Ibland är det så svårt att säga rätt saker. Som idag, när min son som är 5 år gammal sa till mig: ”mamma den där killen sa – jag gillar inte att tjejer leker soldater. Det sa han för att tjejer inte kan vara soldater”. Jag hade så klart ingen aning om vart det här kom ifrån eller vad han menade. Utan att hinna tänka efter sa jag: ”men tjejer kan väl också vara soldater. Det är ju ingen skillnad på tjejer och killar”. Nåt i den stilen. Sen började jag fundera på vad han egentligen sa, han pratade ju om soldater. Pratade han om krig? Jag hann inte tänka så långt förrän han kontrade med: ”Ja precis, det är ingen skillnad. Han sa nog så för att han inte ville ha baciller”.
Sen när vi kom till dagis så hade vi inga regnkläder på plats, så då föreslog personalen att vi skulle ta lånekläderna. Men det gick inte hem hos min son. För lånestövlarna var rosa, och tanken på att ha rosa stövlar på sig var så hemsk att han började gråta när jag envisades med att han skulle ha dem. Och när jag frågade: ”vad är det för fel på rosa?” tittade han bara på mig med anklagande blick. Det bästa jag kunde komma på var: ”rosa är ju en jättecool färg”.
Sen gick vi hem och hämtade hans blå stövlar med spindelnät istället. Suck.
Det var mycket enklare att vara feministmamma när han var tre.
fredag, juni 11, 2010
Tjejbaciller och rosa stövlar
onsdag, juni 09, 2010
Kvinnors smärta ignoreras
Läste om ett program som uppdrags granskning har gjort om vestibulit och hur kvinnor får felaktiga råd om hur det ska behandlas. Jag blir så ledsen. Inte bara för att delar av sjukvården inte kan något om ett tillstånd som är så besvärlig för så många, utan också för att det fortfarande är ett problem. När jag började definiera mig själv som feminist, för kanske 11-12 år sedan, var det en av de första saker jag skrev en insändare om. Just för att det i detta fall blir så uppenbart, att kvinnors sjukdomar inte räknas. Det är så absurt att man inte lägger ned resurser och engagemang både i att förstå vad vestibuliten beror på men också hur man ska behandla den samt hur man ska sprida kunskapen inom sjukvården. Över 30 000 kvinnor lider av svåra smärtor i underlivet. Och det är bara här i Sverige, i jämställdhetens förlovade land.
torsdag, april 29, 2010
Rebella firar och kräver på första maj
Vi kommer att synas i Socialdemokraternas demonstration med snygga plakat där baksidan visar en reform vi är stolta över och framsidan visar nästa steg som kommer när vi rödgröna vunnit valet.
2013 samma skattesats för lön och pension
2011 Heltid en rättighet, deltid en möjlighet
2010 Äntligen en kvinna som statsminister
2012 Avgiftsfri sjukvård för alla barn
2011 Skolfrukost i Stockholm
2012 Meddelarfrihet i all offentlig verksamhet - även den som drivs
av privata företag
2020 Ingen löneskillnad mellan män och kvinnor i samma yrke
2012 Barnomsorg på kväller och helger
2014 Jämställd föräldraledighet
12.00 picnic och samling i Humlegården
---
För mer information
Kristina Persdotter, ordförande Rebella
0767 64 66 76
fredag, april 09, 2010
För fattiga eller för rika?
”De med högst inkomster har gynnats mest av regeringens politik så här långt.” Så skriver Dagens Nyheter idag (9/4 2010). Jag är inte förvånad. Däremot undrar jag vad varför Moderaterna har så svårt att bekänna färg?
”Fördelningspolitiken är viktig för att vi ska ha ett bra samhälle som har bra sammanhållning.” Man skulle kunna tro att det är Mona Sahlin som citeras, men det är det inte. Det är Anders Borg. Och då undrar man ju vad han menar?
Han menar att deras politik visserligen ger de som har mest pengar ännu mer pengar i plånboken men att jobbskatteavdraget har skapat väldigt många jobb. Det i sin tur gynnar låginkomsttagarna. För då får de jobb. Hmmm. Men en låginkomsttagare har väl redan jobb? Jag trodde problemet var att det är en person som tjänar lite pengar.
Det är klart att arbetslösheten är ett problem. Men jag tror inte på det samhälle Anders Borg säger att han vill skapa. Ett samhälle där fler jobbar men där fler har väldigt låga löner. Även det är problematiskt och framförallt skapar inte det den sammanhållning som han pratar om.
Tittar vi på Stockholm så är det dessutom så att allmännyttan i innerstan har sålts ut till stora delar och det lämnar låginkomsttagarna med ett fåtal alternativ för sitt boende. Segregationen har väl aldrig varit större än idag. Intressant att han pratar om sammanhållning samtidigt som de verkar göra allt de kan för att skikta människor efter inkomst.
Sluta gnälla och tänka nytt - visst, men först...
Regeringen kom till makten genom att lova väljarna fler jobb och minskat utanförskap. Men väljarna fick inget av det. Under de senaste fyra åren har arbetslösheten stigit och de sociala klyftorna har ökat dramatiskt. Regeringen har vänt ett budgetöverskott på 70 miljarder kronor till ett underskott på 100 miljarder kronor. Regeringen finansierar sina skattesänkningar med lånade pengar. Regeringen har gjort 25 000 personer som arbetade i vården arbetslösa. Regeringen har delat ut tre miljarder kronor till Jobbcoacher, en åtgärd som varken kvalitetssäkrats eller följts upp. Det har lockat till sig lycksökare som erbjudit arbetslösa kristallterapier och hypnos. Regeringen slopade byggstödet och byggandet av smålägeneheter har minskat med 40% trots att behovet går upp. Klyftorna mellan mäns och kvinnors löner har ökat med över 1000 kr i månaden. De enorma skattesänkningarna har framförallt gått till män och till rika, medan kvinnor och fattiga drabbas av nedskärningarna i välfärden.
Nu har jag sagt det, nu ska jag börja fokusera framåt. Rödgrön regering, nya möjligheter.
Kolla också på: Regeringens största fiasko någonsin, Männen tjänade på regeringens politik, När feministen får bestämma så blir de rika männen vinnare, Borg: helt uteslutet, Låginkomsttagare gynnas igen enligt Alliansen, och även kvinnor tydligen!
fredag, mars 26, 2010
Hög tid att dela lika
Jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen har ingen effekt. Det visar Försäkringskassans färska utvärdering. Resultatet är att papporna har tagit ut exakt lika många dagar innan som efter jämställdhetsbonusens införande. När 18 månader gått har papporna tagit ut 44 dagar i genomsnitt medan mammorna i genomsnitt tagit ut 250 dagar.
Utvärderingen av jämställdhetsbonusen visar alltså att en jämn fördelning av föräldraledigheten mellan kvinnor och män inte kommer till stånd med hjälp av ekonomiska incitament.
Det verkar inte vara pengarna som är grejen, utan mer seglivade föreställningar om vem som är mest lämpad att ta hand om barn och vem som ska satsa på jobbet. Men den ojämna fördelningen av föräldraledighet mellan män och kvinnor får allvarliga konsekvenser, för kvinnor främst på arbetsmarknaden och för män främst på hemmaplan.
Kvinnors arbetsmarknadssituation är betydligt sämre än mäns. Omräknat till heltidslön motsvarar kvinnors löner 84 procent av mäns löner. Och ser man till att kvinnor oftare jobbar deltid så är löneskillnaderna än större.
Lönegapet mellan män och kvinnor beror på flera saker. En del av skillnaden beror på att många kvinnor arbetar i yrken där lönen är lägre än i yrken där många män arbetar. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att kvinnodominerade arbeten systematiskt värderas lägre än mansdominerade arbeten.
En annan del av skillnaden i mäns och kvinnors löner beror på kvinnors större frånvaro från arbetet på grund av föräldraledighet och vård av barn med mera. Män får också oftare arbetsledande befattningar än kvinnor, trots att män inte har högre utbildning än kvinnor. Till sist beror löneskillnaderna på ren lönediskriminering, alltså att kvinnor och män får olika lön trots att de utför samma arbete.
Vi har kunskapen om att kvinnor tappar i lön jämfört med män när de är föräldralediga, att de förbigås när mer välavlönade tjänster och chefspositioner ska tillsättas, att de efter föräldraledigheten oftare jobbar deltid och att kvinnor inte ses som lika pålitlig arbetskraft som män.
Så har det varit länge. Lönegapet ligger stabilt på 16 procent. När det är uppenbart att det ojämna uttaget av föräldraledighet leder till sämre arbetsvillkor för kvinnor så måste vi tänka nytt, och samhället kan inte fortsätta subventionera en så ojämn fördelning föräldraledigheten.
Män förlorar också på den ojämnt fördelade föräldraledigheten. Män ses inte som lika bra föräldrar som kvinnor. Män behöver få bättre förutsättningar att vara närvarande föräldrar liksom deras barn behöver få chansen att växa upp i mer jämställda familjer som inte är fastnaglade i hämmande könsroller.
En individualiserad föräldraförsäkring där varje förälder får sin del av föräldraledigheten är därför en viktig reform för jämställdhet - i arbetslivet och på hemmaplan.
En individualiserad föräldraförsäkring skulle innebära ett stort steg mot ett samhälle där män förutsätts ta lika stort ansvar som kvinnor för sina barn, och där män och kvinnor betraktas som lika goda arbetstagare och får lön därefter.
Deabttartikeln publiceras idag på SVT debatt: http://svt.se/2.35188/1.1942011/hog_tid_att_dela_lika?lid=puff_1942011&lpos=rubrik
onsdag, mars 24, 2010
Borgerlig jämställdhetspolitik drabbar kvinnor
Sveriges regering leds av moderaterna, och de har den senaste tiden börjat prata om könsmaktsordningen. "Könsmaktsordningar består trots de ansträngningar som har gjorts för ökad jämställdhet mellan könen. Vi politiker måste göra mer för att förbättra jämställdheten”, säger man i sitt nya jämställdhetsprogram. Moderaternas finansminister Anders Borg är den förste på posten att kalla sig feminist. I Almedalen 2007 talade han också om att jämställdheten var en av de viktigaste politiska frågorna. Partisekreterare Per Schlingman har öppnat för möjligheter till kvoteringar till bolagsstyrelser. Moderaterna vill framstå, och framstår i folks ögon allt mer, som jämställdhetens försvarare.
Men jag menar att de snackar skit. Vi som vill ha jämställdhet borde inte rösta (M).
Regeringen har bland annat tagit fram ett handlingsprogram för jämställdhet på arbetsmarknaden. Det består av 68 åtgärder som presenteras i skrivelsen ”En jämställd arbetsmarknad – regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet” . Ett särskilt tydligt exempel på att de snackar skit är de insatser som riktas mot småföretagarsektorn.
Ett tungt vägande av de strategier de ska använda sig av, påhejade av Timbro (artikel av Eva Westerberg i Livets ords tidning Världen idag), är att förbättra möjligheterna att starta företag inom vård och omsorg. Detta, menar man, skulle särskilt gynna kvinnor eftersom det är vanligt att man startar ett företag inom samma bransch som man är verksam inom.
Men en majoritet av småföretagarna inom vård och omsorg är ju män!
Om problemet för kvinnors företagande verkligen vore att det är svårt att starta företag i de sektorer där många kvinnor jobbar så skulle vi idag se att en majoritet av företagarna där leddes av kvinnor. Att de istället är underrepresenterade även här, där kvinnorna dominerar mer än kanske någon annan stans på arbetsmarknaden, talar sitt tydliga språk om att problemet ligger någon annanstans.
Moderaterna förklär alltså sina ambitioner till privatisering av vård och omsorg till en jämställdhetsfråga, ytterligare belägg ges av Sveriges Kvinnolobby i den analys av regeringens höstbudget från 2009 som släpptes för några dagar sedan. De ifrågasätter möjligheterna att starta företag i sektorn generellt. En jämförelse görs med elmarknaden, och likheten består i behovet av infrastruktur. Istället för att begränsas av elnätet, som entreprenörer på elmarknaden, behöver entreprenörer på hälso- och sjukvårdsområdet ha tillgång till sjukhus och vårdcentraler.
Den privatdrivna vården i Sverige domineras kraftigt av fem stora koncerner. Fyra av dem ägs av riskkapitalbolag.
Risken för att ett fåtal företag delar upp även en ytterligare utökad privatiserad marknad mellan sig är uppenbar. Det är dessutom en utveckling som inte kommer att bidra till ökad jämställdhet.
På samma sätt som Sverigedemokraterna använder kvinnor som slagträ för att minska invandringen (genom att hävda att "invandrare" är ojämställda och inte passar in här) så använder alltså moderaterna kvinnor och kvinnors företagande som en ursäkt för ökad privatisering av vård och omsorg.
Klyftorna mellan fattiga och rika ökat dramatiskt sedan högeralliansen tog över regeringsmakten i början av mandatperioden. Samma effekt syns även i det att män fått mer och kvinnor fått mindre, inte minst på grund av att 57 procent av skattesänkningarna gått till män. Den genomsnittliga skillnaden mellan kvinnors och mäns årliga löner har ökat med 12 800 kronor, det vill säga mer än tusen kronor i månaden.
Staten behöver arbeta för att jämna ut de osakliga löneskillnader som finns mellan män och kvinnor om vi ska nå jämställdhet. En lång rad analyser som genomförts sedan 2006 visar att den Moderatstyrda regeringens budgetar gjort precis tvärtom. De snedvrider jämställdheten mer än vad de rättar till.
Moderaterna använder alltså jämställdheten som argument för politik som missgynnar kvinnor. Och på samma sätt som vi behöver vara vaksamma på att inte stötta Sverigedemokraternas rasistiska och religionsfobiska jämställdhetsretorik måste vi medvetet undvika att stötta politik som ökar ojämlikheten även om den är förklädd i jämställdhetsargument. Och det gäller oavsett vem som driver politiken.
Detta är ett redigerat utdrag ur mitt kapitel i en valantologi som inom kort ska ges ut av Broderskaps förlag.
tisdag, mars 23, 2010
Rebella bebis
Så här såg Leo ut idag. Visst har han en fin body!? Den fick jag till Lucas när han föddes för 5 år sedan. Då var vi inte så många i Rebella. Nu är vi så många att det nog inte går att ge presenter till alla som får barn. Lite tråkigt för dem som inte kan stoltsera med denna fantastiska body men kul att föreningen har blivit så stor.
söndag, mars 21, 2010
Moderaterna och kvinnorna
Hörde ett resonemang i nyhetssoffan imorse om att moderaterna måste vinna fler kvinnor. Och att de med olika frågor försöker locka till sig dem. Antar att det plötsliga intresset för jämställdhetsfrågor handlar om det. Men det kanske inte räcker? Kanske är det så att de inte tilltalas av moderaternas viktigaste fråga, dvs skattesänkningar? Kanske tycker de att de sänkta skatterna slår för hårt för att det ska vara värt det? Även de som själva vinner några kronor på det. Har lagt ut ett längre inlägg om skillnader och moderaternas politik på min egen blogg som ni hittar här.
onsdag, mars 17, 2010
Prestationsprinsessor och Glidarkillar
Har följt DN:s artikelserie om skolan och det som de kallar ”prestationsprinsessor” och ”glidarkillar”. Det handlar om att tjejerna mer eller mindre sliter ut sig i sin strävan att få höga betyg medan killarna slappar och antar att det ordnar sig ändå. Idag läste jag några av reaktionerna från läsarna. Många tycker att man i artiklarna haft en tendens att skuldbelägga flickorna. Jag är beredd att hålla med. Det är lite lustigt att det uppmärksammas så till den grad som det görs idag. När killarna halkar efter, då är alla jätteintresserade av att lösa ”problemet” och det låter som att det är tjejerna som är problemet. Det är klart man ska se även killar som mår dåligt, men det mest intressanta vore väl att diskutera varför vi behandlar killar och tjejer så olika? Och trots att betygen är högre för tjejerna är det fortfarande killarna som dominerar klassrummen totalt och tjejerna som mår sämst. Men det verkar inte lika många bekymra sig för.
