Det är intressant det här med graviditeter och barnafödande. Jag vet inte hur många av mina vänner och bekanta – inklusive mig själv – som har råkat ut för diverse komplikationer som t ex foglossning och skador vid förlossningen. Ändå envisas alla med att säga att det är naturligt. Men vad menar man egentligen? Vi har ju haft pest, stelkramp och digerdöden också, men det hittade vi botemedel mot. Men av någon anledning så fortsätter vi bara tycka att allt med barnafödande är naturligt. Jag har många gånger undrat om vi hade resonerat på samma sätt om det var män som stod för barnafödandet.
Fick en länk från en kollega idag, apropå att vi diskuterade detta ämne med hur naturligt det är med förlossningar, som berättar om en man i Australien som har fått testa på hur ont det gör med värkar. Ni kan läsa artikeln här http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5972797.ab
Han avbryter i alla fall experimentet efter tre timmar och enligt artikeln säger han:
Jag trodde att jag förstod vad ni går igenom. Det gör jag inte. Allt snack om att killar har högre smärttröskel än kvinnor är skitsnack. Kvinnor, ni vinner.
Jo, den tävlingen har jag alltid längtat efter att vinna...
Jag vet att det är många kvinnor som inte håller med mig, men jag skulle själv låta min man ta graviditeten, förlossningen och ammandet utan att tveka.
torsdag, oktober 22, 2009
Helt naturliga skador
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men Mia
Det sista vore ju inte naturligt för då vore ju män kvinnor och kvinnor vore män.
Å då är vi ju tillbaka på ruta ett och så var det den där inverterade kvinnan som skrev din inlaga.
Årligt talat. Jag förstår inte vad du menar med denna inlaga.
Min fru har fött tre barn med stora plågor och akuta kejsarsnitt varje gång. Jag har lidit med hennes så långt som mitt perceptionssystem och min inlevelse har räckt till. Men självklart kan jag inte ta över hennes smärta.
Men det har hon inte heller klarat av att göra de två gånger jag hamnat på sjukhus med smärtor i samma nivå som en födelse.
Inget hade blivit bättre om vi bytt plats. Det totala lidandet hade ändå varit lika stort.
Min mamma sa att om kvinnor och män skulle föda varannan gång så skulle det aldrig bli mer en tre barn i en familj. Förutsatt att det var kvinnan som började.
Det var på den tiden då folk knappast skilde sig.
Ja, det är en intressant blogg du har. Ska följa denna helt klart.
Vad jag har svårt att förstå, är att du inte förstår den antropologiska oundvikligheten att känna smärta vid barnfödelse.
Att det inte skulle vara naturligt är i princip så fel man bara kan komma.
Att känna smärta och att föda barn är ju två högst naturliga saker, speciellt när de inträffar vid samma tillfälle.
Skulle även gälla män, om män hade kunnat föda barn. Men det är ju som alla vet en onaturlig och förhoppningsvis i framtiden en antropologisk omöjlighet.
Hur du kan vända smärta till en genus/jämställdhets -fråga, av feministiskt inslag, i sammanhanget barnfödsel är för mig ett stort mysterium.
märk väl att jag inte debatterar att smärtan är påstådd, överdriven eller på något sätt fiktiv.
Skicka en kommentar