Som nybliven tvåbarnsmamma finns det en hel del saker att fundera kring. Jag har inte tid med de längre diskussionerna nu. Så här kommer ett par korta att börja med.
Det är farligt att föda barn för alla kvinnor som inte lever i en tid och på en plats med välutbyggd sjukvård. När jag tittar på bekantskapskretsen har de flesta haft någon form av komplikation som hade kunnat ge stora problem för kvinnan och barnen i en annan tid eller någon annanstans idag. Min moderkaka ville inte lossna helt så att jag fick skickas upp på operation för att ta bort den och jag förlorade 2,5 liter blod. Det var helt odramatiskt på SÖS men jag hade kunnat vara en av alla de kvinnor som dött i barnsäng i en annan tid på en annan plats.
Jag har lite svårt att tro att min tre veckor gamla dotter redan ser ut som en tjej. Ändå har flera personer redan bedyrat att att det så tydligt syns att det är en liten flicka. Jag antar att det är ett bevis för behovet att att dela in och könsbestämma människor.
Till slut kan vi konstatera att min dotter i samhällets ögon ännu inte har någon far. Eftersom vi inte är gifta har Sibel ingen pappa förrän Adnan erkänt sitt faderskap inför vittnen på stadsdelsförvaltningen. Att vi redan har ett gemensamt barn och har bott ihop i fem år spelar ingen roll. Det var en av de saker som kom under gårdagens rebellamöte när vi pratade om familjepolitik. Vi diskuterade en hel del annat och lär få återkomma med ett antal förslag som på allvar utgår från barns bästa.
/ Nanna
måndag, juni 09, 2008
Tre reflektioner från en tvåbarnsmamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Jag tog upp problemet med att inte få vara pappa till sitt barn redan för två år sedan i mitt inlägg på http://elrubio.se/?p=872 men tyvärr händer inget när det gäller männens rättigheter i samhället. Det tycks som om det bara är kvinnors rättigheter som är viktiga.Detta trots att det finns ett klart samband. Får män vara föräldrar redan från början kanske de också tar mer ansvar sedan.
EL RUBIO:
Nu släpper jag ödmjukheten. Det här är så patetiskt att det kanske även är förklenande mot kvinnor. Problemet vad gäller män är att vi som grupp (inte alla enskilda individer) tar långt ifrån det ansvar vi har.
Lägg ner allt snyftande över hur synd det är om dig som tillhörig gruppen män.
Hur det är individuellt för dig vet jag inte. Därför skriver jag inte om det. Adjektivet "über-patetiskt" beskriver ganska bra andemeningen i ditt inlägg.
Varje dag får jag ducka för alla privilegier PÅ KVINNORS BEKOSTNAD jag har som man, som slängs efter mig från alla håll.
DET, bloggare el Rubio, det är Problemet med stort P.
NANNA:
Intressant inlägg som kombinerar personliga erfarenheter med en samhällsanalys. Det är helt klart en av Rebellas styrkor.
Vad händer under förlossningar i de länder som har lägre skatter och grundtrygghet istället för generell välfärd?
Vad händer om borgarna i Stockholms läns landsting får igenom sin marknadsmodell för anslag till vården?
Hur skulle högre personaltäthet och bättre riksavtal för vårdfacken påverkat situationen?
hur skulle din förlossning kunnat vara ännu bättre om feminismen gjort intåg inom medicinen på bred front?
Vad tror du?
Edvin. Det patetiska är att oavsett vad vi män gör så får vi alltid höra att vi är förtryckare på grund av att vi har kuk mellan benen. Jag tror mer på att döma individer än grupper. Lika lite som alla tyskar är nazister är alla män förtryckare.
Visst har män det på området arbete fortfarande lättare än kvinnor. Särskilt i många andra länder än Sverige. Men man måste vara ganska trångsynt för att inte inse att män inte ses som fullvärdiga föräldrar, oavsett hur mycket tid vi lägger på våra barn.
BAra för att ge några exempel. -ett barn som föds utanför äktenskapet är per definition faderlöst även om pappan varit med på mödravårdscentralen lika ofta som mamman. Barnbidraget går till mamman. En ogift mor kan själv bestämma namn på barnet. Självklart är det bara mamman som kan bestämma om hon vill ha barnet. Hela föräldrautbildningen bygger på att pappan ska stötta mamman, inte bygga en egen föräldrarelation. Fortfarande har män svårt att vinna i vårdnadstvister. Visa mig något område inom föräldraskapet där mannen har någon laglig fördel gentemot kvinnan.
El RUBIO:
Vi män ÄR förtryckare. Men vi är det p g a att vi ständigt försvarar våra privilegier. Jag vågar påstå att inte en kotte i Rebella tycker att du är överordnad p g a ditt BIOLOGISKA kön.
Skillnaden mellan vad du och jag dagligen gör i förhållande till kvinnor är en gradskillnad, inte väsensskillnad, från vad en hallick gör mot prostituerade kvinnor.
Sanningen är kontroversiell.
Ja män har det lättare på området LÖNEarbete och FRÅNVARO av hemarbete, liksom på sju hundra miljoner andra områden. Det gäller självklart, tyvärr, i Sverige på många tydliga sätt.
Ses som fullvärdiga föräldrar av vem? Av försäkringskassan som lägger ner miljonbelopp på att få män att ta ut mer föräldraledighet?
kan du med hedern i behåll påstå att du av offentliga institutioner inte ses som fullvärdig förälder om du tar halva ansvaret för barnen? Annat kan det vara med dina bekanta. Men det är då DET som är individproblemet.
Inser du att du fortfarande ömkar dig i egenskap av överordnad (man i det här fallet) i ett ojämlikt samhälle (manssamhället)?
Vad gäller praxis om utbetalning, domstolars hantering mm är det tråkigt att du inte kan se att det är oansvariga män som pressat kvinnor till ett större anmsvar än de har, vilket resulterat i att de som i PRAKTIKEN tar det största ansvaret för barn (kvinnor) får barnbidrag, fördelaktig domstolspraxis mm.
Sluta tyck synd om dig själv i egenskap av man i ett manssamhälle, rannsaka dig själv och förändra samhället. Var inte en light-version av den patriarkala nyliberalen Pär Ström.
Hur det är i ditt privatliv vet jag inte. Men din analys av och åsikter om samhället är på gränsen till skrattretande.
Edvin. Du verkar ha gått på snacket om kollektiv skuld och då anser du kanske att vi kollektivt ska bestraffas också. Jag anser inte det. Jag anser att varje människa ska bedömas utifrån sina egna gärningar och inte utifrån ras, etniskt ursprung eller kön. Så länge systemen förutsätter att kvinnor ska ta största ansvaret (barnbidrag, namngivning, föräldraskap, vårdnadstvister, mödravård etc) så kommer de att göra det. Först när vi har könsneutrala sytstem kan vi uppnå ett jämställt föräldraskap på istitutionsnivå. På individnivå har fortfarande varje familj möjlighet att göra vad de vill så länge föräldrarna är överens. Annars bestämmer i de flesta fall (se ovan) mamman.
Men jag snyftar inte. Så kom inte med så dåliga påhopp bland alla klyschor. Det finns tillräckligt många som itutats att de är offer utan att vi behöver försöka skapa flera.
Jag antar att du inte har barn eftersom du inte vet något om hur föräldraskapet fungerar men jag gav några exempel på hur samhället ser ner på fäder. Läste du det inte förra gången så är det väl ingen mening att repetera.
Men förklara gärna på vilket sätt lagen i Sverige skulle användas för att förtrycka kvinnor?
Ska jag fortsätta den här diskussionen om föräldraskap så får det gärna vara lite mer konkret än bara osakliga påståenden om till exempel "sju hundra miljoner andra områden". Jämställdhet är värt en seriös diskussion.
EL RUBIO:
det är är mitt sista inlägg i en smått patetisk debatt med en debattör som inte är mycket bättre än någon som inte lyssnar.
Med uttrycket "sju hundra miljoner andra områden" menade jag inte siffran specifikt. alla andra förstod nog att jag menade samhällets alla områden.
Jag har inte "gått på" snacket om kollektiv skuld. Jag har tänkt mycket på det fram och tillbaka och kommit fram till att vi har en kollektiv skuld.
Mer tid i denna diskussion är slöseri med tid för mig då du visat att du inte ordnetligt tar till dig det jag skriver.
Äntligen är vi överens. Mer tid på denna diskussionär slöseri då jag föredrar att diskutera fakta och sakfrågor medan du verkar föredra klyschor och personangrepp. Det är bra att du är engagerad och bryr dig men jag vill ändå vädja till dig att i kommande diskussioner lyssna lite till den du diksuterar med också, då annars risken är stor att du skadar både din egen och vårt partis trovärdighet.
Jag hade faktiskt tänkt att göra ett inlägg kring det här med huruvida män blir diskriminerade i vårdnadstvister eller inte. Det är ett intressant och viktigt ämne och tangerar det ni diskuterar nu.
Generellt tycker jag inte synd om män, jag tror som många andra att de får många fördelar på grund av sitt kön.
När det kommer till föräldraskap är det svårt. Det finns gott om män som inte tar sitt ansvar. Som är dåliga och/eller frånvarande pappor. Men det betyder inte att det är ok att man i vårdnadstvister utgår från att de är sämre lämpade som föräldrar.
Jag tror att de som dömer i vårdnadstvister är lika påverkade av sina föreställningar av kvinnor och män som alla andra. Det räcker med att titta på domar i sexualbrottsmål för att se att det är ett problem. Oftast är våra föreställningar om kön till fördel för män. När det kommer till frågor kring föräldraskap är det istället en nackdel. Det är ett problem även då.
MIA:
Du har en viktig poäng i ditt resonemang. Jag kan nyansera mitt resonemang.
Visst kan pappor bli förfördelade i vårdnadstvister. men då det sker beror det ju på en konsekvens av det pappan själv är med och upprätthåller: patri... nånting.
Jag kan förstå en upprörd pappa som tagit sitt fulla ansvar men ändå blir fråntagen stora delar av barnens tid av domstol efterskillsmässa.
Men den ilskan ska riktas mot medskyldiga till könsmaktordningen, männen.
Att börja kräva saker hit och dit av kvinnor som grupp är inte bara skrattretande, det är orättvist.
självklart finns det knepiga mammor. Men då är det enskilda mammor som är problemet, inte mammor eller kvinnor som grupp.
Om maktordningen mellankönen försämras för män, alltså förbättras för kvinnor, kommer färre ansvarstagande pappor behöva bli arga.
Ditt inlägg var bra och förde debatten vidare. Bra mia.
Mia har rätt i mycket av det hon skriver. Visst är det många gånger rätt att kvinnor vinner vårdnadstvister eftersom de tagit det största ansvaret för barnen innan. Men samma resonemang kan också användas på arbetsplatsen och är det då rätt att männen får löneförhöjning och befordran eftersom de prioriterat jobbet när kvinnorna prioriterat barnen? Det är faktiskt två sidor av samma mynt.
Jag tror att fördelningen av föräldraledigheten är det viktigaste enskilda instrumentet för att förändra bägge de ovan nämnda skevheterna. Genom en bättre fördelning av föräldraledigheten blir både män och kvinnor vinnare, kvinnor på arbetsmarknaden, män på föräldrafronten. Därför är det viktigt för både män och kvinnor och frågan ska inte mosas i en massa klyschor om att alla män är förtryckare och alla kvinnor är offer.
Min erfarenhet, (se http://elrubio.se/?p=1509) är att det oavsett hur jämställda kvinnorna vill vara innan barnen föds, så när de väl varit hemma med det viktigaste i livet några månader, så vill de inte släppa taget om barnet och låta pappan vara hemma. Mamman har efter de första månaderna så mycket mer kunnande än pappan och är bättre på allt och vill helt enkelt inte riskera lämna det bästa de har till någon som kanske bara är näst bäst. Detta gäller särskilt när den lilla guldklimpen är sjuk. För att inte kommentera för långt så hänvisar jag än en gång till http://elrubio.se/?p=1509 där jag utvecklar resonemanget.
Edvin, menar du på fullt allvar att alla män som gör fel gör det på grund av sitt kön och strukturellt förtryck, medan alla fel som begås av kvinnor är individuella misstag?
Jag hoppas att jag missuppfattade dig men om inte så hoppas jag att du lämnar tillbaks partiboken för jag vill att S ska fortsätta vara ett parti för ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE.
För övrigt så har vi tillräckligt många riktiga jämställdhetsproblem som drabbar både män och kvinnor (likt föräldraförsäkringen) för att behöva ljuga och överdriva. Till skillnad från dig tror jag dock att både män och kvinnor vinner på ökad jämställdhet.
EL RUBIO:
Jag svarar dig för att du verkligen inte läser resonemangen som de är skrivna. Jag citerar för att göra det hela tydligt.
"Edvin, menar du på fullt allvar att alla män som gör fel gör det på grund av sitt kön och strukturellt förtryck, medan alla fel som begås av kvinnor är individuella misstag?"
Jag menar att allt som alla gör påverkas i mycket hög grad av könsmaktordningen. Det gäller både män och kvinnor. Summan av alla för- och nackdelar överväger oerhört kraftigt till det bättre för män på kvinnors bekostnad.
Men självklart kan män förlora i enskilda fall. Det är dock det system vi själva vinner på och upprätthåller som slår tillbaka mot oss.
Precis som i konflikten mellan arbete oich kapital har ojämlikheten INGET att göra med biologin i sig. Samtidigt kan inte både genusrollen man och genusrolen kvinna vinna.
"Till skillnad från dig tror jag dock att både män och kvinnor vinner på ökad jämställdhet."
Det är sympatiskt att vilja att alla ska må bra av förändring. Men både män och kvinnor kan inte vinna på jämställdhet. Vi män SKA förlora. Vi ska minska fritiden för att kvinnors ska kunna öka, vi ska ta ansvar för barn o s v.
Att du och jag tycker att vi som individer vinner på det är något annat än att män som grupp gör det.
Direktörer kan nog vinna personliga fördelar om de slipper pressa fram kvartalsrapporter och istället satsar på livskvalitet. Men att satsa på det missgynnar KLASSPOSITIONEN.
Du måte kunna göra skillnad på din roll i klass- och manssamhälle och dig själv som person med egen vilja.
För övrigt har jag aldrig skrivit något påhopp. Jag har tvärtom påpekat att jag inte vet hru ditt liv ser ut. Att jag kallat dina resonemang för patetiska beror på att jag tyckt det om dem. Det innebär inte att du som person är det.
Det är ingen överdrift att JÄMFÖRA vårt beteende som män med hallickars. Jag LIKSTÄLLDE inte beteendena. Det är viktigt att förstå skillnaden.
Jag har också reagerat som du inför resonemang om kollektiv skuld, könsmaktordning och gråskalor i förtryck istället för väsensskillnad mellan mig och hustrumisshandlaren.
Sanningen är inte alltid lätt att ta till sig.
Självklart tror jag alla människors lika värde. Men för att det ska bli verklighet måste obekväma perspektiv och instiker bli vardagsmat. Politik måste formas utifrån dessa.
Edvin. Även om jag inte vet någon om dig mer än det du skriver, så dristar jag mig till att anta vissa saker.
Du är idealist. Du är ung och har möjligen avslutat gymnasiet. Du har ännu inte märkt många av livets svårigheter. Till exempel vågar jag påstå att du aldrig haft svårt att låta bli att gråta när du sett en sönderslagen kvinna. Du har aldrig sett hungriga barn tigga på gatorna och vetat att du inte kan föda demalla. Du har aldrig upplevt känslan av att veta att när det regnar dör folk i din närhet av översvämningar eller att det är säkrare att köra hem från krogen halvfull i egen bil med en fulladdad pistol på passagerarsätet hellre än att ta en taxi.
Allt detta har jag upplevt. Jag beundrar din idealism och jag minns när jag själv var likadan. Men med livserfarenhet följer också ansvar.
Jag skulle vilja sänka några malt med dig en dag, om du inte har ideal som förbjuder alkohol då kan jag ta några fruktjuice eller vad som helst med dig och diskutera verkligheten bortom teorierna. Jag tror du är en god människa innerst inne. Det sympatiserar jag med även om jag inte kan sympatisera med alla naiva påståenden.
Vi är nog överens om att jämställdhet är viktigt, men låt oss då diskutera den utifrån verkligheten.
Det närmaste hotet mot svensk frihet nu är FRA-lagen som högern vill tvinga igenom rikdsagen när de flesta har börjat tänka på sommaren. Eftersom Stasi Bodström i grunden är för lagen men med vissa tekniska förändringar så är våra partikamrater tystare än möss. Låt oss gemensamt, för både kvinnor och män i Sverige ta den striden först.
EL RUBIO:
Jag ska vara diplomatisk. Det du skriver kanske inte är tänkt att få den andemening som uppfattas.
Jag har mött den här subtila härskartekniken förr. Den du använder kallas för förlöjligande. Du vet inte vad jag gått igenom. Du vet inte hur gammal jag är. På ett storebrosaktigt sätt lägger du ut texten om vem jag troligen är.
För din info kan jag berätta att jag gick ut gymnasiet 2001, har pluggat 5 terminer på högskolan, jobbat drygt 3 år heltid på 3 olika jobb och haft några förhållanden.
Jag hoppas att din eventuella fru/sambo inte måste stå ut med den härskartekniken du proppat i mig.
Om jag utgår från att du varken misshandlat, våldtagit eller hotat göra det är sannolikheten att jag vet mycket mer om omedelbart hot än vad du gör mycket stor.
Du ska inte dra förklenande slutsatser. Jag var noga med att inte säga hur ditt liv. Jag skrev på ett generellt plan.
"Till exempel vågar jag påstå att du aldrig haft svårt att låta bli att gråta när du sett en sönderslagen kvinna."
Om du skrev fel uppmanar jag dig bestämt att tänka igenom det du skriver. Men om du faktiskt menar att jag INTE haft svårt att INTE gråta när jag sett en sönderslagen kvinna betraktar jag det som en förolämpning.
Det är DU som gör övertramp. Det är DU som förolämpat, med reservation för att du kan ha skrivit fel.
NU är den här diskussionen slut mellan dig och mig. Det kan jag säga. Jag finner mig inte i vad som helst. Om du tror att jag skriver så här för att slippa möta argument är du gubbigt trångsynt.
DU KAN PÅ SIN HÖJD VETA YTTERST LITE OM MINA EGNA ERFARENHETER AV PATRIARKALT VÅLD OCH VILKA SLUTSATSER JAG DRAGIT AV DET.
Vi kan tydligen inte diskutera med varandra. När du inte längre klarar av att diskutera sakfrågor så ger du dig pådebatttekniken och gör det med larviga klyschor.
Även om du är naiv och saknar verklighetsförankring så ser jag att du har goda intentioner. Därför önskar jag dig allt gott i livet.
Men diskussionen med dig är över. Jag antar att du har behov av sista ordet, och det ska du få för jag kommer inte att svara på ditt nästa inlägg.
Jag föredrar att prata verklighet framför lögner och klyschor.
el rubio:
Bra exempel det där med "alla tyskar var ju inte nazister". Nej, men de teg alla. Hade alla de där som inte var nazister protesterat så hade vi inte fått något andra världskrig. MEN DE TEG, och de teg långt innan det blev riktigt farligt att tiga!
Ser du även den parallellen el rubio?
Kerstin. Alla tyskar teg inte, lika lite som alla män är onda. Fler tyskar röstade emot nazisterna än för. Det var åtskilliga opositionella som sattes i koncentrationsläger. Men för att göra ännu en liknelse så beskyldes judarna för allt ont på samma sätt som männen nu skylls för allt ont. Tyvärr är problemet med detta att man ibland missar de verkliga hoten som just nu främst är den lag om spionage mot svenska folket som riksdagen ska klubba igenom på onsdag.
Utöver det så är det inom jämställdhetsområdet till exempel alla de män och kvinnor som inte får eller kan göra det de vill för att de hindras av könsfördomar och orättvisor eller diskriminerande lagstiftning.
Hej!
Tack för kommentarer. Jag försökte att kom mentera i fredags men det ville av någon anledning inte fungera. Så jag örsöker igen med att klippa in texten jag skrevi fredags.
Orsaken till att jag lyfte faderskapsfrågan är till stor del det du tar upp. Barns rätt till sina pappor och pappors till sina barn är inte prioriterat i vårt samhälle, vilket ställer till problem för alla inblandade. Synen på att kvinnans föräldraskap som obligatoriskt och mannen som frivilligt är ett av de största strukturella jämställdhetsproblem vi har. Det ger konsekvenser för enskilda män och för en fullständigt diskriminerande arbetsmarknad för kvinnor. Tävlingen vem det är mest synd om tycker jag är tämligen ointressant. Det viktiga är ju hur vi kan förändra detta och därför driver vi i Rebella bland annat individuell föräldraförsäkring. Till det behövs en hel del andra förslag i bland annat familjepolitiken. Enkla metoder för att kunna ange faderskap på tex MVC och ha gemensam vårdnad direkt från födseln skulle jag gärna se.
/ Nanna
Nanna: Instämmer till fullo. En individuell föräldraförsäkring där pappan har rätt till hälften och mamman till hälften skulle göra mycket.
Dock tror jag det är viktigt att det inte finns möjlighet att överlämna den halvan genom att tex påstå att fadern är okänd, som man kan göra med dagens pappamånader för det skulle kunna leda till ännu sämre föräldraansvar.
Jaså, det tycker du verkar viktigt och det kan jag tänka mig eftersom du verkar vara en förkämpe på patriarkatets dynghög.
Men jag kan upplysa dig om att föräldraförsäkringen är till främst för barnen och inte för föräldern/föräldrarna. Självklart ska de barn som föds med "Fader Okänd" ha rätt till lika många dagar med sin vårdnadshavare som alla de barn som har två närvarande föräldrar från början. Det är inget att diskutera.
Om du tror att det är lätt att ljuga om att Fadern är okänd är du helt ute och cyklar. Även om det är frågan om en semesterflirt på andra sidan jordklotet gör myndigheterna allt för att leta upp personen eftersom barn har rätt att så långt det är möjligt få reda på sitt biologiska ursprung. Det är t.e.x därför staten har skyldighet att hjälpa adoptivbarn att leta rätt på de biologiska föräldrarna. Men ibland går det inte att spåra fadern hur mycket man än letar. Och det finns ett fåtal fall där faderskapsutredningen läggs ner eftersom barnet blivit till genom incest eller våldtäkt, och män som gör kvinnor gravida på det sättet ska inte betraktas som pappor överhuvudtaget och därför inte heller registreras som pappor.
Den stigmatisering du vill utsätta oskyldiga barn för enbart för att deras biologiska fader inte går att spåra är så obeskrivligt vidrig att det är svårt att finna lämpliga ord. Du ska inte tro att du är bättre än de högerkristna i USA som fördömer ensamma mödrar och betraktar deras barn som horungar enbart för att du hänvisar till jämställdhet och vikten av närvarande fäder.
Om du har ett uns av empati, försök sätta dig in i situationen att t.e.x din älskade dör under eller efter förlossningen och att du som om det inte vore nog med sorgen och det ofrivilligt ensamma föräldraskapet dessutom skulle straffas med att ditt barn bara fick vara hemma 220 istället för 480 dagar. Finns det bara en vårdnadshavare, oavsett om det är p.g.a dödsfall, att fadern är okänd eller något annat så ska den vårdnadshavaren självklart ha alla dagarna, konstigt att ingen av rebellorna ryter till och sätter ner foten här, jag trodde att det var en feministisk blogg?
Skicka en kommentar