måndag, mars 08, 2010

Vikten av att byta perspektiv

Idag hade jag tänkt avnjuta en middag med Rebellorna, men den värsta nackspärren ever verkar sätta stopp för det. Men ett inlägg på bloggen går ju att göra ändå. När jag bläddrade i tidningen idag - innan jag insåg att det var internationella kvinnodagen - tänkte jag faktiskt i mitt stilla sinne "oj, vad många artiklar det är om kvinnor och jämställdhet och sånt idag". Sen kom jag på vilken dag det var, det förklarar ju saken. Det är trist att vi fortfarande lever i ett medialt klimat som är sådant att man reagerar när det finns flera inlägg om kvinnor och deras situation världen runt om.

Jag har tidigare skrivit om massvåldtäkter i krig, som är ett extremt uttryck för det kvinnoförtryck som finns världen över. Det finns inga exakta siffror men bara i Kongo kan det handla om 200 000 kvinnor (och barn) som blivit våldtagna under det 14 år långa kriget. Och då är det ofta ofattbart brutala våldtäkter. När man läser om kvinnorna i Kongo så är det svårt att vara positiv. Då känns det som att det är så fruktansvärt mycket kvar som behöver förändras.

I det perspektivet har vi i Sverige kommit en bit på väg. Jag och min sambo bråkar inte om hur vi ska vara hemma med vår lilla bebis som är 7 veckor gammal, det är självklart att vi delar rakt föräldraledigheten rakt av. Däremot har vi svårt att hålla sams när vi pratar om RUT eftersom vi tycker olika. Så jag försöker se diskussionerna om hushållsnära tjänster från den ljusa sidan. Det är antagligen en viktig fråga i vår vardag, en vardag som är så få förunnat. Ibland är det bra att komma ihåg det, hur fantastiskt bra vi har det på många sätt.

3 kommentarer:

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Visst har vi de relativt bra jämfört med andra. men det är också oerhört dåligt på många sätt.
Men hur vill vi/ni/du/jag ha det? Vad är målet för vår politiska kamp.
Att formulera slutmål handlar inte om att beskriva allt i detalj. Men någorlunda bra måste vi kunna säga vad vi vill.
Tidigare på Rebella-bloggen har jag argumenterat mot att upphöja det korta perspektivet till ideologi.
Vidare tycker jag att det är dumt att förväxla reformism med mjäk, men det är en annan historia.
Vad vill Rebella-medlemmarna med samhället?

Anna S sa...

Jag tror inte att det finns en gemensam Rebellasyn på "slutmål" eller ens enighet om att det finns ett slutmål för den socialistiska feministiska kampen. Vi är en förening av många starka personligheter och intellekt och därför av mer än en analys.
Jag tror att vi skulle kunna enas om att vi strävar mot ett samhälle och en gemenskap där människor inte definieras och begränsas av kön. Där samhällets/jordens resurser inte används för att slå ut människor, eller utöva makt, utan istället används i solidaritet till allas gagn. Men det är väldigt vaga formuleringar och kanske mer kan beskrivas om en riktning än ett slutmål. Men det finns förstås inget beslut på vad rebella tycker om detta, utan det är en gissning från min sida.

Men jag blir lite nyfiken - tror du alltså att det finns ett fixt, statiskt slutmål? Som man dessutom kan skönja nu när vi rimligen borde vara långt ifrån?

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Lite förvånad blir jag över denna fråga:
"Men jag blir lite nyfiken - tror du alltså att det finns ett fixt, statiskt slutmål"
Jag skrev ju så här:
"Att formulera slutmål handlar inte om att beskriva allt i detalj."
Men nej, jag tror inte på något sådant. För övrigt är mål inget som "finns" utan måste skapas. Men liksom du håller jag hårt på allmän och lika rösträtt till offentliga organ, som en orubblig princip.
Detaljer som post- eller internetröstning, överklaganderegler mm bör dock inte avgöras en gång för alla, tycker jag.
Sådana avvägningar kan också göras för t ex hur familjen ska se ut mm. I Kommunistiska Manifestet och SAPs tidiga program finns en början till det som jag är ute efter. Något liknande finns i s-antologin "Det nödvändiga uppbrottet"
För mig handlar det om att hitta den röda (obs! ej gyllene) balansen mellan politisk närsynthet och utopisk detaljbeskrivning.