Ja, vad ska man tycka om barnbidraget? Ända sedan jag engagerade mig så har jag ju matats med det budskap som också Thomas Östros för fram nu, om barnbidraget som en hörnsten i familjepolitiken och som något som gör att alla känner att de iaf får någonting för sina skattepengar.
Men jag känner mig tveksam till argumentet. Är det verkligen viktigt för alla att få bidrag? Alla de familjer som bara sätter in pengarna på ungarnas konto och ger dem några tusen på 18årsdagen, skulle de känna mindre angelägenhet att betala skatt om bidraget försvann? Känner de överhuvudtaget en stor angelägenhet att betala skatt eller gör de vad de kan för att skatteplanera? (ja, min misstänksamhet mot överklassen och deras skattesmitande är hyfsat stor)
Samtidigt är det inte helt enkelt att bara utgå från någon sorts samlad familjekonomi - det finns många familjer där barnbidraget är de enda "egna" pengar som kvinnan har. Där mannen står för försörjning och sedan bidrar med hushållskassa. Barnbidraget går dock oftast (och visst - väldigt normativt och kanske inte ett riktigt system) in till kvinnans eget konto. Och på så sätt kan hon göra prioriteringar som kommer barnen till godo som hon kanske inte skulle kunnat göra annars.
Men jag tror att det bästa vore att se över om man kunde komma fram till någon mer behovsprövad modell.
I övrigt så kan vi ta del av Rädda barnens barnfattigdomsrapport och åter konstatera att det verkligen inte är att ta i att kräva att skolan och alla skolaktiviter ska vara avgiftsfria. Vi måste göra vårt yttersta för att skolan ska vara en plats där barn känner sig jämlika. Det är en dröm som är svår att nå. Men en början är i alla fall att inte separera barn med betalningsförmåga från dem utan. Kanske kan de pengar som blir över om vi förändrar systemet med barnbidrag gå till en pott som skolorna kan söka ur för att göra sociala aktivter som inte ryms inom skolans budget? Det vore mycket bättre än 1050 i månaden x alla överklassbarn in på Handelsbankens fondkonto.
onsdag, mars 26, 2008
Barn och jämlikhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Hej Gabriella!
Vad bra att någon skriver, även om jag tycker att du missar det viktigaste argumentet för generella barnbidrag.
Poängen med det allmänna barnbidraget är att det att det är ett av de mest effektiva sätten att stötta just de barn som har störst behov. Jag kan acceptera att några miljonärsbarn får lite småsummur (i deras sammanhang) när jag vet att systemet betyder så mycket för jämlikheten för alla barn.
Tyvärr är det så att förlorarna när vi går från allmänna till behovsprövade system är de med de största behoven, även om det inte verkar så vid en första anblick.
Vill vi göra något åt det som Rädda barnen pekar på ska vi akta oss väldigt noga för att behovspröva barnbidraget.
/ Nanna
Hej Nanna,
ja men jag vill jättegärna förstå det där. För det gör jag inte. Varför blir de förlorarna?
För det vill jag självklart inte, och kan precis som du acceptera ett visst svinn m skattemedel om det är den bästa lösningen.
Men jag förstår inte.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker i den här frågan än, men jag är öppen för att diskutera behovsprövningen. Mest för att jag inte tycker att argumenten för ett "generellt" barnbidrag riktigt håller. Frågan är om föräldrar med gott om pengar skulle vara mindre benägna att betala skatt för att de inte får ett barnbidrag. Jag tror inte att det är så enkelt.
Å andra sidan är det viktigt att fundera på om det är en tillräckligt stor besparing att göra nån slags behovsprövning. Och är det den samlade inkomsten i hushållet man tittar på då eller en av föräldrarna? Ja, jag har fler frågor än svar...
Jag håller med Nanna.
Men jag förstår vad Gabriella vill med sitt förslag. Tanken är god.
Jag är en varm anhängare av den generella välfärdspolitiken. En av de bärande principerna är att så lite som möjligt ska behovsprövas formellt. socialbidragen är ett av få undantag från generaliteten i välfärdssamhället.
Det är stigmatiserande att behöva lämna ut sin hela ekonomi för att kunna överleva. Eftersom kvinnor generellt sett har sämre ekonomi än män kommer främst kvinnor drabbas av en behovsprövning.
Att de rika får extra pengar är inget problem. De tar vi tillbaka med höga progressiva skatter. De finns inte idag men kan införas.
Så ett högt generellt barnbidrag är alltså en feministisk angelägenhet.
Faktum är att ju starkare generaliteten och generositeten utvecklas i den offentliga sektorn desto mer makt ger det kvinnor.
Den största arbetskraftköparen för kvinnor är ju den offentliga sektorn.
Mina argument för ett generellt barnbidrag:
•Då blir tillskottet något som kopplas till barnet, inte till föräldern. Pengarna ska uteslutande användas till barnet. Det signalerar vad samhället tycker om barns rättigheter och att vi uppmuntrar våra medborgare att skaffa barn.
•Ett generellt bidrag är en rättighet inte en allmosa som ges till fattiga. Steget att från att kräva behovsprövat barnbidrag till att hävda att delar av bidraget ska ges i t.ex. klädkuponger eller dylikt. Mycket stigmatiserande – det är viktigt att det inte är skamfyllt att vara en familj som får barnbidrag.
•Ett behovsprövat bidrag skapar höga administrativa kostnader och marginaleffekter. Här är ju bostadsbidraget ett avskräckande exempel.
•Den generella välfärden skapar lojalitet till systemet hos alla klasser. Ju högre grad den generella välfärden förändras mot behovsprövade insatser ju mer kommer välfärden ses som en service till de fattiga. Ett sådant system känner man ingen lojalitet till. Det handlar inte om att rika familjer tycker det är viktigt med den månatliga tusenlappen utan om att även de får ett bevis på att de är delaktiga.
hej, det var inte min avsikt att vara hemlig. utan det var jag, anna s, som publicerade mina mer eller mindre kloka tankar ovan.
Hej Gabriella!
Jag ville svara ordentligt och har inte riktigt haft tid att skriva ner det förrän nu. Jag är ledsen att du har fått vänta. Eftersom du frågade efter varför det är bäst för de lågavlönade tänker jag hålla mig till det och inte gå in på andra poänger med ett generellt barnbidrag.
Det handlar för det första om att klunsen med pengar, 1050 kr, betyder väldigt mycket mer i en liten ekonomi. Att ha ett system som ger lika mycket men tar in efter bärkraft (i det här fallet statliga skatter) är oerhört effektivt och träffsäkert fördelningspolitiskt.
Nästa del handlar om att det är mycket lättare att börja göra nedskärningar och begränsningar i behovsprövade system. ”Kostar verkligen ungen så mycket? Räcker det inte med en femhundring eller mindre om de håller sig till blodpudding?” Godtycke och bedömningar blir en naturlig del av systemet. Här kan vi göra en jämförelse med de behovsprövade delar som finns i familjepolitiken som underhållsstödet och bostadsbidraget. Underhållsstödet (som fyller upp underhållskostnaden för ensamstående föräldrar om den andra föräldern inte betalar eller har låg inkomst) hölls kvar på samma låga nivå mellan 1994 och 2006. År 2006 höjdes det med en hundring efter en noggrann beräkning av vad som verkligen måste bekostas. Nu är det 1273 kr per månad. Barnbidraget har under samma period ökat med 300 kr och flerbarnstillägget flyttats till barn 2. Bostadsbidraget är ju det andra exemplet. Det är som vi vet väldigt krångligt och riskerar att leda till stora återbetalningar. Det är inte ovanligt att återbetalningsrisken avskräcker från att ansöka om bostadsbidrag även om du har rätt till det.
Jag tror liksom du att det kanske inte är så att höginkomsttagare köps till att betala skatt med en tusing i barnbidrag. Det är däremot en skillnad att bara betala skatt som går till andra. Vi märker det i den diskussion som den borgerliga regeringen underblåser, ”varför ska jag betala för de andra som inte vill jobba?”. Betalningsviljan blir högre om alla betalar och alla får.
Min sista förklaring är att när stakare grupper är engagerade blir det mer tryck i systemet. När medelklassen omfattas av barnbidraget är det svårt att göra nedskärningar där eller att inte prioritera det. Det är tyvärr ett faktum att låginkomsttagares röster är mycket svagare i den allmänna debatten. Så sammanfattningsvis: Barnbidraget är nödvändigt för de med lägst inkomster. För att värna det i form av nivå och tillräcklig finansiering är det viktigt att fler blir berörda och kan stå upp för barnbidraget.
Nu ska jag bara avsluta med ett exempel ur ett annat system, SL-taxan. Jag brukar hävda att det bästa för de med låga inkomster är att värna en så låg generell taxa som möjligt i stället för att hitta på en massa olika rabattsystem eller liknande. (Det har inte gått så bra hittills.) Eftersom det har varit en rätt hög summa för alla med låga inkomster har SL-kortet ingått i socialbidragsnormen i Stockholm. Försörjningsstödet är ju behovsprövat och borgarna i Stockholm var väldigt snabba med att ta bort det ur normen. Nu blir många människor betydligt fattigare eller kan inte tas sig från sin hemort, och uppmärksamheten kring detta var obefintlig. Det hade varit väldigt bra för dessa människor om vi hade haft kraft i att hålla kvar en låg taxa för SL-kortet.
Oj, vad det här blev långt, men jag hoppas att jag lyckats reda ut det lite mer.
Kram
Nanna
Bra svar Anna och Nanna med flera. Jag håller med - barnbidraget omfattar betydligt fler aspekter än det som lyfts fram av Östros. Trist egentligen att han inte är tydligare än han är..
Skånska socialdemokrater villkorar Lissabonfördraget
Skånes socialdemokratiska partidistrikt beslutade på sin årskongress,
12 april på Sundpärlan i Helsingborg, att strejkrätten och de svenska
kollektivavtalen måste vara garanterade. I annat fall bör inte
Lissabonfördraget ratificeras.
Efter EG-domstolens besked i Vaxholmsmålet sätter de skånska
socialdemokraterna ner foten. Med stor majoritet beslutade
årskongressen att kräva garantier för den svenska modellen.
- EG-domstolens utlåtande hotar den svenska modellen, säger Petra
Bergquist, ordförande för SSU i Skåne och fortsätter:
- De skånska socialdemokraternas beslut är ett tydligt steg i rätt
riktning. Det sätter press på partiledningen att överge den okritiska
hållningen till Lissabonfördraget.
Kontaktuppgifter
Petra Bergquist, ordförande SSU Skåne, 0706-722720
Skånska socialdemokrater villkorar Lissabonfördraget
Skånes socialdemokratiska partidistrikt beslutade på sin årskongress,
12 april på Sundpärlan i Helsingborg, att strejkrätten och de svenska
kollektivavtalen måste vara garanterade. I annat fall bör inte
Lissabonfördraget ratificeras.
Efter EG-domstolens besked i Vaxholmsmålet sätter de skånska
socialdemokraterna ner foten. Med stor majoritet beslutade
årskongressen att kräva garantier för den svenska modellen.
- EG-domstolens utlåtande hotar den svenska modellen, säger Petra
Bergquist, ordförande för SSU i Skåne och fortsätter:
- De skånska socialdemokraternas beslut är ett tydligt steg i rätt
riktning. Det sätter press på partiledningen att överge den okritiska
hållningen till Lissabonfördraget.
Kontaktuppgifter
Petra Bergquist, ordförande SSU Skåne, 0706-722720
Skånska socialdemokrater villkorar Lissabonfördraget
Skånes socialdemokratiska partidistrikt beslutade på sin årskongress,
12 april på Sundpärlan i Helsingborg, att strejkrätten och de svenska
kollektivavtalen måste vara garanterade. I annat fall bör inte
Lissabonfördraget ratificeras.
Efter EG-domstolens besked i Vaxholmsmålet sätter de skånska
socialdemokraterna ner foten. Med stor majoritet beslutade
årskongressen att kräva garantier för den svenska modellen.
- EG-domstolens utlåtande hotar den svenska modellen, säger Petra
Bergquist, ordförande för SSU i Skåne och fortsätter:
- De skånska socialdemokraternas beslut är ett tydligt steg i rätt
riktning. Det sätter press på partiledningen att överge den okritiska
hållningen till Lissabonfördraget.
Kontaktuppgifter
Petra Bergquist, ordförande SSU Skåne, 0706-722720
Skånska socialdemokrater villkorar Lissabonfördraget
Skånes socialdemokratiska partidistrikt beslutade på sin årskongress,
12 april på Sundpärlan i Helsingborg, att strejkrätten och de svenska
kollektivavtalen måste vara garanterade. I annat fall bör inte
Lissabonfördraget ratificeras.
Efter EG-domstolens besked i Vaxholmsmålet sätter de skånska
socialdemokraterna ner foten. Med stor majoritet beslutade
årskongressen att kräva garantier för den svenska modellen.
- EG-domstolens utlåtande hotar den svenska modellen, säger Petra
Bergquist, ordförande för SSU i Skåne och fortsätter:
- De skånska socialdemokraternas beslut är ett tydligt steg i rätt
riktning. Det sätter press på partiledningen att överge den okritiska
hållningen till Lissabonfördraget.
Kontaktuppgifter
Petra Bergquist, ordförande SSU Skåne, 0706-722720
Skånska socialdemokrater villkorar Lissabonfördraget
Skånes socialdemokratiska partidistrikt beslutade på sin årskongress,
12 april på Sundpärlan i Helsingborg, att strejkrätten och de svenska
kollektivavtalen måste vara garanterade. I annat fall bör inte
Lissabonfördraget ratificeras.
Efter EG-domstolens besked i Vaxholmsmålet sätter de skånska
socialdemokraterna ner foten. Med stor majoritet beslutade
årskongressen att kräva garantier för den svenska modellen.
- EG-domstolens utlåtande hotar den svenska modellen, säger Petra
Bergquist, ordförande för SSU i Skåne och fortsätter:
- De skånska socialdemokraternas beslut är ett tydligt steg i rätt
riktning. Det sätter press på partiledningen att överge den okritiska
hållningen till Lissabonfördraget.
Kontaktuppgifter
Petra Bergquist, ordförande SSU Skåne, 0706-722720
Skicka en kommentar