och jag vet heller inte hur jag ska formulera mig utan att låta för rå.
Men för mig som vänstersosse kan jag inte låta bli att ställa mig frågan, en kvinna som ordförande till "vilket pris som helst", kosta vad det kosta vill för vår politik?

Gabriella sa...

Fast för mig har det inte varit en kvinna "till vilket pris som helst". Vi har gott om bra kvinnor som har prioriterats på olika sätt. Hade alla sagt nej och vi hade börjat gå utanför nomineringslistor så hade det varit en annan fråga.

Men vi får inte glömma att det finns kvinnor under Mona på listan, exempelvis Wanja. Eller varför inte Britt Bohlin?

Så för mig är det inte till vilket pris. Och jämför jag med de män som varit mest aktuella i så fall så är Mona och den politik hon står för ett väldigt bra val tycker jag.

Sen är det klart att man inte måste vara nöjd med henne. Alla kan inte tycka lika och många har aktivt låtit bli att nominera henne. Men alla distrikt har haft möjlighet att säga vad de tycker. Sen kan vi utvärdera processen och se vad som kanske kunde ökat demokrati och bredd.

Rollx sa...

Visst har man märkt på många, att det måste måste måste bli en kvinnlig partiledare för S.

Om det är en kvinna eller man som sitter vid S rodret är det strunt samma !. Bara det är en god ledare. Är det inte det som är huvudsaken !??. Jag tror att det är väldigt få som kan se en självklar efterträdare efter GP. Känns väldigt fattigt på karismatiska kandidater i nuläget, i det socialdemokratiska lägret.

Tuvärr !! känns det som att skeden skrapar djupt i botten på S tunnan.

Och alla sjunger i kör. Det måste måste bli en kvinna, även om det inte finns en fullgod kandidat.

Djup Suck !!