Jag brukar försöka hinna med att läsa de små notiserna i marginalen, i DN heter de " I korthet". Där kan man läsa om folk som vaknat med en traktor i sovrummet, eller om de där pojkarna som rykte väskan från en dam och hittade 148 000. Så mycket pengar att de inte vågade ta dem utan gömde dem i buskarna, i en av killarnas tröjor. Och polisen kunde lätt hitta både pengar och pojkar.
Men man kan ofta också läsa om våldtäkter och misshandel. Brott som inte anse ha tillräckligt stort allmänintresse för att få mer uttrymme. Ofta är det stora tragedier i små nyheter.
Idag läser jag om en man som klämdes ihjäl mellan två sopcontainrar på Östberga återvinningsstation. Mannen, som var i 65årsåldern, arbetade på återvinningsstationen och olyckan inträffade när containrarna höll på att flyttas.
Mannen dog alltså på sitt arbete. Arbetsplatsolyckor är en av de värsta saker jag vet. Människor som dör på grund av för låg säkerhet på jobbet. Människor som dör när de säljer sin tid för att ha råd att leva.
Förra året dog 53 människor på sina arbeten i Sverige. Vanligast är att man dör när man jobbar på byggen, därefter kommer arbete i jord- och skogsbruk. En arbetare i veckan får sätta livet till för den svenska tillväxten.
Varje gång något händer sätts press på såväl arbetsgivare, som fack och arbetsmiljöverk. Är regler och föreskrifter tillräckligt tydliga, tillräckligt trygga? Vems var ansvaret?
Jag är inget proffs på arbetmiljö. Däremot börjar jag bli mer och mer insatt i de villkor som sätts i upphandlingarna och vilken press på att jobba snabbt och hårt som sätts på hantverkare och entreprenörer. Kanske hinner man inte alltid följa alla de säkerhetsföreskrifter som finns. Kanske presterar man då inte tillräckligt snabbt för att chefen ska bli nöjd? Jag vet inte. Men jag undrar.
Vi har en nollvision i trafiken. Vi borde väl ha en nollvision på arbetet också. Eller?
måndag, mars 23, 2009
Hur många fler ska dö för tillväxten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nej, inga nollvisioner. Det leder bara till ökande kostnader till mycket små vinster. Sverige har antagligen bland världens bästa arbetsmiljölagar, men ändå inträffar olyckor. Livet är farligt att leva och det dör människor även på fritiden.
Att ta bort farliga moment på sin arbetsplats är självklart och det har vi också i Sverige i och med lagen om Systematiskt arbetsmiljöarbete. Dock finns det alltid motstånd mot sådant och inte minst från dom som verkligen JOBBAR med momenten.
"En arbetare i veckan får sätta livet till för den svenska tillväxten."
Vad säger du egentligen? Att vi ska sluta arbeta? Människor jobbar väl ändå för att få lön och i förlängningen mat på bordet och tak över huvudet.
Nej, jag säger inte att vi ska sluta arbeta. Men jag säger att det är orimligt att en människa i veckan dör på sitt arbete - AV sitt arbete.
Vi ska självklart arbeta. Men jag menar att arbetsplatser ska vara trygga, att vi ska vara tillräckligt många människor för att utföra de sysslor som ska utföras och att vi ska utföra arbetet i ett tempo som inte riskerar varken arbetstagarnas säkerhet eller kvalitén på utfört arbete.
Så tänker jag.
Och jag vet också att det finns kritik mot nollvisioner som sådana. Min vilja är att sätta saker i perspektiv.
Du skriver att det finns ett motstånd mot arbetsmiljöarbete bland de som jobbar med momenten. Ja, det kan jag säkert tänka sig. Det finns folk som cyklar utan cykelhjälm också. Skillnaden är att på arbetsplatsen är det någon annan (arbetsgivaren) som är ansvarig för din säkerhet, och då är det bara att underkasta sig.
Jag är fullt medveten om att livet är farligt. Det är inte vad detta handlar om.
Vad är det för fel med att sträva efter färre dödsfall i arbetet?
bra! Gabriella alltså. Och kanske jacob men här delas guldstjärnorna ut efter antal relevanta tecken per inlägg.
På tal om relevanta inlägg, Gabriella: du borde köpa dig en tyrolerhatt
Jacob. Du har helt rätt. Har du bra tips på var? Jag rör mig mest i centrala Stockholm.
Skicka en kommentar