Vårdnadsbidraget går ut på att föräldrar som har barn mellan 1-3 år ska få 3000 kr i månaden obeskattat om de inte använder annan offentligt subventionerad barnomsorg (dvs förskola). Detta är en del av högerns valfrihetsreform. Eller de säger det, men man behöver inte ha mycket till analytisk förmåga för att förstå att det inte handlar om det. Det är kristdemokraterna som i sin iver att stå för någon slags gammeldags familjeideal har lyckats få igenom en av de mest bakomsträvande reformer på väldigt länge. Jag skulle inte tro att folkpartiet är lika entusiastiska.
Jag skulle kunna gissa mig till vad som kommer att hända när vårdnadsbidraget införs och vilka som utnyttjar det. Eftersom kommunerna inte bli kompenserade blir det mindre resurser till förskolan, ingen hemlighet. Det är enkelt matematik. Att det är i första hand kvinnorna som stannar hemma är inte heller speciellt omtvistat. Det som är intressant är ju argumentationen för vårdnadsbidraget som hela tiden heter valfrihet, möjlighet att vara hemma med sina barn. Vem har möjlighet att välja bort förskolan för 3000 kr i månaden? Ja, det är ju familjerna i kristdemokraternas värld. I den finns naturligtvis en kvinna i familjen som inte är speciellt sugen på att jobba, utan hellre är hemma med barnen, och det finns en man som har en bra lön. Så måste det ju vara, vilken ensamstående förälder klarar sig på 3000 kr i månaden? Låt oss också ta exemplet där kvinnan (vilket jag förutsätter att det blir) bestämmer sig för att vara hemma. Jag gissar att det är en familj som hade tagit det beslutet i vilket fall som helst. För inte kan det väl vara så att massor av familjer helt plötsligt anser sig ha råd att gå från två inkomster till en? Jag är inte så förtjust i att använda såna här begrepp, men vårdnadsbidraget är verkligen ett hemmafrubidrag.
Barnens bästa är ju en annan intressant vinkling. Är det att vara hemma med en förälder eller att gå på förskola? Det är en lång diskussion. För mig skulle det vara ett mycket enkelt val, inte bara för att jag vill jobba, utan för att jag tror att det är mycket bättre för mina barn att få interagera med andra barn och vuxna. Sen undrar jag vad kristdemokraterna egentligen tror om föräldrar eftersom de tjatar om att de vet bäst? Kommer de allihopa från Bullerbyn? Det finns massa barn i Sverige som växer upp med föräldrar som misshandlar, kränker eller bara inte orkar älska och stötta. Att föräldrar alltid vet vad som är bäst för barnen är tyvärr inte sant.
tisdag, maj 20, 2008
Valfrihet för välbeställda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
hej!
Det finns som vanligt gråskalor i allt.
Det finns en grupp människor i samhället som du kanske glömmer. Genuina lantisar, dom som vill leva lite mer som förr i tiden i ett litet torp på landet och där man väljer att hanka sig fram med små ekonomiska medel och på ett ekologiskt naturnära sätt. Det kan vara extremt medvetna val långt bortom rikedom.
I dessa världar kan faktiskt vårdnadsbidraget vara något verkligt klokt under en viss period av livet.
Dessutom mycket naturvänligt och koldioxid klokt.
Det finns således många fler livsarenor än de du målar upp framför dig när du bestämmer dig för din åsikt.
Det finns i verkligheten väldigt många sätt att selektera, dvs leva ett liv och det kan faktiskt vara mycket svårt att avgöra vilket är det rätta på lång sikt.
Just nu styrs vi av de rådande dogmerna. Dessa dogmer kan dö väldigt fort av yttre faktorer, tex av den framtida klimatomställningen.
MVH Anders B Westin
Onekligen en poäng och klarsynt framställt. Detta är röstfiske med en symbolfråga som kommer att kosta mycket mer än det smakar att genomföra. Även om det smärtar mig att hålla med en gruppering som Rebella, vars åsikter jag inte delar, så är ju vårdnadsbidraget ett rent skämt och jag förstår inte hur man på fullt allvar kan ställa sig bakom en lösning som denna. Precis som Mia är inte heller jag speciellt sugen på att finansiera någon annans hemmafru, även om jag misstänker att anledningen till mitt och hennes ställningstagande i frågan skiljer sig ganska rejält åt.
Om man verkligen var intresserad av att konsturera ett system som erbjuder valfrihet så torde ju lösningen vara att lyfta kostnaden för barnomsorg helt och hållet från skattesedeln och låta de individer som nu väljer att skaffa barn finansiera detta själva, kombinerat med stödåtgärder för de som faller under vissa gränser för inkomst/förmögenhet. Men det är väl knappast troligt att det finns en politisk gruppering som vågar presentera något dylikt...
Vidare, Anders;
Ditt perspektiv på frågan känns väldigt märkligt. Skulle vara väldigt intressant att höra dig utveckla hur det faktum att ”vi styrs just nu av rådande dogmer” samt att dessa skulle ”dö väldigt fort av yttre faktorer” har bäring på denna fråga?
Med all respekt. - Blogginlägget rör en konkret fråga som påverkar i princip alla i samhället, d.v.s. hur vi väljer att konsturera vår barnomsorg och varför. Blir det inte lite cirkus över det hela att utgå ifrån en handfull individer i en hydda utanför Södertälje eftersom de eventuellt skulle gynnas av 3,000 extra kronor i månaden när man diskuterar detta?
/Johan A
till Anders B Westin:
Min grundisntällning är att vara ödmjuk. Men trots det måste jag säga att du snackar gojja. Varför lösa miljöproblem med att göra kvinnor beroende av män? Är det egentligen ett svepskäl för att föresrpåka en hemmafrumodell. Med tanke på hur långsökt argumentet skulle det inte förvåna mig.
till Rebella:
Ännu ett bra inlägg. jag tycker att offentlig barnomsorg i offentlig regi, utan avgifter, är en av flera bra institutioner för att omvandla familjer från kvinnobördor till frivilliga relationer.
Socialisera mera! Alltså socialisera familjernas alla tvingande funktioner. Det skulle göra fler kvinnor fria.
Här kommer några förslag:
-Inför obligatorisk förskola från 3 års ålder. Det måste kombineras med rejäla satsingar på brnomsorgen för att accepteras och få stöd. Vem vill lämna sina ungar till mögliga lokaler som underfinansieras av politiker som tycker att kroniska budgetöverskott är mer pop än socialism?
Dagis ska finnas på de timmar på dygnet det behövs. inför alltså Nattis!
-Gör så att alla elever (i förskola, grundskola och gymnadieskola) kan äta tre måltider på dag i skolan. Den som vill äta hemma ska kunna göra det i en lugn och trevlig familj. Den som vill slippa undvika maten hemma p g a misshandel hemma eller annan skit ska inte hindras av kristdemokratiska ideal att bli mätt.
-Skapa fler fritidsgårdar så att ungdomar kan vara någonstans under vuxen uppsikt under större delen av dygnet utanför skolan.
-Inför heltid som rättighet och deltid som möjighet i hela offentliga sektorn. Kvinnors sämre läge på arbetsmarknaden måste brytas. Låt oss börja med hur vi som politiker köper arbetskraft.
-säg upp eller omförhandla alla sifferlösa kollektivavtal. Det ska vara kristallklart vilka löner som gäller för alla.
Hej
Jag ser att ni inte gillar att jag problematiserar. Jag är inte någon ivrare av vårdnadsbidrag men kan bli väldigt störd av den dogmatiska tvärsäkerheten i att vårdnadsbidraget skulle vara något som fullständigt raserar vår hela kultur. Jag ville problematisera en aning med lite gråskalor.
Nu är det ju så att det finns ett stort land utanför storstaden och inte enbart något torp utanför Södertälje.
Den bild som jag försökte måla upp finns i verkligheten relativt vanligt ute på landsbygden.
Sen kan jag bara göra en enkel påpekan. Kvinnor och män har alltid varit beroende av varandra. Det är nämligen hela syftet med sexuella varelser i jämförelse med de asexuella enkönade varelser som bevistar detta jordklot.
Det är beroendet som gjort Homo Sapiens till den varelse den nu är.
Vårdnadsbidrag eller inte, så kommer detta förhållande inte att ändras de närmaste låt oss säga
15 000 åren.
MVH
Anders;
Som uppvuxen på den omtalade landsbyggden ställer jag mig fortfarade frågande till din bild. Visst finns det mäniskor som lever på knappa resurser där såväl som hos dig i Stockholm, men det är ett ytterst fåtal - om ens några som gör det av någon ekoromatisk vision om att få det tidiga 1900-talets självhushåll tillbaka.
Edvin;
Det du vill uppnå är ju behjärtansvärt. Min åsikt är att kollektivlösningar av den typen som du föreslår fungerar utmärkt för att lindra symtomen men helt verkningslösa för att göra något åt den bakomliggande orsaken till problemen.
Grundbulten i dina förslag är att ”Socialisera mera! Alltså socialisera familjernas alla tvingande funktioner. Det skulle göra fler kvinnor fria.”
Härligt radikalt förslag som med stor framgång prövats I Kampuchea under PolPot. Man skiljer helt enkelt barnen från familjen och ser till att alla får samma möjligheter från början. Barnen tillhör på det sättet samhället och kan disponeras på det sätt som partiet för ögonblicket anser vara bäst. Gick visserligen inte så bra när det begav sig, men varför inte prova igen?
Ber om ursäkt för att jag inte kan låta bli att raljera lite. Men; Om vi nu vill komma åt de barn som far illa, varför inte sätta hårdare krav och ge tydligare riktlinjer till de myndigheter som ansvarar för detta istället för att tvinga alla in familjer i samma lösning? Borde vi inte erkänna problemen där de finns och rikta in oss på de ställen vi behöver stötta istället för att leta den stora lösningen som skall passa alla?
Vi har ju redan sett vad som händer när man låter ett socialdemokratisk regim under ett knappt sekel styra utbildningspolitiken. Medelmåttorna har varit tumstocken, rocken skall passa alla. Man avskaffar OBS-klasser för att alla skall vara lika. Specialskolor för begåvningar skall vi inte ens våga nämna.
Och visst, på det stora hela så har vi skapat en härligt jämnutbildad medelklass. Så låt oss glömma de som faller ifrån redan i mellanstadiet och aldrig kommer igen och låt oss inte grumla bilden med att det var ganska länge sedan vi examinerade ut några Lars-Magnus eller John Ericssöner från svenska skolor. Jag menar, offenlig sektor växer ju år från år. Vi kan väl bara anställa alla där istället? Kanske damma av tankarna på medborgarlön?
När vi ändå är i farten;
Mia;
I ditt inlägg kritiserar du vårdnadsbidraget och argumenterar för att det inte skall införas. Är frånvaron av ytterligare förslag att också uppfatta som att du tycker rådande barnomsorg är den vi behöver?
/Johan A
Frånvaron av förslag var av praktiska skäl. Jag skriver nog långa blogginlägg som det är. Om din fråga är ifall jag är nöjd med barnomsorgen som den ser ut idag så är mitt svar nej. Jag håller med Edvin om att förskolan bör vara obligatorisk från relativt tidig ålder och jag håller med om att man måste satsa mer. Men pengar växer inte på träd, så det är alltid en avvägning som måste göras. Jag skulle säga att personaltätheten skulle kunna vara något högre och att personalen till stor del bör vara utbildade förskollärare, båda två saker som kostar pengar.
Att partier på högerkanten överhuvudtaget genomför reformer som syftar till att folk ska stanna hemma tycker jag rimmar illa med resten av deras politik där alla ska arbeta (vilket jag i sig inte har något emot). Däremot tycker jag absolut inte att barnen ska äta alla sina måltider i skolan. Frukost, lunch och mellanmål borde vara självklart, åtminstone för de som går i förskolan/skolan från morgon till kväll. Men middag? Nej, man kan inte bygga ett samhälle där allt ansvar för barnen ligger på någon/något annat än föräldrarna. Däremot ligger det ett enormt stort ansvar på alla som arbetar med barn. Det handlar både om vad man tror ingår i ens roll men också om att de i sin tur får rätt stöd, har kompetens och mod för att våga se de barn som inte mår bra och göra någonting åt det.
Skolan får bli en senare fråga.
Till anonym liberal:
Visserligen skriver du att du raljerar. Det kan jag bjuda dig på. Men det är ändå lite svårt att ta en så svart-vit bild och beskrinving på allvar.
Ta intryck av Anders Wijkman (kd) och Bengt Westerberg (fp). Det är två politiska motståndare som jag tar på allvar p g a deras förmåga till politiska nyanser och att de inte ser allt till vänster som Milton Friedman som Pol Pot-fabriker.
Därmed inte sagt att du gör det.
Till Mia:
Du missförstår mig vad gäller måltider i skolan. Poängen är inte att tvinga barn och ungdomar att äta i plugget. Möjligheten är melodin.
En tjej i en parallelklass gick ut med nio underkända ämnen. Hon sökte med ljus och lykta efter kärlek och omtanke men fick förakt. Ingen av föräldrarna varken kunde eller tog ansvar. Självklart sympatiserar både du och jag med henne. Jag skriver inte på dig någon skuld här.
Men om vi socialiserar ansvaret för mat kan en stor majoritet barn och ungdomar alltid garanteras tre måltider per dag SAMTIDIGT som härliga familjemåltider kan avnjutas i lyckliga familjer. men för att lyckan ska komma alla till del måste vi se helheten.
Pengarna är inte problemet. Sverige har haft en generösare välfärd även med tiotals procent lägre BNP (oavsett om du räknar i fasta eller löpande priser. Teknikalitet? Ja, men en viktig sådan).
Jag föreslår sänkt tak för frihet från förmögenhetsskatt, kanske tiodubblad procentsats på den skatten, starkt progressiv inkomstskatt som till stor del pytsas ut till kommunerna mm.
Här kommer fler förslag:
-Inför genuskunskap och -pedagogik som obligatorium på alla lärarutbildningar.
-inför tak för hur många barn/elever de får vara per personal. Såna tak bör sättas i samråd med t ex Kommunal, SKTF och Lärarförbundet. Lärarnas riksförbund kan fara och flyga, om in frågar mig.
-skapa rutiner för samarbete kring hantering av övergrepp mot barn. Incest, misshandel mm ska upptäckas tidigt och hanteras ordentligt. Samarbetsgrupper med lokal polis, socialtjänst och förskolepersonal borde drivas som kommunalpolitiska krav.
Det borde också lagstiftas fram, dock med utrymme för lokala variationer i hur det organiseras i detalj.
Hej Igen!
Vad får er att tro att vårdnadsbidraget kommer att innebära något så ont och farligt. I verkligheten så kommer det knappast att märkas i vårt samhälle. Den övervägande delen kommer fortfarande att välja dagis.
Dessutom så väljer man i den negativa bilden och utmåla mottagaren av detta bidrag som någon förtryckt lite mindre begåvad ung kvinna. Så kan det säkert vara i det enskilda fallet. Men det kan lika gärna var just de människor som jag försöker beskriva.
Någon ungt par som är fårfarmare på Gotland,biodynamiska odlare i södra Jämtland, det jämställda paret i Hoting som jobbar med lokal Turism där det är 6 mil tur och retur till närmsta dagis.
Den småskaliga kulturen på landsorten kan faktiskt komma att fungera bättre med detta bidrag. Sedan kan vi stadsbor på sommaren helt plötsligt dra nytta av det genom en mer levande landsbygd och tom hitta ett fik och en glass- kiosk mitt ute i skogen.
Jättemysigt och inte ett dugg samhällsfarligt.
Ni målar upp djävulska dystopier helt i onödan. Det är helt andra frågor som är väsentliga för detta med underordning.
MVH
Jag ser politik som ett verktyg att driva ett samhälle i en viss riktning. För mig är ett jämställt samhälle något som är viktigt att uppnå och där finns det inte utrymme för bidrag som i praktiken innebär att kvinnans ställning på arbetsmarknaden försvagas än mer.
Det vore säkert trevligt att helt plötsligt hitta en kiosk mitt ute i skogen, men hur menar du att vårdnadsbidraget skapar en levande landsbyggd? Det låter nästan som att den personen som är hemma ska ägna sig åt någon slags näringsverksamhet vid sidan av. Med hjälp av vårdnadsbidraget?
Jag tror inte att införandet av vårdnadsbidrag kommer att vända upp och ned på vårt samhälle, men jag tycker att det är ett dåligt förslag och är helt emot att man använder skattepengar till att finansiera hemmafruar.
Mia
Det jag ville problematisera var din argumentationen om att det bara är något för välbeställda.
I verkligheten så tror jag inte alls att det är de välbeställda som kommer att utnyttja detta i någon större omfattning. Jag tror mer att den grupp som jag försöker beskriva blir nyttogörare dvs "alternativlantisar", sedan en grupp traditionalister, prudentliga frireligiösa, en och annan undertryckt kvinna, en och annan typisk supermamma som vill amma i 4 år, sedan en del som tycker att livet är stressigt.
Jag tror faktiskt inte alls på din argumentation om rik och fattig utan snarare på "en salig blandning".
Men framförallt så tror jag inte på att det är ett hot mot dagis.
Det kanske tom blir något som vi alla tycker är bra om några år. Så jag tycker det kan vara värt att testa. Ingen har egentligen någon aning om det faktiska utfallet. Ibland kan det vara bra att se politik som en "testbädd" av verkligheten.
Religiösa, kommersiella, grandiosa och exkluderade friskolor är något som jag oroar mig betydligt mer för.
Där har vi något som på riktigt kan splittra VI-känslan i vårt kära land.
MVH
Jag kan hålla med om att det antagligen blir en blandning, jag tror alltså inte heller att det blir enbart familjer med höga inkomster som kommer att utnyttja detta. Och eftersom vårdnadsbidraget är verkligenhet i Norge och Finland så vi kan se vad som har hänt där. 95 procent av dem som utnyttjar bidraget är kvinnor. Ofta är de lågutbildade och utan fast jobb. I Norge är många av kvinnorna invandrare vilket gör att deras barn har gått miste om möjligheten att lära sig norska redan i förskolan.
Mia
Jag håller med dig om att en viss grupp kan bli "lidande" av effekten.
Men är det inte så att det måste till andra mer verkningsfulla riktade stöd just till den grupp som du betonar.
De människor som du ser behöver ett långt mer kvalificerat stöd än att deras barn skall gå på dagis. Kanske ett kombinerat föräldrastöd/dagis där föräldern får kunskaper och barnen intryck och stimulans från andra vuxna.
Jag är nämligen övertygad om detta med primär vårdnadstagare och Trygg anknytning aldrig kan ersättas med institutioner. Barn med Trygg Anknytning är om som fungerar bäst på dagis och det är ju inte dom barnen som du oroar dig mest för.
MVH
Skicka en kommentar