Liberal feminism var det ja

Jag vill inte avsluta diskussionen i förra inlägget om manlighet. Men jag måste bara få sprida en del av Åsa Petersens kommentar från alliansens Norrlandsturné:

"Leijonborg är också kul när han ska berätta hur antalet kvinnor ska öka i näringslivets topp. ”Man måste våga erkänna att alla kvinnor inte har förmånen att träffa en bra man som hjälper henne”, säger han. Skatterabatt på hushållstjänster behövs för att människor ska kunna ”köpa sig förbi konflikter om exempelvis städning.” Det är skrattretande och sorgligt på samma gång. Inte ett ord från folkpartiledaren om att män måste ta större ansvar hemma när kvinnor tar större ansvar på jobbet. Så var det med den liberala feminismen."

Läs hela henns ledare här.

Manlighet

Jo visst, vi har alla läst "Med uppenbar känsla för stil" men jag kan inte sluta faschineras av det ologiska beteende jag ibland möter bland mina manliga bekanta. Nyligen berättade en killkompis om hur en kompis till honom sovit över, hans själv sov i sin 1,60 säng medan kompisen fick ligga i en liten soffa med fötterna på en fåtölj. Inte en sekund hade tanken slagit honom att de kunde dela säng.

Är inte det här märkligt? Jag tycker det är så otroligt svårt att förstå. Hur kan man ligga i en jättestor säng där nästan tre personer skulle kunna ligga utan att röra varandra medan ens kompis sover i en soffa och fåtölj? För mig blir det nästan mer en fråga om gästfrihet än sexualitet. Men jag inser ju att sexualitet i det här sammanhanget påverkar gästfriheten.

Snälla, berätta hur ni tänker! Det finns säkert massor med tjejer också som skulle agerat likadant. Men jag är ju ganska säker på att det finns fler män som inte ens tänker tanken att upplåta sängplats än det finns kvinnor. Är ni rädda? Reflekterar ni över ert beteende i de här situationerna? Vad är det farligaste som kan hända? Jag förstår, men samtidigt förstår jag inte alls hur moderna killar kan underkasta sig den här sortens machogrej.

Och visst är det kul att jämföra med när två killar däckar i en säng tillsammans. Då är det liksom inga problem... för då var man inte medveten om vad man gjorde när man la sig där.... Då kan man inte anklagas för att tända på andra män. Men framförallt, man är kanske också trygg i att man är för full för att upptäcka att man kanske gör det....

Jämställdheten sliter på svenska kvinnor

Ja, Metros löp idag slår fast att svenska kvinnor blir slitna på grund av att vi har en högre jämställdhet i Sverige än i andra europeiska länder.

EEEEhhhh. Antitesen "bristen på jämställdhet gör att svenska kvinnor mår bra" borde då vara en lika adekvat rubrik. Och jag vet inte. Kanske är det tvärtom? Kanske är det så att det är bristen på jämställdhet i hemmen i kombination med en ökad jämställdhet i arbetslivet som gör att svenska kvinnor är trötta. Och läser jag noga så förstår jag någonstans att det ju faktiskt är det som är essensen i artikeln. Men ärligt talat, skriv då om det. Sätt då rubriken "Svenska män är orsaken till kvinnors försämrade hälsa"

Ur artikeln: "Svenska kvinnor får betala ett högt pris för jämställdheten". Jag skulle kanske valt att skriva: "Svenska kvinnor får betala ett högt pris för bristen på jämställdhet"

Jag vet inte jag. Men jag tycker kanske inte reportern Anders Göransson har gjort världens bästa reportage.

Man blir så matt.

Härligt SL

SL har tvingat Lindex att göra om sin kampanj för att de ska få ha den i Stockholms kollektivtrafik. Bra SL! Det här är ett tydligt exempel på hur marknaden själv kan agera ansvarsfullt. SL vet att annonsplatsen är attraktiv och vet samtidigt att de har ett antal kunder som uppskattar att de tar ett ansvar för vad som marknadsförs på reklamplats och hur detta görs.

Om fler bolag skulle agera på liknande sätt så behöver politiken inte lägga sig i. Lagstiftning är vad vi tar till när ingenting annat fungerar. Jag hoppas att SL:s avantgardism kan inspirera och att deras ansvarsfulla agerande sprids. Ett samhälle som av sig själv går steg för steg mot att eliminera kränkningar är ett mer mänskligt samhälle. Där skulle jag trivas.

Vi i Unga s-kvinnor Rebella har motionerat till Stockholms arbetarkommun om att de kommunala bolagen ska ta just detta ansvar. Att Stockholmare ska slippa kränkande och diskriminerande reklam på sina gemensamma ytor. Med tanke på SL:s beslut så känns detta som en en tanke helt rätt i tiden.

I Marocko med en Man

jaha, jag antar att ni alla undrar hur det var på semestern ;)
jo, min första tripp till mellanöstern i manligt sällskap gick alldeles utmärkt. kommentarerna från män på gatan uteblev nästan helt (bara vid två tillfällen när jag råkat förirra mig iväg från min blonde beskyddare var det någon som sa nåt). blickarna fanns kvar, men det där utdragna idoga stirrandet uteblev. alla de där upplevelserna med tonårspojkar som satt i ring runtom Karin och mig och glodde på stranden i Libanon kändes plötsligt absurda. Eller alla tusen kommentarer och inviter från bazarer i Marrakech eller Damaskus. Eller att bli totalignorerad av kyparna på ett café i Amman på kvällen, eftersom vi tydligen var en anomali i det helmanliga sällskapet. Nu hade jag ju någon med mig som kunde provsmaka vinet och ta notan, och oj vad skoj vi tyckte det var när jag betalade och skötte snacket (när det var franska som gick lättast).
Nu hade jag en klart definierad plats och funktion - jag var på besök i deras land som appendix till en karl, och därmed naturligtvis inmutad. Där jag tidigare kännt att jag uppenbarligen haft en lapp i pannan där det stod "sexuellt tillgänglig" - vilket blir orsaken till att alla man möste bara måste prova att berätta vad vacker jag är, även om objektet i fråga stirrar argt framför sig - kunde jag slappna av, titta på folk, kosta på mig att vara trevlig och så vidare. Lite tråkigt att färre spontant börjar prata, men väldigt skönt att slippa vakta sig hela tiden så man inte ler för mycket eller svarar ja på för många frågor i rad - vilket kanske eventuellt kan tolkas som en invit.
Ja, jag antar att man kan tycka att jag får skylla mig själv som åker dit - tidigare alltså, utan beskyddare. Men det är så mycket som är spännande, vackert och vänligt i den här delen av världen också. Tja, vad som kanske inger hopp är att detta faktiskt var första gången jag såg inhemska par som höll varandra i handen eller satt och pratade tätt ihop på caféer i någon större utsträckning. Det finns nog hopp, bara landets män lär sig att kvinnor också måste få ha en plats i det offentliga rummet. Hoppas det, så jag kan åka dit med mina dotterdöttrar och känna att de blir behandlade som vilka människor som helst, och inte som västerländska kvinnor.

Trängselavgiften som kvinnors revansch?

Den politiska debatten i Stockholm, till viss del även nationellt, har präglats av trängselavgiftsförsöket som startade för några dagar sedan. Imorgon är julehelgerna för denna gången slut- hur trängeslsystemet klarar prövningen med alla Stockholmare på väg till och från jobb, skola mm en helt vanlig dag ska bli spännande att se.
Jag håller tummarna för att allt fungerar, jag tror att trängselavgifter är en positiv miljöåtgärd.
Som feminist är det ju dessutom intressant att hitta jämställdhetvinklar inom alla politiska debatter och händelser.
Med några ( kanske lite långsökta, men dock) resonemang har även trängselvagifter potential som jämställdhetsreform.

I det konsekventa isärhållandet av kön som finns inom alla företeelser så har bilar tillfallit män. Ett utmärkt exempel är det nya bilmagasin som lanserades i höstas.
Reklamskyltar i hela staden gav oss budskapet "Bilar är hårda. Män är mjuka." "Maskulint initiativ- varannan vecka" och så vidare.
Magasinet riktades tveklöst till män- för bilar anses vara en manlig angelägenhet. Denna manliga kod för bilar är djupt rotad, trots att väldigt många kvinnor har körkort och bil.
Den manliga normen är klart dominerande även i synen på själva framförandet av bilen- körning:
Kvinnor kuggar i större utsträckning än män sin uppkörning, med motiveringen att de är för försiktiga och "för fega". Samtidigt är det unga män, som kör enligt den manliga normen, som är överrepresenterade i orsaken till trafikolyckor. (Snälla Vägverket, det stavas Genusanalys...)

Om vi återvänder till Stockholmstrafiken så är även här den manliga dominansen tydlig. Den som har köat på diverse infartsleder vet hur det brukar se ut: Ensamma män i majoriteten av bilarna. Samtidigt är andelen kvinnor med barnvagn på tunnelbanor och bussar högre än det omvända.

Kvinnors inkomst utgör fortfarande ungefär 80% av männens. Med alla dessa män i köerna kan med andra ord trängselavgifterna ses som en utjämning, inte av själv inkomsten, men av den disponibla inkomsten. Män får i större utsträckning betala för sitt bilkörande- hur mycket pengar män har att röra sig med varje månad kommer så lite närmre kvinnors nivå. (Exakta siffror tänker jag inte räkna ut- men den som gillar matte är varmt välkommen att informera mig.)

Att trängselavgiften inte är tänkt i första hand som jämställdhetsfråga är tydligt. Det är trots allt en hel del kvinnor som kör bil, och de betalar precis som sina manliga vägkamrater trängselavgift.
Men med en viss förändring så kan trängeslavgiften utvecklas till en radikal jämställdhetsreform, om kvinnor som grupp undantas från trängselavgiften.
Något att fundera över när vi vunnit folkomröstningen?

Den är i alla fall Queer.

Varning: Denna text kan orsaka våldsamma reaktioner för personer med kristdemokratisk eller liknande värdegrund...

Det är väl ingen nyhet för våra läsare att Rebella blev väldigt upprörda över det nederlag vi led i föräldraförsäkringsfrågan på den socialdemokratiska kongressen, tidigare i höst.
Så länge ingen har tagit upp ämnet för diskussion så har bitterheten kunnat hållas i schack, men ikväll vällde ilskan upp igen när jag läste boken "Vems valfrihet? - Debattbok för en delad föräldraförsäkring" (Valet av kurslitteratur tar tyvärr ingen hänsyn alls till min känslomässiga balans och harmoni)

I boken läser jag åter om hur föräldraförsäkringskonstruktionen sabbar för kvinnor på arbetsmarknaden, hur medvetna alla är om det problemet och framförallt hur otroligt lite mod det finns att förändra. Jaja, ni har hört det förr.

Det finns dock ljuspunkter:
Säga vad man vill om nuvarande system- men det är åtminstone Queert.
Dagens föräldraförsäkring är faktiskt en utav de minst heteronormativa delarna av familjepolitiken.
Idag finns det två möjligheter att ta ut föräldraledighet: som vårdnadshavare och som förälder. Dessa behöver inte alltid vara samma person utan kan bli upp till 4 personer som kan ta ut föräldraledighet.
Exemplet i boken är Marika, Jessika, Nichlas, Jörgen och August. Marika och Niclas är biologiska föräldrar till August. Jörgen är partner med Niclas och Jessika är partner med Marika. I den konstruktionen är Marika och Nichlas, som biologiska föräldrar, vårdnadshavare till August medan Jessika och Jörgen, i egenskap av partners till vårdnadshavarna, föräldrar till August.
På det sättet har alla fyra tagit ut föräldraledigt, och August har den dubbla tryggheten av fyra föräldrar istället för två.
Att Queerheten i försäkringen inte är något medvetet kan lätt konstateras vad gäller exempelvis arvsrätt och rättigheter för Jessika och Jörgen vid eventuell skilmässa/skilsmässor, tyvärr.
Men att misstag kan leda till det mest fantastiska har många konstaterat före mig. I det här fallet en spricka i den annars så solida kärnfamiljskonstruktionen, en familjebild som feminister länge har kritiserat som en av de främsta kvinnofällorna.

Att jag fick en del tröst av denna upptäckt innebär i och för sig inte att jag har ändrat åsikt i sakfrågan. Jag tycker fortfarande att föräldraförsäkringen ska delas rakt av utan möjlighet till överskrivning. Däremot bör det finnas undantag som möjliggör att andra barn, precis som August, kan ha fler än två föräldrar.

Ett framtida beslut om föräldraförsäkringen i feministisk anda får inte underminera HBT-personers rätt att bilda familj och rätten till föräldraskap oavsett sexuella preferenser. Feminismen och HBT-rörelsen får aldrig glömma att alliera sig med varandra i kampen för en fri sexualitet.

Kom igen nu landstinget- vilket århundrade lever ni i?

Igår kväll blev en nära vän till mig faster (Grattis!).
Efter 14 timmar av kamp vågade sig den lille äntligen ut. Liten och liten- 5 kilo är rätt häftigt.
Mamman var såklart helt utmattad, och så även Pappan- som naturligtvis inte upplevt tillnärmelsevis samma sak, men som varit nervös och maktlös över att se barnets mamma kämpa sig igenom förlossningen av deras gemensamma barn.

Det är nämligen så i det här århundradet att pappor vill, och förväntas vara, något mer än en person i periferin, de är Föräldrar och därmed med i Hela processen.

Det här verkar dock ha gått vissa (läs Landstinget) förbi.
Barnet anländer 19.30. Klockan 01.30 blir pappa utkörd från BB av personalen.
Han får inte lov att stanna kvar. Det finns inte plats för pappor på BB.

Grattis Landstinget! Ni har just missat hela poängen med en av de största jämställdhetdiskussionerna det här århundradet- hur vi ska få män att ta samma ansvar för hem och barn.
Vad ger ni föräldrar för signaler egentligen?
Jo, att det är mamma som i första hand är förälder, pappa förpassas till vice förälder.

Mamma tar mer ansvar för det obetalda arbetet, pappa tar hand om det betalda.
Mamma hamnar efter i löneutveckling, pappa tjänar mer.
Mamma får lägre pension och sämre möjlighet att leva ett självständigt liv än pappa.

Och så sluts cirkeln. Igen, och igen.

Nyårslöftesrevolutionen

Imorgon infaller den sista dagen på året. Säkerligen är vi många som varje år står där vid tolvslaget och spontant utbriser: "I år lovar jag banne mig att jag ska...." Fortsättningen är individuell.

Nu tänker jag dock med nyårslöftena bereda en väg för jämställdhetskampen under 2006. Jag, och de andra rebellorna, vill gärna uppmana dig som tjej, kvinna, dam, mamma, mormor eller vad du nu är att lova några enkla saker inför nästa år, som kan komma att förändra världen. Faktiskt.

1: Tänk inte dåliga saker om dig själv när du ser dig själv i spegeln! Det är lätt att fastna i de ideal som samhället prånglar på oss. Men som du säkert märkt med Kate Moss, så går det utför för supermodellerna också.

2: Begär alltid 1000 kr mer än vad du tänkt när du löneförhandlar! Det värsta som kan hända är att du får den lön du hade tänkt dig.

3: Glöm bort din pojkväns släktingars födelse- och namnsdagar! Och vägra ta skit för det när han glömt bort dem. Vad fan vinner du på att komma ihåg när faster Asta har namnsdag? Bättre är att försöka komma ihåg dina egna vänners födelsedagar.

4: Välj bort en ovana du gör för att behaga män! Sluta raka dig, skit i att sminka dig, använd bekväma underkläder... Det finns hur mycket som helst att välja på. Pick one!

5: Under ett möte säger du: "Jag håller helt med NN" och fortsätter sedan med att upprepa vad föregående talare sagt. Det är så män beter sig för att ta upp all plats, visa att du är bättre än de och åtminstonde medveten om att du tar upp plats, för att få någon plats i huvudtaget.

6: Skratta inte åt sexistiska skämt! Det är inte roligt, så skratta inte. Skratta istället rått åt den som drog skämtet, när hans förväntade skrattsalvor uteblir.

7: Sitt bredbent i tunnelbanan! Gör dig inte liten, utan ta den plats du behöver. Tveka inte att buffla till den karl som sitter bredvid dig och tar upp halva din plats. He is not man enough to fight you. Promise!

8: Vägra dåligt samvete! Sluta bry dig om sådant som inte är viktigt. Bär inte hela världen på dina axlar, försök att bära dig själv med rak rygg istället.

9: När någon kallar dig "lilla gumman" svarar du med: "Mitt namn är... ". Om någon säger: "Snälla du" replikerar du med: "Jag är inte snäll!"

Känns det tungt att lova allt det här? Försök! Om du bara gör det en gång är det, som klyschan säger, fler gånger än ingen gång. Och det är bra!

Vi möts i nyårslöftsrevolutionen!

Varsågod, men vad är det som räcker?

I någon slags debattartikel i aftonbladet skriver Theres Farcher om den tillräckliga feminismen. Rubriken på artikeln lyder Tack feminister, det räcker nu och hennes poäng är att feminismen har gått för långt i sin strävan efter att göra samhället jämställt. Hon tycker som så många andra att feministerna verkar för att göra mannen underordnad kvinnan istället och jadijadi...

För det första Teres.
Feminister vill bryta könsmaktsordningen inte byta.
Det måste ha blivit någon felstavning någonstans i någon artikel någon gång för var kan annars detta nonsens komma ifrån att feminister verkar för att kvinnor ska vara högre rankade än män?

För det andra. Nej, det räcker inte alls.
Därför:
1, Att kvinnor över hela världen utför ungefär 60% av allt arbete i världen och äger ungefär 1% av alla tillgångar
2, Att det 2004 i Sverige anmäldes 23 000 misshandelsbrott och 11 000 sexualbrott mot kvinnor
3, Att kvinnor i nästan samtliga yrkeskategorier har lägre lön än sina manliga kollegor
4, Att män tar ut endast 15% av föräldradagarna, då oftast under sommarmånaderna, idrottsmästerskap eller älgjakt
5, Att kvinnor över hela världen säljs av män till män
6, Att kvinnor blir mördade för att de är kvinnor
7, Att män fortfarande är norm överallt i samhället
8, Att kvinnor måste vara allt som en man inte är
9, Att pojkar får ta mer plats i förskola, skola och fritidsverksamhet
10, Att manliga idrottare får mycket mer resurser
11, Att kvinnor är rädda när de vistas ute på offentliga platser efter skymning.
12, Att många kvinnor är rädda i sina hem-

Osv. osv...osv..osv.
Men var nöjd du. Vi kommer dock fortsätta vår kamp att göra världen vackrare ett tag till.