lördag, januari 31, 2009

Mäns rätt till sina barn

Jag blir ofta upprörd när män ger sig in i debatten kring våldtäkter eller liknande och bara för att säga att de blir påhoppade. Har väldigt svårt att förstå varför en man måste känna sig utpekad orättvist behandlad för att man debatterar mäns våld mot kvinnor. Det är ett utbrett problem och det är män som slår, så varför skulle man inte få prata om det? Har lika svårt för de inlägg som ploppar upp lite då och då som går ut på att "pendeln har slagit över" och att det nu är männen som blir diskriminerade. Män är inte förtryckta.

Men det finns faktiskt ett område som jag tycker är väldigt problematiskt. Pappor som inte träffar sina barn, vad beror det på? Är det en kvinna som utnyttjar sin makt och förvägrar pappan att träffa sina barn? Är det en kvinna som skyddar sitt barn? Är det en pappa som smiter från sitt ansvar? Det finns antagligen lika många sanningar som det finns människor. Jag ska inte säga att jag vet hur det ser ut, men jag tror inte att det är omöjligt att kvinnor har ett visst övertag när det blir rättslig prövning av vem som ska ha vårdnaden. Jag tror nämligen att de som dömer i mål kring vårdnadstvister är lika färgade av sina föreställningar kring män och kvinnor som alla andra. Precis som i sexualbrottsmål där kvinnan bedöms utifrån sitt kön bedöms även männen utifrån sitt kön när det kommer till hur lämpliga föräldrar de är. Just fallet vårdnadstvister kan jag tänka mig är ett område som blir till männens nackdel. Att männen utifrån sitt kön blir utdömda som olämpliga föräldrar handlar inte bara om föreställningar, det handlar naturligtvis även om att män faktiskt är de som misshandlar, utsätter barn för sexuella övergrepp och är frånvarande i mycket större utsträckning.

På en hemsida som heter pappaombudsmannen.se läser jag på förstasidan: "40.000 barn i Sverige har ingen kontakt med sin pappa. 150.000 träffar honom en gång i månaden eller mindre (SCB). Den allmänna uppfattningen är att dessa pappor smitit fran sitt ansvar. I själva verket har de flesta av dem kämpat för att få vara kvar i sina barns liv, men blivit bortstötta av mamman. Med samhällets hjälp har hon trakasserat dem och marginaliserat dem tills de i förtvivlan gett upp." Det tror jag inte på. En del av dem har säkert kämpat för att vara kvar i sina barns liv, men inte alla. Synd att de överdriver så mycket, det skulle vara bra med en part som driver pappornas rättigheter, på ett balanserat sätt.

Men är detta ett problem? Det här är ingen vetenskap, mer en gissning, men jag tror att det är ett problem. Det är värt att tas på allvar. Frågan är vad man kan göra åt det? Det första jag tänker på är alla motioner som vi i Rebella har skrivit genom åren, kring rättsväsendet och den problematik som finns där med den totala oförståelsen för hur våra föreställningar om kön påverkar våra bedömningar av händelser och människor. Vi har också drivit vikten av att arbeta med genusperspektiv i förskolan och skolan. Det som krävs är att människor förstår att de faktiskt inte är objektiva, för det krävs utbildning och självinsikt. Detta är en fråga som tydligt visar att ett jämställt samhälle skulle gynna även männen.

14 kommentarer:

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Mia:
Du är en klok person. Men jag håller verkligen inte med om att män tjänar på jämställdhet. Det gör vi lika lite som direktörer tjänar på starka fackförbund.
Men jag håller med dig om att män ska sluta känna si kränkta då verkligheten konstateras: att vi står för den förkrossande merparten sexualiserat våld. Jag tycker sådan manlig självömkan är både nedsättande mot kvinnor OCH patetisk.
Det behövs ingen som driver pappors intressen. Däremot borde alla bra förälder och barn få umgås med varandra. Jag tror dock att det finns betydligt fler oansvariga pappor än orättvist behandlade. Men visst kan inställningar till kvinnors och mäns föräldraskap spela in i vissa fall.

Samuel sa...

Hej,

har ni drivit delad föräldraförsäkring? Om pappor får lika mkt tid med sina barn i början så kommer banden bli starkare och vårdnadstvisterna blir mindre problematiska.

Fördomarna om kön sätter pappor i ett svårt läge här, håller med. Men oftast finns tidsaspekten tillsammans med barnen med i bilden.

Edvin du säger emot dig själv. Å ena sidan behövs det ingen som driver pappors intressen, å andra sidan finns det problem för vissa pappor. Hur ska problemet lösas? Jag tror det är bra att det finns röster som säger att pappor är föräldrar. Sen håller jag med om att det ofta blir ett smutskastande av feminister. Feminister och dessa kämpande pappor har mycket gemensamt och kan hitta gemensamma strategier, t ex att driva igenom en delad föräldrapeng.

anna s sa...

Hej Samuel, Rebella driver sedan länge individualiserad föräldraförsäkring.

Jag tror att Gabriella har rätt. Pappor kan råka illa ut i olika vårdnadstvister. Allt för ofta förhärskar en syn där modern syns som den viktigaste föräldern. Även om det blivit bättre sedan delad vårdnad blivit utgångsläget i svenskt rättsväsendes bedömning av vårdnadstvister. Det var en viktig vinst ur ett feministiskt perspektiv eftersom det försköt föräldraansvaret något. Men det finns också kvinnor som råkar illa ut och det särskilt efter denna förändring till delad vårdnad. Jag tänker då på de fall jag själv läst om där rätten beslutar om delad vårdnad eller besöksrätt för en pappa som är dömd för misshandel av mamman. Det skapar en väldigt osäker situation för mamman och barnen.
Vad är lösningen? Det finns nog inga genvägar. Det är som vanligt ökad kunskap, insikt och förståelse för de invider som är inblandade i en vårdnadstvist men också för de genusstrukturer och ojämlikhet som vi lever med.

Gabriella sa...

Måste få påpeka att jag inte ska ha cred för detta ypperlia inlägg - det ska Mia ha!

Och jag tycker detta är en bra fråga att ta upp, du gör många bra poänger. Och jag tycker nog att det finns anledning att föra dessa mäns talan, dock inte som han som har drivit den här frågan, minns just nu inte vad han heter men ja tycker att han är okunnig och har ett väldigt individuellt perspektiv.

Men att uppmärksamma att en massa fäder inte är delaktiga i barns uppväxt och vad det beror på är väl en jätteviktig fråga. Och jag tror precis som Samuel att en indivudualiserad föräldraförsäkring skulle stärka pappaskapet oerhört mycket. Inte minst då fäder skulle lära känna sina barn bättre och kunna hävda sitt föräldraskap bättre i en eventuell tvist.

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Samuel: Jag talar inte emot mig själv. Men jag är slarvig och därför otydlig. Så dt var bra att du påpeka mitt fel. Jag menar att det inte behövs någon som driver pappors intressen som sådana utan bara bra föräldrars intressen. Bland dem finns självklart pappor.
Jag håller med om att föräldraförsäkringen ska vara individuell som alla andra socialförsäkringar. Men jag tycker det läggs för mycket vikt vid att fixa problemen inom kärnfamiljen istället för att upplösa den som ekonomisk institution.
Mina små charmtroll ska få gå på dagis/nattis. Jag tycker att förskolan ska göras obligatorisk från tidig ålder, kanske 2-3 år.
Jag håller med Anna S Schönbeck (?) om problemen vid misshandel. Jag har en bok i hyllan om hur fruktansvärt förnedrande tillvaron för barn och mammor blivit p g a att idealet om delad vårdnad tillämpas in absurdum.
Jag tycker inte att män(niskor) dömda för sexualiserat våld ska få ha vårdnad alls. Men det är en annan debatt.

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

För övrigt vill jag ge lite allmän cred till Rebella-bloggen. Den gör mig lite gladare.

Anonym sa...

Edvin,
vad menar du med att män inte tjänar på jämställdhet? Det är klart att ALLA, män som kvinnor tjänar på ett jämställt samhälle.
/Johanna

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Johanna:
Kanske använder vi olika ord för samma sak. Men jag står fast vid det jag skrev.
Män föds in i och väljer gång på gång, både medvetet och omedvetet, att leva sina liv på bekostnad av kvinnor. Det sker i olika utsträckning.
Allt från våldtäkter till att inte ta sin del av hushållsjobbet är överordning och något män tjänar på. Ju mindre jag diskar desto mer får en eventuell framtida flickvän diska.
Ojämlikhet mellan män och kvinnor beror inte på en lång rad misstag utan på att vi tjänar på det. Kapitalismen beror på att kapitalägare tjänar på det, inte på misstag. Det finns inga hierarkiska samhällssystem som beror på misstag.
Varför tar inte män ansvar för hushåll och barn, varför respekterar inte män nej till sex o s v om vi tjänar på det?
Den som hävdar att både män och kvinnor tjänar på jämställdhet har en enorm bevisbörda: större delen av världen ska förklaras.
Enskilda män liksom enskilda kapitalister väljer att motarbeta det de själva tjänar på för att de har en moralisk övertygelse. Men de är undantagen som bekräftar regeln. Direktörssonen och LOs första ordförande Fredrik Sterky är en sån.
Däremot kan män få ett rikare känsloliv o s v genom ökad jämlikhet mellan könen. Men det är ju förkrossande uppenbart att de flesta inte aktivt väljr bort sin överodning.

Gryningsräd sa...

Edvin:
Ursäkta mig, men vad får du allt ifrån? "Män föds in i och väljer gång på gång, både medvetet och omedvetet, att leva sina liv på bekostnad av kvinnor. Det sker i olika utsträckning."
Nej, vi föds inte in det. Vi väljer inte "gång på gång" att leva på bekostnad på kvinnor. Några kanske gör det, du kanske gör det, men slut upp att dra alla över en kam.

Jag förstår inte hur ni kan utmåla en så oerhört hetrogen grupp som "män" på ett visst sätt - snacka om fördomar.

"Men det är ju förkrossande uppenbart att de flesta inte aktivt väljr bort sin överodning."
Jag väljer inte bort min överordning eftersom jag inte anser mig ha någon. Jag är inte mer än någon annan människa - man som kvinna.

Mia:
Jag blir ledsen av att läsa ditt inlägg. Ditt förminskande av problemet är rent av pinsam. Hade jag bemött dina problemställningar på samma sätt hade jag blivit anklagad för att "förminska" dina problem (antagligen för att du är kvinna).
"Synd att de överdriver så mycket, det skulle vara bra med en part som driver pappornas rättigheter, på ett balanserat sätt."
Synd att också du överdriver allt... *suck*

Mia Päärni sa...

Det här med att utmåla män som hetrogen grupp, jag hör vad du säger. Det är klart att alla män inte misshandlar, alla pappor struntar i sina barn, osv. Att generalisera är ibland nödvändigt för att man ska se strukturer.

När det gäller mitt inlägg där jag skriver att det är synd att de överdriver. Synd att du uppfattar det som att raljera. Mitt inlägg syftade faktiskt till att synliggöra att det är ett samhällsproblem, pappor som inte får träffa sina barn. Men jag tror att de flesta pappor som inte träffar sina barn har sig själva att skylla. Tyvärr.

Pappa_på_vissa_vilkor sa...

Det är väldigt märkligt att inte "feministerna" kämpar för pappors rättigheter till sina barn. Som det ser ut idag, så kan differansen att vara pappa eller mamma skilja på 6000kr i månaden för ett barn! Snacka om orättvisa att på grund av sitt kön få 6000kr mer/mindre i månaden. Och det skattat och klart. Visst det går till ett barn. Men första levnadsåret ammas barnet och mamman får massor med presenter av alla möjliga människor, släkt, vänner, jobb etc. 6000kr i månaden. Det du. Går inte av för hackor. Nu snackas det om insemination av kvinnor. Okej så nu får ett kön dessutom reproducera sig självt, men inte det andra, ja feministerna har verkligen tagit kommandot över detta skitsamhälle. Att feminism är något för jämställdhet kan du bara glömma. Bara glöm det. Bara glöm det.

mrgalahad sa...

Om det var jämställdhet att vårdnaden i 8 av 10 vårdnadstvister där båda föräldrarna anses vara lämpliga föräldrar ändå tillfaller kvinnan så är detta inget problem i samhället.

Grundidén om feminismen var just jämställdhet - lika rätt oavsett kön.
Något som de flesta av oss säkerligen kan skriva under på men under 90 och 2000-talen så har denna en gång nobla vision löpt amok hos vissa grupperingar för att idag vara något helt annat.
Ett exempel är den numera både kända och ökända organisationen ROKS som på sin webbsida publicerar rena lögner om mäns våld. Läs Ingrid Carlqvist utmärkta nedmontering av deras argumentation här: http://ingrid-carlqvist.blogspot.com/2009/03/fa-man-polisanmaler-en-misshandlade-fru.html

All form av fanatism är farlig och i synnerhet när den grupp som blivit fanatisk fått sådant genomslag i samhället som dessa radikala feminister.
Medialt, politiskt och folkligt finns ett utbrett stöd för de idéer om könsmakt och mansvälde.
Idéer som dock inte har stöd i neutral forskning.
Det är exempelvis mycket enkelt att påstå att män utövar våld mot sin partner för att bibehålla en könsmakt men om man granskar de män som begår dessa brott så finner man helt andra och betydligt mer logiska förklaringar till deras beteende än något diffust könsrelaterat lull-lull.
Missbruk, psykisk ohälsa, social utslagning etc. Faktorer som återkommer i de allra flesta andra fall av våldsbrott oavsett kön.
Men det är ju som sagt enklare att göra män till onda våldsmaskiner som styrs av någon slags testosteron betingat maktbegär att våldföra sig på kvinnor och barn.

mrgalahad sa...

Ja ungefär så..

Vi andra män, de omkring 4390000 av oss som inte misshandlar, våldtar eller struntar i vårt ansvar som pappor. Blir i många fall hjärtligt trötta på alla dessa artikelserier, debattartiklar, skrikiga individer som raljerar om gubbslem osv..
Det är ytterst få män som gör detta så varför får då alla vi andra klä skott för vad några få mer eller mindre sjuka individer gör?
Om jag utgår ifrån mig själv och de män jag själv känner som är pappor så kan jag mycket snabbt dra slutsatsen att inte en enda av dessa omkring 30 männen struntat i sitt ansvar som pappa.
Samtliga har tagit ut pappaledighet i varierande grad mest beroende på ekonomiska förutsättningar, dvs med två undantag.
Två av mina manliga vänner har nämligen aldrig fått se sin dotter respektive son annat än på bild eftersom mödrarna till barnen inte vill ha dem i sina liv. Barnen är nu 13 månader respektive 17 månader gamla idag.
Det finns inga direkta skäl för att dessa killar inte skulle få umgängesrätt med barnet (Eftersom inga av dessa män varit gifta med kvinnan så har hon automatiskt enskild vårdnad) men mödrarna vägrar helt enkelt att tillåta umgänge med diverse skumma hänvisningar som "Han kan inte ta hand om ett barn" odyl.
Jag har följt med en av dessa herrar som ombud vid hans intervju med socialtjänsten och det stod tämligen snart klart att dessa två medelålders kvinnor redan bestämt sig för vad deras "utredning" skulle komma fram till.
Det pågår just nu överklagansprocesser i dessa fall men ingen av oss är särskilt hoppfulla. Barnen har levt enbart med mamman i över ett års tid och de har ingen som helst relation med sin pappa så att rätten skulle tilldöma dem gemensam vårdnad och växelvis boende som killarna vill är mycket avlägset.
Praxis i sådana fall är nämligen att barnet bor kvar med boendeföräldern (Ca:100% mamman) och den andre får hoppas på hennes goda vilja att ställa upp och bidra till barnets rätt att få träffa sin pappa.
Så av ca: 30 pappor i min omgivning så är det 2 som blivit sk "svikarfarsor" inte pga eget val utan pga moderns ovilja att dela barnet med sin fd man.
Dessa män är fullkomligt rättslösa och barnens rättigheter kränks fullt medvetet av våra myndigheter.

Säg mig, kallar DU det för jämlika villkor?

Enligt mig så borde gemensam vårdnad vara självklar ifrån den stund som barnet är fött och alla avsteg ifrån det borde enbart tillåtas då en part anses vara direkt olämplig som förälder. Om föräldrarna inte kan samarbeta så borde en objektiv och könsneutral utredning identifiera vilken part som är problemets kärna och dennes vårdnads status starkt ifrågasättas.

Jag har själv ett förflutet som ensamstående med två småbarn och jag har själv utstått både misshandel och kränkningar ifrån min fd fru men hon är deras mamma och de behöver henne lika mycket som de behöver mig så därmed var det bara till att bita ihop för barnens bästa. Några år efter separationen lugnade situationen ned sig men rädslan över att en vacker dag förvägras umgänge med mina barn finns ständigt där.

Jag vet trots allt hur rättslös jag som man/pappa då faktiskt är.

Lika rättigheter på lika villkor, det är allt jag/vi begär.

//Mr G

Lövet sa...

@Edvin, som skrev "Men jag håller med dig om att män ska sluta känna si kränkta då verkligheten konstateras: att vi står för den förkrossande merparten sexualiserat våld."

"Vi står för den förkrossande merparten sexualiserat våld" skriver du. J a g är man och jag gör det inte, men jag blir otroligt nyfiken på hur d u Edvin utövar sexualiserat våld?