Denna helgen ägnade jag mig åt att försöka ta igen en del pluggtid som på något mystiskt sätt försvunnit iväg till annat under terminens gång. Självförvållad nödvändighet till helgarbete kan ju få den mest sansade att sura till på sig själv, och det var inte med hurrarop som böckerna öppnades. Men förväntningarna till trots så blev just den här läsningen väldigt inspirerande. Inte bara för att den kunde flytta ut till gräsmattan och solen, utan framförallt för att en förväntat uberteoretiskt abstrakt kurslitteratur - istället för huvudbry - försåg mig med ett så bra stycke om en politisk vision för den som precis som jag är socialist, feminist, antirasist och så vidare - men som ibland har svårt att hitta ord för en vision som rymmer det.
Så jag snodde en från min bokhyllas nyutnämnda gudinna, Chandra Talpade Mohanty (Feminism utan gränser heter boken), och delar den med er på bloggen. Håll till godo.
"jag föreställer mig en värld som är positivt inställd till både sex och
kvinnor; en värld där kvinnor och män är fria att leva kreativa liv i trygghet,
fysisk hälsa och integritet; där de är fria att välja vem de vill älska och vem
de vill leva med och där de själva bestämmer om de vill ha barn eller inte. En
värld där vår val styrs av glädje och inte bara plikttroget slit; där fria och
fantasifulla intellektuella utforskningar är en fundamental rättighet. En vision
i vilken ekonomisk stabilitet, ekologisk hållbarhet, jämlikhet mellan raser och
omfördelning av välstånd skapar den materiella basen för människors
välbefinnande. Min vision är slutligen en där demokratiska och socialistiska
metoder och institutioner tillhandahåller villkoren för människors deltagande
och beslutsfattande oavsett ekonomisk rang. I strategiska termer innebär detta
att antirasistiska, feministiska och demokratiska principer läggs till grund för
människors delaktighet och relationalitet, vilket fodrar arbete på många fronter
och i många olika kollektiv för att organisera ett motstånd mot förtryckande
strukturer. Min vision kräver också att uppmärksamhet riktas mot såväl små som
stora strider och processer som kan leda till radikal förändring - det räcker
inte att arbeta för (eller vänta på ) en revolution. Den feministiska,
antirasistiska och antikapitalistiska praktiken i vardagen är alltså lika viktig
som deltagandet i större politiska organisationer"
3 kommentarer:
Tack för trevlig läsning. Det var en vacker text. Det är bra att den påpekar att en positiv inställning till sex är bra.
Dagens samhälle är nämligen sexualfientligt. Det är istället positivt till sexistisk förnedring, underordning och liknande.
Det är också en materialistisk text. Tänk att det går att skriva så enkelt om något så stort.
Chandra Talpade Mohanty hamnar nog i bokhyllan efter ett besök på biblioteket.
För övrigt är det trevligt att ni börjat skriva oftare.
Ja, det var verkligen det som slog - att hon kunde få till så mycket krångligt så enkelt. Och som inte innebär att lite feminism och antirasism inte bara "läggs på" materialismen.
Precis som du gillar jag verkligen sexvänligheten, men också delen om intelektuella utforskningar som en del.Själv är jag helt för principer som lutar åt att både utföra arbete som är mer intellektuellt krävande varvat med mer produktivt arbete och reproduktivt. Såna visioner diskuteras för lite - varför kan vi inte ha en vettig arbetsmarknad där man studerar/forskar en del av veckan, står vid bandet en del och jobbar i äldreomsorgen nästa del?
Och ja, det är trevligt att bloggen är igång igen - och ännu trevligare med läsare och kommenterar!!
Själv ska jag som midsommarlöfte både försöka skriva oftare, men framförallt bli bättre på att svara på kommentarer.
Materialismen är så mycket mer än teorier om utrikeshandel och fabriker. Historiematerialismen är bland det bästa som finns när egentligen alla social mönster ska förklaras, från sex och kärlek till räntor.
Problemet är att materialismen blivit "machotung" p g a hur den använts.
Det finns något som kallas för klasskamp. Det är kapitalet bäst på idag. Med ständiga konfilkthot och medvetenhet skulle facket kunna ställa om arbetsorganisationerna till något annat.
Ett sort problem är det jävla samförståndet. LEdarna tycker att de är duktiga när de inte hotar vinstandel. Suck.
14 år trodde Wanja det skulle ta att få jämställda löner. Ja, det är inte lätt att vara direktör när elaka fack bara kräver hundralapp efter hundralapp. ska en stackars direktör bara få löneökningar som motsvarar en årslön för ett vårdbiträde?
Sverige ä snart Nordkorea om inte alla lea kärringar slutar kräva så mycket. För att inte tala om den akademiskt yrkesutbildade arbetarklassen inom vården. Oförskämda syrror!
Är det itne skönt att miljonären Wanja motarbetar KOmmunal när de kräver hutlösa löner. Systerskap - ha!
länge leve det samförstånd som kapitalet avbröt 1980! Länge leve fckliga svek och idioti!
Jag tror på att avdramatisera begreppet "revolution" och kämpa för att genomföra en socialistisk sådan. Trots allt handlar det inte nödvändigtvis om att döda slipsnissar utan att byta REPRODUKTIVT och produktivt produtkionsförhållande.
Keep blogging.
Skicka en kommentar