Feministisk folkbildning

Under hösten har jag gått första terminen på folkhögskolelärarprogrammet. Jätteskoj. Jag trivs som fisken i vattnet.

Men folkbildningens utbud, då framförallt de kurser som erbjuds på folkhögskolor, har mycket att lära av andra utbildningsformer när det kommer till genusperspektiv på det de lär ut.

Samma sak gäller verkligheten på folkhögskolan. Fortfarande är karikatyren på en folkhögskolelärare en medelålders man med rund mage, träskor och helskägg. Han undervisar helst i något samhällsorienterat. Denne flankeras av en äldre kvinna i gudrun sjödén kläder som företrädesvis undervisar i språk eller konst. Det är inget fel på dessa personer (ja de finns på rikigt också jag har träffat dem) men det är allt för smala ramar för en så mångsidig verksamhet som folkhögskolans. Dessutom är det så att eftersom många verksamma inom folkhögskolan är präglade av vänsterideal (iaf i sin ungdom) så tycker de att de per automatik är jämställda och inte behöver förändras. Behöver jag ens nämna att queerperspektivet lyser med sin frånvaro? Det är grymt könsstereotypa ideal att brottas med för oss som ska komma att bli de nya lärarna.

Tillbaka till kurserna. Det som finns att vara stolt över i jämställdhetsammanhang är de rester av 70-talets särorganisation som fortfarande lever kvar inom folkhögskolan. Här har man mångårig erfarenhet att att jobba med feminism och kvinnofrågor. Jag kan i sammanhanget tipsa om Långholmens kvinnofolkhögskola (ägs av LO i Sthlm) som bland annat anordnar en facklig samhällspolitisk kurs för kvinnor och Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Själv är jag mest nyfiken på Jakobsbergs folkhögskola som ordnar en ettårig kurs i feminism: teori och praktik.

Jag tycker mig se att folkhögskolans kurser lider av ett skolboksexempel av "lägga till syndromet". Flera skolor har "lagt till" kurser i feminism, jämställdhet och kurser särskilt för tjejer/kvinnor - men de andra kurserna är oförändrade. Det räcker inte långt.

Terrorister och andra vita ungdomar

Jag måste bara få tipsa om ett mycket tänkvärt inlägg från Roya och Matildas blogg som handlar om hur vi hade reagerat på händelsen i Finland om gärningsmannen varit muslim....

Slösa inte bort min tid

Att vara feminist och dessutom vara öppen med det innebär att man får ta en hel del diskussioner. Om jag ska vara helt ärlig så är jag sjukt trött på det för tillfället. Det är framförallt två saker som stör mig. Det första är att jag inser att det blir inte bättre med tiden och att unga killar inte är speciellt jämställda. Visst ser man skillnader generationer emellan, men ibland blir jag fundersam över hur långt vi egentligen har kommit.

Det andra är att det är så få som kan ta en seriös diskussion om frågor kring feminism och/eller jämställdhet. Alltför ofta förlöjligar folk mig för det jag tror på, även personer som jag respekterar och tycker om i vanliga fall. Oftast kan jag nonchalera idiotiska kommentarer, jag förstår att det handlar om osäkerhet, okunskap och massa annat. Och jag kan ta att folk skämtar om frågor som de vet att jag är engagerad i eftersom det är ett sätt att få igång en diskussion utan att behöva vara för allvarlig.

Men ibland undrar jag vad det är för taskig attityd män har. Vad är det som gör att de inte tycker att de behöver ha något respekt för mig och för vad jag tycker? Jag har insett att det är många som blir provocerade av att jag bekänner sig till feminismen, men varför tycker män att de kan bete sig hur de vill, raljera och vara nedlåtande i vilken utsträckning som helst? Varför tycker män att de har rätt att med en nedsättande ton fråga mig "huuur kan du tycka...?" Eller vad ger dem rätt att bli aggressiva och skälla ut mig? Jag har verkligen försökt att hitta exempel på när kvinnor har gjort så, men det är väldigt få. Det är nästa uteslutande män som pratar med mig på det sättet, trots att jag ständigt möter kvinnor som inte alls håller med mig. Jag säger inte att det är så här för alla, det här är min erfarenhet.

Så ärligt, om du inte är intresserad av att prata på riktigt, slösa inte bort min tid. Om du inte kan hålla dig till en normal samtalston, prata inte med mig. Och om du är en sån som vill förlöjliga mig eller prata nedsättande med mig och du tror att du vinner något på det, lägg ned. Du kommer bara göra mig ännu mer övertygad om att jag har rätt.

Majoritet för samtycke

84 procent av svenskarna är för ett samtyckeskrav i våldtäktslagstiftningen, visar en undersökning som miljöpartiet gjort med hjälp av Demoskop. Såhär är frågan ställd.

Fråga: I dagens lagstiftning definieras våldtäkt utifrån hot, motstånd eller hjälplöst tillstånd. Ett nytt förslag
innebär att lagen ska ändras såatt det ska krävas ett samtycke för att ha sex för att det inte ska betecknas
som våldtäkt. Tycker du att det är ett bra förslag?
Svarsalternativ: Ja/Nej/Vet ej.

Det är ju ett smått sensationellt resultat i så fall. Vet själv inte vad jag tycker, men Rebella har en studiecirkel på ämnet under hösten, så jag lär väl lära mig mer, antar jag...

Arbetet som inte räknas

"Arbetet som inte räknas". Ja, så skulle förklaringen från paret Cedersköld kunna sammanfattas. De vet liksom inte riktigt varför de inte betalat skatt...eller anmält att någon städar i deras hem. För det sker ju bara ibland, eller när det behövs, och det är ju inte så ofta, och det är "ett arbete som (uppenbarligen) inte räknas".

Fördjupning, som rekommenderas paret Cedersköld, och resten av befolkningen, är läsning av Yvonne Hirdmans "Gösta och genusordningen". Där finns guldord att hålla kvar länge, länge. Om just "arbetet som inte räknas".

Var så god, övertyga mig! Men det blir tufft!

Sommaren 2007 var en skitsommar för mig. Försöket att utmana min ideologiska utgångspunkt var ett gravt misstag, men dock en nyttig erfarenhet. I Nacka kommun finns närmare 50 olika hemtjänstföretag och i ett av dem jobbade jag. I Nackas kundvalssystem väljer de äldre själva vilka utförare de vill ha. Det är borgerlighetens valfrihet. Den kommunala hemtjänsten kommer tydligen att försvinna helt under nästa år. Ingen vill ju ha den.

På min arbetsplats fanns inget kollektivavtal, ingen personalstyrka som höll ihop, ingenstans där kritiken mot orealistiska tidscheman kunde kanaliseras, antagligen hade vi inte ens meddelarfrihet. Där fanns heller inga möjligheter till vidareutbildning, inte heller en diskussion om arbetsmiljön. Under mina sju veckor byttes aldrig handduken på toaletten, ingen tvål erbjöds och toastolen luktade kiss. Köket var en skrubb. Det var bättre att sitta i bilen och äta.

Min arbetsplats fuskade konstant med besöken hemma hos ”kunderna”. En halvtimme blev en kvart, en kvart blev fem minuter. Vissa scheman drog ihop två halvtimmesbesök till en kvart, utan körtid mellan ”kunderna”. Om du klagade var chefen oförstående och bytte ämne. För att hinna med arbetet krävdes övertid och 15 minuters lunchraster. Om man skrev upp det på tidsredovisningslappen fick man alltid förklara varför för chefen. Hon ville "driva företag".

Det handlar ju om borgarnas valfrihet. Att ”kunden” själv ska välja företag, och det låter fint, eller hur? Men hur fint är det när personalen saknar kunskaper om vårdhygien, lyftteknik eller etiskt förhållningssätt i vården? Hur fint är valfrihet när arbetskraften saknar utbildning i de mest grundläggande omsorgskunskaper som borde vara självklart inom hemtjänsten? De kompetenshöjningar som genomförts i den kommunala hemtjänsten var inte värt vatten i företaget jag jobbade. Vad gör det med lönen i denna kvinnodominerade sektor?

Hur bra är borgerlig valfriheten när den medicinska vården och omsorgsprocessen separerats och ingen personal ens träffat ansvarig distriktssköterska, än mindre fått delegering för medicingivning eller stomibyte? Inga rutiner fanns för vårdhygien. För alla er som jobbat i vården kan jag säga att plasthandskar och alcogel inte fanns att tillgå. Hur hygieniskt är det när man ska torka bajs? Vad är valfrihet när brott mot hälso- och sjukvårdslagen begås dagligen i den kundvalsmodell som finns i Nacka? Och dessutom, vad vet de äldre/kunderna, om detta?

Den offentliga debatten handlar om att fler privata alternativ och avknoppningar ska ge bättre tillgänglighet och ökad kvalité. Än så länge har ingen kunnat visa mig någon som helst evidens/bevis på att marknadens konkurrens även fungerar inom offentlig vård och omsorg. Trots detta faller allt fler in i samma retorik, även SLL-landstingsråden från (s). Det räcker att det "känns" modernt.

Den som kan svara på mina frågor om Nackas kundvalssystem, eller möjligen ge mig vetenskapliga belägg på privatiseringens (positiva) effekter, kanske också kan svara på varför sommaren 2007 blev en skitsommar för mig.

P.S. Petra Ullmanen skrev om äldreomsorgens utveckling i Ordfront nyligen. Värt att läsa! Tre hundra miljoner kronor stimulerar borgarna i regeringen kommunerna för att få dem att införa kundvalssytem. D.S.

Johanna F, debutant på bloggen

Olika mått på att jobba mycket

Idag är det inte kul att vara Fredrik Reinfeldt. Det är klart det är en stor tragedi att bli av med en kompetent medarbetare. Och samtidigt har hela den här processen varit väldigt pinsam.

Själv har jag haft lite svårt att förstå varför det är Schenström som får all skit. Varför inte reportern på TV 4 har halats i offentligeheten lika mycket.

Frågan har två sidor, och i det ena fallet har reportern gjort bort sig minst lika mycket. Det handlar om att makten umgås med varandra, media och politik är tätt sammanflätade och sådana här möten är väl iofs ganska vanliga, precis som Anna Sjödin skrev i en debattartikel. Därför kan tillställningar som Almedalsveckan ibland mest kännas som eliternas eget kalas där man tävlar om att tycka man själv är viktig. Och här tycker jag det är mer allvarligt att den granskande makten smeker den politiska. Men visst, de kanske har varit bästa polare länge, reportern och statsssekreteraren? Annars har jag svårt att förstå hur Pihlblad tänkte när de satte sig på krogen ihop. Vem skulle ha förtroende för hans "objektiva" granskning om det kom ut att han umgicks med statsministerns närmsta kvinna?

Men den andra frågan har handlat om den nationella krishanteringen. Schenström hade de facto jour när hon svepte vin på ett söderhak. Och här håller jag inte längre med Anna Sjödin. Man ska ta det jäkligt lugnt med alkoholen när man har offentliga uppdrag. Självklart är också politiker och makthavare människor. Men ska man dricka sig berusad så gör man det när man är helt ledig och ser till att man gör det i privata miljöer.

Så ett ett i dåligt omdöme. Ändå är det Schenström som förlöjligas på ett helt annat sätt än Pihlblad. Hade det sett likadant ut om en manlig statssekreterare hade umgåtts med en kvinnlig reporter? Jag tror inte det. Då tror jag reportern hade fått så mycket mer skit. Men vad vet jag.

Avslutningsvis, rubriksättningen. Schenströms kompis pratar om hur mycket Schenström har jobbat, hur hon har dedikerat sitt liv till Reinfeldt och moderaterna. Och här får kompisen förklara hur man märkt att hon har offrat sitt privatliv:

(reportern:)Hur har det märkts?
(kompis:) – Hon har ju inte varit nere på Stureplan en enda gång om man säger så. Även om man har försökt få med henne dit. Det har aldrig gått.

Ja. Som sagt. Det märks på olika sätt att man jobbar för mycket... Men någon kanske borde talat om för polaren att Schenström, möjligen otippat för den moderata gräddan, föredrar Söder...