Sveriges regering leds av moderaterna, och de har den senaste tiden börjat prata om könsmaktsordningen. "Könsmaktsordningar består trots de ansträngningar som har gjorts för ökad jämställdhet mellan könen. Vi politiker måste göra mer för att förbättra jämställdheten”, säger man i sitt nya jämställdhetsprogram. Moderaternas finansminister Anders Borg är den förste på posten att kalla sig feminist. I Almedalen 2007 talade han också om att jämställdheten var en av de viktigaste politiska frågorna. Partisekreterare Per Schlingman har öppnat för möjligheter till kvoteringar till bolagsstyrelser. Moderaterna vill framstå, och framstår i folks ögon allt mer, som jämställdhetens försvarare.
Men jag menar att de snackar skit. Vi som vill ha jämställdhet borde inte rösta (M).
Regeringen har bland annat tagit fram ett handlingsprogram för jämställdhet på arbetsmarknaden. Det består av 68 åtgärder som presenteras i skrivelsen ”En jämställd arbetsmarknad – regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet” . Ett särskilt tydligt exempel på att de snackar skit är de insatser som riktas mot småföretagarsektorn.
Ett tungt vägande av de strategier de ska använda sig av, påhejade av Timbro (artikel av Eva Westerberg i Livets ords tidning Världen idag), är att förbättra möjligheterna att starta företag inom vård och omsorg. Detta, menar man, skulle särskilt gynna kvinnor eftersom det är vanligt att man startar ett företag inom samma bransch som man är verksam inom.
Men en majoritet av småföretagarna inom vård och omsorg är ju män!
Om problemet för kvinnors företagande verkligen vore att det är svårt att starta företag i de sektorer där många kvinnor jobbar så skulle vi idag se att en majoritet av företagarna där leddes av kvinnor. Att de istället är underrepresenterade även här, där kvinnorna dominerar mer än kanske någon annan stans på arbetsmarknaden, talar sitt tydliga språk om att problemet ligger någon annanstans.
Moderaterna förklär alltså sina ambitioner till privatisering av vård och omsorg till en jämställdhetsfråga, ytterligare belägg ges av Sveriges Kvinnolobby i den analys av regeringens höstbudget från 2009 som släpptes för några dagar sedan. De ifrågasätter möjligheterna att starta företag i sektorn generellt. En jämförelse görs med elmarknaden, och likheten består i behovet av infrastruktur. Istället för att begränsas av elnätet, som entreprenörer på elmarknaden, behöver entreprenörer på hälso- och sjukvårdsområdet ha tillgång till sjukhus och vårdcentraler.
Den privatdrivna vården i Sverige domineras kraftigt av fem stora koncerner. Fyra av dem ägs av riskkapitalbolag.
Risken för att ett fåtal företag delar upp även en ytterligare utökad privatiserad marknad mellan sig är uppenbar. Det är dessutom en utveckling som inte kommer att bidra till ökad jämställdhet.
På samma sätt som Sverigedemokraterna använder kvinnor som slagträ för att minska invandringen (genom att hävda att "invandrare" är ojämställda och inte passar in här) så använder alltså moderaterna kvinnor och kvinnors företagande som en ursäkt för ökad privatisering av vård och omsorg.
Klyftorna mellan fattiga och rika ökat dramatiskt sedan högeralliansen tog över regeringsmakten i början av mandatperioden. Samma effekt syns även i det att män fått mer och kvinnor fått mindre, inte minst på grund av att 57 procent av skattesänkningarna gått till män. Den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns årliga löner har ökat med 12 800 kronor, det vill säga mer än tusen kronor i månaden.
Staten behöver arbeta för att jämna ut de osakliga löneskillnader som finns mellan män och kvinnor om vi ska nå jämställdhet. En lång rad analyser som genomförts sedan 2006 visar att den Moderatstyrda regeringens budgetar gjort precis tvärtom. De snedvrider jämställdheten mer än vad de rättar till.
Moderaterna använder alltså jämställdheten som argument för politik som missgynnar kvinnor. Och på samma sätt som vi behöver vara vaksamma på att inte stötta Sverigedemokraternas rasistiska och religionsfobiska jämställdhetsretorik måste vi medvetet undvika att stötta politik som ökar ojämlikheten även om den är förklädd i jämställdhetsargument. Och det gäller oavsett vem som driver politiken.
Detta är ett redigerat utdrag ur mitt kapitel i en valantologi som inom kort ska ges ut av Broderskaps förlag.
onsdag, mars 24, 2010
Borgerlig jämställdhetspolitik drabbar kvinnor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag skulle aldrig rösta borgerligt men känner ändå att du inte lyckades förklara vad du ville med denna inlaga. Vad är liksom slutsatsen.
Jag fastnar på detta med kvinnligt företagande. Varför är det inte kvinnor som bygger koncerner inom sjukvården. Varför blir inte kvinnor riskkapitalister som blir ägare till de nya sjukvårdskoncernerna.
Är det inte just detta som är gåtans lösning?
Bra med ett inlägg som är ordentligt styckeindelat.
Jag håller med om de rena fakta-slutsatserna. Men kunde du inte markerat tydligare mot företagande i sig?
Jämställdhets-begreppet är sådant att de flesta säger sig vara för det men definierar det olika. En politisk kamp för att definiera det mer exakt behövs.
Likalöneprincipen är också ett sånt begrepp. Det betyder egentligen ingen ting så länge det inte är definierat. Ni som jobbar på tjänste-sidan (även kallat tjänstemanna-sidan) har väl erfarenhet av skräpsystem som individuell lönesättning?
Jag saknar också vidare visioner. Det räcker inte med att konstatera politiskt okontroversiella saker och kritisera. Något konkret måste till. kanske var det inte din uppgift som skribent.
Men du ska ha uppskattning för att du tar dig tid att skriva sånt här. Fortsätt med det.
Poängen är att allt är inte guld som glimmar, att det inte är så att M är för jämställdhet eller att deras politik leder dit bara för att de säger det. Jag visar några punkter av deras "jämställdhetssatsningar" och att de inte bara är effektlösa, utan rentav ger omvänd effekt.
Att kvinnor inte startar koncerner inom vård, eller inom någon sektor berror på patriarkatet. Självklart Anders, är gåtans lösning att avskaffa patriarkatet. Och det måste vi göra genom tusen små steg. Men tusen små steg åt fel håll gör att vi måste ta två tusen små steg för att rätta till det.
Därför är det viktigt att peka på när stegen tas åt fel håll. Det är det jag försöker göra i min artikel, och det här är en kort sammanfattning av den.
Skicka en kommentar