måndag, januari 26, 2009

Hur hantera fördomsfulla skämt?

Jag jobbar på en arbetsplats som består av väldigt många vanliga människor med ganska vanliga åsikter. Det betyder att könsrollerna är hyfsat konservativa och skämten därefter. Jag vill ju inte gärna vara en person som bara låter dumheter gå förbi, utan jag vill ju säga ifrån. Men jag känner mig osäker på när man bara är för mycket för att man säger ifrån. Och jag har nog skrivit inlägg om detta innan. På temat "hur rabiat kan jag vara".

Men exempelvis så skickas det runt mail med mer eller mindre nedsättande budskap om kvinnors intelligens eller förmåga att hantera pengar. Mailen är så urbota fåniga så det går ju inte att ta på allvar. Och frågan är då vad som är roligt? För poängen måste ju vara att det ska vara kul, det förutsätter jag i allafall. Och då kan man tänka "aha, detta är med glimten i ögat - för det här är ju så urbota fånigt så det kan väl inte finnas någon som seriöst tycker detta är kul".

Är detta skickat med glimten i ögat så finns det ju ingen anledning att riva upp en storm kring det. Men glimten måste vara väldigt stark känner jag. En liten glimt blir i så fall bara en liten manlig nedvärderande glimt som ändå tycker att det finns lite sanning i budskapet.

Så vad göra?

Avslutningsvis - jo, man kan tycka att jag överreagerar. Att jag bara kan flytta mailen till papperskorgen och låta dem med unken humor få en rolig stund för sig själva. Men man kan titta bort när man ser någon bli förnedrad på tunnelbanan också. Eller så gör man något.

5 kommentarer:

Johanna Sjödin sa...

Jag kan skratta åt dem mesta, men måste nog säga att de kvinnoförnedrande skämten brukar vara sällsynt dåliga i jämförelse med andra skämt som driver med en särskild målgrupp.

Ett annat skäl till att jag sällan skrattar är att jag måste kunna ta skämten för att vara just skämt och det är svårt när personerna som drar kvinnoförnedrande skämt ofta har "sådana sympatier".

Jag brukar säga "jag förstår inte det roliga" väl medveten om att det kan ha en negativ effekt (när jag problematiserade orden hora och fitta som skällsord började fler använda de orden i negativa sammanhang), nämligen att min kritik inte bidrar till att skämten blir vanligare - vilket får ses som ett tecken på att skämten kanske inte alltid finns bara för att vara rolig.

Johanna Sjödin sa...

nämligen att min kritik bidrar till att skämten blir vanligare, ska det stå.

Och i sista meningen ska det vara roliga, inte rolig.

:-)

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Johanna, du kan inte ta på dig ansvar för att andra är sexistiska. Det är faktiskt deras ansvar. Om vi drar ditt argument till sin spets vore du ansvarig för ett sexuellt övergrepp om du klätt dig fel.
Missförstå mig inte. Jag tror inte att du tänker så om sexuella övergrepp. Generellt sett ska inte den undrordnade gruppens individer (kvinnor, arbetarklass, etniska minoriteter) ta på sig ansvaret för förnedringen som kommer från de överordnade (män, kapitalägare o s v).
Vad du däremot kan göra är att välja dina strider. Jag påpekar rastistiska och sexistiska skämt så ofta att det är jättetacksamt att få igång mig genom att säga just de sakerna.
Jens Ohlsson, som nu bor i Stockholm, är den som mest aktivt gått in för att slå an mina strängar.
Vilka strider är värda att ta? Vilken effekt kommer de att få? Hur ska de tas? Såna resonemang är bättre än att ta på sig skulden för vad andra gör.

Mia Päärni sa...

Det gör ju alltid svårt att göra en objektiv bedömning av vad som är roligt eller inte. Jag skulle säga att det räcker med att du uppfattar skämten som stötande. Eller att du inte gillar dem. I min värld är det nog för att säga ifrån. Man har rätt att sätta sina egna gränser och man har all rätt att säga ifrån när man tycker någon gör fel. Gå på din magkänsla.

anna s sa...

Jag håller på att gå att göra en subjektiv bedömning. Blir jag kränkt är skämtet kränkande. Det är lättare att hantera sådana skämt i samtal då jag brukar köra med att mycket tydligt INTE SKRATTA. Men svårare blir det med mejl. Vad ska man skriva? Är det samma person som står för återkommande sexistiska skämt får man ta det med chefen - det finns ett ord för det nämligen sexuella trakasserier. Även om mejlet går till alla.
När det inte handlar om trakasserier brukar jag försöka att missförstå hela skämtet så det roliga helt försvinner. Vet inte om det är så bra metod men det slår iaf metoden att dra ett lika nedlåtande skämt om män. Det senare har jag sett användas allt för ofta och det leder bara till en ännu sämre situation.