Sista dagen i ett vårdnadsbidragsfritt Sverige

Imorgon, den 30 juni, infaller sista dagen innan Sverige gör en jämställdhetspolitisk U-sväng och inför en familjepolitisk reform som luktar hemmafruromantik och kvinnofälla lång väg - vårdnadsbidraget. S-kvinnor i Stockholm, där vi Rebellor är en av klubbarna, uppmärksammar detta imorgon vid 5:e hötorgsskrapan (närmast Sergels torg) från kl. 15 och framåt. För talandet står bland andra Camilla Buzaglo från S-kvinnoförbundets styrelse och Jytte Guteland som är förbundsordförande för SSU. Välkomna!

”We serve cold beer and hot girls”

– Kvinnorna här är ju hopskruvade på ett annat sätt, säger Anders, en tandläkare i 60-årsåldern som talar med bred skånska.
– Kåthet är ju helt annorlunda för kvinnorna här. Det är som att vara hungrig, man gör något åt det, menar Anders.

Han får medhåll av Göran, läkare från Stockholms innerstad. De småpratar om varför de åkt hit. Göran berättar att han gillar att relationer är så okomplicerade i Thailand.
– De kan ju vara bara för en kväll.
Samtidigt förklarar han att han vet att många av tjejerna har en tuff bakgrund med tragedier eller fattigdom som gjort att de försörjer sig genom prostitution.
– Ja, just därför är det svårt att se hur många tjejer det är i en bar, alltid fler än männen. Man tycker ju lite synd om dem som inte får en man för kvällen, tillägger han.

(Om ni vill läsa hela artikeln kan ni hitta den på http://www.stockholmsfria.nu/artikel/73818)

Det här är några av de sakerna männen på Scandalic (Pattaya) säger när en reporter träffar dem och spelar in deras samtal med en dold mikrofon. Scandalic är ett hotell som lockar svenska gäster med svensk husmanskost, snus och prostituerade kvinnor. När den svenska chefen konfronteras av reportern på telefon som berättar om deras besök på Scandalic, säger han att han bara tar seden dit han kommer.

Hur är det möjligt att resonera så här? Jag är nästan helt säker på att ingen av dessa män skulle stå för sina åsikter inför sina svenska vänner, arbetskamrater och framförallt inte inför sina fruar och sina barn. Kvinnor måste vara människor av andra sorteringen. En människa mindre värd än män. Eller egentligen en kvinna rätt och slätt.
De resonemangen hörs även i Sverige när det gäller prostitution. Hon kanske vill, hon kanske gillar det, det är ett jobb som alla andra osv. Men här kan du dessutom lägga på KULTUR. De thailändska kvinnorna är varmare, kåtare och mer okomplicerade. Konstigt nog verkar förstå att de gör det för att försörja sig, men det leder i bästa fall till att de tycker synd om de tjejer som inte hittar någon att gå hem med en kväll.

Det här är män som kanske ”bara” köper sex på semestern. Av fattigare kvinnor är de svenska. Och försöker försvara det inför sig själva, för vad skulle annars deras korkade resonemang vara, om inte ett försvar? Eller kan de vara så dumma? När jag läser sånt här, förstår jag ändå varför det finns ett så kompakt motstånd att göra Sverige till ett jämställt land. Hur utbrett föraktet för kvinnor egentligen är. Det här är helt vanliga män, som finns överallt, i alla samhällsklasser, i hela Sverige. Din kollega, din granne eller din pojkvän. Det blir så uppenbart att det jämställda Sverige är en chimär.

Fortsätt ligga!

Egentligen är det nog att slå in öppna dörrar att ens kommentera den urbota konservativa och moralistiska artikeln på DN Debatt som man kunde skratta åt under midsommarhelgen. Men jag kan inte låta bli. Om det skulle varit någon som missat den.

Ett gäng läkare (ja, googla dem gärna, en är ordförande i föreningen Kristna läkare och medicinare i Sverige, KLM) vill förvisso inte ta vårt sexliv ifrån oss men ser gärna att vi håller oss till en partner - åt gången eller hela livet framgår inte. Den mest hälsosamma sexualiteten är alltså den fina inomäktenskapliga. Ungefär.

Ja, vi ska lära oss, våra vänner, våra ungdomar och alla andra att använda kondom. Och javisst, vi förstår att detta inte ger 100% skydd och det ska vi också prata om. Men NEJ- vi kommer inte knulla mindre. Tvärtom. Jag är fullkomligt övertygad om att ju mer sex man har (av egen vilja självklart) desto bättre mår man. Mer sex med fler tror jag är det mest hälsosamma. Om vi nu ska se sex som en fråga om hälsa. Vilket jag inte tycker vi ska.

Om världens mesta välfärdsland inte kan minska spridandet av sexuellt överförbara sjukdomar på annat sätt än likt påven predika avhållsamhet -då ska vi nog fundera på vilka prioriteringar vi gör.

Ut med RFSU på gator och torg. Förbättra, förstärk, förstora sexualundervisningen i skolorna. Gör sexualkunskap till obligatoriskt ämne på lärarutbildningen. Öka kompetens för att beivra sexualbrott. Sluta stigmatisera sexualitet som inte ryms inom normen. Vi måste göra allt vi kan för att hindra spridningen av farliga könssjukdomar. Men att tro på avhållssamhet? Herregud...

Hanna Löfqvist skriver också bra här

Att lyfta blicken

En fråga som har engagerat mig mycket är det hedersrelaterade våldet, eller hedersliv som vi i Rebella kallar det. Begreppet bestämde vi oss för att använda för att inte ”bara” diskutera de mest extrema fallen, utan också arbeta med de värderingar som gör att många kvinnor lever i familjer där deras frihet att göra egna val är starkt begränsade.

Tyvärr är jag så förutsägbar att jag ofta engagerar mig i frågor som rör min egen vardag. Eller sådant jag har egna erfarenheter av. Därför är t ex delad föräldraförsäkring, genuspedagoger i förskolan, synen på kvinnor i näringslivet osv frågor som får igång mig.
Men ibland skäms jag nästan över att jag alltid hamnar i ”vita-medelklass-kvinno-träsket”. I förrgår läste jag Lisa Bjurwalds krönika i DN och tänkte att det är nyttigt att minnas hur kvinnor i andra länder lever. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=794462

Till exempel så kunde man läsa att hälften av alla gifta kvinnor i Jemen är under 15 år. I maj fick en åttaårig flicka en historisk skilsmässa från sin 30-åriga make.
I andra länder stenas kvinnor till döds för att de har blivit kära i fel kille. Eller mördas för att de har blivit våldtagna. Listan kan göras lång.

Jag har på nära håll sett tjejer begränsas väldigt starkt, hotas, misshandlas och till och med giftas bort. Idag känns det väldigt märkligt att det har varit en del av min vardag. Än märkligare är att jag inte tyckte det var så konstigt. Det är väldigt långt ifrån hur jag resonerar idag.

Jag tillhör dem som tror att det finns mekanismer som är gemensamma för förtrycket vart du än befinner dig i världen, men det finns vissa grundläggande skillnader. I vissa samhällen är det inte bara accepterat, det är en självklarhet, att man kontrollerar kvinnorna i familjen. De äger inte sina egna liv. Detta är en verklighet för många kvinnor även i Sverige.

Sen vill jag faktiskt påpeka att hedersliv är en mycket tung börda även för männen att bära. Visst blir även män utsatta för hedersrelaterat våld, men oftast är de männen som ska bära upp strukturerna. Utan arbete med dem som utövar detta förtryck kommer ingen förändring till stånd, därför är t ex Ahre Hamednacas arbete på Sharafs hjältar så otroligt viktigt. De jobbar med utbildning, förebilder och stöd att få unga män att lämna hederskulturen. http://www.elektra.nu/db/artiklar/sharaf.htm

Jag kommer fortsätta tycka att frågorna i min vardag är viktiga, framförallt eftersom inget är en slump, utan för att det är en del av en struktur. Men ibland känns det som att jag borde skifta fokus lite grann och lyfta blicken.

Misshandel eller pojkstreck?

Bläddrade i Aftonbladet i går och råkade läsa en artikel som gjorde mig upprörd. Någonstans i norra Sverige hade en 18-årig kvinna böjt sig in genom ett bilfönster för att prata med föraren.
Då vevar de upp rutan - hon kläms fast med huvudet och ena armen – och de kör iväg. Kvinnan släpades efter bilen tills hon förlorade medvetandet.

Det är naturligtvis helt sjukt, men det som gjorde mig riktigt upprörd var den intervjuade polisen och hans kommentar:
"Hon hävdar att de kört fast hon sagt nej. Huruvida det var något slags skämt vill jag inte spekulera i. De är unga och det kan vara ett pojkstreck."

Den första meningen låter som att han pratar om en våldtäkt. Ord mot ord. Alltid samma sak.
Men kom igen! Sex har vi ju även frivilligt, och det är inte helt lätt att tolka i sexualbrottsmål, det kan jag köpa. Men hur ofta klämmer man fast sig själv i en bilruta och låter sig släpas med när någon kör?

Nästa grej: polismannen vill inte spekulera i om det är ett skämt.
Ursäkta!? Får jag gå släpa runt en man efter en bil? Skulle polisen säga "vi vill inte spekulera i om det är ett skämt"?
Det löjliga är att det är precis vad de gör. De spekulerar i att det kan vara ett skämt.
Och sist men inte minst: "De är unga och det kan vara ett pojkstreck."

Hur har det här samhället kommit fram till att alla som har snopp och är unga är helt IQ-befriade?
Lägg av nu, det är ju alla de här ursäkterna som skapar nonchalansen.

Tre reflektioner från en tvåbarnsmamma

Som nybliven tvåbarnsmamma finns det en hel del saker att fundera kring. Jag har inte tid med de längre diskussionerna nu. Så här kommer ett par korta att börja med.

Det är farligt att föda barn för alla kvinnor som inte lever i en tid och på en plats med välutbyggd sjukvård. När jag tittar på bekantskapskretsen har de flesta haft någon form av komplikation som hade kunnat ge stora problem för kvinnan och barnen i en annan tid eller någon annanstans idag. Min moderkaka ville inte lossna helt så att jag fick skickas upp på operation för att ta bort den och jag förlorade 2,5 liter blod. Det var helt odramatiskt på SÖS men jag hade kunnat vara en av alla de kvinnor som dött i barnsäng i en annan tid på en annan plats.

Jag har lite svårt att tro att min tre veckor gamla dotter redan ser ut som en tjej. Ändå har flera personer redan bedyrat att att det så tydligt syns att det är en liten flicka. Jag antar att det är ett bevis för behovet att att dela in och könsbestämma människor.

Till slut kan vi konstatera att min dotter i samhällets ögon ännu inte har någon far. Eftersom vi inte är gifta har Sibel ingen pappa förrän Adnan erkänt sitt faderskap inför vittnen på stadsdelsförvaltningen. Att vi redan har ett gemensamt barn och har bott ihop i fem år spelar ingen roll. Det var en av de saker som kom under gårdagens rebellamöte när vi pratade om familjepolitik. Vi diskuterade en hel del annat och lär få återkomma med ett antal förslag som på allvar utgår från barns bästa.

/ Nanna

Sommar, sol & stress

Underbart med sol och värme. Nu kan man göra utflykter, åka och bada och massa annat mysigt. Så insåg jag precis när jag var iväg på en utflykt häromdagen att det är inte så mysigt. För barnen kanske det är det. Och för papporna. Men mammorna då? Jag blir så less när jag ser alla mammor flänga runt och plocka med mat, dricka, filtar och annat. Så dukar de upp, passar upp på familjen samtidigt som de äter och sen är det dags att plocka ihop skärpet. Puh... Hur gör man för att inte hamna där?

Valfrihet för välbeställda

Vårdnadsbidraget går ut på att föräldrar som har barn mellan 1-3 år ska få 3000 kr i månaden obeskattat om de inte använder annan offentligt subventionerad barnomsorg (dvs förskola). Detta är en del av högerns valfrihetsreform. Eller de säger det, men man behöver inte ha mycket till analytisk förmåga för att förstå att det inte handlar om det. Det är kristdemokraterna som i sin iver att stå för någon slags gammeldags familjeideal har lyckats få igenom en av de mest bakomsträvande reformer på väldigt länge. Jag skulle inte tro att folkpartiet är lika entusiastiska.

Jag skulle kunna gissa mig till vad som kommer att hända när vårdnadsbidraget införs och vilka som utnyttjar det. Eftersom kommunerna inte bli kompenserade blir det mindre resurser till förskolan, ingen hemlighet. Det är enkelt matematik. Att det är i första hand kvinnorna som stannar hemma är inte heller speciellt omtvistat. Det som är intressant är ju argumentationen för vårdnadsbidraget som hela tiden heter valfrihet, möjlighet att vara hemma med sina barn. Vem har möjlighet att välja bort förskolan för 3000 kr i månaden? Ja, det är ju familjerna i kristdemokraternas värld. I den finns naturligtvis en kvinna i familjen som inte är speciellt sugen på att jobba, utan hellre är hemma med barnen, och det finns en man som har en bra lön. Så måste det ju vara, vilken ensamstående förälder klarar sig på 3000 kr i månaden? Låt oss också ta exemplet där kvinnan (vilket jag förutsätter att det blir) bestämmer sig för att vara hemma. Jag gissar att det är en familj som hade tagit det beslutet i vilket fall som helst. För inte kan det väl vara så att massor av familjer helt plötsligt anser sig ha råd att gå från två inkomster till en? Jag är inte så förtjust i att använda såna här begrepp, men vårdnadsbidraget är verkligen ett hemmafrubidrag.

Barnens bästa är ju en annan intressant vinkling. Är det att vara hemma med en förälder eller att gå på förskola? Det är en lång diskussion. För mig skulle det vara ett mycket enkelt val, inte bara för att jag vill jobba, utan för att jag tror att det är mycket bättre för mina barn att få interagera med andra barn och vuxna. Sen undrar jag vad kristdemokraterna egentligen tror om föräldrar eftersom de tjatar om att de vet bäst? Kommer de allihopa från Bullerbyn? Det finns massa barn i Sverige som växer upp med föräldrar som misshandlar, kränker eller bara inte orkar älska och stötta. Att föräldrar alltid vet vad som är bäst för barnen är tyvärr inte sant.

Feminism utan gränser

Denna helgen ägnade jag mig åt att försöka ta igen en del pluggtid som på något mystiskt sätt försvunnit iväg till annat under terminens gång. Självförvållad nödvändighet till helgarbete kan ju få den mest sansade att sura till på sig själv, och det var inte med hurrarop som böckerna öppnades. Men förväntningarna till trots så blev just den här läsningen väldigt inspirerande. Inte bara för att den kunde flytta ut till gräsmattan och solen, utan framförallt för att en förväntat uberteoretiskt abstrakt kurslitteratur - istället för huvudbry - försåg mig med ett så bra stycke om en politisk vision för den som precis som jag är socialist, feminist, antirasist och så vidare - men som ibland har svårt att hitta ord för en vision som rymmer det.
Så jag snodde en från min bokhyllas nyutnämnda gudinna, Chandra Talpade Mohanty (Feminism utan gränser heter boken), och delar den med er på bloggen. Håll till godo.

"jag föreställer mig en värld som är positivt inställd till både sex och
kvinnor; en värld där kvinnor och män är fria att leva kreativa liv i trygghet,
fysisk hälsa och integritet; där de är fria att välja vem de vill älska och vem
de vill leva med och där de själva bestämmer om de vill ha barn eller inte. En
värld där vår val styrs av glädje och inte bara plikttroget slit; där fria och
fantasifulla intellektuella utforskningar är en fundamental rättighet. En vision
i vilken ekonomisk stabilitet, ekologisk hållbarhet, jämlikhet mellan raser och
omfördelning av välstånd skapar den materiella basen för människors
välbefinnande. Min vision är slutligen en där demokratiska och socialistiska
metoder och institutioner tillhandahåller villkoren för människors deltagande
och beslutsfattande oavsett ekonomisk rang. I strategiska termer innebär detta
att antirasistiska, feministiska och demokratiska principer läggs till grund för
människors delaktighet och relationalitet, vilket fodrar arbete på många fronter
och i många olika kollektiv för att organisera ett motstånd mot förtryckande
strukturer. Min vision kräver också att uppmärksamhet riktas mot såväl små som
stora strider och processer som kan leda till radikal förändring - det räcker
inte att arbeta för (eller vänta på ) en revolution. Den feministiska,
antirasistiska och antikapitalistiska praktiken i vardagen är alltså lika viktig
som deltagandet i större politiska organisationer"

Håll koll på oss!

Har du ingen RSS-läsare som ger dig indikationer på när vi uppdaterat vår briljanta blogg, så kan du nu få en påminnelse per mail.

Skriv din mailadress här i kommentarsfältet eller skicka ett mail till joanna.mossberg@gmail.com så hamnar du på bloggmaillistan.